Utvecklingssamtalet igår gick bra. Arvid är tydligen en snäll och glad liten kille som är intresserad av det mesta - att pyssla, läsa böcker, äta typ mest av alla barn, sitta med på samlingar, hjälpa de vuxna med matlagning och att hämta och lämna grejer, vara ute på utflykt, kramas, leka med bilar och skotta snö. Men det visste jag ju redan. Han fick komplimanger för sina kläder. Att han har bra och rejäla saker som är lätta att anpassa till alla väder och att han har extragrejer om något blir blött eller smutsigt. Han smälter in bra i gruppen (och har gjort så från dag ett) och kan både leka med jämngamla och med de äldre barnen. Talet har fullkomligt exploderat den senaste tiden och Arvid har kloka resonemang trots att han inte är så stor. Han är trygg i sig själv och verkar glad och nöjd med livet och man kan inte bli annat än stolt när man får höra så fina ord om sin lilla älskling.
Även Arvid var stolt som en tupp i morse när han överlämnade julklapparna till var och en i personalen. Det värmde mammahjärtat att kunna glädja både den som ger och de som får. Men att man aldrig kan göra det enkelt för sig? Visserligen "bara" dekorerade pepparkakor, te och polkagriskäppar, men inslagningen och korttillverkningen tog sin lilla tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar