Det mesta känns ganska eländigt just nu. Jag har nästan ingen motivation till att plugga och nu är det inte ens en vecka kvar till tentan. Det är mycket att läsa, lära och förstå, men jag känner mest för att gå och lägga mig. Tanden tar mycket av mitt fokus. Den värker, dunkar och kliar och nu får jag ta värktabletter flera gånger om dagen för att orka, men imorgon är det dags och förhoppningsvis gör det inte lika ont efteråt som det gör nu. Jag tänker mycket på morfar som ligger på sjukhus, på alla där hemma som pendlar mellan att hälsa på honom och mormor som har svårt att greppa att det kommer att behöva ske en del förändringar nu om hon ska kunna bo kvar hemma. Arvid är ofta ledsen när jag lämnar honom på skolan och vill inte att jag ska gå. Tänkte prata med hans fröken och se om det har hänt något särskilt eller om det mest troligt är någon slags separationsfas. Han hjälper mig i alla fall med middagen varje kväll. Igår skalade han morötter alldeles själv till en paj. Storkillen! Vilma är en trotsig tjej med stark vilja och J är trött på sitt jobb, men jag hoppas att det bara är tillfälligt. Idag kom den första frosten och jag känner mig inte alls sugen på däckbyte (det blir i helgen), isiga vägar, snö och skottning, hundra lager ytterkläder, kyla och mörker. Jag vill ingenting känns det som.
Men så kan man ju inte ha det. Så istället har jag och Arvid bestämt att vi ska ut och cykla efter skolan idag. Det ska bli roligt! Sedan ska vi hem och laga lax och packa badkläderna för imorgon är det simskola som gäller. Hur nu det ska gå med en halvt bedövad mun full med blod?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar