Stödmuren - före och efter

Det är knappt att man kommer ihåg det här längre, trots att det bara var några veckor sedan. En sliten, genomrutten och fallfärdig stödmur, en garageuppfart med lika delar gräs och och lika delar grus (som var för smal för två bilar) och en kortsida av huset som gav ett ganska sorgligt och bortglömt intryck.

Trappan var både för smal och svår att gå i. Särskilt när det hade regnat då stegen blev såphala. Det känns nästan lite surrealistiskt att det såg ut så här ena veckan...



... och så här andra veckan. En enorm skillnad om ni frågar mig.


Vilket lyft för huset! Nu ryms två bilar i bredd utan problem. Det känns ombonat och välkomnande och vi behöver inte vara rädda för att muren ska rasa (som den förra höll på att göra). Stilrent, snyggt och stabilt.



Nu hoppas vi bara att de små blåbärsbuskarna som jag och Arvid planterade häromdagen klarar vintern och överraskar oss med goda bär om ett år. Nästa projekt här hemma blir nog badrummet, men det är inte utan att man blir sugen på att måla om huset nu när utemiljön blev så fin. Grågrönt tänker jag. Rött säger maken. Vi får väl se. Men gult känns inte rätt för någon av oss.