Hej då Volvon!

Förra veckan flyttade Volvon till Boden. På ett sätt känns det skönt eftersom oljeläckorna var ett ständigt orosmoment och felen bara blev fler och fler (och dyrare och dyrare), men jag saknar den ändå. De skrikande bromsarna, klonkandet när man körde över gupp, den grymma stereon, den stabila väghållningen och körglädjen. Toyotan, som vi har nu, och jag kommer inte riktigt överens än. Är man van vid en äldre bil så blir det väldigt hastiga inbromsningar och snabba accelerationer när man har stått vid ett rödljus, men man vänjer sig väl. Jag är dock glad att han som köpte Volvon ska fixa till den så att den får rulla på vägarna igen och att den inte fick sluta på skroten.