Idag är jag hemma med en krasslig Arvid som har hostat och snorat hela natten. Egentligen hade jag behövt plugga, och han lovade dyrt och heligt att han minsann kunde leka själv hela dagen, men ändå sitter han här bredvid - riktigt, riktigt nära - och då blir det inte mycket gjort. Han har i alla fall hjälpt mig med inköpslistan. Perfekt när barnen börjar bli så stora att man slipper göra sådant tråkgöra själv.
Han har också hunnit pyssla en del. Efter att ha konstaterat att det var skralt i spargrisen satte han igång med produktionen. Nu vill han spela spel istället och det är väl bara att slå igen böckerna och inse att det inte blev så mycket läsning idag. Heller. Men vad gör väl det om hundra år, som Vilma brukar sjunga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar