Och så var hon äntligen en stor tjej! Hon har väntat ända sedan i februari när en av dagiskompisarna fyllde år och frågat gång på gång om det inte var hennes tur snart, och nu var det ju det! Eftersom jag var i Luleå förra veckan blev det lagom stressigt att hinna förbereda allt - särskilt när vi skulle ha kompiskalas på lördag förmiddag och jag var borta till fredag eftermiddag - men jag tycker ändå att vi fick ihop det bra. Kalas på lördagen med åtta barn och sju vuxna, lunch på Frasses (enligt Vilmas önskemål) och sedan grävde jag mig genom snömassorna fram till förrådet och lirkade ut barnens cyklar så att vi kunde åka på årets första tur. Man får cykla där snön har tinat så det blir inga längre turer, men man får ändå lite vårkänslor. Men, tillbaka till födelsedagen.
Arvid väckte mig vid halv fem och ville att vi skulle gå upp så att inte Vilma skulle hinna vakna. Jag lyckades få honom att ligga kvar i sängen en timme till i alla fall, men sedan var det tydligen hög tid att sjunga och öppna paket.
Vilma fick ett fiskespel, en morgonrock, pärlor att göra halsband / armband av och ett dockhus med tillhörande möbler och djurfamiljer som fanns när jag var liten. Succé!
Som tur var hade vi kakor och tårta kvar från kalaset dagen innan och Vilma var helnöjd med sin bär- och frukttårta som hon hade komponerat själv (hon kan mycket själv, den där tjejen). Idag ska hon hänga med en kompis hem för första gången (utan förälder), Arvid ska börja räkna multiplikation i skolan och jag undrar verkligen vart tiden har tagit vägen. När blev mina barn så stora?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar