På bara några veckor har fyra i min bekantskapskrets släppt bomben att de ska ha barn. Whaaat?! Herregud, är det nu man borde börja tänka på sånt? Jag har ju i och för sig en utbildning i ryggsäcken, jobb och är upp över öronen kär. Men hjärtat finns ju i Stockholm och när situationen är som den är så vill i alla fall inte jag sätta någon unge till världen... just nu.
Om sanningen ska fram så har jag nog haft en släng av babyfever i flera år. En längtan efter att få snusa på sammetslent babyfjun, att få fingret kramat av en pytteliten hand... Allt det där har dock känts väldigt avlägset. Men nu när folk runt omkring börjar skaffa smått så bubblar tankarna upp till ytan igen, den här gången i en mer skräckblandad form. Det kanske inte dröjer så länge förrän man har en lill-Jenny i famnen. Å herregud, hur ska jag klara av det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar