Du är fruktansvärt stel i nacken, konstaterade naprapaten häromdagen. Brukar du ha mycket problem? No shit! Det är ju därför jag är här, tänkte jag surmulet medan mirakeldoktorn tryckte på onda punkter som jag inte visste att jag hade och skickade ström genom min stela nacke. En varm och mysig känsla spred sig i kroppen när muskelkramperna, som jag har gått med länge, började släppa.
Utan förvarning vred han plötsligt nacken allt vad han kunde åt vänster. Knaaak! Jag trodde att min sista stund var kommen. Att jag skulle få lämna mottagningen som invalid. Totalförlamad. Sedan gjorde han likadant åt andra hållet. Knak, knak, knak. Aaaj! Till min lättnad märkte jag att jag fortfarande kunde röra tårna. Oh, happy day! Idag känner jag mig inte alls lika stel trots att jag är lite öm efter den omilda behandlingen. Kan det vara the end för nackbesvären?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar