Vi är tillbaka i Norrland efter två härliga, men för korta, veckor hos mamma och pappa. Och oj, vad mycket som har hänt med Arvid under den här tiden. Det är en helt annan unge som har kommit tillbaka till Piteå. Han kryper som ett proffs och ställer sig upp mot precis allting. Han går obehindrat längs med möbler och kan sätta sig ner själv utan att göra sig illa. Han älskar Gummibjörnen och Bubble up (tack vare min pappa) och headbangar, sittdansar eller gungar med knäna tills låten är slut. Då tittar han upp och säger "ettii" (en till).
Han säger "kaaa" eller "kack" när han ser katterna och han vill gärna klappa, dock inte lika fint och försiktigt som jag önskar. Han bläddrar i böcker istället för att försöka äta upp dem och kan plocka upp pusselbitar med knoppar på. Han kan utan problem stänga alla och öppna två av luckorna på pop-up leksaken hemma hos mamma och pappa och bankar med hammaren på bultbrädan med stor precision. Favoritleksakerna är grejer från köket, till exempel kastruller, slevar, mått och liknande. Han vinkade för första gången när vi skulle gå och lägga oss igår ikväll och skickar gärna luftpussar åt både höger och vänster. När han ler visar han alla fyra tänder och rynkar på näsan på ett så gulligt sätt att man nästan dör. Min lilla, fina skatt som börjar bli stor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar