Man borde ha stannat under täcket

Vaknar av att sonen ger mig en dansk skalle. Stapplar yrvaket upp - med huvudvärk - och ser att den ena katten har lämnat en "olycka" på badrumsmattan. Städar upp, suckar och lägger mattan i tvätten. Inser sedan att det är väldigt tyst inifrån vardagsrummet. Så där tyst som det bara blir då sonen har hittat något förbjudet att leka med. Rusar in och ser att den andra katten har kräkts upp en megastor hårboll på fotpallen till fåtöljen och att Arvid geggar runt i det där med händerna. Lyfter bort barnet, gör rent honom, försöker förgäves få bort fläckarna på tyget, suckar och lägger även det i tvätten.

Byter blöja och klär på Arvid. Han stretar emot och gnäller och vill inte alls leka när vi är klara. Jag fixar gröt åt honom, men han vägrar äta om jag inte underhåller honom genom att sjunga, spexa eller låter honom hålla i smörpaketet. Han äter halva skålen och kniper sedan ihop munnen. Jag, som är måttligt irriterad vid det här laget, sätter honom på golvet och börjar göra mackor till mig själv. Arvid stoppar in en kloss för långt i munnen och kräks upp hela grötportionen i klosslådan. Lyfter upp barnet, duschar av honom, byter kläder på honom, sköljer ur plastlådan och diskar klossarna. Nu sover barnet och jag känner mig som att jag är i riskzonen för att få en hjärnblödning. En kopp kaffe på det kanske..?