En underlig natt med mardrömmar om att J berättade att han hade fötts som kvinna. Vaknade i samma position som jag somnade (det blir lätt så när man har en kelsjuk bebis bredvid) och är stel i höften och nacken. Till råga på allt verkar jag ha drabbats av en ni-skulle-bara-veta-hur-det-känns-när-en-kille-är-riktigt-förkyld-förkylning. Har bomull i huvudet, rivig hals, snorig näsa och frusna fingrar. Men! Efter en veckas pulverhelvete har jag tappat 3,2 kilo. Jejj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar