När spänningarna släpper

Idag var det styckmordsrättegång, dag ett. Jag skickades ut direkt för att filma pressuppbådet, fixa en intervju med en rättsexpert och sedan snabbt som attan klippa ihop ett jobb till morgonsändningen. Strax innan lunch var det dags igen. Jag var oerhört nervös innan. Både över praktiska saker som var man skulle hitta parkering och hur trångt och otrevligt det skulle vara att trängas med annan ivrig press och rent prestationsmässiga saker som att få bra bilder och vara snabb i redigeringen. När allting var klart, och jag kände mig nöjd och fick beröm, gick luften ur mig. Spänningarna släppte och jag blev fruktansvärt trött. Och inte blev det bättre av att Arvid hade satt en sax i sin nya ulltröja. Ett fult hål mitt på magen. Kul att leta fram nål och tråd nu när jag egentligen bara vill sova.