Lördagstrött

Tidig lördagsmorgon. Bokläsning under luddfilten med lilleman medan de andra sover vidare. Grötfrukost, planering av matsedeln och veckohandling innan klockan ens har blivit nio. Hemmalördag medan J skriver det sista på uppsatsen. Och jag inser plötsligt hur fruktansvärt trött jag är. Trött på att aldrig få ladda batterierna, trött på de förbannade trapporna och lägenheten som verkar krympa för varje dag, trött på att få ta så mycket ansvar. Själv. Men samtidigt är jag glad. För att jag har så fina barn. För att jag har nya fina människor i mitt liv. Och igår kväll fick jag ett spännande telefonsamtal. Förvirring, glädje, hopp och rädsla för att bli besviken på en och samma gång. Vi får se vart det leder, men nu är det dags att laga mat och sedan ska vi städa. Åh, så skoj!