Älskade lilla unge. Jag fullkomligt smälter när du ler med hela ansiktet (vilket händer ungefär tre tusen gånger om dagen), när du klappar mig i ansiktet med din sammetslena hand, när du slutar äta för att skapa ögonkontakt och skratta lite innan du kan fortsätta, när du suger dig fast på min haka när du vill vara mysig, när du försöker simma som en groda i badbaljan och när du är så lycklig att det spritter i både armar och ben när du är i närheten av Arvid. Du är så underbar och att lukta dig i nacken eller snusa på din andedräkt är det bästa som finns! För att inte tala om ditt jollrande. Så lågmält och gulligt att det knappt finns. Ska filma vid tillfälle så att ni får se. Arvid gjorde mest höga skrikljud i olika frekvenser, men det här är någonting annat.
Hon tränar tränar magmusklerna duktigt varje dag och vid nästa månadsuppdatering kommer jag säkert att kunna skriva att hon kan sitta själv. Hon sitter ju redan nu med lite hjälp, men inte jättestadigt eller några längre stunder. Det här med att äta riktig mat går så där. Det är väl egentligen bara banan och havregrynsgröt som har varit okej mer än en gång. Resten ratas, men vi får väl testa igen och igen och igen tills hon inser att det faktiskt är gott. Hon väger 9305 gram och är 69 cm lång enligt senaste bvc-kontrollen, men av någon outgrundlig anledning börjar kläder i storlek 74 vara för korta. Så antingen har hon en lång överkropp eller så är kläderna mindre än de borde vara.
Hon sover väldigt lite på dagarna, oftast bara en timme totalt fördelat på två tupplurar, men lyckas ändå hålla humöret uppe tills kvällen kommer. Hon snurrar runt på golvet när man lägger ner henne, men jag har inte sett henne skjuta sig bakåt utan hon snurrar mer runt sin egen axel. Och vilken räckvidd hon har! En sak som man aldrig trodde att hon skulle kunna nå
är plötsligt i munnen (där precis allt hamnar).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar