Framme!

Vi träffade på en hel del barn under gårdagens långa resa. Barn som skrek, krånglade och inte ville sitta still, som varken ville sova eller äta och som hade väldigt svettiga föräldrar. Arvid (som numera går under beteckningen drömbarnet) sov större delen av bussresan till Luleå. Sedan åt han macka på stationen i väntan på flygbussen, lyssnade intresserat på några medelålders tanter som pratade om hunduppfödning och satte i sig en halv burk lax på stående fot på flygplatsen.

På flyget till Stockholm pillade han mest på bältet som han hade på sig och kroken på stolen framför där man kan hänga sin jacka. När piloten meddelade att vi var på väg att landa somnade han med ett leende efter att ha flirtat med tjejerna som satt på andra sidan gången. Samma sak i flyg nummer två. Och jag som hade varit nervös över att han skulle gallskrika och ha ont i öronen. Kort sagt, resan gick jättebra! Det enda som var lite knivigt var att få på och av bärselen under stress och i trånga utrymmen, men det är ju en världslig sak. Vi är framme och vi är trötta, men glada. Nu ska vi förmiddagsvila.