Vid nio igår kväll var Arvid trött, men så fort jag la ner honom i sängen - antingen hans egen eller våran - gallskrek han som att han hade ont någonstans. Jag plockade upp honom, tröstade och vyssade och han somnade snabbt och tungt mot min axel. Men så fort jag la ner honom blev det likadant igen. Så höll vi på fram till klockan två i natt när han plötsligt slocknade mitt i en gråtattack. Jag har ingen aning om vad det är som stör honom, men det här är tredje natten i rad som han har hållit på så här. På dagarna är han precis som vanligt. Funderar på om det skulle kunna någon rest från förkylningen som har satt sig i öronen och det känns ju roligt när vi ska flyga. Nässprayen är nedpackad, just in case.
Idag sov vi länge, kastade i oss lite frukost och åkte till Furubergskyrkan för lite sång och lek. Träffade Emma och Julia, Daniel och Ebba och en massa andra trevliga mammor och tanter. Och barn förstås. Nu sover den unge herrn och jag ska betala räkningar, packa klart och snygga till lite här hemma, slänga skräp, checka in på flyget och skriva ut biljetterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar