För två veckor sedan ställde sig Arvid upp mot soffan för första gången. Det dröjde inte många dagar förrän han började gå längs med saker (trots att det inte gick särskilt fort) och idag såg jag i ögonvrån hur han släppte soffbordet och tog ett steg mot ett annat bord. Plötsligt stod han där och grejade istället. Hallå, det går för fort det här. Jag hinner inte med! Sonen verkar dock helt obrydd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar