Varm choklad och våfflor

Även idag har vi varit i pulkabacken och gått en sväng längs isbanan. Lite blåsigt, men lika blå himmel och strålande sol som de senaste dagarna har bjudit på. Härligt! När vi kom hem gräddade vi våfflor. Arvid tryckte i sig en hel själv och sträckte uppfordrande fram tallriken och ville ha mer. Gräddresterna fick garnera kvällens varma choklad. Imorgon står veckohandling och tvättning på schemat för på tisdag är det både dagis, jobb och skola. Om jag kommer passa på att njuta av den sista lediga dagen imorgon? Givetvis. Här ska lapas sol!

Glad påsk och korvgrillning på isen

En underbar dag att sitta ute på isen och grilla korv. Solvarma kinder. Kisande ögon. Vindstilla. Och nästan alldeles tyst. På vägen hem passade Arvid på att åka i pulkabacken. Åhej! Han skrattade och hann knappt stanna förrän han sa "ja kaa" som jag tolkar som jag vill åka. Igen och igen och igen. Glad påsk på er!

Tvåordsmening

Morgonens absolut gulligaste: När Arvid säger tutte pappa och vill ha sin napp.

Pulka på asfalt

Jo, det finns fortfarande en del snö kvar. Trots solens starka strålar. Men bitvis får man bära pulkan där det är barmark. Hej, vårtecken! Enligt prognoser ska finvädret hålla i sig hela påsken. Det hoppas jag verkligen.

Sex dagar kvar

Om exakt en vecka har jag snart jobbat klart min första arbetsdag på... ett och ett halvt år. Tänk vad tiden har gått snabbt! Men efter en vecka på jobbet så kommer det förmodligen kännas som att jag aldrig har varit borta. Det brukar vara så. I alla fall efter semestern. Det känns faktiskt lite pirrigt. Tur att jag får gå bredvid min egen vikarie de första dagarna, haha.

Brio Spin?

Jag är trött på våran klumpiga, tunga vagn. Särskilt eftersom jag tvingas släpa den både upp och ner för trappan i trapphuset samtidigt som jag har Arvid på höften. Den här verkar betydligt smidigare, men ändå rejäl som Brio är kända för att vara. Plus att den är enkel att fälla ihop och har punkteringsfria hjul som går att låsa. Aldrig mer punktering! Brio Spin alltså. Frågan är bara om den fungerar tillräckligt bra i snö för att vara värd att köpa?

Våfflor och valutahandel

Vad är väl en våffeldag utan våfflor? Precis. Så till mellis idag blev det givetvis det. Arvid åt två hjärtan och verkade väldigt nöjd med den nya smakupplevelsen.


Han har även bläddrat igenom Currency trading for dummies under förmiddagen. Det gäller att inte ligga på latsidan även om man är sjuk.

Postkodlingo och variga ögon

Solen lyser och jag och Arvid ligger i soffan och tittar på Postkodlingo. Den härliga programidén som föddes när jag var yngre har visst fått nytt liv. Vi till och med spelade det på skolans datorer minns jag, tillsammans med klassikerna Stugan och Cheops pyramid. Arvid har ingen feber (för tillfället), men den går lite upp och ner. Igår kväll hade han nästan fyrtio. Däremot har han variga, svullna ögon och världens snorigaste näsa. Tydligen har tre av dagiskompisarna samma symptom. Och jag som trodde att den värsta sjukdomstiden var över.

Gubbe och katt

Jag blev rekommenderad den här boken, Gubbe och katt, som beskrivs som en humoristisk och varm skildring om kärleken mellan en man och hans katt. En berättelse som går rakt in i hjärtat, står det på bokens baksida. Knappast. Jag har inte läst mycket sedan jag blev mamma, men det här måste vara den mest intetsägande boken som jag har ramlat över på väldigt länge. Stor text, på gränsen till lättläst-stor, och fåniga illustrationer som jag inte förstår tjusningen med. Det är ju trots allt ingen barnbok. Språkbruket är fullständigt själlöst, ointressant och lågmält. Handlingen likaså. Författaren, som för övrigt har en bakgrund inom psykiatrin, försöker dessutom förstå sig på kattens tankar och resonemanget är varken givande eller särskilt humoristiskt.

Det känns som att människor, jämngamla med den 75-årige författaren, skulle kunna uppskatta det här. Jag kan tänka mig att de tycker att bilderna är mysiga, att "kärlekssagan" mellan mannen och Kissen är charmig och att fördjupningen i kattens själsliv är finurlig och underhållande. Men för mig hade boken fallit i glömska redan innan jag hade lagt den ifrån mig. Jag vill ha en upplevelse när jag läser. Att läsa är ju att resa. Men det här tåget lämnade aldrig ens perrongen.

Att belöna sig själv

Ja, jag vet att uppsatsen inte är riktigt klar än (men jag har ju fyra dagar på mig innan det är påsk och allting ska skickas till handledaren), men examenspresenten till mig själv är redan beställd. Något som jag har trånat efter länge. Ett par Pleasejeans. Det här med att betala efter midsommar, helt räntefritt, är trevliga grejer.

Busfröet och jag

Vi lägger pussel, kör med bilar, leker med aktivitetskuben och kramas idag. Ganska sköna söndagsaktiviteter ändå. Och febern är som bortblåst.

Fyrtio grader

Trots Alvedon i regelbundna intervall hade lillfisen närmare fyrtio graders feber igår kväll. Han svarade inte på tilltal och gick inte att få kontakt med över huvud taget utan bara sov och grät om vartannat. Otröstlig. Han var så varm att han skakade. Idag är den Arvid som jag känner tillbaka. Han har sagt gurka nu på morgonen och stapplat runt med sin dragleksak. Just nu lagar han mat inne i sitt rum, stillsamt och tyst. Inte samma energi som vanligt, men ändå en enorm förbättring jämfört med igår. Så skönt. Jag höll på att bli sjuk av oro.

Snorlördag

Arvid blev blixtförkyld igår lagom till läggdags. Så natten har spenderats sittandes i soffan med en snorig och hostig liten älskling på bröstet. Idag har jag huvudvärk (förmodligen på grund av den kassa sovställningen) och Arvid är mammig. Men vi har ändå varit ute på en långpromenad i det vackra vädret, tittat på istuppen på torget och köpt en klänning på vägen hem.

När det går för långt

Hörde två småtjejer prata medan de kollade på kläder i en butik idag:
Tjej 1: Jag är skithungrig och mår illa.
Tjej 2: Ja, jag också. Men jag orkar inte äta.
Tjej 1: Nä, jag vill inte heller äta. Man blir ändå bara tjock av mat.

Det är så fruktansvärt sorgligt att se hur starkt vissa, framför allt unga tjejer, påverkas av de rådande skönhetsidealen. Jag blir både trött och arg på samma gång. Jag förstår att det kan vara svårt att stå emot omvärldens påverkan, att ifrågasätta och våga ha egna åsikter. Särskilt i tonåren när allting handlar om att passa in för väldigt många. Eftersom industrin uppenbarligen inte tänker ändra på size zero-idealet inom den närmaste framtiden (för alla vet ju att den som är smal är lycklig) så hoppas jag att människor lär sig att göra egna val istället. Att de kan ta ställning och motivera sina beslut. Att de inser att de är fria att tänka och tycka helt på egen hand utan att behöva påverkas av andra. Och när det gäller något så grundläggande som att äta när man är hungrig så tycker inte jag att valet är speciell svårt.

Fågelbesök

Jag har finbesök på min balkong. Av en rovfågel med långa klor som sitter och tittar in på mig. Efter att ha kollat på bilder på nätet så misstänker jag att det är en hök av något slag. Duvhök? Sparvhök? Fin är den i alla fall.

TMNT

Har du lust att få en låt på hjärnan som gör det i stort sett omöjligt att skriva eftersom du nynnar på den hela tiden? Då tycker jag att du ska lyssna på den här. Nostalgi. Den lila sköldpaddan var min favorit under tidigt 90-tal.

När den ambitiösa sidan tar över

Sent igår kväll skummade jag igenom en engelsk e-bok om Marx, ideologier och konsumtionssamhällen. Så fort biblioteket öppnar idag ska jag hänga på låset och låna en bok om kulturteoretiska perspektiv inom kommunikationsvetenskapen. Tanken är att det ska resultera i ytterligare ett stycke text som förhoppningsvis gör uppsatsen komplett. För jag är inte riktigt nöjd, och det tillåter inte min superambitiösa sida. Däremot är jag väldigt nöjd över att få tillbaka pengar på skatten i år igen! Det kunde inte komma lägligare.

Sammanfattning

Ser ni?! Lite pillande med diskussionen, fotnoter som ska läggas till och kontrolleras, korrekturläsning av de drygt nittio sidorna och eventuellt lite småändringar, men sedan är jag klar! Arbetet ska visserligen redovisas och handledare och opponenter ska givetvis få komma med kritik också, men efter det får jag min EXAMEN! Jag är förbaskat stolt över mig själv.

Att sova i egen säng

Döm om min förvåning när jag vaknade av alarmet och insåg att Arvid inte låg på kudden bredvid. Jag kastade ett snabbt öga på hans säng (så pass snabbt att det knakade till i nacken och nu sitter jag här med nackspärr) och där låg han och sussade så fint! Så jag hämtade honom och så låg vi och kramades i en kvart innan vi gick upp. Han är en riktig liten krambjörn, särskilt när han precis har vaknat. Det finns inget bättre sätt att starta morgonen på. Om man räknar bort nackspärren då.

Jobbigt gånger två

Att Arvid vaknar flera timmar innan det är dags att åka till dagis är riktigt jobbigt. Tänk vad mycket piggare jag hade varit och så mycket mer jag hade fått gjort om dagarna om jag slapp gå upp före fem? Dessutom har jag fått magsjuka igen, förmodligen samma skit som jag hade för en och en halv vecka sedan, och jag hoppas, hoppas, hoppas att inte Arvid får det också. Det räcker liksom nu!

Journalist-Jenny

Japp, så här seriös och professionell ser jag ut när jag jobbar. I alla fall om man tittar på tv-kanalens hemsida under fliken personal/kontakt. Om två veckor är det dags igen efter drygt ett och ett halvt års frånvaro - därav den nya bilden. Det känns faktiskt lite nervöst.

Bus och sko

I eftermiddags var Arvid och busade med kompisen Julia. Det är jätteroligt att titta på de små när de jagar varandra, skrattar och leker tittut. Och när vi kom hem hade han plötsligt lärt sig ett nytt ord. Sko. Mycket användbart.

En effektiv söndag

Klockan är inte ens nio och vi har redan hunnit bada den lille mannen, dammsuga, tvätta två maskiner tvätt, diska och plocka undan. Arvid sitter och bläddrar i böcker med sin pappa och jag har ett stort tvättberg från förra helgen att vika. Det blir mycket ombyten så här i magsjuketider, men nu verkar det äntligen som att det börjar bli bättre. För säkerhets skull fortsätter vi med laktosfri och fiberfattig kost i en vecka till. Igår var vi i djuraffären för att köpa kattsand och passade på att titta på fåglar, fiskar och ulliga kaniner. Så nu säger Arvid pippi mest hela tiden.

Sexton månader

Det är oftast full fart här hemma, men ibland kan det bli helt tyst och då har Arvid antingen försvunnit in i sitt rum för att "laga mat", oftast är den en legobit som ligger i stekpannan eller en kloss som ligger och puttrar i grytan, eller för att gunga på gungälgen. Han gillar att stå i gåvagnen och att rulla runt på sin Bobbycar, men än så länge går det så där med själva svängandet. Bilar av alla slag är favoriterna just nu. Han säger biiil och låter dem gärna rulla utför soffkanten och ner på golvet. Om och om igen. Han säger även hej, där, tack, titta, nej, pappa, katt, killekill och något som låter som korv, men förstår desto mer. Han skrattar ofta och gärna, dock både tillgjort och konstlat då och då.

Han tycker inte om skor om vägrar att gå själv utomhus, men jag hoppas att det ger sig när vi får lägga undan alla bylsiga vinterkläder och plocka fram lättare plagg och skor. Däremot tycker han om att vara ute och åka vagn eller bil och pekar gärna på både bussar och bilar som passerar. Han äter bra, trots den trasiga magen, och favoriterna just nu är yoghurt med rispuffar och en smörgås vid sidan av. Att hjälpa till är roligt, till exempel att plocka upp kläder ur tvättpåsen och räcka dem till mig så att jag kan hänga dem på tork eller att hämta fyra olika sorters skor när jag säger att vi ska gå ut.

Han har hittat en ny favorit i Hakuna Matata-låten från Lejonkungen och skrattar högt när vi sjunger Lilla snigel. Han kan både peka på håret, magen och benen, men tror fortfarande att "Var är näsan?" betyder att man ska spela med fingrarna på underläppen.

Då och nu

Stoppa tiden, det går för fort! Här har ni Arvid för exakt ett år sedan...


... och här är han nu. Ett litet charmtroll som spexar och skrattar dagarna i ända. Till och med när han äter kvällsgröt och är trött. En gladskit helt enkelt som säger ordet biiil ungefär tre tusen gånger per dag. Men fortfarande inte mamma.

Onsdag

Den lilla plutten med de röda byxorna är på dagis och jag har både varit och handlat och hunnit uträtta flera ärenden. Jag har skickat några viktiga mail, kollat upp hur många semesterdagar jag har, ringt Försäkringskassan och frågat dem vad som gäller vid röda dagar och - viktigast av allt - hunnit dricka en kopp kaffe också. Nu är det dags att sätta tänderna i uppsatsen igen. Hej och hå.

Laktosfritt

Från och med nu och en vecka framåt ska Arvid äta laktosfria produkter i ett försök att nollställa och stabilisera lillmagen. Förutom det är det inga frukter, inga grönsaker och extra fett i maten som gäller. Allt enligt order från bvc. Så idag har jag botaniserat i mejerihyllan i affären, lusläst innehållsförteckningen på brödpåsar och tvingats tänka om gällande vissa maträtter. Men nu hoppas vi att det här gör susen och att lillfisen blir bra igen. Och imorgon blir det dagis igen - för första gången på en vecka. Jag tror att vi längtar lika mycket båda två.

Väntan

Nä, på den så kallade hälsocentralen fick jag ingen hjälp. Nu sitter jag och väntar på att bli uppringd av bvc istället. De hade inte möjlighet att ringa förrän kl. 11.30 och då kan besökstiderna för dagen redan vara uppbokade. Skitsystem. Arvid är dock vid gott mod och lagar mat inne i sitt rum.

Helgen som gick

Det har varit en fin helg på många sätt. En glad lillkille som har lekt nonstop med sin pappa, god mat och påskmust, en underbart solig långpromenad på isen, marängsviss och mellomys, sovmorgon och brödbak, tv-serier under luddfilten och en balja kaffe. Men Arvids mage är fortfarande trasig och imorgon ska jag ringa vårdcentralen. Totalt har han varit dålig i elva dagar nu, viktkurvan har dalat och blöjorna känns stora. Hoppas att de tar in honom för en kontroll och att han blir bättre snart. Det gör ont i mammahjärtat när han inte mår bra.

Fredag

Dagens bästa: att få prata bort en stund med fina Mia.
Dagens sämsta: att magsjukan har slagit klorna i min lilla skatt igen. Eller så hade den aldrig släppt. Men nu sover han i alla fall och jag grejar med några påskkort och väntar på förstärkning i form av pappa J.

Klädprovning

Vad gjorde ni i morse vid sextiden? Vi provade sommarkläder och Arvid poserade som en riktig katalogmodell. Kan det inte bli grönt, soligt och varmt ute snart? Jag är så innerligt less på vintern nu. Men det har åtminstone börjat bli ljusare på morgonen och det är ett mycket trevligt vårtecken.

En stillsam födelsedag

Man får vara glad för det lilla och just nu är jag tacksam över att vi äntligen börjar känna oss som oss själva igen. Vi var till och med ute och gick en sväng på eftermiddagen och insöp lite vackert vårvinterväder. Det blir en hemmadag imorgon också så att vi kan vila upp oss och se till att alla magsjukebaciller försvinner för gott. Lilleman har för övrigt testat sin skaljacka som det, förhoppningsvis, snart är dags att plocka fram. Lite stor än, men då räcker den ju desto längre. Idag har dessutom syster J fixat körkortet! Grattis!

Wrooom!

Det säger bara wrooom när Arvid springer förbi med gåvagnen. Kanske är det därför som det är helt omöjligt att få en enda skarp bild på den lilla buspojken. Men han är min solstråle som förgyller min födelsedag som än så länge har präglats av magsjuka. Du kommer i alla fall alltid att komma ihåg den, menade mamma. Det är i och för sig sant.

Sista kvällen som...

... tjugonioåring. Jag är mest glad över att vi har överlevt magsjukan och hoppas på en lugn natt utan äckligheter. Vi ses på andra sidan. De stora trettio. Huvva.

Sjukstuga igen

Vid halv tre i natt kräktes Arvid i mitt hår. Jag hann knappt byta örngott, pyjamas och städa upp förrän det var dags igen. Och igen. Någonstans under småtimmarna somnade vi, på plastfrotté. Arvid hade armarna om min hals och ville ligga riktigt nära. Stackars älsklingen. På morgonen kom magsjukan tillbaka med full kraft och det blev återigen ett klädbyte, en dusch och nya lakan. Nu sover den lilla parveln och har fått behålla maten i flera timmar. Även jag är helt utslagen och har riktigt ont i magen. Jag hatar dagissmittor!

En vanlig kväll

Efter en heldag på dagis och en massa bus med kompisarna är man ganska slut om man är ett år. Därför brukar det bli ganska stillsamma lekar innan det är dags att äta kvällsgröt, dra på sig pyjamasen, borsta de åtta tänderna och göra sig redo för sängen. Han är så söt när han kravlar upp på sin lilla stol och sätter sig och grejar med den stapelbara träclownen. Varje gång han är färdig applåderar han åt sig själv innan han häller ut alla bitarna på bordet igen. Och som den lilla tuffingen han är så kör han Bobbycar utan att hålla i ratten. Och med fötterna uppe. Så klart. Älskade lilla unge.

Diskussion

Sitter med diskussionsdelen. Nu ska säcken knytas ihop, paralleller ska dras, frågeställningar ska besvaras, analysen ska kopplas ihop med teorin och jag ska presentera slutsatser av mitt arbete. Sjukt svårt. Och riktigt, riktigt tråkigt. Minns hur det var för många herrans år sedan när jag och Mia satt med b-uppsatsen. Vi hade bytt ämne två veckor innan deadline och kvällen innan allting skulle lämnas in hade vi inte ens påbörjat diskussionen. Har för mig att vi skickade in allt med ett par minuter till godo. Minns paniken jag hade då och tänkte försöka vara ute i lite mer god tid den här gången.

Plus och minus

Förra veckan hade vi rekordvarmt och nära tio plusgrader. Det droppade från taken, snön smälte och fåglarna kvittrade. Idag var det tjugo minus. Jag hade givetvis glömt att knäppa igång kupévärmaren så alla rutor i bilen var istäckta - på insidan. Tänk vad mycket som förändras på en vecka. Trettio grader. Och på tal om trettio. Om några dagar passerar jag den magiska gränsen, vilket pappa inte är sen med att påminna mig om dagligen.

Ordet stress har fått en ny innebörd

Att komma ut till bilen och att upptäcka att den är täckt med tjugo centimeter nysnö samt att snöplogen har gjort en gigantisk vall bakom bilen är ganska jobbigt. Att sedan spendera mer än en halvtimme med att skotta samtidigt som man försöker underhålla en uttråkad ettåring som sitter i bilen är riktigt jobbigt. Att sonen fyller blöjan ända upp till hårfästet med ett mycket löst innehåll inne på Coop är fuktansvärt jobbigt. Men det är ändå ingenting emot att krångla av samma barn overall och kläder och försöka duscha en gråtande och sprattlande liten kille som halkar runt i tvållöddret på golvet och bara vill kramas. Hur jag ska hinna tvätta och få overallen torr tills imorgon bitti är en annan femma, men nu blir det en kopp kaffe och lite "göra-ingenting" så att pulsen hinner gå ner.
Jag är helt slut.

Myssöndag

Arvid tittar på barnprogram, Pokemon och någon kass serie med både Batman och Stålmannen. Jag sitter och fäster lite trådar på en mössa som jag har virkat till lilleman och kan inte bestämma mig för om jag ska vara nöjd eller om jag ska repa upp en hel del, göra om och kanske bli ännu nöjdare. Vasaloppet står på i bakgrunden, nysnön ligger som ett täcke över allting utomhus och det börjar bli dags för fruktstund. Så går det när man går upp halv sex på morgonen.

En lördag i mars

Vad hittar man på när dagens planer har blivit ändrade och snöstormen rasar så att det inte går att vara ute? Jo. Man leker med lego, går fram och tillbaka med dragleksaker, fixar med veckans tvätt och kramas, kramas, kramas. Och laddar för kvällens mellomys såklart. Heja Martin Rolinski.

Barnskor

Igår skickade vi efter gummistövlar till Arvid och senare på kvällen letade jag efter ett par prisvärda, gåvänliga och praktiska barnskor. De nedan är mina favoriter än så länge, men jag måste säga att jag är förvånad över hur många pytteskor som faktiskt har skosnören. Vem orkar knyta det liksom? Nä, det blir garanterat kardborreband i det här hushållet.

22 550 ord...

... eller 122 541 tecken (utan mellanslag). Ja, det börjar arta sig. Har bara tre textanalyser kvar att göra innan det är dags att börja sammanfatta och ge sig i kast med diskussionsdelen. Ute lyser solen och snart är det helg!