Vid halv tre i natt kräktes Arvid i mitt hår. Jag hann knappt byta örngott, pyjamas och städa upp förrän det var dags igen. Och igen. Någonstans under småtimmarna somnade vi, på plastfrotté. Arvid hade armarna om min hals och ville ligga riktigt nära. Stackars älsklingen. På morgonen kom magsjukan tillbaka med full kraft och det blev återigen ett klädbyte, en dusch och nya lakan. Nu sover den lilla parveln och har fått behålla maten i flera timmar. Även jag är helt utslagen och har riktigt ont i magen. Jag hatar dagissmittor!
Åh fy! Låter tungt. Krya på er snabbt!
SvaraRadera