Det är oftast full fart här hemma, men ibland kan det bli helt tyst och då har Arvid antingen försvunnit in i sitt rum för att "laga mat", oftast är den en legobit som ligger i stekpannan eller en kloss som ligger och puttrar i grytan, eller för att gunga på gungälgen. Han gillar att stå i gåvagnen och att rulla runt på sin Bobbycar, men än så länge går det så där med själva svängandet. Bilar av alla slag är favoriterna just nu. Han säger biiil och låter dem gärna rulla utför soffkanten och ner på golvet. Om och om igen. Han säger även hej, där, tack, titta, nej, pappa, katt, killekill och något som låter som korv, men förstår desto mer. Han skrattar ofta och gärna, dock både tillgjort och konstlat då och då.
Han tycker inte om skor om vägrar att gå själv utomhus, men jag hoppas att det ger sig när vi får lägga undan alla bylsiga vinterkläder och plocka fram lättare plagg och skor. Däremot tycker han om att vara ute och åka vagn eller bil och pekar gärna på både bussar och bilar som passerar. Han äter bra, trots den trasiga magen, och favoriterna just nu är yoghurt med rispuffar och en smörgås vid sidan av. Att hjälpa till är roligt, till exempel att plocka upp kläder ur tvättpåsen och räcka dem till mig så att jag kan hänga dem på tork eller att hämta fyra olika sorters skor när jag säger att vi ska gå ut.
Han har hittat en ny favorit i Hakuna Matata-låten från Lejonkungen och skrattar högt när vi sjunger Lilla snigel. Han kan både peka på håret, magen och benen, men tror fortfarande att "Var är näsan?" betyder att man ska spela med fingrarna på underläppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar