Döm om min förvåning när jag vaknade av alarmet och insåg att Arvid inte låg på kudden bredvid. Jag kastade ett snabbt öga på hans säng (så pass snabbt att det knakade till i nacken och nu sitter jag här med nackspärr) och där låg han och sussade så fint! Så jag hämtade honom och så låg vi och kramades i en kvart innan vi gick upp. Han är en riktig liten krambjörn, särskilt när han precis har vaknat. Det finns inget bättre sätt att starta morgonen på. Om man räknar bort nackspärren då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar