Norrlänning igen - fast med nackspärr

Om det inte hade varit för att nattåget hade hårda sängar (och kuddar) så hade jag förmodligen känt mig lite utvilad efter Smålandsbesöket. Men istället sitter jag här med nackspärr och ont i kroppen. Både armar och ben domnade bort när jag försökte sova på tåget så det blev inte mycket av den varan. Men att mötas av den här fina välkomstkommittén - efter 16 timmars resande - var så fint att jag fällde några tårar. Älskade barn (och älskade J som kom på idén)!