onsdag 30 mars 2016

Valdemar

Den här lilla killen alltså, min systerson. Så snäll, tyst och liksom bara med - oavsett om det gällde en skogspromenad, ett födelsedagsfirande eller bara lite tv-häng i soffan. Det var så roligt att äntligen få träffa dig (och din mamma så klart) och att få hålla dig, vagga dig tills du somnade och se ditt leende och dina glittrande ögon. Jag hoppas att det inte dröjer länge till nästa gång.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar