Effektiv arbetsdag

Tidiga synkar. Bra intervjupersoner. Schyssta klippbilder. Jävligt flinka redigeringsfingrar. Och hej då redan vid fyratiden. Ibland rullar allting bara på utan att man måste jobba ihjäl sig. Sånt gillar jag! Då har man tillräckligt med energi kvar för att ta sig upp på Grisberget också. Here I come!

Redo!

De nya, fina joggingskorna står redo i hallen, ipoden är laddad med motiverande beats och kylen är fullproppad med nyttigt grönt. Nu kör vi!

Gråtmilda funderingar

J har pratat om att eventuellt jobba utomlands eftersom att branschen går på knäna i Sverige. Hittills har jag inte tänkt så mycket mer på det eftersom det har legat så långt fram i tiden. Men idag började tankarna plötsligt fara runt i huvudet. "Kommer vi klara av ett ännu längre distansförhållande? Varför kämpar vi på och håller fast vid varandra om vi vill så olika saker? Finns det någon mening med att ha det som vi har det nu om vi ändå kommer att befinna oss ifrån varandra längre fram? När ska vårat liv tillsammans egentligen börja?"

När J ringde var jag riktigt nere och hade gråten i halsen. Men så sa han alla de där sakerna som jag behövde höra, som jag ville höra. Och efter några bitar choklad känns allting mycket bättre. Målsnöret är inte alltför långt bort...

Lillasyster har blivit stor

Idag har ännu en av systrarna Narvesjö flyttat hemifrån. Rebecca ska börja plugga i Eskilstuna, bara ett stenkast ifrån syster nummer två. Enligt uppgift så gick flyttlasset tidigt i morse. Åh, hade också velat vara med och släpa på blytunga lådor och kånka soffan uppför trapporna. Pusta ut när allting äntligen var klart och svulla i sig härligt onyttig flyttpizza. Känns lite trist ibland att bo så långt ifrån resten av familjen. Saknar er allihop!

Kärlek gånger två

Mina fantastiska ulltussar som jag älskar så!

Uppryckning!

Badrumsvågen. Man får lite ångest bara man hör ordet. Trots det så har den stått där på golvet i flera år, oftast täckt av ett tunt, tunt lager damm och betydligt mer katthår. Varför jag ens har en vet jag inte, det är väl en sån där sak som man har i alla hem? En sån där sak som oftast framkallar ångest över att man precis åt lite choklad framför tvn. Att man valde bort en långpromenad i det fina vädret för att se en dålig film. Att man inte orkade laga mat efter en alldeles för lång arbetsdag och istället svullade i sig en pizza.

Var alldeles torr i munnen i morse när jag stod där på vågen och såg siffrorna jobba sig högre och högre upp. Visst satt byxorna liiite tajtare än vanligt? Eller har de bara krympt i tvätten? Resultatet hann knappt visa sig i displayen förrän jag var nere på stan och provade joggingskor. Nu är det banne mig dags att ta tag i sitt liv lite grann! Med start på måndag!

Stor och liten

Wiii! Igår fick jag min nya dator. Och oj, vad den är fiiin! Underbart tangentbord, stor skärm och betydligt mer minne och... sånt. Håller som bäst på att flytta grejer mellan datorerna just nu och man ramlar över en hel del kul som man hade glömt bort att man hade. Gamla festbilder, texter från skoltiden och studioinspelningar som vi gjorde i trean.

Sedan ska jag göra lillan ren och fin, både ut och invändigt, och packa hennes väska. Hon ska nämligen flytta till Skåne, av alla ställen. Tack för lång och trogen tjänst! Hoppas att du gör din nästa ägare minst lika nöjd och glad...

Jag och rea

Jag begav mig ut på stan tidigare idag på jakt efter en ny hårtork. Den andra bestämde sig för att spruta eldsgnistor istället för varmluft på morgonen, så jag tvingades rusa till jobbet med vatten droppandes ner på ryggen. Nu har jag en rolig "blött-hår-som-har-fått-torka-i-tofs-frisyr" samtidigt som den dumma hårtorken tackar för trogen tjänst ifrån en container i soprummet.

I alla fall. Som av en händelse så har Åhlens superrea eftersom de ska klappa ihop inom kort. Och de hade en hårfön kvar! Den åkte snabbt ner i korgen, tillsammans med en massa annat billigt krafs. Hann även förbi Gina Tricot innan de stängde. Fy, vad det är härligt att bränna pengar ibland. Särskilt när man hittar massor med skoj.

Baby, baby

På bara några veckor har fyra i min bekantskapskrets släppt bomben att de ska ha barn. Whaaat?! Herregud, är det nu man borde börja tänka på sånt? Jag har ju i och för sig en utbildning i ryggsäcken, jobb och är upp över öronen kär. Men hjärtat finns ju i Stockholm och när situationen är som den är så vill i alla fall inte jag sätta någon unge till världen... just nu.

Om sanningen ska fram så har jag nog haft en släng av babyfever i flera år. En längtan efter att få snusa på sammetslent babyfjun, att få fingret kramat av en pytteliten hand... Allt det där har dock känts väldigt avlägset. Men nu när folk runt omkring börjar skaffa smått så bubblar tankarna upp till ytan igen, den här gången i en mer skräckblandad form. Det kanske inte dröjer så länge förrän man har en lill-Jenny i famnen. Å herregud, hur ska jag klara av det?

Irritation i matkön

En tant i blå jacka och tomatröda byxor stod framför mig i kön i mataffären i morse. Hon plockade omsorgsfullt upp varorna på bandet och placerade dem en efter en med streckkoden mot pipgrejen - precis som man ska göra om man är en snäll kund. Som väntat sträckte hon sedan fram en femhundring mot kassörskan, trots att hon knappt handlade för en femtedel. Men sedan hände det som jag absolut inte orkade med... hon tog fram mynten.

Jag förstår verkligen inte varför pensionärer tror att de gör någon en tjänst genom att rota igenom "skrotfacket" efter kronor och femtioöringar. Visst, de får lite jämnare växel tillbaka, men å andra sidan så tar betalningen tre gånger så lång tid eftersom de halvblinda ögonen har svårt att avgöra valörerna på mynten.

En. Två. Tre. De rynkiga fingrarna stoppar i mynt efter mynt i automaten och kassörskan tvingas till ett stelt och uppmuntrande leende för att visa att hon uppskattar att tanten så snällt tömmer börsen och samtidigt gör de övriga kunderna på dåligt humör. Leende haltar tanten sedan därifrån med sin betydligt lättare plånbok medan jag plötsligt är sen till jobbet...

Ringmärkta i fem år

Tänk vad tiden går fort! Plötsligt har jag full förståelse för föräldrar som en dag märker att lilla Lisa inte längre gallskriker och skakar galler i spjälsängen utan istället har börjat lågstadiet. Hur gick det till, liksom? I september firar ringen fem år, och i fredags bestämde vi oss för att bjuda födelsedagsbarnet på en rejäl femårsmiddag.

Vi avnjöt en femrätters på Le Rouge i gamla stan. En supermysig restaurang i härlig moulin rouge-anda med ett överskott av rosa och röda draperade tyger, guldtofsar och en supersminkad sångerska i festblåsa som ömsom åmade sig vid pianisten och ömsom skred runt bland matgästerna.

Maten var både dyr, god och i riktigt små portioner. Min favorit var "mellanrätten", det vill säga den mellan för- och huvudrätt. En svingod risotto med kantareller i rödvinssky. Men den varma rabarberpajen med glass och bladtunna chokladflarn var inte heller så dum. För att inte tala om alla olika sorters viner som vi fick smaka. Mmm.

Skål för oss, älskling! I present nästa år önskar sig födelsedagsbarnet ett syskon, hehe.

Lättpåverkad

Det händer någonting med mig så fort jag sätter min fot på ikea. Plötsligt översköjs jag av en fruktansvärd lust att handla, även om jag egentligen inte behöver någonting särskilt. Plånboken bränner ilsket i fickan och var man än tittar så skriker varorna efter mig: "Köp mig, jag kostar bara nio kronor! Så billigt är det ingen annanstans! Och nio spänn är ju ingenting!"

Ikeabesöket i Kungens kurva i lördags resulterade därför i nya påslakan, underlakan, örngott, en salladsskål, salladsbestick och en pizzaslicer. En pizzaslicer! För enbart nio kronor bör kanske tilläggas. "Hmm, nya örngott och lakan vore ju bra. Det behöver jag ju. Eller, behöver och behöver. De andra ligger antingen i tvätten eller är fulla av katthår. Hur som helst, det är ju roligt med lite nytt. Och kolla vilken fin salladsskål! Den skulle se jättesnygg ut till mitt köksbord. Inte för att jag gör sallad så ofta, men den är ju så billig. Fast om jag köper den så måste jag ju ha matchande salladsbestick också..."

Enligt J så är en pizzaslicer en av de viktigaste ingredienserna i ett kök. "Nio kronor, det är ju som hittat. Köp mig, köp mig!" Okej då...

Note to self

Bara en idiot tror att man kan fuska med sömnen och bara sova fyra timmar utan att det märks. Ikväll kommer jag att släcka lampan tidigt i alla fall...

Fy fan, vad grymt!

Coldplaykonserten var heeelt magisk! Fy fan, så bra det var! Får fortfarande gåshud bara jag tänker på det. Känslan när hela stadion gör vågen och tiotusentals mobildisplayer lyser upp augustinatten går inte att beskriva i ord. Inte heller stämningen på arenan när 33 000 glada själar tar i från tårna och sjunger med i låtarna för full hals. Kärlek!

Är dock lite putt över att vakterna beslagtog min kamera eftersom den var "för bra". Kändes oerhört surt att behöva fota med mobilen trots att alla andra hade sina pocketkameror (som det gick att zooma med) i högsta hugg. Hade kunnat få så grymt snygga bilder. Men va fan, det var ju kalasbra ändå!

Stockholm - here I come!

Wiii! Imorgon åker jag ner till Stockholm. Kan inte ens i ord beskriva hur skönt det ska bli att komma bort i några dagar. Mental paus så det bara skriker om det. Uteseveringshäng, fina människor och lite "inte-tänka-på-jobbet". Längtar!

Mötet med kungen

I flera dagar har jag oroat mig för hur jag skulle överleva den här dagen - dagen när kungen, drottningen och kronprinsessan skulle komma till stan. Nog för att jag misstänkte att det skulle bli stressigt och ganska mycket folk, men att jag skulle bli totalt överkörd hade jag ingen tanke på. Av mina egna - journalistkåren!

Folk som ena stunden var jättetrevliga och pratade vänligt blev som förbytta så snart kungen steg i land. Som utsvultna hyenor kastade de sig fram mot sitt byte (läs. kungafamiljen) och brydde sig inte det minsta om vilka som kom i kläm på vägen. Trängsel. Armbågar i ansiktet. Svordomar. Knuffade och gruffande. Det var totalt kaos i pressfållan, något som jag inte alls var beredd på. Hade jag dock varit två meter lång och femtio kilo tyngre så kanske jag kunde ha haft en liiiten chans mot pressbufflarna. Men, nej.

Fick dock se en skymt av kungafamiljen i alla fall. De var kortare än jag trodde...

Tunnhårigare

Åh, vad skönt det är att vara nyklippt! Den risiga, livlösa och alldeles för vildvuxna "frisyren" är long gone. Istället har jag betydligt mindre hår (hårhögen som jag lämnade efter mig på golvet skulle enkelt ha kunnat fylla en mindre kudde), trots att jag bara har kapat längden med nån centimeter. Och jag är numera en äkta blonette - back to the roots så att säga. Love it!

Kursledare

Vilken effektiv, men samtidigt skön dag på jobbet. Har ägnat heeela arbetsdagen åt att lära ut hur min videokamera fungerar så att de tio lyckligt utvalda på jobbet som ska gå filmkurs resten av veckan kan briljera inför läraren. Lite av en utmaning att på ett begripligt sätt förklara saker man själv gör per automatik varje dag. Men samtidigt lite av en ego-boost, tänk att man faktiskt är ganska grym på det man gör! Det var ju trots allt inte så länge sedan som jag själv höll i en kamera för första gången...

Hej då, sommaren?

Just nu är det 11 grader ute. Elva ynka grader! Vad hände liksom? Vart tog sommaren vägen? Jag vägrar inse att det snart är höst, och tänker blunda för att röda och gula löv snart kommer att singla ner från träden. Drömmer mig tillbaka till sommaren 2009 istället, och låtsas att den varma kvällssolen fortfarande värmer mina kinder...

Winnerbäck!

Känner på mig att hösten inte kommer kännas lika mörk, ruggig och regnig som förra året. För nu ska jag få se Lasse - för första gången!

Stockholmsresan bokad!

Om exakt en vecka sjunger jag och tiotusentals andra oss hesa till Coldplay i Stockholm. Underbart! Kommer att bli en galet rolig helg. Snabbshopping på ikea. Drinkar i gamla stan. Storslagen femårsmiddag på hemlig plats (är jag som har planerat och bokat och J håller på att spricka av nyfikenhet). Strosandes hand i hand vid vattnet. Mys, mys, mys. Vin i parken med vänner. Coldplay. Få vakna bredvid finaste fina. Besök hos syrran i Strängnäs. Tårta och gofika. Kramkalas med familjen.
Kan det bli bättre?

Hemmafix

Oj, vilken fart jag fick! Disken är gjord, kylen är fylld, dammråttorna är borta och hela lägenheten doftar ljuvligt av citronsåpa. Nu blir det mat och sedan kan helgen börja!

Mina pälsklingar

En stillsam dag. Katterna roar sig på egen hand och jag försöker hitta energi till att röja upp lite i köket. Siri sover middag och Zamzor jagar febrilt en stendöd tygmus fram och tillbaka över golvet. Verkar så enkelt att vara katt. Inga måsten. Inga krav. Ingen press.

Startskott för c-uppsatsen

Äntligen har jag fått tummen ur och börjat förbereda för c-uppsatsen. Way to go, Jenny! Eller, ja. Att ha stämt möte med handledaren kanske inte räknas som en början, men jag är i alla fall grymt sugen på att komma igång. Ämnet är spikat och nu fattas det bara ett klartecken från skolan. Sedan blir det skriva, skriva, skriva. Är taggad, taggad, taggad och det kommer att bli så jäkla bra det här!

Pappa, nu kan du börja fundera ut vad du ska ge mig i examenspresent. För så exalterad som jag är över uppsatsen så kommer orden bara att spruta ut och vips så har jag examen i handen...

Trötthetsmonstret

Någon gång under natten mellan söndag och måndag fick jag oväntat besök. En objuden gäst som jag förgäves har försökt få att lämna mig ifred. Men han vägrar och håller sig envist kvar, mot min vilja. Oavsett hur mycket jag har sovit och vilat så vägrar trötthetsmonstret släppa taget om min kropp, och jag har bara blivit tröttare och tröttare desto fler dagar som har gått. I går var det näst intill omöjligt att öppna ögonen när klockan ringde, trots att jag hade sovit i nästan tio timmar.

Jag fattar inte vad som är fel, varför den elaka lilla filuren håller på att äta upp mig inifrån. Är det att sommaren börjar lida mot sitt slut och att den mörkare årstiden nalkas? Är det att jag jobbar för mycket och att kroppen på sitt eget sätt säger ifrån? Är det att jag har nån förkylning på gång som vägrar bryta ut?
Vad det än är så ska han dö!

Räddhare

Det finns flera saker som jag är sjukligt rädd för. Spindlar och andra småkryp med många ben (det är antalet ben som avgör hur rädd jag är för dem, så spindlar ligger högt på listan), clowner (är helt övertygad om att en ohygglig ondska döljer sig bakom den röda näsan och den glada sminkningen, och att det bara är jag som har lyckats genomskåda förklädnaden)... och åska.

20.53. Ljussken som lyser upp hela himlen. Mörkt muller som fortplantar sig i väggarna och får fönsterrutorna att skallra. Svetten bryter fram på ryggen. Jag börjar omedelbart dra ur alla kontakter och sätter mig så långt bort från fönstrena som möjligt.

Har hört nånstans att man ska räkna sekunder mellan blixt och muller och sedan multiplicera med tre för att få reda på hur många kilometer bort ovädret är. Blixt. Ett, två, tre... nio, tio, elva... nitton, tjugo, tjugoett. Muller. Å herregud, bara sextiotre kilometer bort!

Jag är förmodligen den enda som har en helt mörklagd lägenhet när åskan går. Oavsett hur långt bort den är. Men så är jag förmodligen den som har minst chans att på något sätt skadas av blixtarna. Så ser jag det i alla fall...

Funderingar under solen

Har tillbringat så pass många timmar i solen under helgen att hjärnan borde ha börjat koka. Men nej då, snarare tvärtom. Har funderat, planerat, känt efter, resonerat fram och tillbaka och faktiskt kommit fram till en hel del viktiga beslut. Helt otroligt vad lite ledighet och ensamtid kan göra. Plus att jag hann plöja igenom två böcker, två väldigt bra böcker dessutom. Bara en sån sak...

Helgens solande fick dock ett abrupt slut när mörka moln plötsligt drog fram över himlen. Två sekunder efter det att dörren hade slagit igen bakom mig så kom regnet. Ösregnet. Nu luktar det så där härligt ute. Friskt på nåt vis. Och mysfaktorn är hög när regnet smattrar på fönsterblecken.

Cravings

Har plötsligt fått ett omättligt sug efter att lära mig något nytt, att läsa en kurs och utvecklas som journalist. Men vad? Har ögnat igenom halva internet och använt alla sökord jag kan komma på för att hitta det som jag vill göra. Nu har jag tre alternativ och är lika tänd på alla tre grejerna. Men först ska jag ta tag i examensarbetet som jag har haft släpande i över ett år. Examen - here I come!

Dumma, dumma flygfä

Var ute på ett jobb igår som innebar att jag skulle gå uppför en skidbacke i stekande hetta släpandes på både kamera och stativ. Svetten rann och jag svor tyst för mig själv flera gånger. Satte mig ner i det höga gräset för att ta en sista bild och blev plötsligt attackerat av ett mystiskt och hungrigt flygfå. Nu har jag en svullen och öm arm. Röd, spänd hud och något som liknar en utstickande pingisboll från högerarmen. Härligt.

Klick, klick, klick...

Sitter och grejar med alla tusentals (!) bilder som jag tog i Spanien. In i Photoshop, trixa lite med ljus och färger, minska storleken och spara. Klick, klick, klick. Om och om igen. Blir alldeles snurrig i huvudet av allt klickande. Men bra blir det!
Kastar in en bild på mig och älsklingen. Kärlek!

Inte undra på...

... att det är hår överallt i lägenheten. Den ena kissen verkar dock vara lite mer skyldig än den andra, men nu är de nyborstade och fina båda två.

Förbjud pensionärer!

Varför, varför, varför ska pensionärer - som faktiskt är lediga jämt - hänga på låset på ICA när de öppnar på morgonen och man själv har jättebråttom till jobbet? De skulle ju kunna gå dit och handla när som helst på dagen, men nähä då. Redan fem, tio i åtta står de uppradade utanför entrén och stöttar sig på kundvagnar och rollatorer. Törs inte ens tänka på hur tidigt de måste ställa väckarklockan för att hinna slänga de värkande lederna över sängkanten och kravla sig upp på morgonen.

05.00. Piiip piiip! Dags att duscha, sätta i löständerna, lyssna på P1, ringa och klaga över att tidningen är sen, sörpla kaffe från ett blommigt fat, tankfullt knapra på en torr kaka, omsorgsfullt samla ihop smulorna så att de inte ligger och skräpar på den rödrutiga duken och klaga högt över dagens ungdomar och hur tufft det är att vara gammal. Nä, inte vet jag vad pensionärer har för morgonrutiner, men nånting åt det hållet är det säkert.

Fast förmodligen måste de handla så tidigt på morgonen för att sen kunna ockupera väntrummen på vårdcentralen och roffa åt sig alla läkartider för dagen. Sen väntar en snabbvisit på banken lagom tills alla arbetande människor har lunchrast. Dagen avslutas på apoteket där gamlingarna hämtar ut säckvis med tabletter och piller för diverse åkommor. Samtidigt blänger jäktade och trötta "vanliga" (läs. yngre) människor irriterat på sitt könummer som är minst 35 siffror bort och önskar att de vore hemma för länge sen.

Nä, att vara pensionär låter inget vidare. Ska nog sluta klaga på dem...

Tråkigaste hushållssysslan ever!

Trots att man är duktig och tvättar så tar eländet inte slut där. Nähä då. Brukar dra på vikningen in i det sista trots att jag veeet att kläderna blir både skrynkliga och täckta av katthår om man väntar. Ett riktigt latmansknep är att gräva igenom ikeapåsarna varje gång man behöver nåt nytt att sätta på sig. Till slut ligger ju allting i tvättkorgen igen och - taa daa - du har kommit undan vikningen! Men inte idag...

Före:


Typ två timmar senare:

Till dig som snor min tidning

Du får gärna lämna en lapp i brevlådan där det står var du bor så kan jag lämna tidningen till dig EFTER att jag själv har läst den. Det finns ju en anledning till att man prenumererar på en tidning, och även om man inte alltid hinner läsa den på morgonen så vore det trevligt om den inte var borta när man kommer hem. Tack på förhand!

Ett år kvar...

Tomhet. Ont i hjärtat. Ofrivilliga tårar som letar sig nerför kinderna. Långa telefonsamtal. Skratt. Längtan. Uppgivenhet. Enorm saknad.

Efter att ha haft besök i över en vecka så känns lägenheten på 55 kvm plötsligt stor och ödslig. Var full av energi och hann både tvätta sex maskiner tvätt och göra en paj innan J skulle följas till taxin vid två. Men sekunden efter den där sista pussen på munnen - "hej då, nu ses vi nog inte på ett tag" - när bilen rullade iväg och jag började gå hemåt med tunga steg så gick luften ur mig. Jag blev halv. Igen.

Har försökt tvinga mig själv att göra lite nytta på eftermiddagen, men tankarna har vandrat iväg och blicken har så småningom stannat på de tickande visarna på väggen. Åtskilliga gånger. "Kommer han inte hem snart"? Nä, han sitter ju på ett plan söderut. Glömde visst bort det.

Om ett år ska han komma hem varje kväll. Om ett år är det slut på det eviga distansförhållandet. Om ett år ska vi börja leva på riktigt. Tillsammans.
Det har vi lovat varandra.