Kändis

För andra gången på några veckor är J med i tidningen. Den här gången som en av föreläsarna på Forskarfredagen som var idag. Jag smet in och lyssnade på slutet av en av föreläsningstillfällena och det lät jättebra. Förhoppningsvis var det någon ungdom där som fick upp intresset för ingenjörsyrket. Nu ska jag åka och hämta hem familjen och ta helg, och med tanke på allas rinnande näsor och hosta så blir det nog en ganska lugn sådan.

Att bränna pengar

Det här med pengar är roligt. I alla fall att handla för dem - och det är ju så mycket man behöver när man har hus och barn (för det är främst dit pengarna går, förutom till mat då). Idag har jag äntligen fått tag i ett par allvädersstövlar till Vilma så nu fattas det bara halskragar och ullsockar så är de redo för vintern. Jag har även fyndat ett par sänglampor och en häcksax så att vi kan trimma våran vildvuxna sak här ute på gården.

Nya erfarenheter

Det är inte varje dag man testar helt nya saker, men jag har hunnit med tre stycken. Bara idag! Jag har målat på trä med kaffe, borrat med borrmaskin (varför har jag inte gjort det tidigare, jätteroligt ju!) och läst på hur man tapetserar och byter dörrfoder. Imorgon bär det av till bygghandeln. Nu ska det köpas spackel, svamp, rakblad, lister och tapetrullar. Sedan kör vi!

Terrible twos

Så här i efterhand inser jag att Arvids tvåårstrots var väldigt lindrig för Vilma har gett uttrycket "terrible twos" en helt ny innebörd. Hon säger nej när man frågar något (trots att hon menar ja) och man ska alltid behöva hota med med att "då hjälper pappa dig istället" eller "då går jag och gör det här istället" för att hon ska ändra sig och gå med på att få nya kläder, byta blöja, följa med ut eller vad det nu kan vara. Hon retas, bits och säger dumma mamma fler gånger per dag än vad Arvid har sagt i hela sitt liv. Hon springer åt andra hållet. När vi andra har ätit klart har hon nästan all mat kvar, men vägrar att ta emot hjälp för att hon "kan själv" (trots att hon inte äter en tugga). Hon gör surmunnen när hon inte får som hon vill. Men däremellan är hon en fantastiskt söt och go tjej som gillar att läsa böcker, mysa i famnen och som säger fina mamma och lägger huvudet på sned.

Jag vill ha ett pysselrum!

Det riktigt kliar i fingrarna när jag tänker på hur fint lillrummet med orange tapet (yuck!) skulle bli med lite mer vitt, lite mer svart och lite mer förvaring i form av vägghyllor. Ett pysselrum/kontor! Perfekt när man vill sy, plugga till tentor, sitta vid datorn, klippa och klistra eller slå in julklappar. Vi har ju ändå ett rum över som är precis lagom litet. Jag vet precis hur jag vill ha det, men J verkade inte lika såld - trots att det inte skulle behöva bli särskilt dyrt. Så jag får väl fortsätta drömma...

109 dagar

Det är mer än hundra dagar kvar till julafton och idag köpte jag en julklapp till J. Måste vara någon typ av rekord. Nu ska jag bara hitta något finurligt ställe att gömma den på i flera månader.

Jag blir så trött

Jag läser med bestörtning om några tjejer i Skellefteå som blev angripna av fem män som blockerade vägen med hjälp av sin bil och sedan försökte ta sig in i tjejerna. "Männen springer mot bilen och skriker. Vi får panik och låser alla dörrar i bilen. När de kommer fram börjar de försöka öppna dörrarna, slår på rutorna och försöker ta sig in. Vi försöker köra därifrån. Då försöker en av männen hänga sig kvar på huven och en annan tar tag i antennen på bilen", berättar en av kvinnorna för lokaltidningen. De lyckades ta sig därifrån och med hjälp av registreringsnumret på bilen kunde polisen gripa de skyldiga. MEN! Förundersökningen är nedlagd. I förhör uppgav de fem männen att de bara ville "prata med de i bilen och hade inte haft någon tanke på att göra något mer". Tror någon - ens den polismannen som tog beslutet att lägga ner allting - på fullaste allvar att det ligger någon som helst sanning i det där?! Och vad sänder det för signaler?

Äntligen sover barnen...

... och jag har bänkat mig i soffan framför Genikampen följt av Follow the money. Maken kom hem med lite choklad efter att ha hört hur delar av min dag hade sett ut. Så nu är jag lite gladare.

Den nakna sanningen

Alltså. Jag är så sjukt less på allt det här förskönande skitsnacket som många mammor håller på med. Allt är så förbannat trevligt och roligt och underbart hela tiden. Regnar det så går man ut med barnen och hoppar i vattenpölar (för man är ju inte gjord av socker, som det heter) eller ordnar en spännande skattjakt på gården och avslutar med korvgrillning. Är man inne pysslar man med sax och klister, bygger roliga kojor i hela vardagsrummet eller bakar hundra kanelbullar och låter barnen hjälpa till - hela helgerna! Allt är gulligull och fluffifluff och den tuffa verkligheten (som jag utgår ifrån att alla faktiskt lever i egentligen) nämns inte alls. Barn är ju sååå underbara och deras mammor skulle vinna utmärkelser i tålamod, påhittighet och årets förälder vilken dag som helst. Och vad är grejen med att "mysa"? Nu för tiden är man ju inte bara hemma med ungarna längre - man är hemma och MYSER!

Här har den lilla bitit den stora i armen idag så att skinnet gick sönder, de har varit i luven på varandra i stort sett hela dagen, de trevliga stunderna har varit betydligt färre än de ledsna/arga/tråkiga. I ren desperation gick vi ut en stund, men lilla V gjorde inget annat än att kasta sand i ansiktet på storebror, bråka om en kratta, vägra äta knäckebrödet som hon hade önskat till mellis och grät över att hon hela tiden satt på fel stol ute oavsett vilken hon faktiskt satt på. Jag har gråtit en gång, räknat till tio fler gånger än jag kan minnas, jag har höjt rösten, varit allt annat än pedagogisk, önskat att den här jävla dagen ska ta slut någon gång och känt mig som en riktigt dålig mamma. Men det där berättar jag förstås inte om. Utan jag och barnen har mest varit hemma - och myst.

En helg med kidsen

Den här helgen avslutar J sin knuttimringskurs - och är på bild i tidningen. Inte illa! Jag och barnen roar oss så gott vi kan här hemma medan han snickrar. Igår städade vi huset och lekte med kompisar och idag har vi bytt lakan och täcken i alla sängar, bakat filmjölkslimpa och efter lunch ska vi klippa färdigt gräsmattan som jag påbörjade häromdagen, men inte orkade göra klart.

Badrumsdrömmar

Vårat badrum börjar bli till åren och jag har redan bilden klar över hur jag skulle vilja att det ser ut efter ansiktslyftningen (läs: totalrenoveringen). Typ så här! Halvkaklad vägg, en varm grå färg upptill och lite mörkare golv, inslag av trä och lite loppis, en asymmetrisk dusch med väggar som går att vika in när man inte använder den (och som faktiskt ryms bredvid fönstret och får vårat pyttebadrum att i alla fall kännas lite större - om än det fortfarande bara är drygt tre kvadrat).

På väg tillbaka

Känner ni igen känslan av att vara pånyttfödd? Känslan efter ett ordentligt migränanfall, fem månaders foglossning som plötsligt slutar göra lika ont eller som nu - efter flera dagars feber/frossa och snor som tynger ner hela huvudet. När det "värsta" väl tar slut känns det som en nystart. En slags pånyttfödelse. Huvudet känns klarare, jag riktigt känner energin återvända i kroppen, jag VILL göra saker, jag vill ta till vara på tiden och värdesätter plötsligt det här med vardag och att vara frisk och kry väldigt mycket mer än innan. Den känslan har jag idag. Heja kroppen, se till att besegra den här förkylningen nu.