Barnmorskebesök och foglossning

Jag var förresten och träffade barnmorskan i veckan och fick lyssna på pluttens hjärtljud för första gången. En fantastisk känsla! Fick även veta att jag har moderkakan i framvägg (det var inget som nämndes vid ultraljudet), men jag känner buffningar och hårda sparkar många gånger om dagen trots det. Det är en stark liten parvel där inne. Det är däremot inte lika roligt att jag har problem med foglossning på vänster sida. Haltar liksom fram och måste ta korta steg och det blir inte bättre av att släpa på jobbutrustning eller en kramig tvååring. Nu betyder ju inte det här att det kommer vara så här hela tiden, det kan ju faktiskt bli bättre, men jag funderar ändå på om det inte är läge att börja fila på graviditetspenningsansökan. Just in case.

SF-mått (vecka 20+3): 23 cm
Blodtryck: 117 / 76 (pulsen låg på 103)
Blodvärde: 121
Blodsocker: 5,2
Bebisens hjärtslag: 140 slag i minuten
Viktuppgång sedan inskrivningen: 3 kg

Stenhård mage och katter i alla former

Mitt senaste fynd är en gammal, sliten och vacker sockerlåda som just nu får agera tidningskorg. Love it! Julpyntet är på plats, men innan jag fotograferar det ska gardinerna strykas och sys upp. Och så ska en gran (i plast, of course) inhandlas och pyntas med de nya fina dekorationerna.


Arvid och jag har varit nere på stan idag och fixat de sista julklapparna, köpt presentpapper och snöre, fikat och handlat lite. Väl hemma igen har det både blivit storkok och bakning, tupplur, dammsugning och filmtittande så nu är jag helt slut, magen är stenhård och lillbebisen sparkar som aldrig förr.


Efter kvällsbadet passade lilleman på att sortera alla sina kattbilder som vi har klippt ur en gammal väggkalender. Nu sover han efter att ha pussat mig på munnen tio gånger och jag tittar på Så mycket bättre och har absolut ingenting inplanerat för imorgon. Förutom att vi ska köpa en påse kattmat.

Arvids önskelista

Den lilla tvååringen blir glad för precis allt, men här kommer några julklappsförslag i alla fall. Lektältet Fästning från Kids concept, boken Dino 1-2-3, grodspelet, ett batteridrivet lok till Briojärnvägen (som han älskar), massor med metallbilar (exempelvis Hot wheels), ett Bamsepussel med sex bitar (typ), strumpor i storlek 22/24, en Brio-viadukt eftersom våran har spruckit, leklera med maskin från Kärnan, spelet Junior Pictolino, en tvådelad pyjamas i storlek 98/104, Tactic memo+ (memory) med husdjur eller fordon, Duplo 5649 Stor bondgård, en käpphäst (kanske hemmagjord?) och en djurmössa från Oskar & Ellen (förslagsvis lammet). Men som sagt, Arvid kommer att tycka att vad som helst är wooow.

Min önskelista

Varsågod, tomten! Här har du min önskelista för i år. En vit uggleljusstake från Plutoprodukter, Bubble Bobble (det klassiska spelet till Nintendo 8-bitars som ofta går att hitta på Tradera - kartong och manual behövs inte - det är dock viktigt att det är märkt SCN och passar i svenska konsoller), Muminmuggar (gärna den gröna på bilden), läslampan Barometer (Ikea), Elsa Beskows månadsbilder (om inte alla så gärna november och april åtminstone), flera likadana fotoalbum med plastfickor (http://www.clasohlson.com/se/Fotoalbum/Pr384468000), en vit, extra djup Ribbaram från Ikea (23x23x4,5 cm), den vita spegeln Stave (Ikea), muffinsform, sex stycken vita, djupa tallrikar av märket Arv (Ikea), ett par snygga, varma och svarta skinnhandskar och bokserien Torka aldrig tårar utan handskar. För enkelhetens skull blir ett presentkort på Ikea bra. Jag blir heller inte ledsen för ett spa-besök, middag på restaurang eller ett besök hos frissan.

Om döden

Ikväll kommer jag att krama min älskade son extra hårt och länge efter att ha sett Döden, döden, döden på SVT. Om föräldrar som har förlorat barn i olika åldrar.
I cancer, trafikolyckor, överdoser eller andra sjukdomar. Man fick bland annat följa en mamma som bodde på barnhospice tillsammans med sin 2,5-årige son som hade en dödlig sjukdom. De levde där, i ett pyttelitet sjukhusrum i väntan på det oundvikliga, samtidigt som hon försökte göra dagarna meningsfulla och roliga för pojken som knappt orkade någonting längre. En annan familj hade förlorat sin dotter i cancer när hon bara var fem år gammal. De satt bredvid hennes säng när hon tog sitt sista andetag och hade svårt att säga hej då när locket skulle läggas på kistan eftersom de visste att de aldrig skulle få se henne igen. Hade de tagit farväl tillräckligt? Och hur går man vidare?

Ett fruktansvärt avsnitt som jag storbölade mig igenom och egentligen ville stänga av utan att ha sett färdigt, men ändå väldigt tänkvärt. Ingenting ska någonsin tas för givet. Man borde bli bättre på att uppskatta varje dag och inte ödsla för mycket energi på småsaker som en trotsig tvååring som inte vill klä på sig eller som kastar mat på golvet. För tänk om han plötsligt inte fanns längre. Vad hade allt det där spelat för roll då?

Senare förberedelser

Jag läste någonstans att med andra barnet börjar man förbereda mycket senare än med det första. Både för att man kanske inte har samma tid på grund av tidigare barn och för att man inte är en rookie längre utan vet mer vad som väntar. Till viss del är jag benägen att hålla med. Visst, jag har knappt tid att läsa vad som händer i magen vecka för vecka i mina böcker, men jag har redan gått igenom Arvids gamla bebiskläder, tittat vad vi har och vad som behöver kompletteras i och med att han / hon kommer att vara spädis en helt annan årstid än vad Arvid var. Jag har köpt en liten stickad overall med tillhörande mössa (med björnöron) i ministorlek och klickat hem några tunnare sommarplagg på nätet. Vi har i stort sett klart på namn, båda sorterna, och är - hör och häpna - överens. Sedan kan det givetvis ändras när bebisen väl är ute, men då får vi väl tänka om. Vi har gått igenom vinden och har kontrollerat Arvids gamla grejer, babygym, babysitter och så vidare. Så jag tycker att vi är ganska förberedda ändå. I alla fall när det gäller materiella ting.

Vecka 21

Det är verkligen en bedrövlig gravidapp jag har på telefonen. Den här veckan har den upplyst mig om att bebisen nu reagerar på smärta och att det första bajset, barnbeck, börjar bildas i tarmen. Jaha. Fanns det inget annat skojigt att berätta?

En sjuk liten brandman

I morse när vi skulle åka till dagis och jag hade tagit på Arvid, ullunderställ, fleecekläder, overall, skor, mössa och vantar utbrister barnet att han är varm. Ja, det är ju för att du har så mycket kläder på dig, tyckte jag. Men han stod på sig. Mycket riktigt. 38,5 graders feber. Jag kände mig som en jättedålig mamma som varken hade sett det på honom (fast till mitt försvar är han lika pigg och glad som vanligt) eller känt det när vi bytte blöja. För vid en närmare koll var han ju riktigt het på pannan. Så vi myser inomhus idag. Tittar på Bamse och Lilla Anna, leker brandman och kör med bilar, äter köttbullar (efter Arvids eget önskemål) och myser under filten.


Häromdagen undrade en arbetskamrat om det var dags snart. Eh, det är ju halva tiden kvar. Ska bli spännande att se om jag ligger över kurvorna precis som förra gången under nästa veckas barnmorskebesök. Däremot hittade läkaren ingen medicinsk förklaring till min svåra huvudvärk och alla migränattacker. Har i stort sett huvudvärk varje dag så alternativen jag har är en längre sjukskrivning för att varva ner eller morfinliknande mediciner som kan leda till att bebis föds med morfinabstinens. Nej tack. Då har jag hellre ont i några månader till.

Tröttvecka

Jag vet inte om det är mörkret, de femton minusgraderna, årstiden i allmänhet eller något annat, men den här veckan har jag varit sjukligt trött. Så där trött att jag somnar på två sekunder, vaknar i samma position många timmar senare, knappt orkar ta mig ur sängen och äter frukost med har-jag-över-huvud-taget-sovit-någonting-känslan trots att jag har det. Så i helgen ska jag sova. Vila. Slappa. Göra så lite som möjligt. Och förhoppningsvis få tillbaka lite energi, orka baka pepparkakor med Arvid och gå på julskyltning.

48,9 procent

Ja, då var man snart halvvägs. Både gällande arbetsveckan och graviditeten. 143 dagar kvar till beräknad bebis och idag har liten verkligen gett sig till känna och sparkat på mina tarmar under intervjuerna. Ganska mysigt ändå.

Second hand-shopping

Vilka fynd jag har gjort de senaste dagarna. Några pyttesmå kläder till bebisen eftersom den kommer behöva lite tunnare kläder till sommaren. När Arvid hade storlek 62 och 68 var det ju mitt i smällkalla vintern och det går ju verkligen inte för sig. En perfekt anledning till att få botanisera runt bland bebisgrejer. Och så har jag hittat en sådan här. En vinterjacka för gravida så att jag slipper förstöra fler tröjor som fastnar i dragkedjan när jag försöker dra igen den över magen. Hoppas bara att den kommer snart för i slutet av veckan ska det bli kallt.

Glad

Det är inte lätt att fånga en bild på den glada ungen. Antingen blir det bara suddirudd av alltihop eftersom han aldrig kan vara still (förutom när vi tittar på Lilla Anna och Långa Farbrorn, men då ler han inte) eller så åker det tillgjorda leendet fram så fort han ser kameran.


Helgen har i alla fall varit bra. Tyvärr regnade snön bort så det blev varken pulkaåkning eller snögubbsbyggande, men däremot julmarknad i Öjebyn, saffransskorpor, glöggmys, veckohandling, städning, kycklingnuggets, legobyggande, lite Ben & Jerry, Allt för Sverige, graviditetshormoner och målande. Förresten. Teckningen till höger har Arvid inte gjort.

Firande i dagarna två

Det var en förundrad liten tvååring som öppnade världens största paket igår morse. Eller present, som han själv säger. Varför välja det enklare ordet? Där låg en pulka (som provåktes på mattan), kritor, målarböcker och en Duplo-sopbil.


Av mormor, morfar och Cajsa fick han en jättesöt verktygsbänk á la Alfons Åberg, en tidningsprenumeration på Bamse (för småttingar) och en Laban-bok.


Oj, så roligt man kan ha med serpentiner! Man kan dansa med dem, ha dem på huvudet, springa med dem efter sig och riva dem i småbitar och kasta på golvet.


På grund av seg post har paketöppnandet fortsatt även idag. En jättefin bok, illustrerad av Winnerbäck, och en liten Londonbuss från Rebecca och Jan. Arvid sa wooow när han fick se bussen och har lekt med den hela kvällen. Han har även fått vykort (och pengar) från gammelmormor, gammelmorfar, Therese och gammelfarmor. Tack så mycket, allihop!

Födelsedagsbarnet

Tänk att lillkillen blir storkillen imorgon. Tvååringen. Trots att det känns som att han har varit här för alltid så har tiden sedan han kom gått väldigt fort. Nästan för fort. Nu sprutar det ut nya ord varje dag (på väg hem från dagis idag upplyste han mig till exempel om att vi har en gammal bil), han är självständig och hjälper gärna till med saker, säger tjenaaa som en riktig tuffing och är oftast glad. Älskade lilla unge. Vad skulle jag göra utan dig?

Det blir inte alltid som man har tänkt sig

Efter lunch och sovstund skulle vi möta upp Emma och Julia i lekparken. Men just idag tyckte Arvid att det var en bra idé att avvika från rutinerna och knappt sova något alls. Däremot slocknade han i bilen och var helt omöjlig att väcka. Så medan Julia härjade runt i lekparken fick jag bära på ett jättetungt barn som sov med huvudet på min axel. Men efter en fika i Gallerian kvicknade han till och spatserade till och med runt i några affärer och åkte rulltrappa både upp och ner innan vi åkte hem. Nu har vi tvättat och badat och inväntar Så mycket bättre. Idag ska jag inte somna innan åtta.

Blödig och icke-existerande fredagsmys

När jag skulle natta Arvid förut la han sig riktigt nära i sängen, klappade mig på kinden och sa: "mamma är fin". Jag blev så rörd och varm i hjärtat att jag nästan grät en skvätt. Min älskade lilla son. Fortsätt att vara lika kärleksfull och snäll även längre fram i livet. Kanske var det snusandet i världens mysigaste nacke eller den galet stressiga arbetsdagen som gjorde det, men jag vaknade nyss, yrvaken, bredvid en varm liten barnkropp. Så något fredagsmys blev det inte den här veckan. Om man inte räknar pannkaksmiddagen då.

En stilla torsdagskväll

Äter kräm och mjölk, jobbar lite grann hemifrån och förbereder morgondagens två inslag. Ett om kommande storsatsningar i centrala stan och ett om ett regeringsförslag (inklusive en träff med miljöministern) som ska leda till minskad miljöpåverkan. Två vitt skilda saker och det gäller att hålla koll på tankarna och vara effektiv i både filmning och redigering för att jag ska vara färdig att ta helg vid halv fem. Den bjuder både på lite shopping, snögubbsbyggande, lek med Arvids kompis Julia, farsdagsmys och firande med paket och tårta. Och förmodligen lite bakning eftersom vi har en tvååring i huset nästa vecka.

Vecka 17+3

Jag har en busbebis i magen. Som gör piruetter, sparkar, petar och är all over the place. Först på vänstra sidan, sedan långt ner i magen och plötsligt någon helt annan stans. Märkligt. Det var samma sak förra gången. Innan ultraljudet hade jag inte känt något, inte ens en liten antydan till rörelse. Men efter ultraljudet var det full aktivitet och tydliga buffningar dagligen.
Vänstra bilden: Vecka 17+3 idag, enligt den nya beräkningen. Plus två kilo på vågen och en väl synlig mage.
Högra bilden: Vecka 18+4 med Arvid. Något mindre, men betydligt tyngre. Plus nio kilo sedan graviditeten startade. Då var jag sugen på salt, något som jag inte klarar av alls nu. Däremot är söta saker desto godare, hehe.

Kille eller tjej?

Och förresten så vet vi - mest troligt - vad det är för en liten filur som gömmer sig i magen. Hemligheten står skriven i fars dags-kortet som pappa (Arvids morfar) ska få öppna på söndag. Så fram till dess är det fritt fram att gissa och fundera.

Nära tårarna och ultraljud

Arvid har halloweenpysslat på dagis och jag blir alldeles tårögd när jag tittar på det fina spöket. Samma sak när han läser sin Bamsetidning om och om igen och skrattar högt åt alla bläää och poff! Han är så fin att jag får lust att gråta ibland. Förmodligen hormoner...


Dagens räkning från verkstaden (nya bromsok) höll också på att framkalla tårar. Hej då, julklapparna! Samma sak med gårdagens ultraljud. Vi fick se en frisk och kry bebis som sov med öppen mun. Kanske lite svårt att se, men på den nedre bilden ser man ansiktet framifrån. Vilken liten sötnos! Cirka 17 cm lång i dagsläget. Blev framflyttad nästan en vecka så nu räknar vi ner till den 12 april.

En familjehelg

Igår var vi och tände ljus på kyrkogården, bakade saffransscones, lekte oss trötta på Nimbys värld och hade Så mycket bättre-mys med glögg och pepparkakor och idag har det varit städ- och fixardag. Det har dammsugits, veckohandlats, plockats i ordning, tvättats, sorterats och slängts skräp. Om en stund ska vi gå och hälsa på Zamzor och se hur han har det, men först hade jag tänkt att Arvid skulle sova en stund. Han verkar inte riktigt vara inne på samma linje och är piggare än någonsin.

Kvällsmys

De senaste kvällarna, efter middagen och innan läggdags, har vi lagt pussel, lekt båt med en jättestor kartong, myst med katten och bläddrat i en Bamsetidning. Undrar vad det blir ikväll?

Världens finaste pojke

Han börjar bli stor nu. Så pass stor att han vill sitta på stora stolen ibland trots att han knappt når upp till bordet. Men vad gör det när man får se det där leendet?