Att ha varandra

Nu när Vilma kan sitta ganska stadigt själv har en helt ny värld öppnat sig. Hon kan - och får - vara med och leka i Arvids rum. Hon grejar dock med sitt och han med något annat, men de sitter bredvid varandra på mattan och leker. Idag var det tyst inifrån rummet i en timme och vi vuxna kunde dricka kaffe i lugn och ro. Fantastiskt och nästan overkligt! Tänk vad roligt för de små att de har varandra, både nu och framöver. Arvid älskar sin lillasyster och kramar henne gärna. När hon har vaknat på morgonen vill han gärna springa in till henne, lägga sig bredvid, pussa henne på huvudet och fråga om hon har sovit gott. Däremot glömmer han ofta bort att vara tyst när hon sover på dagarna, men så är han ju bara tre år också.

Mammas flicka

Den här lilla tjejen alltså. Hon gör mig så glad så många gånger om dagen att jag har tappat räkningen för länge sedan. Särskilt när hon kniper ihop ögonen samtidigt som hon ler. Vi var och hälsade på mina arbetskamrater idag. De tyckte att det syntes att vi är släkt. Japp, hon är mammas lilla flicka. Minsann.

På andra sidan sjukdomstunneln

Vilma har varit ordentligt förkyld sedan i helgen. Snorat och snörvlat, hostat tills hon har kräkts och varken kunnat äta eller sova. Men i natt har det mirakulöst försvunnit! Så vi åkte till badhuset precis som förra veckan och plaskade järnet i typ en halvtimme innan den lilla damen blev trött. Så nu ska jag börja gå igenom lite grejer som ska säljas innan flytten. Det är en del - trots att vi kommer få mer än tre gånger så stora ytor.

Presenter och kloka funderingar

Det här är inget skrytinlägg om vad Arvid fick när han fyllde år utan mer en minnesanteckning för min egen del eftersom minnet är kortare än kortast just nu. Spika mönster från Tilda med familj, fiskespel från oss, taxi och skolbuss från Rebecca och Jan, Alfonsbok från Cornelia och Felicia med familj, Duplobondgård från Johanna, Peter och oss, en kran och en röd bil från mormor, morfar och Cajsa, Bamsepussel från Julia och Agnes med familj, pussel från Lily med familj och pengar från min mormor och morfar. Tack så hemskt mycket allihop! Arvid är så glad över sina nya saker!

I morse låg han och filosoferade på skötbordet. "Jag tycker om dig, mamma. Och Vilma och pappa och Siri. Och morfar och Cajsa och mormor. Och Amy. Det är min familj." Alltså, hur söt får man bli? Det här är lätt världens finaste treåring.

Söndagsmys

Vilken härlig söndag det var igår! Först sovmorgon till efter åtta (tack barnen). Vid lunch kom Louise, Micke och deras lilla Tilda förbi för att fira Arvid, fika och spela sällskapsspel inför tidningens stora speltest. Sedan kom faster Tes (Therese) och hängde med oss ända till kvällen. Dagen avslutades i soffan med Dumlekolor och Allt för Sverige. Idag vill Arvid åka och leka på Familjens hus, men Vilma har fortfarande inte vaknat så vi får vänta en stund till.

Kär i en ljusstake

Men vilken underbart söt adventsljusstake! Den skulle bli så fin i nya huset. Nästa år alltså. Undrar om jag måste köpa några - trots att vi har sagt att vi inte ska köpa på oss en massa innan vi har flyttat in plus att det kanske finns lite annat som borde inhandlas först. Typ gräsklippare, snöskyffel, häcksax, sandlåda och lite annat. Men den är ju så fin! Och så är den på kampanj...

Plaskungen

Snacka om att sova som en stock! Jag och Vilma har precis kommit hem från badhuset. Hon var den som plaskade mest i barnbassängen trots att det fanns andra som både åkte vattenrutschkana och hoppade från kanten. Hon vevade med armar och ben hela tiden och skrattade. Lilla mysunge! Nu ligger hon och sover och jag ska fixa lite lunch innan storebror ska hämtas. Han sa i morse att han längtade hem redan innan vi hade åkt till dagis eftersom han ville leka med sin nya bil som han fick i present av favoritmorfar. Ja, och så blir det lite kalas ikväll med. En fin novemberonsdag.

Floragatan 40

I mitten av februari får vi nycklarna! Till vårat gula hus med trädgård, rabarber och äppelträd, fyra sovrum, hobbyrum i källaren, öppen spis, solterass och nära både stan, jobb och dagis / skolor. Det känns nästan overkligt! Och fantastiskt bra! Handpenningen är betald och nu är det bara några månaders kånkande upp och ner för trapporna kvar innan vi säger hej då till lägenhetslivet. Så nästa år firar vi väl jul hos oss, bland meterhög snö, norrsken och kaffeost.
Eller vad säger familjen?

Hemmatisdag

Hemmaförmiddag med den här lilla bönan. Vi har städat och plockat undan lite eftersom Sophie, Lily, Elin, Cornelia och Felicia kommer hit och fikar när Arvid har kommit hem från dagis. Det blir roligt! Imorgon funderar jag på att ta med mig Vilma till badhuset en stund på förmiddagen. Hon plaskar ju som en galning när hon badar och är helt obrydd när vattnet stänker överallt så jag tror att hon kan gilla det. På kvällen sedan kommer Emma, Axel, Julia och Agnes och hälsar på. Perfekt att få lite hjälp med att äta upp alla kakor, hehe.

Det inställda kalaset

Natten mot igår började Arvid hosta. På morgonen blev han lite snorig och såg lite hängig ut och vid elva på förmiddagen somnade han sittandes i mitt knä med hög, hög feber. Det var bara att ställa in kalaset. Jag var så besviken, och är fortfarande. Jag som har bakat massor (trots att jag själv har varit hängig på grund av alla mina åkommor), planerat, fixat fiskdammspåsar, beställt söta engångsset med både tallrikar, servetter och ballonger i matchande färger och betalat lokalen och så blir han sjuk. Just igår av alla dagar på året. Det skulle bli så roligt att få fira våran storkille, bjuda på allt gott och hinna prata med alla vänner medan barnen lekte sig trötta. Men nej.

Nu har vi hela köket fullt med fika som inte går att frysa in igen, tårtan får följa med J till jobbet imorgon för att inte bli förstörd och Arvid är fortfarande inte pigg. Men vi har i alla fall hunnit provspela några av spelet som jag ska recensera till tidningen. Plus att vi har ganska många fikadejter inbokade nästa vecka. Om vi är friska, vill säga. Jag tycker att det har börjat kittla lite i näsan.

En treåring i huset

Ja, nu har vi en treåring i huset! Jag tror att födelsedagsbarnet var väldigt nöjd med sin dag och vid frukosten i morse la han handen på J:s arm och tackade för alla presenter. Eftersom tiden sprang iväg på grund av paketöppning, byggande och lekande så avslutade vi treårsdagen med middag på Max och Arvid var alldeles fascinerad av två killar som satt och spelade något fotbollsspel, eller hockey som Arvid kallade det. När vi kom hem somnade han som en stock.


Tusen tack till er som har skickat kort, grattishälsningar och presenter! Jag tror att några grejer har fastnat i posten och kommer idag så festen fortsätter. Och imorgon väntar kalas på Familjens hus. Vi har förberett fiskdammspåsarna idag på morgonen, tårtan ska bakas i eftermiddag och sedan ska vi till banken en sväng. Ni får snart veta varför.

Nästan sju sorters kakor

Vi har haft bagarstuga här den senaste veckan för på lördag vankas det stort kalas på Familjens hus. Fjorton vuxna och tolv barn kräver en del fika (och tårta, men det får bli morgondagens uppgift). Arvid har hjälpt till med i stort sett allting och nu har vi sex (!) olika sorter klara. Plus att vi bakade lite extra igår kväll som lilleman ville ha med sig till dagis på den stora dagen och bjuda fröknarna och kompisarna på.


Och här är han, vårat fina födelsedagsbarn som började dagen med paketöppning och blåste ut ljus i en liten födelsedagsmuffins som han åt till frukost. Sedan lämnade jag honom på dagis där han överöstes av kramar och gratulationer. Jag tror att han har haft en riktigt bra dag hittills och när han kommer hem fortsätter firandet med ännu fler paket. Hurra för treåringen!

Tre i rad

Torsdag: mjölkstockning, hög feber varvat med frossa, migrän och yrsel.
Fredag: fortfarande feber och frossa, tjock i halsen, ont i kroppen och en känsla av att allt inte stod rätt till. Gick till läkaren på eftermiddagen som konstaterade att jag hade en svår halsfluss (bakterier) samt en hög snabb-sänka på 170. Fick antibiotika på två sekunder. 
Lördag: Vaknade med lägre feber med en hals som var så svullen och öm att jag knappt kunde äta, prata eller dricka över huvud taget. Händerna brände och det tog inte många minuter innan jag förstod att jag hade fått höstblåsor. Också! På eftermiddagen hade jag fått under fötterna också och kunde knappt gå.

Och idag är det fars dag. Halsen är bättre på grund av medicinen och jag har kunnat äta för första gången på flera dagar. Blåsorna är värre och jag är livrädd för att smitta någon av de andra (förhoppningsvis är Vilma immun nu eftersom hon redan har haft det) för det här vill jag inte att någon annan ska behöva genomlida. Plågsamt är vad det är. Jag tvingas gå på utsidan av fötterna eftersom det gör så ont och händerna svider och kliar något fruktansvärt. Turligt nog har jag inte fått några i munnen. Jag har bakat med engångshandskar till far i huset och imorgon ska jag och Arvid börja förbereda inför helgens kalas. För då SKA alla baciller vara borta!

Höstblåsor och mjölkstockning

Det är lite tyst här inne och det har inte att göra med att vi gör en massa grejer så att jag inte hinner skriva. Snarare tvärtom. Vi har haft en tuff sjukvecka. Förra helgen och början av veckan skrek Vilma konstant och hade hög feber och stora utslag på hakan, benen, armarna, händerna, fötterna, rumpan och ryggen. Det blev bara värre och värre och till slut tog jag henne till vårdcentralen som gav henne diagnosen höstblåsor. Tydligen kan det vara väldigt smärtsamt och klia mycket, men det är bara att vänta ut. Jag blev snabbt varse hur bra vi har haft det som har fått sova på nätterna för det har vi inte fått den här veckan. Det var länge sedan som jag var så här trött och slutkörd. Igår gick jag och la mig tidigt och vaknade flera gånger under natten av att jag frös. Mycket riktigt vaknade jag med hög feber, migrän, yrsel och mjölkstockning. Höll på att svimma när jag skulle få iväg Arvid till dagis i morse och tvingades ringa hem J från jobbet vid lunchtid idag. Jag orkade helt enkelt inte mer. Ungefär där är vi nu. Men Vilma är i alla fall på bättringsvägen.

Kl. 05.47

Här sitter vi i mörkret, jag och en gnällig liten tjej. Det är varken likt henne att vakna sur eller att ens vara uppe så här tidigt så vi får väl se om det var en engångsgrej eller om vi har någon spännande utvecklingsfas eller sjukdom att se fram emot. Godmorgon, söndag.