Mobbning

Jag läste en text häromdagen som min kollega Mari har skrivit. En sådan där text som är så jobbig, och viktig, att läsa att man inte vill fortsätta, men ändå inte kan låta bli. En text som man bär med sig i hjärtat efteråt och mår riktigt illa varje gång man kommer att tänka på. Den handlar om en kille som blev mobbad under hela sin högstadietid. Från första dagen i sjuan till slutet av nian - utan att någon ingrep. I tre år blev han mentalt nedtryckt, fasthållen och nitad i fingrarna med häftapparat tills han svimmade, intvingad i duschen efter gympan där han tvingades dricka litervis med vatten, slagen, fick mat uthälld över sig i matsalen, mobbarna slet av honom ytterkläderna och pissade på dem och slutligen höll de fast honom på ett biljardbord och la biljardklot i strumpor som de sedan svingade mot hans huvud. När de andra i klassen gick ut nian låg han på sjukhus med skallskador och formulerade sitt självmordsbrev. Några dagar senare försökte han ta sitt liv.

Idag är han själv lärare, har familj och barn. Han säger själv att han inte är arg på dem som förvandlade hans liv till ett helvete - men det är jag. Hur kan man som elev, och lärare, bara stå och se på? Hur kan hans mamma, som han försökte prata med en gång under högstadietiden, skylla på att han borde ha varit mer som alla andra så hade han sluppit bli utsatt? Att den här killen orkade är ett under. Helt ensam, i tre år. Om det är något som jag försöker lära mina barn så är det att alla duger som de är. Dessutom ska man vara en bra kompis mot andra och våga säga ifrån när någon inte är det. Idag sker en stor del av mobbningen bakom skärmarna och jag gör allt jag kan för att mina barn ska känna att de kan prata med mig om allt och att de vet att jag lyssnar. Alltid.

Näsan precis ovanför vattenytan

Så skönt att äntligen vara med näsan ovanför vattenytan istället för långt, långt under. De senaste veckorna har varit tuffa med influensor som har kommit och gått, avbruten nattsömn i stort sett varje natt, stress över allt plugg som jag inte har hunnit med, sorg över att man förvandlas till en mindre bra mamma när man inte får sova eller göra det man behöver och frustration över att barnen ändå har varit så pass pigga att de mest har ägnat dagarna åt att bråka. Jag har försökt plugga på kvällarna, men varit så trött att jag har vaknat till sittandes med böckerna framför mig. Och att försöka vila när jag själv fick influensa var inte att tänka på. Jag hade helt enkelt inte tid. Hela den här helgen har jag försökt läsa och komma ikapp - och NU är jag nästan där.

Jag har tre timmars föreläsningar kvar att beta av och en workshop senare i eftermiddag. Jag skulle egentligen vilja träna ikväll, men vet ärligt talat inte om jag orkar. Imorgon ska Arvid på hälsokontroll och jag ska göra grupparbete med klasskamrater, på onsdag väntar seminarier (som jag också behöver förbereda mig inför), på torsdag är det strokeföreläsningar och utvecklingssamtal på skolan och på fredag har jag lovat Vilma att hon ska få vara hemma och mysa och att Arvid ska få gå kort dag. Näsan precis ovanför vattenytan var det va? Men om något oförutsett händer faller allt. Vab, migrän, trasig bil. Allt måste klaffa.

Skitvecka

Alltså, vilken skitvecka det här har varit. På riktigt! Barnen har varit sjuka sedan förra fredagen och det har hostats och snorats både dagar och nätter och Arvid har vaknat i panik och inte kunnat få luft pga krupp. Jag känner mig helt slut. Dessutom har jag missat mer än 40 timmars pluggtid (eftersom J har haft så mycket på jobbet har jag fått ta all vab) så igår när vi hade workshop om njursjukdomar var jag helt borta. Jag kanske glömde säga att det är tenta på torsdag? Häromdagen rasade flera ton snö ner från taket och gjorde en en och en halv meters snöhög rakt utanför dörren. Sedan blev det plusgrader och snön blev säkert dubbelt så tung att skotta bort, men det gick. Efter några dagar...

Igår havererade bilen och lever just nu på lånad tid. Jag har ont i magen varje gång den ska användas och golvet i garaget är täckt av kartonger som fångar upp läckande oljedroppar. Tjugo tusen skulle den kosta att fixa och nu är det panik att hitta en ersättningsbil. Och slutligen har jag fått tandvärk, eller vad det nu är. Det kliar och spänner i munnen ungefär där min utdragna visdomstand satt och efter jag har tränat dunkar det ganska rejält. Ja, just det! Jag vaknade med halsont idag också och halsmandlarna är stora som golfbollar. Nu kan det väl knappast bli sämre, eller? Fast man ska väl aldrig säga aldrig. Veckan är ju inte slut än.

Sjukdag med Vilma

Vilma sover, jag dricker kallt kaffe och försöker plugga urologi och snön virvlar utanför fönstret. Imorgon ska det tydligen komma massor och och jag laddar mentalt för en dags snöskottande. Febern vill inte riktigt släppa taget om lillgumman, men hon är pigg i övrigt och hade jag inte provat febern på henne hade jag aldrig gissat att hon var sjuk. Men det är klart, om man ber om att få gå och sova på dagen så är man nog inte helt hundra. Ikväll väntar ännu ett träningspass på gymmet och jag ser fram emot att vara så där skönt trött i kroppen när jag går och lägger mig.

Till födelsedagen

Snart är det dags för nästa födelsedag i familjen, nämligen min egen. Jag tycker att det blir svårare och svårare för varje år att komma på önskningar för man har ju så mycket saker redan. Sedan kan man ju alltid önska sig saker till huset, men då blir det ju inte så mycket till mig själv. Jag har visserligen bokat bord på Tages på min födelsedag så egentligen behöver jag inte så mycket mer än en mysig kväll och god mat (och efterrätt) med familjen. Men här kommer en liten lista i alla fall.

* en ny mössa. En grå, varm och snygg lite pösigare variant. Kikade bland annat på en Haglöfs eller en Kari Traa, men märket spelar inte så stor roll bara den uppfyller kriterierna.
* riktigt snygga köksstolar. Har fastnat för de här snygga pinnstolarna som skulle lyfta hela köket.
* en kronärtskocksposter 50x70 cm från: https://artyswede.se/posters/artichoke/
* Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro (pocket)
* c/o Gerd Cloudberry facial cream 75 ml
* skålar 60 cl i serien Swedish grace. Tror jag har fastnat mest för den mörka - sten.
* golvlampan Hektar med tre-spottar till hörnet i vardagsrummet
* någon snygg t-shirt som är lite lös och ledig

Paxa en parkeringsplats

Den här insändaren tyckte jag var väldigt rolig. En man har alltså, tillsammans med många andra, cirkulerat på en parkeringsplats här i Piteå och försökt hitta en p-plats. Plötsligt blir en ledig, men precis när mannen ska svänga in där springer en tant fram som har hoppat ut ur en annan bil, ställer sig mitt på parkeringsrutan och skriker att den är "paxad" till hennes karl som befinner sig längre bak i kön. Haha! Jag har aldrig hört talas om något så dumt. Men vad gör man? Man kan ju knappast köra på åldringen som står i vägen och att ge sig i samspråk med en bestämd tant/gubbe kan vara livsfarligt. Visst att man kan hålla ett bord när man ska ut och äta, men det här tar ändå priset.

Hemma

Ända sedan vi kom in genom dörren på visning för 3,5 år sedan har det här känts som hemma. Vårat fina hus. Jag trivs verkligen att vara hemma, och tur är väl det när man är distansstudent. Idag har jag dessutom haft sällskap av en liten febrig, snorig och ledsen gumma. Vi har städat lite, myst i soffan och lekt tåg. Jag fick vara pensionär av någon anledning och Vilma var lokförare. Vi åkte till Afrika och tillbaka och sedan var det dags för lunch och hämtning av Arvid. Nu ska vi snart börja med middagen (tacos står på önskelistan) och sedan väntar På spåret.

Och där...

... var onkologitentan inlämnad! Hoppas att den gick bra trots att det blev lite snålt om tid. Lämnade in den en minut innan sluttiden. Puh! Nu ska jag ladda om för urologiföreläsningar och quizzar i eftermiddag, men först: kaffe, mellanmål, benträning, inventering i skåpen och matplanering. Veckohandling står på schemat ikväll och jag får riktigt ont i magen av att veta att jag måste köra med en halvtrasig bil. Jag inbillar mig att den kommer att gå sönder helt mitt på en trafikerad väg (eller mitt i en korsning!) och att jag kommer att bli stående där med mina tre matkassar. Bilkillen sa visserligen att det inte var någon fara så länge vi ser till att det finns en liten skvätt servoolja kvar, men man vet ju aldrig. Och ska den gå sönder så kommer det utan tvekan hända när jag kör, så klart!

Inomhushelg

Fy, vad trist det är när det är så pass kallt att man inte kan gå ut (tack och lov snöar det inte i alla fall) så den här helgen har spenderats inomhus. Vi har spelat mycket spel, läst böcker - Arvid har faktiskt läst två helt själv högt för oss andra - lagat mat inför nästa vecka, tvättat, planterat om blommor, städat, sett på film, pysslat och ritat. Arvid har tappat sin andra tand och Vilma har både börjat skriva och ljuda bokstäver så det får vi träna mer på framöver. Vilka duktiga barn alltså!
Nu väntar Bron och imorgon ska jag tentaplugga, ha möte på banken och ta mig iväg till gymmet, trots att det ska bli -25.