Nu laddar jag...

... för ett spännande avsnitt av Bonde söker fru och lite glögg. Det blir finfint!

Hurra för Valle!

Idag fyller mitt favoritsyskonbarn ett år och det har firats med veckohandling, nya kuddar till Arvids säng, en julklänning till Vilma, vimpeltillverkning och vedhämtning (igen). Nu ska vi nog ha så att vi klarar oss hela vintern. Imorgon är det utvecklingssamtal på dagis, ett kilo färs ska bli julköttbullar och några blommor ska planteras om. På torsdag kväll väntar den årliga kranskursen i Långnäs med garanterad julstämning, hembakat fika och skaparglädje. En väldigt trevlig vecka måste jag säga.

En helg i 180 km/h

Den här helgen har verkligen varit intensiv, men rolig! Igår bakade jag saffranskaka direkt efter frukosten, var nere i källaren och hämtade jullådorna och satte igång med att pynta, piffa och byta gardiner, skottade i närmare en timme så att jag kunde komma ut med bilen och skjutsade Arvid till ett kalas (och medan han var där passade jag på att åka och handla mat och en present till min morfar). Sedan lagades det mat och städades på nedervåningen.

Idag har vi lekt med Tilda på förmiddagen, varit på julskyltning, byggt med lego, tvättat en herrans massa maskiner, badat och städat där uppe. Ja, och fotat de här små tomtarna då. Så, tack och godnatt. Tur att det är vardag imorgon så att man får vila upp sig lite grann, haha!

HLR

Idag har jag gjort något som jag har tänkt göra länge, nämligen friskat upp mina kunskaper i hjärt- och lungräddning. Jag vill känna mig trygg i vad jag ska göra om någon sätter i halsen, hittas medvetslös eller råkar ut för en olycka. Faktum är att de flesta hjärtstoppen sker i hemmet. Och jag vill kunna göra allt för att rädda mina nära om något skulle hända. Nu kan jag det. Och det är något som alla borde kunna. Du kan rädda livet på dina barn, din pappa, en kollega eller en vän.
För de får inte dö.

Nya erfarenheter

Idag har jag gjort två saker för första gången. Jag har druckit kaffe alldeles ensam (alltså inte helt ensam i lokalerna, men utan sällskap) på ett fik. Väldigt underskattat måste jag säga. Och inte alls så där läskigt som jag trodde att det skulle vara. Och så har jag tapetserat! Inte heller det var lika läskigt som jag trodde. Det svåraste var inte alls att få tapeten att stanna på väggen, att mönsterpassa eller att skära ut hål för eluttag utan att bemästra det där förbaskade rakbladet och skära snygga tapetkanter vid golv och tak. Men nu sitter de där och jag är så nöjd!

Här sitter vi...

... och planerar julbaket. Pepparkakor och lussekatter är givet. Tydligen även kolakakor, nötkakor och fruktkaka (enligt herrn i huset). Jag röstar hellre på:
- saffranstryffel
- marsipanmedaljonger
- chokladdoppad kola
- mozartkulor
Vi får väl se. Jag förknippar inte julen med en massa olika kakor, men det har tydligen varit ett viktigt inslag hemma hos J. Jag är mer sugen på olika godissorter, men först ska det rimmas på julklapparna. Den första blev klar idag.

Bara vara

Innan läggdags satt jag och Vilma och tittade på Lilla Anna medan Arvid byggde med lego. Så skönt! Alla gjorde det de ville, men vi var ändå tillsammans. Inga måsten eller tider som skulle passas. Kravlöst, enkelt och välbehövligt. Jag ser verkligen fram emot helgen och mer av att bara vara. Vi ska testa lite sällskapsspel till tidningen och fredagsmysa med flygande Jakob (Arvids önskemål). Tiden däremellan får bli som den blir och målet är att göra så lite som möjligt. Typ bada badkar, leta reda på jullådan i källaren och läsa någon bok.

Hajar

Hittade precis en jättefin poster med hajar på Isa form. Kan redan se den framför mig på väggen i Arvids nyfixade rum. Snygg!

Regnig torsdag och inslagna julklappar

Det regnar ute och är glashalt, Arvid är iväg och åker skridskor för första gången den här säsongen, J har en viktig körning på jobbet där han för första gången är ensamt ansvarig, Vilma är förmodligen dyngsur och jag har ögonfransarna fulla av slipdamm och mjölksyra i armarna. Nu blir det lunch och kanske, kanske, kanske hittar jag lusten att grundmåla efter det.

Idag är det 36 dagar kvar till jul och barnens julklappar är redan inslagna och klara. Arvid kommer att få ett sällskapsspel som jag har hört och läst ska vara bra, lite mer lego och rymdclics som lyser i mörkret. Vilma får en Lilla Anna-bok, en pyjamas, ett tåg till tågbanan och maxipärlor och en pärlplatta. De önskar sig även en snowracer (presenttips), men annars vet jag inte. Det känns snarare som att vi skulle behöva rensa bort en del leksaker, men hur kul är det..?

Väggen

Alltså, den där väggen i Arvids rum som jag håller på att greja med håller på att driva mig till vansinne. Den lockar verkligen fram mina sämsta sidor och det var länge sedan jag svor så mycket. Jag har rivit tapet timme ut och timme in och trott att jag har varit klar bara för att inse att det fanns mer att ta bort. I pyttesmå, irriterande bitar! Det här med att spackla för första gången har också varit tålamodsprövande och gav vattenblåsor på fingrarna. Men nu är väggjäveln klar och ska torka till imorgon. Förhoppningsvis kan jag börja slipa och grundmåla innan helgen, men jag vågar inte ta ut något i förskott. Väggen har överraskat mig förr.

En femåring i huset

Redan vid sextiden kom Arvid in i vårat sovrum och viskade: "Är det inte morgon snart?" Eftersom det kändes som ett omöjligt uppdrag att be ett klarvaket födelsedagsbarn att gå och lägga sig och sova en stund till var det bara att gå upp. Vi sjöng för våran femåring och hade paketöppning i soffan. Bilden till höger visar precis hur det gick till. Presentpappret revs av i ljusets hastighet och efter bara ett par minuter var han klar och ivrig att få börja leka.


Det var mycket lego i paketen, både vägplattor och saker att bygga, mekano, pärlor, en pyjamas och en tidning. Eftersom det har varit -15 grader hela dagen har vi varit inomhus med gott samvete och Arvid har varit sysselsatt hela dagen. Han är så glad åt alla sina presenter!

Födelsedagskillen hade önskat blodpudding till lunch (favoritmaten) och pannkakstårta med fem ljus i så det fixade vi. Arvid slog nytt personligt rekord i antalet uppätna pannkakor (tre stycken, men då hade han ätit två portioner mat först). Vissa dagar äter han verkligen som en liten häst.


Det var en väldigt nöjd femåring som gick och la sig för en stund sedan. Innan han gick upp visade han att han kunde nå lysknappen i köket. "Det kunde jag inte när jag bara var fyra år", sa han nöjt. Haha!

Ett lyckat kalas

Hela veckan har jag gått och väntat på att vi ska bli sjuka för det är vi alltid när vi ska ha kalas. När Arvids näsa började rinna i mitten av veckan och Vilmas dagen efter tänkte jag att det var kört, men det ordnade upp sig och vid 10-tiden i förmiddags började kompisarna droppa in på öppna förskolan som vi, dagen till ära, hade pyntat med lite ballonger. Barnen lekte en stund innan jag samlade alla för presentöppning. Vi drog namnlappar ur en påse och så fick det barnet ge sitt paket. Skönt för alla barnen att få varva ner lite och kul att hinna se vem som gav vad. Efteråt fikade vi - glasståg med bananer, maränger, kex och chokladsås - och satte knorr på grisen. Sedan lekte barnen själva resten av tiden och precis innan föräldrarna kom hade vi fiskdamm. Jättelyckat och roligt och jag tror att alla var väldigt nöjda efteråt. Nu laddar vi om för den "riktiga" födelsedagen imorgon.

Friyay och migrän

Om ganska exakt ett dygn är det dags för barnkalas. En drös fyra- och femåringar (och Vilma såklart) ska leka, utfodras, hålla sams och ha roligt i några timmar... och jag har migrän. Illamåendet står mig upp i halsen, huvudet pulserar och känns lika tungt som på ett spädbarn som inte har lärt sig att hålla upp nacken än. Tur att det mesta av förberedelserna redan är gjorda, men oftast håller mina attacker i sig i två dygn. Det finns alltså en risk att jag är en ganska slagen hjälte imorgon - redan innan kalaset har börjat.

En intressant sak som jag läste om migrän var att från det att man börjar få känningar, eller aura som vissa upplever, har man ungefär en halvtimme på sig att ta medicin och lägga sig ner för att häva själva attacken. Har den väl brutit ut finns det oftast inte mycket mer att göra än att vänta ut tiden tills det onda försvinner. Vanliga värktabletter har nämligen ingen större effekt på migränhuvudvärk. För mig som i 99 fall av 100 får migrän på natten och vaknar med det känns det i så fall ganska tröstlöst. Jag har ju aldrig en chans att ta några förebyggande mediciner utan får bara gilla läget.

När inget går som man hade tänkt

Tidigt i morse var vi och hämtade två kubik ved som tippades på våran garageuppfart innan J åkte till jobbet. Sedan ägnade jag en timme åt att få in allting under tak och skottade bort nysnön (ca 2 dm) som hade kommit under natten. Fy, vad frusen jag var efteråt. Tio minusgrader och lite blåst känns som rena istiden. Och inte blev det bättre av att plogbilen susade förbi en stund senare och gjorde halvmeter höga vallar där jag precis hade skottat. Bara att gå ut igen och börja om.

En annan sak som fick mig på ungefär lika bra humör var väggen i Arvids rum. Häromdagen bestämde jag mig nämligen för att ta bort den fula rosa fondväggen och måla den vit istället. Målsättningen var att ha allting färdigt innan hans födelsedag (på söndag), men självklart ska ju tapeten på väggen jag ska måla sitta så löst att man måste riva ner den och de andra fyra tapetlagerna under. Och det har tagit hur lång tid som helst! Imorgon väntar omfattande spackeljobb innan jag ens kan gå och hämta färgburken i källaren. Inte riktigt vad jag hade lust med, men Arvid tycker att det är mysigt att sova i allrummet så länge. "Det känns som att vara på semester", som han uttryckte det tidigare idag.

Att hjälpa till

I helgen när jag var inne i stan halkade en äldre kvinna en bit framför mig. Det såg ut som att hon slog i huvudet i marken och hon låg orörlig. Jag skyndade dit och hjälpte henne upp. "Jag låg bara kvar en stund för att känna efter om något hade gått sönder", sa kvinnan medan jag hjälpte henne att borsta av snö från kappan och samlade ihop hennes matvaror som hon hade tappat. Hon tackade så hemskt mycket för hjälpen flera gånger och en stund senare hjälpte jag en äldre man med rollator som envisades med att gå på en barnvagnsramp i en trappa. Två så enkla, men ändå väldigt uppskattade saker.

Jag har även skickat ner ett paket med urvuxna fleecekläder, ullsockar, raggsockar och varmfodrad fleecemössa till syskonbarnet i Strängnäs och letat reda på en varm, fin och prisvärd overall till den lille. Inte heller det särskilt betungande, men värdefullt för de som det berör. Framför allt känns det väldigt roligt att kunna hjälpa till. Arvid har också varit hjälpsam i helgen och hjälpt pappan i huset att baka filmjölksbröd. Både roligt och gott.

Helgplaner

En dag kvar till helg. Då ska vi börja baka till nästa helgs festligheter, titta på färg, tapeter och heltäckningsmatta till nästa projekt här hemma, leka med kompisar och fira en ettåring, tända ljus på kyrkogården, titta på kaniner i djuraffären (Vilmas önskemål), spela tv-spel (Arvids önskemål) och sova (de vuxnas önskemål). Zzz...

Dockhus

Åhh, nu vet jag vad jag vill att det ska vara i Vilmas paket när hon fyller tre år. Ett dockhus i trä, och inte vilket som helst utan det här rejäla med möbler och dockor och allt. Det skulle lillgumman älska!

Pulshöjande

Idag var Volvon och jag på bilprovningen. Redan när man sitter utanför och väntar börjar pulsen att stiga och till slut är man så nervös att man undrar hur man ska kunna köra in genom porten utan att skrapa en backspegel. Väl därinne ägnade jag hela kontrollen av bilen åt att studera de anställdas miner. Såg de bekymrade ut? Skrattade de för att de undrade hur jag hade kunnat köra dit en bil i så dåligt skick? Tittade de inte lite extra länge under just min bil? Men - den gick igenom. Puh! Det ska firas med ärtsoppa och pannkakor ikväll och ett tidigt godnatt. För efter den där pärsen är jag helt slut.