Rödögd

Jag har väntat på att få ta en tupplur sedan klockan åtta i morse när Arvid bestämde att det var dags för mig att gå upp. Men den älskade ungen har envisats med att vara klarvaken och har gjort gulliga små ljud och blåst bubblor med munnen hela dagen. Trodde bebisar sov mycket så här i början. Men icke.

Familjehelg och bvc

De senaste dagarna har verkligen flugit fram. I fredags kom halva familjen Narvesjö och hälsade på och helgen har både bjudit på pizzamys framför Idol, en massa bebishäng, rosa prinsesstårta, Så mycket bättre (premiär för min del), inköp av en ny dammsugare, skyltsöndagsträngsel, en överreklamerad "julmarknad", julpynt, julmusik och julmust. Fint så. Känns dock väldigt tomt nu när de har åkt igen.

Igår styrde vi barnvagnen mot bvc för första gången. 4415 gram väger våran lilla guldklimp nu. Vi köpte även magdroppar till honom eftersom han skriker sig igenom nätterna, ligger och knölar och aldrig tycks komma till ro när lampan är släckt. Hoppas innerligt att de fungerar. Har svårt att se hur J ska kunna orka upp klockan sex på morgonen för att jobba annars.

Jaaa!

J har fått jobb! Tre månaders provanställning som sedan övergår i en fast tjänst om allt fungerar bra. Grattis, min älskling! Du är så jävla bäst!

Glad gånger två

Just nu är mamma, pappa och lilla Cajsa på väg norrut för att hälsa på oss i helgen. Åh, vad underbart! Har inte träffat dem sedan i somras och saknar dem jättemycket. Ska bli så roligt att få visa upp den lille också. Hoppas att han är på sitt bästa humör. Och graviditetskilona bara rinner av. Har tappat tolv kilo på elva dagar. Jejj!

Morgonmys och julbak

Vad gör man egentligen på dagarna när man är ensam hemma med liten medan J är på Pitetaxi mellan sju och fyra? Jo. Vi börjar med sovmorgon fram till åtta. Sedan ligger vi och myser under täcket i ytterligare en timme. Jag är så där härligt hemmasunkig och ofixad som man får vara när man är nybliven mamma.


Resten av dagen präglas av blöjbyten, matning och en och annan tupplur. Och någonstans däremellan gäller det att försöka hinna få någonting gjort. Igår lämnade jag knappt köket över huvud taget. Det bakades och pysslades inför första advent och det var minsann inte det lättaste med en nyfödd i huset som ville olika saker hela tiden. Men nu är det bara dammsugning som fattas för att jag ska vara nöjd.

Efter att ha funderat...

... fram och tillbaka åtskilliga gånger så har vi äntligen enats om ett namn åt den lille gossen. Det var faktiskt svårare än jag trodde eftersom vi var så inställda på andra namn innan han väl kom ut. Men han ser helt enkelt ut som en liten Arvid, och enligt moster Johanna så låter det som en snygg person. Haha! Taget!

Det här med namn

Idag har vi varit ute med vagnen för första gången. Lillplutten sov i två timmar så vi hann med en hel del ärenden (dock inte alla, så jag måste ut på stan lite senare igen). Det var skönt att röra på sig och få lite frisk luft, men det här med att försöka ta sig fram mellan smala hyllor och förbi tanter med rullator och andra med barnvagn var jobbigare än jag trodde. Övning ger färdighet.

Lilleman fick för övrigt sitt personnummer med posten idag och nu vill Skatteverket veta vad han ska heta. Vi har funderat massor över det här med namn eftersom inget av förslagen som vi hade innan han föddes passade när vi väl fick se honom. Så det var bara att börja om från början. Men imorgon ska det vara klart, så håll till godo! Han kan ju inte kallas bebis hur länge som helst.

Matglad bebis och navelstump

Dagarna rullar på utan att man hinner göra särskilt mycket mer än att mata, byta blöjor, torka bort kräks, vagga och vila. Lilleman är världens snällaste om dagarna, men har en tendens att gnälla sig igenom nätterna. Men förhoppningsvis så dröjer det inte länge förrän han anpassar sig efter våran dygnsrytm.

Navelstumpen trillade av i morse och jag ägnade en lång stund åt att försöka hitta den. Den var inte i blöjan, inte i sängen och inte i kläderna. Trodde först att någon av katterna hade ätit upp den, men på något mystiskt vis hade den fastnat på litens rygg. Barnmorskan har varit här och vägt honom idag. Lillen växer och frodas. Från 3750 till 4185 gram - bara sedan vi lämnade BB. Imponerande. Men så har han ju ganska god aptit också. Sötnosen. Som redan är åtta dagar gammal.

Ensam hemma

Jag och lilleman är ensamma hemma för första gången. Fick lite lätt panik när mannen meddelade att han skulle vara borta närmare sex timmar idag. Men redan efter tjugo minuter hade jag bytt två blöjor, matat en gång och fått pluttis att rapa. Utan några som helst problem. Så nu känns det bättre. Jag KAN ju det här.

Min förlossningsberättelse

Alla ni som inte vill veta mer eller mindre äckliga detaljer om hur det gick till när ungen kom till världen och som inte har något större intresse av att veta mer om själva förlossningen kan sluta läsa med en gång. Alla ni andra - nu kör vi.

Vaknade med oregelbundna och ganska svaga värkar på fredagsmorgonen. De kom med allt ifrån fyra till tolv minuters mellanrum. I samband med smärtan kom det dessutom något som såg ut som vattniga, men samtidigt lite slemmiga flytningar. Jag ringde barnmorskan för att fråga om det kunde vara fostervatten som hade börjat sippra, men hon var helt säker på att det bara var slemproppen som hade börjat lösas upp. Så vi tog det lugnt, kollade på några filmer och åt en massa godis.

När jag gick och la mig på kvällen försvann smärtan helt. Jaha, det var väl bara förvärkar som spökade då, tänkte jag och sov som en stock i över nio timmar. Men så fort jag gick upp dagen därpå var värkarna tillbaka. Lika oregelbundna som dagen innan och "slemproppen" fortsatte att rinna ut. På eftermiddagen ökade värkarna i styrka, men de var fortfarande inte så hemska som jag hade föreställt mig. Bara man rörde på sig under tiden så var det inga problem.

Under natten mot söndag vaknade jag vid tvåtiden. Klockade värkarna till sex, sju minuters mellanrum och ringde till förlossningen för att fråga om råd eftersom det aldrig hände något. När kvinnan i luren fick höra om flytningarna i samband med värkarna blev hon orolig. Det låter som att vattnet har gått och då ska man komma in med en gång, förmanade hon på danska.

Vid fyratiden satt vi i taxin på väg till Sunderby sjukhus. Och plötsligt hände det något. Sammandragningarna i nedre delen av magen blev intensivare och strålade ner i benen och ut i ryggen. Jag fick koncentrera mig på att andas igenom smärtan och stirrade ut i natten. Skulle Jimmy få anledning att fira sin första fars dag? Skulle vi bli föräldrar innan kvällen?

CTG:n visade regelbundna värkar som nu kom i treminutersintervaller. Men du är ju öppen fem centimeter, sa barnmorskan när hon undersökte mig vid halv sju. Jag fick bekanta mig med lustgasen (som jag inte tyckte gav någon större effekt) och bad om epidural eftersom jag var rädd att smärtan skulle bli övermäktig längre fram.

Narkosläkaren kom en timme senare (07.45) och då var jag plötsligt öppen åtta centimeter. En timme senare - tio centimeter. Eftersom allting gick så snabbt tvingade barnmorskorna mig att ta det lugnt och bara andas trots att det tryckte på som fasen. Men kl. 10.10 fick jag börja krysta. Har aldrig upplevt sådan smärta innan. Jag ville bara dö. Men en timme senare kom våran älskade pojke ut.

Ett stort tack till den underbara personalen på förlossningsavdelningen som instruerade och hjälpte till på alla sätt för att risken för skador skulle minimeras. Resultatet: inte ett enda stygn utan "bara" ett litet skrubbsår.

Jag kan inte låta bli...

... att lägga in ett gäng bilder på lillprinsen. Han är så fruktansvärt söt att man inte kan sluta titta på honom. Och den nyblivna pappan kunde inte vara stoltare.

Han är här!

I söndags morse, kl. 11.07, kom han äntligen. Världens finaste lilla pojke. 52 centimeter lång, 4035 gram tung, med långa fingrar och stora fötter. En alldeles perfekt liten parvel. Vi blev utskrivna från BB igår och försöker nu skapa egna rutiner här hemma som fungerar med den nya familjemedlemmen. Det är mycket känslor, intryck och upplevelser som ska bearbetas. J är underbar och byter blöja sex gånger under en och samma natt utan att klaga, vaggar runt på den lille så att jag ska få några minuters extra sömn och går och köper mjölk klockan elva på kvällen för att jag ska kunna ha det i mitt te. Ovärderligt. Både jag och bebis är lyckligt lottade.

Plus fyra och less

Igår hade jag konstant ont i magen. Kramper mellan var femte och var tionde minut som strålade ner i benen och nästan gjorde så att fötterna domnade. Försökte dock tänka på annat genom att äta pizza och kolla på film. J:s gamla favorit Aliens till och med. Men så fort jag la mig ner på kvällen försvann allting och nu har jag sovit som en stock i nio timmar. Vad hände, liksom? Mycket märkligt.

Plus tre och magljud

Det låter inifrån magen ibland. Små, små, dova klick eller knäppningar. Har försökt ta reda på vad det beror på och fått höra att det kan vara allt ifrån barnet som knäpper med lederna (som jag ofrivilligt brukade göra innan jag blev så jävla svullen) eller att det är ett tecken på att vattnet snart ska gå. Idag är det ju för övrigt det magiska datumet 11.11.11 som flera av er har gissat ska bli bebisens födelsedag. Vi får väl se. Solen har ju knappt gått upp än.

När något verkar för bra...

... för att vara sant så är det oftast det också. Men jag vill ändå skicka ett stort tack till den äldre tjänstemannen och hans underhållande vardagsbetraktelser.

Neandertalare eller ironi?

Den här insändaren publicerades i tidningen Östran igår. Roligt nog under vinjetten jämställdhet. Om det är en neandertalare som har krupit ut ur sin grotta eller ett fantastiskt roligt skämt förtäljer inte historien. Men läs och njut!

Vad gör alla kvinnor på krogen en torsdagskväll?

"Jag är en äldre tjänsteman som helt nyligen besökte en av dessa mindre restauranger i Kalmar, som tagit över distributionen av festmat sedan stadens hotell specialiserat sig på att förse tonåringar med öl. Besöket företogs i sällskap med kollegor och syftet var att fira den instundande allhelgonahelgen på ett värdigt sätt. Vad som särskilt slog mig, förutom de diminutiva portionerna till en kostnad av cirka 75 kronor per gaffelfylla, var att säkert 80 procent av restauranggästerna var kvinnor, flertalet dessutom i fertil ålder.

Jag har inget emot kvinnor, men frågar mig givetvis om dessa kvinnor inget eget hem har att sköta?Har de inga barn att ta omsorg för? Detta var en torsdag kväll, traditionellt den afton husmödrar brukar ägna sig åt städning av hemmet. Nu satt de på krogen och åt vildsvinsstek och drack rödvin, glammade och surrade som om de vore grosshandlare.

Annat var det förr. Då samlades herrar i mörk kostym för kultiverad måltid med tillbehör. Damer förekom, men nästan uteslutande i egenskap av servitriser. Det var en annan bättre ordning. Kvinnor hade annat för sig på den tiden, när hemmet, barnens uppfostran och ansvaret för hushållspengar vilade på dem liksom inte sällan också ett ansvar för äldre generationens välbefinnande. Det fanns varken intresse eller tid för krogbesök hos dessa härliga kvinnor, som mellan barnbestyren och städning företog långkok och konservering i besparingssyfte.

Det är inte konstigt att företeelser som knark och skilsmässor var nästan okända, men nu är kvinnor i sin bästa ålder ute i svängen, ofta skamlöst utstyrda i korta klänningar och kraftigt målade om läpparna. Vad sådant leder till vet man ju.
Kanske borde deras män och fästmän tänka sig för, innan de lät sina kvinnor uppföra sig på detta sätt."

/ Ett ord i rättan tid

Plus ett och glöggmys

Har precis varit ute på en härlig promenad i solskenet. Så nu har vi rosiga kinder och ska unna oss en liten eftermiddagsfika med saffransbröd och kaffe. Ikväll blir det glöggparty. Årets Blossa med kaffesmak ska givetvis testas och så ska det bryggas eget också. Kan bli hur spännande och gott som helst.

Pyjamasmys och fullmåne

Om man nu ska tro på saker man läser i olika forum på nätet så kan det vara en bebis på gång snart. Jag har nämligen varit extremt trött de senaste dagarna, haft problem med yrsel, illamående, huvudvärk och en fullkomligt trasig mage. Dessutom är det tydligen fullmåne på torsdag och det, hävdar många, är ett säkert tecken på att det blir rusning till förlossningsavdelningarna. Samtidigt är det lika många som har känt av helt andra förlossningssymptom eller inga alls. Nåja, det ger sig.

J är återigen på taxiutbildning och jag har tänt en massa ljus här hemma och sitter och myser i mina nyinköpta pyjamasbyxor (rosa givetvis). Lilleman bökar runt i magen och hickar om vartannat. Livet är fint. Precis som det är just nu.

BF!

Nu är den äntligen här. Dagen som vi har väntat på i så många månader och räknat ner till så länge. Dag 280 av 280. Beräknad förlossningsdag. Måste erkänna att det pirrar lite extra i magen nu när jag ska gå och lägga mig. Godnatt.

Fyra kilo?

Ända sedan första mätningen har vi legat långt över genomsnittskurvan på SF-måttet. Och idag berättade barnmorskan att i många fall (man ska dock inte lita blint på statistik) så kan man i den här veckan utläsa ungefär hur stor ungen är. I vårat fall skulle 39 cm i så fall betyda att lilleman ligger någonstans kring 3900 g. Eller så ligger han och myser i en rejäl trerummare för magen är stooor. Och hård.

J är på taxiutbildning och jag leker orörlig flodhäst i soffan. Är extremt trött, trots två och en halv timmes tupplur mitt på dagen, och har en elak huvudvärk som ligger och lurar bakom pannbenet. En kopp rykande hallonbladste kanske piggar upp?

Minus ett och fixerad

Ungen ligger i startposition, men verkar inte vara särskilt sugen på att komma och hälsa på idag heller. Jag har i och för sig legat vaken större delen av natten med en konstig känsla i kroppen, men det beror nog mest på livliga drömmar och nervositet. Den 23:e november ska vi till specialmödravården (om ingenting har hänt än) för att lägga upp en plan för hur vi ska locka / tvinga ut honom. Nedräkningen fortsätter.

Idag (vecka 39+5):
SF-mått: 39 cm (huvudet är fixerat)
Hjärtljud: 140 slag i minuten
Blodtryck: 121/78
Blodvärde: mättes inte
Blodsocker: mättes inte

För två veckor sedan (vecka 37+5):
SF-mått: 37,5 cm (knappt ruckbart huvud)
Hjärtljud: 136 slag i minuten
Blodtryck: 119/78
Blodvärde: 136
Blodsocker: 6,5

Jag är helt hopplös...

... när det gäller det här med bakning. Det är jätteroligt (om man bortser från all disk som blir) och doftar underbart, men misslyckas nästan alltid. Som när jag skulle baka bullar och råkade ha i en massa svartpeppar istället för kardemumma. För att inte glömma morotskakan som jag lämnade i ugnen en kvart längre än vad som stod i receptet, men ändå var halva kakjäveln helt ogräddad när jag väl vände på formen. Eller som idag när jag skulle försöka mig på att göra muffins. Busenkelt? Nä då. Hälften av kakorna rann över kanten och brände fast på plåten trots att jag bara hade lite smet i formarna. Kul. Verkligen. Hoppas att de är goda i alla fall.

Minus två och taxiutbildning

Jag har drömt om den älskade ungen i natt. Han var världens sötaste och hade tjockt mörkt hår, precis som sin pappa. J undrar varje dag om det inte är dags snart. Om jag verkligen inte känner att det gör ont i magen eller ryggen. Inte ens lite grann? Näpp. Just nu hoppas jag bara att han ska vänta tills efter kl. 18 imorgon när J ska på taxiutbildning. Tisdag skulle passa ypperligt. Gärna förmiddag.

Minus tre och ugglemobil

Nu har vi precis varit i minneslunden, tänt ljus och tänkt på dem som fattas oss. Hela kyrkogården var upplyst upp av små, flammande lågor som dansade i vinden. Väldigt vackert. Vi har även kokat egen rotfruktssoppa och äntligen gjort klart den söta ugglemobilen. Men någon bebis har inte synts till. Idag heller.


En nackdel med att vänta barn. Ballongben. Man får vara glad om man överhuvudtaget får på sig skorna på morgonen. Och här har jag bara haft på mig strumpor med löst resår i en timme. Ska bli så skönt när man blir "normal" igen. Vi fick förresten en jättesöt adventskalender på Coop idag. Den sitter redan på kylen.

Egodag

På sidan sjutton i dagens PT finns en helsidesannons. På mig! Fick i och för sig tjuvkika på den redan igår via mail, men det är något speciellt med att se den i tryck. Blev riktigt bra faktiskt. Han är duktig den där Jens som har tagit bilden och som nu sköter mitt jobb som ett riktigt proffs. Trots att utbildningen kom i allra sista sekund.

Slänger in en bild från idag också, vecka 39+2. Håller tummarna för att det här ska vara den sista magbilden för i år. Hör du det, bebis? Sluta vara så envis och bekväm av dig och kom ut istället! Mamma och pappa längtar efter dig. Massor!

Minus fyra och ingen bebis i sikte

Nä, vi håller inte på att föda barn (som Mia trodde) utan jag har helt enkelt varit slarvig med att skriva. Vad har hänt sedan sist då? Tjaaa. Jag har passerat plus tjugo kilo på vågen, fått några bristningar på magen (och jag som trodde att jag skulle klara mig) och vaknat med en ilande smärta i ena sidan av ryggen idag. Kul. Och jag som går illa sedan innan på grund av ont i svanskota och mage.

Igår var vi ute på stan för att fixa med med present till Peter som fyller 30 år idag. Grattis, gamle man! Sedan kollade vi på ett fruktansvärt Uppdrag Granskning som handlade om ett par som blev anklagade för sexuellt utnyttjande av barn - av kvinnans egen syster. Tre- och sexåringen togs ifrån dem, föräldrarna sattes i häktet och tvingades genomlida flera rättegångar för att bevisa sin oskuld. Jag grät och grät. Fy fan, vad hemskt. Tur att det slutade lyckligt till slut i alla fall.

Kattmys

Efter att ha busat med ett snöre och hoppat, studsat och rusat runt, runt, runt så blir man lite trött. Så vi myser medan J testar den nyinköpta mattpiskan på balkongen.

Minus sju och förvärkar

Om en vecka är lillen beräknad och imorgon går vi in i vecka 40. Tänk att vi har väntat så länge (pappa tycker att det känns som flera års väntan på första barnbarnet) och att den sista tiden går så otroligt långsamt. Men kroppen ligger i startgroparna. Sedan i söndags eftermiddag har jag haft ganska regelbundna, och relativt smärtsamma, sammandragningar i nedre delen av magen. Ungefär med tio minuters mellanrum. Men de har en tendens att mildras när jag lägger mig ner.

Idag ska jag göra färdigt två pysselprojekt som har blivit liggande, cykla bort till Coop och hämta ut mitt efterlängtade Panduro-paket och svänga förbi pärlan Emelie som införskaffade lite förvaringslådor till skötbordet på Ikea igår. Oh, happy day!