Jenny vs. idioten

Idag har jag blivit tutad på för att jag står på min parkeringsplats och tydligen blockerar vägen för andra bilister. Knappast. Problemet är bilen snett bakom som står helt fel. Egentligen ska det vara en fri passage bakom Volvon så att man ska kunna köra där om man har en p-plats längs husväggen, men när jag påtalade det via sms för bilägaren, samt det faktum att det är svårt för mig att backa ut när han står så nära (har parkerat halvvägs in på vaktmästarens parkering på bilderna), fick jag dryga svar. Som att jag inte borde ha körkort om jag inte kan backa ut ett par centimeter från hans backspegel, att bilarna står betydligt tätare i Stockholm, att jag ska vara glad så länge han inte står rakt bakom, att han - även om han nu står dumt till - inte kan flytta på bilen på hela veckan pga jobb på annan ort, att han är trött på att jag gnäller på hans parkeringar (det är första gången, vilket borde innebära att det finns fler än jag som är irriterade) och att han har en garageplats och betalar mer än mig.

Eh. Ok. Och vad har det med saken att göra? Och varför använder du i så fall inte den istället för att ha en taskig attityd och försöka rättfärdiga din mindre lyckade parkering? Jo, det ska jag tala om för dig. För att din bil inte går in genom portarna (de är gjorda för pyttesmå 50-talsbilar) och för att du förvarar en skoter där inne, vilket för övrigt är förbjudet enligt kontraktet. Undrar om det är läge att upplysa hyresvärden om detta?

Vinterkläder - check!

Äntligen är vintergarderoben till den lilla dagiskillen klar! Det enda som fattas är ett par Tornedalsvantar med tillhörande ullvantar, men de kommer nog vilken dag som helst. Vi kör på rött och svart den här säsongen. Didriksonoverall med röda detaljer och matchande mössa och vantar från samma märke. Viking Winterfriend (beggade) och fodrade allvädersstövlar (inte heller de är nya) ska få värma de små fötterna, och de riktigt kalla dagarna kommer ullunderstället att komma väl till pass. Det röda fleeceunderstället från förra året passar fortfarande och för några veckor sedan hittade jag en POP-overall på loppis för typ inga pengar alls. Perfekt som extraoverall. Och jag har knappt spenderat mer än ett och ett halvt barnbidrag. Det gillas!

En liten snoris

Vi inleder dagen med att låta alla djuren passera under järnvägsbron. Fram och tillbaka. Vissa har blivit överkörda och ligger ner för att "sova", enligt Arvid.

En stillsam lördagsmorgon

Man hinner med mycket på en dag när "någon" bestämmer sig för att vakna redan vid halv sex. Till exempel att gå morgonpromenad nästan innan hundägarna har hunnit ut för dagens första kiss. Tyst, ensligt, stilla, regndroppar i gräset och krispig luft. Så skönt att lilleman passade på att sova en stund till.

Sjuk, sjuk och sjuk

För tre helger sedan fick Arvid hög feber och snorig näsa. Helgen efter det hade vi återigen sjukstuga. Samma envisa förkylning som vägrade släppa taget. Gissa vad vi har planerat för den här helgen? Absolut ingenting eftersom lilleman fortfarande är krasslig. Han snorar, hostar och har ont i "benen" (tolkar det som att han har ont i kroppen). Gissningsvis har han dragit på sig flera virus i följd, men nu hoppas jag att immunförsvaret vaknar till snart. Jag orkar inte mer!

Tristess

Började dagen med att åka ut på en anlagd brand, tre minuter efter att jag hade kommit in på jobbet. Lite lagom spännande, men sedan har det varit dött. Ingen som svarar i telefon, inga mail i inkorgen, inga inplanerade grejer. Nada. Trist.

The circle of bajs

Läser i tidningen att parasiten toxoplasma, som finns i kattskit, kan hjärntvätta en råtta. Parasiten programmerar nämligen om musens hjärna till att inte längre vara rädd för katter utan att istället kila fram till dem för att nosa - och bli uppätna. Det här sluter parasitens livscykel eftersom den enda miljön i världen där den kan föröka sig är just i en katts tarmar. Bläk! Studier visar att foster kan ta skada av att utsättas för toxoplasma och även att risken för schizofreni ökar om man exponeras. Trevlig läsning vid frukostbordet må jag säga. Då var snöflingorna som föll tidigt i morse betydligt mer angenäma, trots att jag bävar för att vintern ska bli både lång och kall.

För hemskt för att vara sant

I lördags natt attackerades ett ungt par mitt i centrala stan. Ungefär tio meter från huset där jag bodde innan. Mannen slogs medvetslös och kvinnan våldtogs av tre okända män i en gångtunnel. Sedan dess har polisen knackat dörr och vädjat till allmänheten om tips, men ingen har varken sett eller hört något. Inte ett smack. Hur är det ens möjligt - en lördagkväll runt midnatt när mycket folk är i rörelse? Det, och det faktum att polisen inte bedömde att det var nödvändigt att spärra av brottsplatsen, har fått folk att ifrågasätta om det verkligen har hänt.

Den här misstron är jättetråkig, men det hör tyvärr inte till ovanligheterna att kvinnor som anmäler en våldtäkt ifrågasätts. Att kvinnan är osams med killen i fråga, att hon vill ha uppmärksamhet eller att hon ångrar sig efteråt trots att hon var med på det från början är vanliga, och ofta felaktiga, antaganden. Och i just det här aktuella fallet är det helt enkelt för hemskt för att vara sant. Jag har dessutom läst en hel del forum på nätet där trådskrivarna är övertygade om att om det faktiskt är sant så måste gärningsmännen vara invandrare. För tre svenskar skulle ju aldrig kunna göra en sådan fruktansvärd sak. Fördomar, fördomar. Det jag inte förstår är hur någon kan göra något sådant här mot någon annan och förstöra så många människors liv. Inklusive sitt eget.

Tisdagsirritation

Idag är en sådan där dag då jag är fruktansvärt irriterad. Både på grund av sonens hosta som håller oss båda vakna om nätterna, men på en del annat också. Som att behöva städa upp andras skit, tala för döva och oförstående öron, ta ansvar för saker som egentligen inte berör mig och bristande respekt för andras grejer. I övrigt har jag varit på möte på jobbet och pratat om framtiden. Lite förändringar är på gång, men mestadels positiva sådana. Jag jobbar exempelvis min sista helg nu i helgen. Jejj! Jag har dessutom gjort lasagne och skickat iväg en Pandurobeställning så när höstmörkret kommer har jag massor med julpyssel att greja med. Om jag har tid vill säga.

Skrivhud

Jag har diagnostiserat mig själv med dermografi (skrivhud). En slags överkänslighet som innebär att jag vid minsta kliande, rispande eller tryck blir svullen, hård, varm och alldeles vit på huden. Och det kliar något fruktansvärt! Efter att ha läst på lite har jag lärt mig att det beror på att histaminer frigörs när huden utsätts för friktion. Vidare läser jag om något som kallas histaminhuvudvärk, mer känt som Hortons huvudvärk. Smärtan beskrivs som så intensiv, olidlig och svår att det finns fall där den drabbade har drivits till att begå självmord. Attackerna varar ofta mellan femton minuter och tre timmar och anses bero på utvidgning av halspulsådrorna med frisättning av smärtframkallande ämnen. Plötsligt förstår jag hur det hänger ihop - varför jag några få gånger i mitt liv har upplevt den mest fruktansvärda huvudvärken av dem alla i samband med exempelvis handdukstorkning av hår eller ihärdigt kliande på ryggen. Och jag känner mig djupt tacksam över att jag faktiskt kan undvika att trigga den här typen av huvudvärk till skillnad mot de som drabbas flera gånger om året. Hela livet. För den där smärtan skulle jag inte önska någon.

Nedräkning

Snart, efter ytterligare några timmars jobb och fredagsträngsel på Coop, är det helg. Det ska firas med hemmagjord pizza och familjemys. Efterlängtat!

Hektiska dagar

Igår morse var jag på hälsokontroll, sedan skyndade jag vidare till jobbet, intervjuade vietnamesiska läkare som var på besök för att lära sig om välfärdssjukdomar, åt pizza med chefen, redigerade som en tok, blev bjuden på fika, rusade iväg på fackmöte där det bjöds på smörgåstårta, hämtade en trött och ledsen Arvid på dagis som blev glad efter lite ärtor, majs och makaroner och stolt visade sin medalj från Tallkottejoggen. På grund av hosta sov vi inte många timmar i natt och jag tror att både liten och stor vaknade ganska slitna. Jag har varit på det gamla sågverket idag och nu ikväll har lilleman badat samtidigt som jag har städat badrummet, sedan har vi handduksmyst en stund och snart är det läggdags. Tur att det är fredag imorgon!

R.I.P

Sitter med Winnerbäcks nya skiva bredvid mig, fortfarande inplastad och olyssnad. Försökte faktiskt tjuvlyssna på Spotify tidigt i morse, men möttes av felmeddelande och uppmuntrande ord om att försöka igen senare. Och nyheten om Kristian Gidlunds bortgång. Mannen bakom den där fruktansvärda och självutlämnande, men ändå underbart vackra bloggen. Som lyckades sätta ord på sådant som är svårt att prata om. Som skrev om sin sorg till barnet han aldrig fick. Som var mer rädd för sjukdomsförloppet och smärtan den skulle innebära för hans nära och kära än för döden i sig. Som fick oss att inse hur skört och värdefullt livet är och hur mycket man ska uppskatta det - varje dag. På lördag skulle han ha fyllt trettio år och under en lång tid har jag följt hans innersta tankar och hjälplöst stått vid sidan av, oförmögen att ens lämna en kommentar på bloggen. För vad kan man egentligen säga - annat än fuck cancer.

Tvåhundrafemtio kronor

Varje fredag och måndag kånkar jag på Arvids vagn. I och ur bilen, till och från dagis, in och ut ur vagnsförrådet. Han sover nämligen i den under veckorna, men samtidigt behöver vi den ofta på helgerna. Men nu är det slut med det! Jag har fyndat en gammal Emmaljungavagn som duger alldeles utmärkt som dagisvagn. Fulsnygg, med nya däck och ett härligt gung. Jag är så nöjd!

Uppdaterad önskelista

Arvid är frisk igen. Gissa vad som händer då? Givetvis hoppar bacillerna över till mig. Kul med feber, huvudvärk och snorig näsa så här en måndag. Det har gett mig gott om tid att uppdatera Arvids önskelista. Lektält, barnbestick i rostfritt, en verktygslåda i trä och tillhörande snickarbyxor så att han kan hjälpa morfar att kratta löv, greja i garaget, måla lekstugan, bygga lådbilar och annat viktigt utan att behöva vara rädd om kläderna, Duplo-traktor och Duplo-bondgård, batteridrivet tåg till Brio-järnvägen, en Rubens-docka (funderar på att köpa den själv), frukter och grönsaker i trä som sitter ihop med kardborreband, Play-Doh (lera och maskin som gör olika mönster), djurmössa från Oskar & Ellen, böcker, badleksaker, en dockvagn i sulkymodell (ej rosa), lakan med elefanter från Åhlens, en barnsäng med tillhörande madrass, täcke och kudde och eventuellt någon fin tröja. Det är storlek 98 som gäller. Nu ska jag bädda ner mig igen.

Varm choklad

Började dagen (för visst är det dag redan vid halv sex?) med att koka lite varm choklad utan socker. Tänkte att det kunde lindra en liten ond hals samtidigt som det kan vara bra att vänja sig vid vad som kommer att vara i utflyktstermosen i vinter. Näe... blä, var reaktionen jag fick. Så nu håller vi på att sortera tvätt istället. Eventuellt åker vi och tittar på kaninhoppning senare idag så att Arvid får se naniner. Febern är som bortblåst och det lutar åt dagis som vanligt imorgon.

En sak till

Eller varför inte barnbestick i rostfritt? Finns ju hur söta som helst med Mumintrollen eller bondgårdsdjur. Det skulle sitta fint i köket.

Önskelista

Det har dykt upp frågor om vad Arvid önskar sig i tvåårspresent så här kommer några saker som jag tror att han skulle bli glad för / som han behöver. En Duplo-bondgård och Duplo-traktor, en verktygslåda i trä med tillhörande snickarbyxor, en klä-ut-sig-mössa i form av ett gulligt lamm, ett lektält, ett batteridrivet Briotåg, en säng med tillhörande madrass och (uggle)lakan. Kanske ett parkeringshus (gärna i trä). Får J bestämma står en forskarbok med på listan.

En sjuk lördag

Febertermometern visar inte lika mycket idag, men istället har lillnäsan börjat rinna och halsen på den lille mannen är alldeles röd. Det gnälls mycket och tiden går långsamt. Men jag har hunnit med ett storkok och sett mitt namn i tidningen för första gången på länge...


... och så har vi kört bil, läst bok och byggt med tåg. Nu har vi tupplurat i två och en halv timme och funderar på vad vi ska göra i eftermiddag.

Tårgripande

Zhuangzhuang, den lilla elefantungen som blev bortstött av sin mamma grät i fem timmar och gick inte att trösta, skriver en av kvällstidningarna. Så tårgripande att jag får en klump i halsen så här på lördagsmorgonen.

Min lillprins

Den här lilla finingen blir 22 månader idag. Tänk att han snart ska fylla två.

Fredagen den trettonde

Dagens bästa: Att reparationen av bilen inte blev lika snuskigt dyrt som jag hade befarat. Snarare tvärtom. Tack för det! Nu är vi redo för besiktning. 
Dagens sämsta: Att de sa att Arvid hade varit väldigt trött på dagis idag (men ändå tryckt i sig fyra hemmagjorda pizzabitar till lunch och lite födelsedagsfika). Väl hemma var han gnällig, klumpig, gäspig och bad om nappen och att få gå och lägga sig flera timmar tidigare än vanligt. Mycket riktigt, 39.4 graders feber. Hej då, alla helgaktiviteter så som damfotboll, motocross, säsongens sista loppis, Alfons Åberg-bio och fika på stan. Hello, sjukstuga.

Äta, jobba och sova

Ja, det är ungefär det som hinns med just nu. Jag lägger mig i stort sett samtidigt som Arvid om kvällarna, helt slut efter en stressig arbetsdag och en kväll med middag, pyjamasbråk, bokläsning, legobyggande och lek med en busig liten pojke. Han vaknar mellan fem och halv sex varje morgon, full av energi, och redan när jag lämnar honom på dagis är dagens ork förbrukad. Så rullar det på. Men imorgon är det äntligen fredag och jag ska inleda dagen med ett besök på bilverkstaden. Jag hoppas att fredagen den trettonde är en turdag istället för tvärtom, för annars kan det bli dyrt.

På utflykt

Onsdagar är utflyktsdagar på Arvids dagis. Då tar Knoppgruppen (de yngsta barnen) på sig sina ryggsäckar och går hundra meter till en liten skog där de äter matsäck, sjunger och utforskar med alla sina sinnen. Det var en exalterad liten man som hjälpte till att packa väskan i morse. Både macka, lite frukt och termosen skulle med. Väl på dagis hängde vi hans väska så ordentligt på kroken utanför dörren innan vi sa hej då. Tänk att något så litet betyder så mycket. I alla fall för någon som är ett, snart två.

Allting går i hundraåttio

Det händer lite för mycket just nu. Jag hinner nästan inte med själv och känner mig som att jag bara åker med, utan att riktigt ha kontroll. Livet tror jag att det kallas. Vad har hänt sedan sist då? Jo, jag har jobbat en massa, Arvid stormtrivs på dagis och gallskriker när vi ska hem, han har träffat sin faster och lärt sig säga Es (Therese), testat lekparker i Luleå och börjat trotsa här hemma, J påbörjar sin nya läsperiod imorgon och har fixat så att han kan läsa två kurser istället för en (hurra!), jag har varit på mitt allra första föräldramöte, känt mig otillräcklig och kluven till tusen, gjort stan för första gången på flera år, köpt en mobilplånbok och fastnat i tankar om framtiden. Men nu är det dags att sova. Och jag hoppas innerligt att allting inte snurrar på i hundraåttio när jag vaknar.