Kvällsplugg och intensiva dagar

Klockan är snart sju och det börjar bli dags att lägga ner pluggandet för idag. Vilmas brutna handled, i kombination med något influensaliknande som J har lyckats dra på sig, har gjort att jag har tvingats skära ner på studietiden som jag verkligen hade behövt så här veckan innan flera praktiska examinationer. Jag har lyckats göra klart en poster och en powerpoint till nästa veckas redovisningar i alla fall, förberett opponeringar på sju rapporter, gjort en presentation och skrivit ut en hög med 50 sidor som jag förväntas kunna om några dagar (har dock inte hunnit kika på dem än). Jag ligger minus på sömnkontot, har huvudvärk som lurar bakom ögonen och känner stressen som flåsar mig i nacken. Ibland, när livet kommer emellan, har man inte tid att plugga. Förutom på kvällarna då.

Imorgon bitti ska Arvid spela sin allra första fotbollscup och vi ska självklart sitta bredvid planen med våra kaffetermosar och kex och heja. På söndag är det Djurens dag på Grans naturbruksgymnasium där man får hälsa på djuren, åka traktor, rida på hästar, fiska fiskdamm och grilla hamburgare. Trots att halva kommunen brukar vara där så tycker barnen att det är en rolig utflykt, men vi får väl se hur det är med Vilmas hand och Arvids pollenallergi först. På måndag ska jag på utvecklingssamtal på dagis och fotbollsträning med Arvid, på tisdag är det blodgivning och arbetskväll med målning på dagis och på onsdag åker jag till LTU för tre intensiva dagar. Jag ser fram emot nästa helg redan nu! Då önskar jag mig en sovmorgon. Sedan är det väl dags att börja panikplugga inför tentan några dagar senare. Man kommer visst aldrig undan den där stressen.

Handledsfraktur och gips i fyra veckor

I måndags eftermiddag ringde de från dagis och berättade att Vilma hade blivit knuffad från klätterstenen på baksidan och fallit handlöst över en meter ner i marken och landat på ena armen. Jag hörde henne skrika i bakgrunden och mådde illa bara jag tänkte på den där stora stenen och min fina, ledsna tjej. Vi åkte och hämtade henne direkt och hon använde visserligen inte armen, men kunde röra fingrarna, var inte svullen och klagade inte så mycket. På natten vaknade hon dock flera gånger och grät hysteriskt så igår morse tog jag med henne till vårdcentralen. Jag tänkte att hon kanske hade en stukning, men efter ett besök på röntgen stod det klart att strålbenet var helt av och att handleden behövde gipsas. Min tuffa gumma sa knappt ett pip under alla timmarna vi satt i olika väntrum, under alla undersökningar eller under gipsningen. Hon var så duktig! Min stackars, fina Vilma.


Igår eftermiddag när vi kom hem var hon helt slut. Gissar att det var en kombination av smärta och alla intryck från den spännande dagen på sjukhuset. Så idag har hon fått vara hemma med mig. En hemmadag med mamma, såpbubblor, glass och tv-tittande kan få vem som helst att må lite bättre. Nu hoppas vi att de här fyra veckorna går snabbt och att det inte börjar klia under gipset!

Ensam med barnen

J är på kurs i Västerås i tre dagar och jag försöker styra upp dagarna så gott jag kan här hemma. Jag har börjat repetera inför tentan i slutet av maj i väntan på att mina klasskamrater gör färdigt sina delar till rapporten som vi håller på med och ska både hinna plocka upp en ny cykel till Arvid och en klädställning till utklädningskläderna i samband med hämtningen nu om en stund. Och slänga skräp. Och handla. Och sedan laga mat. Och bada och lägga barn. Biltvätten får nog vänta till en annan dag. Någon måtta får det väl ändå vara.

Fotbollsträning

I söndags åkte jag och Arvid på hans allra första fotbollsträning. Mest för att se om han tyckte att det var kul, men också för att han i så fall ska ha något återkommande i sommar under sitt ganska långa sommarlov och få träffa många av klasskompisarna regelbundet. Till en början var han nervös och ville knappt gå ner på planen. Var det inte benskydden som skavde så var det knöligt i skon. Till slut kom han dock igång och gjorde både mål och sprang idioten som avslutning. Min superkille! Det här är andra gången på bara några veckor som han har vuxit en decimeter på bara en liten stund. Dels i söndags och dels när han fick cykla hem från en kompis själv. Toppen för självkänslan!

Tänder och mat

Igår när vi åt middag gnagde Arvid på en gurka tills bara skalet fanns kvar. "Vill du se mina gröna tänder?" frågade han Vilma och log brett med gurkskal framför tänderna. Vilma hakade på direkt och stoppade in lite pasta i munnen och sa:
"Vill du se mina gula tänder, Arvid?" Jag kunde inte sluta skratta. De ger mig så mycket glädje varje dag, de där två.