Hemmapyssel

Idag har vi ägnat oss åt typiska manliga och kvinnliga sysslor. Jag har tvättat sju maskiner tvätt, diskat, lagat mat och plockat undan medan J har sågat, slipat, mätt och börjat spika ihop våran egendesignade sänggavel. Nu ska jag släpa med mig mannen till affären och handla lite mat. Kylen är tom och kvinnan är hungrig.

Det är inte särskilt smart...

... att lägga ett cykelställ till bilen på golvet i hallen och sedan släcka alla lampor innan man ska gå och lägga sig. Blod på foten och tår som gör ont att böja. Kul.

Dagen efter och loppisfynd

Kände mig riktigt bakis när jag vaknade strax efter klockan sju i morse. Tung i huvudet, rosslig hals, trötta ögon, ont i fötterna. Men det var det värt. Trevlig grillkväll på Strömnäs med diskussioner om allt ifrån bebisnamn och pensionsutbetalningar till lägenhetsrenoveringar och curlingföräldrar. Vid tiotiden drog vi ner på stan. De andra försvann in i dimman bland öltälten och vi lyssnade på musik.

Gubbarna i Thin Lizzy överraskade faktiskt, trots att jag inte kände igen så många låtar. Bra liveframträdande och en publik som höll ångan uppe. Tingsek var lite mer ogreppbar (trots att kyrkscenen hade alla möjligheter för att skapa en magisk stämning) och Mustasch fick godkänt. Varken mer eller mindre.

Idag har vi tagit det lugnt. Handlat lite mat och fyndat på loppis. Hittade en helt oanvänd babysitter för en hundring och ett par minibyxor för en tia. Plus en liten grön vårmössa med kaniner på. Nu är det snart bara bebis som fattas.

Bland bräkande får och festivalmat

Dagens lunch förtärdes nere på stan. Vi valde länge och väl mellan grekiskt, kinesiskt, norrländska specialiteter, langos, thailändskt, indiskt eller en vanlig korv med mos. Men till slut blev det en oxfilérulle på gräsplätten framför kyrkan, där det fanns en djurpark för de allra minsta. Bräkande får, två tjocka kaniner och några kalvar, eller kossdjur som en liten tjej kallade dem. Nu står cidern (givetvis alkoholfri) på kylning och strax bär det iväg ut i festivalvimlet igen. Tjohoo!

Bananflugejakt

De senaste dagarna har vi fått besök av små, irriterande flygfän. Från början var de bara två eller tre, men populationen har snabbt vuxit sig större. Har läst om folk som dammsuger upp dem, försöker svälta ihjäl dem genom att städa frenetiskt eller som lurar i dem en dödscocktail bestående av vinäger, honung och diskmedel, och vi bestämde oss för att prova det sistnämnda igår kväll.

Idag på morgonen smög vi förväntansfullt fram till skålen (som för säkerhets skull är svart för att bananflugorna inte ska se sina döda kamrater och förstå vad som är på gång) för att se hur många liv vi hade skördat. J utbröt besviket:
- De parar sig ju i skålen! Och simmar!
1-0 till bananflugorna. Eller till skojaren som la ut tipset på nätet. Jakten fortsätter.

Barnmorskebesök och festivalmat

Började dagen med att lyssna på världens finaste hjärta. 144 slag i minuten. Tänk att det "bara" är drygt hundra dagar kvar tills vi får träffa våran lilla skatt! Helt sjukt vad tiden går fort! Blodtrycket var bra (126/72), blodsockret låg på 5,1 och blodvärdet på 126. SF-måttet var dock lite högt, 29 cm, och det kändes lite jobbigt att se att min magkurva ligger en bra bit över genomsnittet. Men det kan ju bero på flera olika saker. Huvudsaken är att pytteplutt sparkar, växer och mår bra.

Efter barnmorskebesöket gick vi en sväng på Piteå museum och kollade in hur stan såg ut för hundra år sedan och hur modet för män har sett ut genom tiderna. Det blev också en bit ljuvlig morotskaka, lite fönstershoppande, solhäng och brännbollsturnering på Norrstrand, ett biblioteksbesök, slafsig festivalmat och de obligatoriska fjorton paren strumpor. Nu får det räcka för idag.

Hej då, jobbet!

Ge mig ett S. Ge mig ett E. Ge mig ett M. Ge mig ett... Ja, ni fattar nog vart jag vill komma. Jag har semester! Hej då, jobbet! Vi ses om två jättelediga veckor.

Skärgårdstur

Igår kväll flydde vi stan och åkte ut i skärgården. En timme och tjugo minuters båtresa. Till den lilla orörda pärlan Stenskär strax utanför Jävres kust.



Vi strosade runt på ön och bara njöt av tystnaden, åt våran medhavda matsäck, tittade lite på ett gammalt fiskeläger och fick en massa sand i skorna. Det var helt underbart att få fylla lungorna med havsluft, andas och låta tankarna vandra fritt. Och visst kände man sig lite mer rofylld när man kom i land igen.

What?!

I stort sett hela sommaren har bjudit på fint väder. Sol. Något enstaka moln. Och temperaturer en bra bit över tjugo grader. Men vad händer när jag ska gå på semester? Precis. Regn och rusk. Vad är oddsen liksom? Jävla skit.

Jobb på hög höjd

Idag har jag lärt mig allt som är värt att veta om pappersindustrin, släpat mig uppför åtskilliga trappor, haft skyddshjälm och en tuff visitor-väst, åkt bygghiss som påminde om Höjdskräcken på Liseberg, filmat reparationsarbeten på Smurfit Kappas tak (samtidigt som den höjdrädde reportern höll sig på behörigt avstånd), gått nerför nästan lika många trappor och svettats som en gris. Och då slapp jag ändå bära stativet tack vare en gentleman på fabriken. Efter tre timmar var jag gaaanska mör. Så nu ska jag sova sött och drömma om den stundande semestern.

Bara tre uppstigningar kvar...

... den här veckan. Sedan är det semester och två veckors ledighet! Och som jag ska sova och vila och slappa. Den lille i magen är en riktig energitjuv just nu som suger ut all ork jag har. Men allting är förlåtet när man känner hur den buffar runt där inne. Igår fick J äntligen känna ett gäng kickar också. Obeskrivlig lycka!

En varning?

Måsarna har lämnat ett tydligt meddelande på vardagsrumsfönstret. Fyra välplacerade rinnskitar inom loppet av några minuter. Ingen annan i huset har fått någon påhälsning. Bäst att dra ner persiennerna och hålla sig inomhus alltså.

Vilka superfynd!

Trots regntunga moln traskade vi iväg på loppis igår förmiddag. Och tur var väl det! Har nog aldrig hittat så mycket bra-att-ha-grejer och saker-vi-faktiskt-behöver-grejer på en och samma gång. En förvaringshängare till badrummet, en stor plastkruka till gurkplantan på balkongen, utrustning för att kunna brygga eget vin och fjorton (!) plagg i olika storlekar till lillplutten. Alltihop för 140 kronor. Det firade vi med att fika på Krokodil. Kaffe, läsk, morotskaka och chokladboll. Även det kostade 140 kronor.

Minishopping

Trots att det enligt beräkningar "bara" har gått 58,2 procent av graviditeten så har vi (eller kanske mest jag) redan börjat kika på kläder till pyret. Och även handlat lite grann. Bland annat ett par underbart mjuka jeans som passar till i stort sett vad som helst, några bodys i olika storlekar, två pyjamaser med sjöhästar och kackerlackor (?) på och en urgullig liten apdress.

Sedan ultraljudet för drygt en månad sedan har jag känt liten varje dag. Tydligare och tydligare. Vissa dagar känns det som om den aldrig sover utan bara sprattlar runt och leker. En väldigt mysig känsla, men det är samtidigt lite svårt att förstå att det faktiskt är en liten människa som gör allt det där. Vikten har stått still i några veckor nu (Thank God), men magen växer ändå. Här kommer förresten en tjockisbild från i måndags, vecka 22+5. Nu börjar jag bli stooor.

Om två dagar...

... ska vi göra som miljontals andra redan har gjort. Vi ska se hur det går för Harry Potter & c/o. Längtar faktiskt. Är så mysigt att sitta där i biomörkret, sjunka ner i de mjuka fåtöljerna och försvinna bort från verkligheten en stund. Och så är jag så sjukligt sugen på popcorn att jag inte vet vart jag ska ta vägen!

Som en kraxande kråka

Senast jag skrev (i måndags kväll) tyckte jag att jag hade börjat piggna till. Jo, tjena. Bara en stund senare började jag frysa så mycket att jag hackade tänder. På kort tid steg febern upp till långt över trettioåtta grader. Natten var hemsk. Jag var uppe en gång i halvtimmen och snöt mig, drack vatten, tog värktabletter och sträckte på benen. Drabbas ofta av sendrag och smärtor i skelettet (typ) numera, men misstänker att det är bebisens fel. Liten fyller för övrigt 24 veckor idag och har firat det med att buffa så hårt att hela magen vibrerar. På utsidan.

Gårdagen tillbringades i soffan tillsammans med Red dead redemption. Jag var totalt orkeslös. Men idag har det börjat vända. Är fortfarande täppt i näsan och öm och kraxig i halsen, men febern är som bortblåst. Jejj! Känner mig som en dammsugare som suger i sig alla möjliga elaka baciller. Så fort någon hostar på gågatan så blir jag sjuk. Ungefär. Vore trevligt med ett immunförsvar.

Räddaren i nöden

Efter att ha sovit bort större delen av dagen, känt mig febrig och svidig i halsen och fyrat av säkert (och jag skojar inte) trehundra nysingar fick jag nog. Skickade iväg min räddare i nöden för att köpa allergitabletter och glass. Och några timmar senare mår jag väldigt mycket bättre. Eller, ja. Nysattackerna har åtminstone upphört. Vad är det nu som kroppen reagerar mot? Sommaren brukar ju vara den tiden på året då jag mår som bäst. Jag fattar ingenting.

Rivjärn i halsen

Vaknade med halsmandlar stora som äpplen. Att svälja mat, vätska eller bara luft är inte att tänka på. Känns som att rivjärnet i halsen redan har slitit sönder stora delar av svalget. Och då är klockan fortfarande morgon. Har även börjat nysa okontrollerat. I runda slängar har det blivit ett femtiotal nysningar, och därmed ett tiotal snytningar, den senaste halvtimmen. Det känns inte ok.

Vackert på balkongen

Efter gårdagens heldag (läs. shoppingdag) i Luleå bestämde vi att söndagen skulle ägnas åt absolut ingenting. Efter en lång sovmorgon, gitarrspelande i sängen och mysfrukost med fil, nygjord müsli och färska bär gick vi ut i solskenet. Hamnade på en plantskola och kom därifrån med sallad, tomat, gurka, kryddor och lite blommor. Så nu har vi en strålande vacker balkong, redo att skördas om ett par veckor.

Resten av dagen har jag tillbringat i solen tillsammans med en god bok. Det ska tydligen bli sämre väder i veckan så det var lika bra att passa på. Uppföljaren till deckaren ligger redan på sängbordet, men först ska lägenheten städas ordentligt. Känns som att det ligger grejer (mest mina) precis överallt.

Förmiddagen from hell

Dagen började med att jag vaknade på tok för sent. Flög upp ur sängen och powerwalkade raka vägen till jobbet utan att äta frukost. Det finns säkert någon macka i kylen, tänkte jag. Jo, tjena. Åkte ut på jobb med kurrande mage. Det var säkert tjugofem grader i skuggan och svetten rann längs ryggraden. Filmade tills jag blev yrslig och var tvungen att sitta ner i gräset en stund. Släpade runt på utrustningen i gassande sol och höll på att ramla pladask framför kommunalrådet av ren utmattning. I bilen, på väg tillbaka till kontoret, tappade jag fattningen när jag hamnade bakom en hästtransport som slickade mittlinjen.

Note to self: En gravid kvinna måste få i sig frukost för att fungera normalt. Nu har jag ätit lunch och känner mig lugn och harmonisk. Och någorlunda klar i huvudet. Men samtidigt är jag lite för trött för att inte skratta åt det här. Apkul.

Naken, rädd, exposed

Känner mig precis som Maria Montazami gör utan läppstift. Men nu är navelpiercingen borta. Fick nämligen onda ögat av barnmorskan som hade en kort utläggning om infektionsrisker och att det finns de som har dött av bukhinneinflammation orsakade av kroppssmycken. Ja ja. Det var nog dags. Relationen varade ändå i sju år. Så nu är jag vuxen. På riktigt.

Heartbeats

Har precis varit hos barnmorskan och lyssnat på bebisen för allra första gången. 140 slag i minuten. Är en helt fantastisk känsla att höra lillhjärtat ticka där inne. Särskilt för J som ännu inte har känt den första sparken. Pyret passade på att utöva ett svettigt träningspass under sjukhusbesöket och låg inte stilla över huvud taget. Det verkar bli ett busigt litet novemberbarn.

Blodvärdet var lite lågt (116) så nu ska jag börja gå på järntabletter. Förhoppningsvis kommer det hjälpa mot tröttheten och allt flåsande efter att ha gått i trappor. Blodtrycket och blodsockret såg bra ut (4,2), men däremot har jag, enligt normen, lagt på mig för många kilon. Till och med mer än vad man "bör" göra under hela graviditeten. Utan att anstränga mig det minsta.

Det var inte roligt...

... när klockan ringde vid halv sju och jag var tvungen att rulla ur sängen. Mindes knappt hur det var att göra sig redo för jobbet, trots att det bara var några veckor sedan sist. Då har man verkligen lyckats koppla bort arbetshjärnan. Men nu är den på igen, trots att hjulen snurrar lite långsammare än vanligt. Mitt i sommartorkan.

Söndagsångest

Ligger i soffan och slökollar på Metallicas direktsända spelning på Ullevi. Söndagsångesten flåsar mig i nacken. Jag vill inte alls jobba imorgon. Eller på tisdag. Eller på onsdag. Jag vill läsa böcker i solen, sova hur länge jag vill på morgonen, möblera om i lägenheten, sortera och kasta grejer som ligger och skräpar på vinden och bara känna lugnet av att vara helt ledig. Men jag behöver bara hålla ut i tre veckor för sedan går jag på semester igen. Tjohoo!