Snöless

Vad jag har skottat den här vintern! Det jobbiga är att den knappt har börjat och att det helt säkert kommer åtskilliga snöfall innan allt smälter bort igen i maj där någon gång, men det känns som att vi har mer snö redan nu jämfört med vad det brukar komma under en hel vinter. I natt kom det nästan två decimeter så jag ställde klockan tidigt för att hinna skotta så att lastbilen med TV:n skulle kunna komma fram. Det tog en halvtimme. Efter lunch var J ute och gjorde garageuppfarten och trappan (ca en timmes jobb) och precis när han kom in dundrade plogbilen förbi. Vi byttes av och jag gick ut och grävde bort plogkarmen på framsidan, gick in och åt och fortsatte med den vid garageuppfarten när barnen hade somnat. Totalt två timmars skottning för min del idag och det känns redan i både axlar och rygg. Arvid har feber så det passar bra med en vilodag imorgon med mys i soffan och pyssel. Och så behöver jag verkligen ta tag i mitt pluggande.

Nyårsmenyn

Efter lite för många dagar med julmat skriker min kropp efter grönsaker, mer fisk och kyckling, mindre flott och lättare rätter som inte ger matkoma eller en känsla av uppblåsthet. Det har även färgat av sig på årets nyårsmeny där det blir mycket fokus på havets läckerheter. Den känns lagom avancerad också eftersom vi kommer att vara hemma med åtminstone ett sjukt barn, men jag hoppas som vanligt att Vilma klarar sig fastän det nästan aldrig händer.

Förrätt
Tunnbrödssnittar med kräftstjärtar
Räkchips med dillröra
Västerbottensgratinerade tunnbröd
Mozzarella, minitomat och basilika på tandpetare

Varmrätt
Mjölkkokt torskrygg med fänkålspuré och picklad gurka

Efterrätt
Vit chokladpannacotta med vaniljkokta vinteräpplen

Uppgradering

Sommaren 2008 köpte jag min första egna TV. Innan dess hade jag haft en tjock-tv som jag fick i 15-årspresent av mamma och pappa och som användes flitigt till både tv-spel och slötittande under många år. Men när jag fick jobb och skulle byta ut den slitna studentlägenheten med lånade möbler till ett eget boende kändes det som att det var dags att uppgradera sig. Valet föll i slutändan på en ganska billig 32-tummare eftersom det skulle inhandlas möbler och annat också. Och den har faktiskt hängt med fram tills nu, trots att den har varit omodern länge om man ser till dagens teknik. Men imorgon kommer den - våran nya 55" OLED. Vilket lyft! Här ska plöjas filmer och serier och spelas Super Mario på storbild. Så får vi väl se om den hänger med lika länge som sina föregångare. I så fall behöver vi ju inte börja fundera på det här med ny TV förrän när Arvid går ut grundskolan.

Julen 2017

Tre dagar tog det att återhämta sig från julen den här gången, trots att vi varken var på resande fot, särskilt många eller lagade överdrivet mycket mat. Men alla förberedelser och all förväntan (från de små) tar ut sin rätt till slut - och jag var ärligt talat ganska sliten sedan innan efter en jobbig månad. Vi åt i alla fall en tidig frukost på julafton eftersom Vilma, som oftast sover länge, vaknade strax efter sex. Skinkmacka och risgrynsgröt. Sedan pysslade barnen på med sitt under förmiddagen medan vi fixade med julbordet.



Vi valde att inte ha för många sorter för att inte behöva äta julmat i så många dagar att man hinner bli less, men det gick så där. Det enda som är kvar idag, tre dagar senare, är lite julskinka som ska få bli paj imorgon. Men det känns som att det gärna får dröja ett år till nästa gång. Just nu i alla fall.



Efter julbordet diskade vi undan och bänkade oss framför Kalle Anka. Barnen tyckte att alla de gamla klassikerna var bra, särskilt tomteverkstaden och Snövit, men när de visade de senaste animerade filmerna ville de stänga av. Haha! Som tur var kom tomten strax efteråt och sedan var det fullt fokus på paketöppning. Barnen fick så fina saker - clics, sällskapsspel, leklera, lego, spargris, utklädningskläder, kläder och plåtservis - och jag fick både en ny kalender, vinglas, posters och multivitamintabletter. Haha! Kanske jag blir lite piggare nu då.


På kvällen såg vi det sista avsnittet av Tomtemaskinen som vi har haft som julkalender istället för den som har gått på TV. Barnen har tyckt väldigt mycket om Pettson och Findus och var riktigt besvikna när den var slut.

Mitt 2017

Gjorde du något 2017 som du aldrig gjort tidigare? Drog ut en visdomstand, spontanköpte en ny och svindyr TV under mellandagsrean, skrev en handbok i strålningslära på tre dagar (medan resten av klassen hade tre veckor på sig som ironiskt nog sammanföll med att Arvid hade oförklarlig feber i två veckor och J inte kunde vara hemma från jobbet), fjällvandrade med familjen, tittade på alla tillkännagivanden av årets Nobelpristagare och följde Arvid till skolan när det var fyra plusgrader i slutet av augusti.
Genomdrev du någon stor förändring? Jag fick äntligen klart Vilmas rum (om man inte räknar med golvlisterna) och tänkte ta mig an vårat sovrum nu innan sommaren. DÄR snackar vi stor förändring - när det blir klart alltså. Från blåsvart bambudjungel till varmgrått, ombonat och mysigt är tanken.
Blev någon/några av dina närmaste vänner föräldrar i år? Japp, och om bara två veckor fyller lilla Thea faktiskt ett år.
Vilket datum från 2017 kommer du alltid att minnas? 7 april. Terrorattacken på Drottninggatan. Jag satt i soffan och skulle plugga när jag fick en flash på mobilen om en skenande lastbil i centrala Stockholm. Det gick en kår längs ryggraden och resten av dagen satt jag klistrad framför nyhetsuppdateringarna. Så fruktansvärt hemskt när det händer så "nära". Bilderna av polisbilar övertäckta med blommor och ett folk som tackade och kramade poliser, som gick hela vägen hem när kollektivtrafiken stod still, som stod enat och visade omtanke och kärlek till de som hade drabbats kommer jag aldrig att glömma.
Dog någon som stod dig nära? Nä, men morfar verkar ha lika många liv som en katt.
Vilka länder besökte du? Haha, jag har inte ens ett giltigt pass. Noll!
Bästa köpet? Grillen! Synd bara att sommaren regnade bort så att vi inte hann använda den lika mycket som vi hade velat. Då kom istället de nya skaljackorna väl till pass.
Gjorde någonting dig riktigt glad? Att Cajsa flyttade norrut för att plugga och att vi kunde ses betydligt oftare än vad vi har kunnat göra på tio år. Vi besteg berg och åt torkat renkött på toppen, drack öl och gick på musikquiz, gick på bio och åt hamburgare - sedan flyttade hon igen. =/
Saknar du något under 2017 som du vill ha 2018? Lite mer ork kanske.
Vad önskar du att du gjort mer? Som jag skrev förra året, fotograferat och filmat mer. Kanske dags att börja göra det också och inte bara skriva det varje år?
Vad önskar du att du gjort mindre? Haft huvudvärk, men efter att jag började med zinktillskott tycker jag faktiskt att det har blivit lite bättre. Och vabbat.
Favoritprogram på TV? Vi har tittat på lite olika serier i år, bland annat Vår tid är nu, Jordskott 2, Mr Robot, Nobel, Allt för Sverige, Bonde söker fru och någon miniserie om Henrik VIII:s många fruar. Favoriten var den förstnämnda och jag längtar redan till nästa säsong som kommer i höst. Och snart kommer ju nya säsongen av Bron också.
Bästa boken du läste i år? Ja, kan det vara anatomiboken eller den om farmakologi? Eller kanske omvårdnadstekniker eller läkemedelsberäkning? Det har inte blivit så mycket annat än kurslitteratur, tyvärr. Och barnböcker då.
Största musikaliska upptäckten? Jag får nog passa på den. Det känns knappt som att jag har lyssnat på musik alls faktiskt, förutom på J:s högtravande julskiva som har snurrat allt för många varv nu innan jul.
Vad var din största framgång på jobbet 2017? Nu har jag ju inte jobbat, men min största pluggframgång är väl att jag har klarat av allt med bravur (trots att jag många gånger inte har kunnat lägga lika mycket tid på studierna som mina studiekamrater som inte har sjuka barn) och känner att jag kan komma att bli bra på det här med att ta hand om människor i olika situationer.
Största framgången på det privata planet? Jag vet faktiskt inte.
Största misstaget? Att låta tröttheten gå före träningen fast jag VET att man blir piggare efter träningen (om man väl kommer iväg då) och att jag kan dra ner på astmamedicinerna och mår betydligt bättre om jag håller igång. Låt det bli en lärdom till nästa år, Jenny!
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Fjolåret (när jag hade arbetsfri lön och kunde göra vad jag kände för) är svårt att toppa och kanske är det så att jag har "glömt" hur ett vanligt år - med hämtningar och lämningar, stress, måsten, nästan ingen fritid eller tid över till kompisar, tvättberg som aldrig tycks minska, trötta kvällar i soffan och håglöshet - faktiskt är. Men när jag tänker tillbaka känns det här inte som något vidare år. Mycket plugg, mycket vabb, den regnigaste sommaren i mannaminne, ofantligt mycket snöskottning och till och med nysnö på valborg, mycket huvudvärk och för lite tid till roliga saker. Nja.
Vad spenderade du mest pengar på? Stödmuren. Utan tvekan. Men vilket lyft det blev! Synd att den är täckt av meterhög snö nu bara och att det dröjer fram till i april, maj någon gång innan man får se den igen.
Något du önskade dig och fick? Mysiga barnarmar kring min hals varje dag. Bästa kramarna! Och nya vinglas som jag fick i julklapp. Äntligen sex stycken likadana och inte en massa omaka.
Något du önskade dig och inte fick? Boken Omgiven av idioter - hur man förstår dem som inte går att förstå. Den hade kommit väl till pass nu under hösten, men jag tänkte införskaffa ett exemplar redan imorgon.
Vad gjorde du på din födelsedag 2017? Jimmy var på jobbresa i Kiruna och jag var hemma med en förkyld Vilma som hade hostat hela natten och totalt gett mig en timmes sömn. Jag var trött och grinig och så less på att vara hemma så i samma ögonblick som J kom hem åkte jag till gymmet. När jag kom hem åt vi tårta som han hade köpt på vägen hem. Sedan var den födelsedagen slut.
Finns det något som skulle gjort ditt år ännu bättre? En solig och varm sommar. Jag skyller höstens och vinterns trötthet på det.
Vad fick dig att må bra? Stunderna med familjen. Nu under jullovet spelar vi mycket sällskapsspel, läser och är utomhus och att se dem glada är det bästa jag vet. Samtidigt värdesätter jag min egentid och tid med mina vänner också. En lunch eller fika på tu man hand utan barn är som balsam för själen.
Vem saknade du? Samma som alltid. Just den här julen kändes det som att avståndet var - om möjligt - ännu längre än vanligt.
De bästa nya människorna du träffade? Några av dem i klassen är faktiskt riktigt roliga att hänga med, trots att vi är rätt olika som personer, olika i ålder och på helt olika ställen i livet.
Mest stolt över? Mina fina barn som gör mig varm i hjärtat flera gånger varje dag. För Arvid har det här varit ett stort år där han både har lärt sig läsa och cykla, tappat första tanden och börjat skolan. Det är en ynnest att få vara med och dela de här milstolparna med honom. Och Vilma är inte långt ifrån att sluta med blöja. Hon har på natten, men den är nästan alltid torr på morgonen. Däremot glömmer hon ofta bort sig när vi är ute så overallen har fått tvättas åtskilliga gånger.
Högsta önskan just nu? Att det ska bli lite mildare ute så att vi kan ta en sparktur på isen innan året är slut. Att Rebeccas klättringsskador läker fint så att hon slipper smärta och men framöver.
Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Jag vill hitta energin igen. Orka mer. Må bättre. Första steget ligger nog i en kostförändring som jag vet att J också är intresserad av. Sedan gäller det nog att komma igång med träningen igen också - och att inte sluta.

Hej igen!

Oj oj, här har ni säkert suttit och trott att jag inte klarade livhanken och att visdomstanden tog död på mig. Så är det naturligtvis inte, men däremot har tiden upptagits av mycket LTU-resor, tre veckors praktik på vårdavdelning, ännu fler LTU-resor, examinationer (både muntliga och praktiska), vabbande, julfixande och väldigt många trötta kvällar. Men nu när julen (och hela hösten, ehum) är över kanske man kan hitta tid till bloggen igen? För det är ju ovärderligt att kunna gå tillbaka i arkivet och se vad man har gjort genom åren.

Onsdagsdepp

Det mesta känns ganska eländigt just nu. Jag har nästan ingen motivation till att plugga och nu är det inte ens en vecka kvar till tentan. Det är mycket att läsa, lära och förstå, men jag känner mest för att gå och lägga mig. Tanden tar mycket av mitt fokus. Den värker, dunkar och kliar och nu får jag ta värktabletter flera gånger om dagen för att orka, men imorgon är det dags och förhoppningsvis gör det inte lika ont efteråt som det gör nu. Jag tänker mycket på morfar som ligger på sjukhus, på alla där hemma som pendlar mellan att hälsa på honom och mormor som har svårt att greppa att det kommer att behöva ske en del förändringar nu om hon ska kunna bo kvar hemma. Arvid är ofta ledsen när jag lämnar honom på skolan och vill inte att jag ska gå. Tänkte prata med hans fröken och se om det har hänt något särskilt eller om det mest troligt är någon slags separationsfas. Han hjälper mig i alla fall med middagen varje kväll. Igår skalade han morötter alldeles själv till en paj. Storkillen! Vilma är en trotsig tjej med stark vilja och J är trött på sitt jobb, men jag hoppas att det bara är tillfälligt. Idag kom den första frosten och jag känner mig inte alls sugen på däckbyte (det blir i helgen), isiga vägar, snö och skottning, hundra lager ytterkläder, kyla och mörker. Jag vill ingenting känns det som.

Men så kan man ju inte ha det. Så istället har jag och Arvid bestämt att vi ska ut och cykla efter skolan idag. Det ska bli roligt! Sedan ska vi hem och laga lax och packa badkläderna för imorgon är det simskola som gäller. Hur nu det ska gå med en halvt bedövad mun full med blod?

Det oundvikliga

Ikväll sitter jag och tänker på det oundvikliga som lyckas slå undan fötterna på en trots att man visste att det skulle komma. Någon gång. Det obegripliga. Hur snabbt allting kan vända från en stund till en annan. Det jobbiga i att vara långt bort. Det sorgliga. Kortet som man glömde bort att skicka som står här på köksbänken. Kärleken till de närmaste. Viljan att hjälpa till utan att riktigt veta hur. Kan jag på något sätt underlätta bördan för de som betyder mest eller är det så här det blir för alla någon gång? Om en timme, en dag, en vecka, en månad eller ett halvår? Att inte veta. Att inte kunna fokusera, inte kunna tänka. Men att vara så fruktansvärt ledsen över det oundvikliga.

Vilmas önskelista

När man frågar Vilma vad hon önskar sig i julklapp så säger hon: allt! Men jag har satt ihop en liten önskelista med saker som jag tror att hon skulle tycka om. Pärlor som hon kan göra halsband och armband av, något till Briotågbanan (kanske en bro eller en tågstation i två plan), utklädningskläder som hon lätt kan ta på sig själv, en servis i plåt, en prenumeration på Bamses sagoserier för de yngsta, målarböcker, pysselböcker, klistermärken eller annat småpyssel som hon kan sitta och greja med.

Arvids önskelista

Jag har en febrig kille hemma med mig idag. Han har suttit och halvslumrat i soffan medan jag gjorde onlinetentan och knåpat ihop en önskelista, men nu ligger han och sover med röda, varma kinder och en rinnande näsa. Stackars liten. Fast han är faktiskt allt annat än liten. Årets önskelista har han gjort helt själv. Vi började prata om pussel och jag visade ett Bamsepussel med 100 bitar som jag tyckte var fint, men då letade han själv reda på ett med världsdelar på eftersom "han var för stor för Bamse nu". Så här kommer de - Arvids önskningar till födelsedag och jul.

Viktiga kartor-pussel med 100 bitar, spelet Ap-bingo, Recycle me (med robotar), Speed champions lego och då antingen set 75881 med två Fordar och en prispall (just prispallen tyckte han var extra rolig) eller en vit Audi (75872) och en grå Mercedes 75877) som han kan tävla med, pysselbok med återanvändningsbara stickers och plus plus mini vägarbete.

R.I.P. visdomstanden

Idag har jag fattat ett beslut. Det blir ingen lagning av visdomstanden. Den ska bort istället. Trots att jag har googlat och både läst och sett skräckbilder på utdragningar som har varit oerhört smärtsamma, långdragna och mardrömsframkallande så känns det ändå som ett bra beslut för att slippa problem med tanden i framtiden. Jag har ju faktiskt många tänder kvar att tugga med ändå. Nu är jag livrädd och nervös trots att tandläkaren menar att det blir en piece of cake. Det tror jag inte på förrän jag sitter där med tandjäkeln i en liten påse om två veckor. Men innan dess ska jag hinna med lite systerysterhäng med Cajsa. Biokväll och middag är inplanerat nästa vecka. Ska bli jättemysigt och roligt!

Jag blev förresten utmanad att skriva ner färgen på min tröja plus det närmaste som jag har till höger om mig för att få fram en boktitel (bara på skoj givetvis). Så, om jag bestämmer mig för att sadla om till författare någon gång så kanske titeln på första boken blir just Det gråa clementinskalet? Man vet ju aldrig.

Nobelprisvecka

Jag nöter vidare med mina infektionssjukdomar. Bara två dagars plugg kvar nu innan tentan och sedan blir det fullt fokus på vårdhygien och förflyttningsteknik som ska tentas av på tisdag. Den här veckan har jag pluggat fram till lunch, tagit en timmes paus och följt tillkännagivandet av olika Nobelpristagare. Idag väntar kemipriset. Det blir spännande. Men nu: meningit, sepsis och clostridium difficile.

Att gå mot strömmen

Mina klasskamrater pratar inte om något annat just nu än hur mycket de hatar det här med virus och bakterier. De svettas, ligger sömnlösa, pluggar tills hjärnan kokar, men tycker ändå inte att det fastnar något. Men precis som när Stieg Larsson-trilogin var det absolut bästa som folk någonsin hade läst så tycker jag tvärtom (filmerna däremot är okej och det är inte ofta som jag tycker att böckerna är sämre än filmerna). Jag tycker att det är jätteintressant hur bakterier sprids, hur virus förökar sig, hur en cell är uppbyggd och det här med multiresistenta bakterier. Visst är det mycket att läsa, men jag tycker att mycket är ganska logiskt. Så idag blir det plugg för hela slanten och sedan ska jag hämta Arvid. Han ska följa med en kille i klassen hem efter skolan för första gången. Spännande!

Tandläkarväder och soffplugg

Började dagen med ett besök i tandläkarstolen. Tänkte att det skulle vara snabbt avklarat eftersom tänderna känns bra (om man nu kan säga så, men efter att ha haft tandvärk en gång så vet jag i alla fall hur det inte ska kännas), men tji fick jag. Ett hål, som har legat vilade i många år, i en av visdomständerna har plötsligt vaknat till liv igen. Oj, så roligt! Men man får väl se det positiva i det hela. Hade jag inte gått på den här undersökningen så hade det ju kunnat bli värre och inte upptäckts förrän det började göra ont. Och riktig tandvärk är något som jag aldrig vill uppleva igen.

Det är dessutom tandläkarväder ute idag. Grått, småkyligt, ruggigt och trist. Jag sitter inne under luddfilten och läser om infektionssjukdomar varvat med bakteriologi. Tungt ämne med mycket att läsa och lära och jag ser verkligen fram emot tentorna så att den här kursen kan ta slut någon gång. På fredag skriver jag första tentan och sedan är det 2,5 veckor till nästa. Och däremellan ska visdomstanden lagas.

Stödmuren - före och efter

Det är knappt att man kommer ihåg det här längre, trots att det bara var några veckor sedan. En sliten, genomrutten och fallfärdig stödmur, en garageuppfart med lika delar gräs och och lika delar grus (som var för smal för två bilar) och en kortsida av huset som gav ett ganska sorgligt och bortglömt intryck.

Trappan var både för smal och svår att gå i. Särskilt när det hade regnat då stegen blev såphala. Det känns nästan lite surrealistiskt att det såg ut så här ena veckan...



... och så här andra veckan. En enorm skillnad om ni frågar mig.


Vilket lyft för huset! Nu ryms två bilar i bredd utan problem. Det känns ombonat och välkomnande och vi behöver inte vara rädda för att muren ska rasa (som den förra höll på att göra). Stilrent, snyggt och stabilt.



Nu hoppas vi bara att de små blåbärsbuskarna som jag och Arvid planterade häromdagen klarar vintern och överraskar oss med goda bär om ett år. Nästa projekt här hemma blir nog badrummet, men det är inte utan att man blir sugen på att måla om huset nu när utemiljön blev så fin. Grågrönt tänker jag. Rött säger maken. Vi får väl se. Men gult känns inte rätt för någon av oss.

Mot handelsträdgården

Efter alldeles för många timmars läsande om diarré, kräksjukor och urinvägsinfektioner tänkte jag ta en paus och åka till handelsträdgården. De har halva priset på resterande växter, buskar och träd. Vilken bra timing! Vi har ju en ny stödmur som står och skriker efter att få sällskap av några snygga växter. Tänkte lägga upp före- och efterbilder när allting är klart. Det blev SÅ snyggt (och dyrt, men det ska vi inte tänka på idag)!

Plugg och magknip

Det här är min utsikt de kommande dagarna. Infektionssjukdomar ska nötas in till tentan nästa fredag och jag har knappt hunnit börja. De tre VFU-veckorna var otroligt roliga och intressanta, men dränerande på samma gång. Det tar på krafterna att kastas in en helt ny miljö med nya människor, arbetsuppgifter och intryck som man inte är van vid. Att orka läsa något på kvällarna när man kom hem var bara att glömma. I helgen, när jag faktiskt hade tänkt läsa, fick jag magsjuka. Bara jag än så länge (peppar, peppar) så jag misstänker att det hängde med något från sjukhuset. Så här - på den tredje dagen - känner jag mig helt orkeslös. Fullkomligt slut. Har magknip som kommer och går och som av en händelse så är det mag- och tarminfektioner jag ska läsa om idag. Haha!

Tröttmössa och höstens första VAB

I fredags fick Vilma feber och riktigt segsnor. I lördags började jag känna mig ovanligt frusen och mycket riktigt hade jag feber när jag vaknade igår. Inte en helt optimal uppladdning inför praktiken som började idag. Men jag tryckte i mig värktabletter och nässpray (innan jag sa hej då till familjen som var hemma idag eftersom det var Arvids tur att få feber) för att försöka hålla undan den värsta värken i huvudet och bihålorna och kämpade mig igenom dagen. Men nu är jag riktigt trött i mössan efter åtta timmar på röntgen, matlagning, lingonsyltskokning och badning av barn. Imorgon väntar ännu en dag på magnetröntgen, föräldramöte på Arvids skola och förhoppningsvis en lite piggare hjärna.

Ett förlorat år

Tänk, idag var jag tvungen att kolla på nätet hur gammal jag är. Det var nämligen en fröken som frågade mig i morse och jag svarade med viss tvekan: Eh, trettio... tre? Och så visar det sig att jag visst är 34 och tydligen har varit det i ett halvår. Hahaha! Så hemskt att inte ens komma ihåg sin egen ålder. Kanske är bäst att börja säga vilket år man är född istället (för det minns jag i alla fall) så får personen räkna ut siffran själv istället.

Slut i rutan

Det blir verkligen inte mycket quality time nu när vardagen har sparkat igång igen. Idag hämtade jag Arvid vid fyra efter två kursintroduktioner och började med maten som var klar lagom tills resten av familjen kom hem. Medan jag plockade undan och fyllde diskmaskinen gick J ut och lagade låset i brevlådan. Sedan duschade jag barnen, la fram kläder för imorgon och tröstade Vilma som klämde tån under badrumsdörren och J satte upp en sänglampa i Arvids rum och rensade avloppet i handfatet innan det var läggdags för de små. Sedan var vi så trötta att vi satte oss i varsitt hörn av soffan och tittade på någon serie och så var den dagen slut.

Men imorgon hoppas jag på lite mer energi och tänkte börja dagen med ett löppass i elljusspåret. Sedan är det hög tid att sätta igång med de nya kurserna. Framför allt den ena verkar riktigt tung med mycket som ska läsas, många uppgifter som ska betas av och mycket som ska memoreras till tentorna som både är skriftliga och muntliga. Hämtning vid fyra, middag vid halv sex och sist, men inte minst, ska skolplanschen som jag har fyndat äntligen upp på väggen. Sedan är nog den dagen slut med.

Kylig fredag

I morse var det fyra grader när vi gick till skolan. FYRA! Det är ju för bövelen bara augusti! Regnet har öst ner hela dagen och temperaturen har krypit upp till sju grader, men mer än så blir det nog inte. Så jag eldar, glider runt i tofflor och fleecetröja och försöker sätta mig in i de nya kurserna som börjar på måndag. Mikrobiologi och vårdhygien. Det blir nog bra! Men först ska vi fredagsmysa med rödspätta, hemmagjord remouladsås och potatis, packa bilen full och hjälpa Cajsa att köra grejer till studentlägenheten. Jag är sugen på ett besök på Teknikens hus när vi ändå är där, men eftersom det ska regna imorgon också kanske varenda kotte i Luleå tänker likadant. På söndag blir det eventuellt en lekdejt med några kompisar (och gärna en sovmorgon) innan det är ny vecka igen.

Nu ska jag göra lunch innan det är dags att hämta hem min storkille. Vi började bygga en tågbana över halva vardagsrumsgolvet i morse och den ska färdigställas nu. Och så ska det inhandlas en godispåse. Är det helg så är det.

Första skoldagen och matplanering

Det var en väldigt tyst femåring som gick bredvid mig på väg till skolan i morse. Jag tror att han var riktigt nervös och spänd och han såg lite orolig ut när han stod i kapprummet och tog av sig jackan och insåg att jag inte skulle följa med in. Men efteråt, när jag frågade hur dagen hade varit, berättade han att han hade ätit två portioner köttbullar och makaroner och ritat mycket - så det lät ändå som en helt okej första dag. Imorgon ska Vilma iväg till dagis igen efter vårat tre månader långa sommarlov. Det är många nya barn som ska börja och innan hon somnade sa hon att hon tänkte gå runt till alla imorgon och fråga vad de hette och sedan ge dem en kram. Hon älskar små barn och är ofta väldigt snäll mot dem.

Jag ägnar kvällen åt middagsplanering. Kommande vecka blir en blandning av rotfruktssoppa, falukorvsgryta, rödspätta med remouladsås, morotsbiffar och kyckling med currysås. Enkla och hyfsat snabba rätter, men ändå med lite variation. Jag brukar försöka testa ett nytt recept i veckan och den här gången blir det en vegetarisk lasagne som jag har blivit tipsad om.

Vardagsångesten kommer krypande

Nu börjar den komma. Vardagsångesten. Bara två lediga dagar kvar innan jobb-skola-dagis-hjulet rullar igång igen och det känns både konstigt och lite jobbigt. Gick sommaren verkligen så fort? Är det verkligen nästan ett år till nästa gång? Man kan riktigt se hur det blir mörkare för varje dag som går och innan man vet ordet av är vintern här. Nej, nej, nej! Jag har varit på dåligt humör hela dagen och möblerat om i ett försök att inte tänka på det här med att behöva gå upp tidigt på morgonen, stressa iväg, laga mat med trötta barn, totaldäcka i soffan på kvällen - och icke att förglömma - VAB! Förra året tror jag att jag vabbade första gången fem dagar in på höstterminen. Sedan höll sjukstugan i stort sett i sig fram till maj och jag kunde knappt lägga hälften så mycket tid som jag ville på skolan. Samtidigt känner jag en viss oro över Arvids skolstart och det faktum att han inte känner så många i nya klassen, att han är huvudet kortare än alla andra, att han inte tar så stor plats i klassrummet och att han lätt blir blyg i nya sammanhang. Jag tror, hoppas och vill verkligen att det ska bli bra, att alla är snälla mot min fina kille och att han hittar bra kompisar, men just idag tar det emot att bara tänka tanken att lämna honom på skolan på onsdag. Alldeles själv.

Jag tror förresten...

... att jag har satt nytt personligt rekord i att nästan vara klar med julklappshandlingen. Skickade iväg en beställning till barnen idag och J:s paket är redan uttänkta, men inte inköpta än. Lite roligt måste man väl få ha kvar när de börjar plocka fram tomtar och julpynt i affärerna.

Effektiv när det regnar

Idag har det regnat precis hela dagen och det kunde inte ha kommit lägligare. För medan det har smattrat mot fönsterblecken har jag dammsugit, städat badrummet, bäddat rent, gjort morotsmarmelad och broccolipaj, dammtorkat i hela huset, plockat undan och flyttat runt på blommor i våra fönster. Imorgon efter frukosten ska jag ställa mig och baka morotsbröd också för då kommer mamma, pappa och Cajsa hit! Det ska bli roligt! Jag måste även hinna med en snabb sväng på stan och införskaffa en kudde och några hårsnoddar (alla mina har försvunnit) innan jag är redo för gästerna.

Fjällvandringen dag 3

Efter en natt med myggor i stugan var jag inte jättepigg, men vi hade bestämt oss för en sex kilometer lång vandring till en liten stuga så det var bara att bita ihop. Vi packade ner mellanmål och lunch och gav oss iväg tidigt. På vägen tittade barnen på Vuoggatjålmes helikopter som precis hade landat med förnödenheter.


Naturen var helt fantastisk. Lummigt och grönt och fint vart man än tittade. Vi åt mellis på en utsiktsplats där man såg både sjöar och toppar innan vi fortsatte stigningen - som vi i efterhand fick veta var över 300 höjdmeter. Hade vi vetat det innan hade vi nog aldrig fortsatt...


... för det var verkligen en prövning. Stigen var lerig och täckt av gyttja på en del ställen. Man fick balansera på hala och vippande stenar för att ta sig över vattendrag och vissa branter var så branta att det kändes som att hälsenorna skulle gå av. Myggorna var inte nådiga och vi blev attackerade av hungriga bromsar här och där. Men barnen kämpade på - och då kunde ju inte jag vara sämre.


Och efter tre svettiga timmar fick vi våran belöning. UTSIKTEN!


Vi åt lunch och vilade benen i stugan i Tjidtjak, mer än 700 meter över havet, innan vi fortsatte uppåt ytterligare en bit för att få uppleva kalfjället. Ena stunden var det grönska överallt, men plötsligt försvann alla träd. Landskapet öppnade upp sig, det började blåsa (så skönt att slippa myggen en stund) och berget planade ut. Så häftigt! Utsikten var fantastisk och man kunde se hur långt som helst. På bilden nedanför ser man stugbyn lååångt där nere vid vattnet. Tänk att vi tog oss så högt upp! Underbart samtidigt som det var lite tagit-sig-vatten-över-huvudet-känsla. Kanske inte en helt given utflykt att ta med sig en treåring och en femåring på, men barnen imponerade verkligen stort! De visade att de är riktigt uthålliga och starka och jag är så stolt över dem.



Vilma delade ut en guldmedalj till Arvid för att han hade varit så duktig på att gå och efter att vi hade grillat lite pinnbröd så började vi den långa vandringen ner igen. Efter totalt åtta timmar var vi tillbaka i stugan, duschade, bytte om och avslutade fjälläventyret med middag på restaurang. Jag och barnen åt älgburgare och J rökt röding. Det blev en tidig kväll för oss alla och morgonen därpå var det dags att städa och åka hemåt igen. Väldigt roliga dagar som absolut gav mersmak. Men nästa gång vill vi nog åka norrut istället.

Fjällvandringen dag 1 och 2

Nu har det snart gått en vecka sedan vi packade bilen full och styrde mot Vuoggatjålme. Resan gick bra. Barnen satt mest och bläddrade i Bamsetidningar (och Clas Ohlsson-katalogen, hehe) och tittade efter renar och vägmärken. Det fanns gott om båda faktiskt. När vi kom fram slogs vi av utsikten. Så mäktigt!


Efter frukosten den andra dagen begav vi oss iväg på en fyra kilometer lång vandring till Lillsjön. En spännande strapats som gick genom skog, över skraltiga broar och genom strömmande vattendrag. Tur att vi hade bra kläder och skor.



Efter någon timmes vandring kom vi fram och satte oss och åt lite mellis. Barnen var helt obrydda trots alla myggor, men jag gick mest runt och viftade. Kanske för att jag har fler runt mig än alla andra. Jag verkar vara någon slags myggmagnet.


Vid lunchtid var vi tillbaka vid stugbyn igen och åt spagetti och köttfärssås vid grillplatsen nere vid vattnet innan vi gick in så att barnen kunde få vila lite. Det är jobbigt för små ben att gå långt.


På eftermiddagen gick vi ut på nästa expedition på tre kilometer där slutmålet var att få dricka vatten ur en fors. Det gäller att lägga sig på barnens nivå och få dem motiverade att traska vidare. Vilma åkte en del bärstol, men kämpade på bra i sina stövlar. Arvid gick hela vägen själv utan att klaga det minsta. En jättebra dag med många fina scenerier - och det var inte svårt att lägga barnen på kvällen.

En dag på Stor-Räbben

Ett av mina önskemål inför sommaren var att packa kylväskan och bege sig ut i skärgården. Och i morse ställde vi klockan tidigt för att hinna med turbåten till Stor-Räbben där det finns 1500 år gamla lämningar från fiskare och säljägare. Efter en timme till sjöss steg vi i land på ett blåsigt Stor-Räbben som består av ett fåtal sommarstugor, en vacker och karg miljö, fornlämningar och total tystnad.



Mitt på ön fanns en flera hundra år gammal båk som användes som logement för soldater som spanade efter fientliga flyg och fartyg under andra världskriget och kalla kriget.


Det fanns också en nummerhälla där Anders Celsius lät hugga in vattenståndsmärken från 1750 och framåt för att man vetenskapligt skulle kunna avgöra om landet höjde sig eller om vattnet minskade. Idag är landhöjningen på Stor-Räbben nästan en centimeter per år!


Vilken fantastisk plats! Mycket grönska och mycket sten. Vackra vyer, havsluft och verkligen en dag att spara i minnet. Barnen älskade att hoppa på klipphällarna och att kasta sten i vattnet...



... och vi hittade både åkerbär och hjortron i mängder på ön. Båda barnen somnade gott på båten hem, trots att vågorna gick höga och vinden ven. Vi såg till och med en virvelvind ute på havet. Nästa år vill jag besöka en ny ö. Jag är skärgårdenfrälst!

Sköna dagar som går för fort

Dagarna rullar på med sovmornar, sena frukostar och lite göra-som-man-vill. Igår var jag uppe tidigt för att lämna blod och sedan ägnade vi flera timmar åt att strosa på stan (och äta lunch). Det händer minsann inte ofta. Idag är planen att hämta fyra kubik ved och fylla på förråden inför vintern, men min nacke krånglar fortfarande så vi får väl se hur mycket jag kan hjälpa till. Jag har haft ont i tre veckor - till och från - nu och det känns allt mer osannolikt att det kommer att gå över av sig självt.

Men trots att vi inte alltid har så mycket planerat på dagarna så börjar tiden gå lite väl fort nu. Nästa vecka är juli slut och vi packar bilen full och styr mot Arjeplogsfjällen. Jag hoppas dock att prognoserna hinner ändras. Annars behöver vi nog mest packa regnkläder och stövlar.

Regn, regn, regn

Det regnar. Och regnar och regnar. Och som det ut nu ska det fortsätta regna många dagar till. Så jag har passat på att gå igenom barnens vinterkläder, beställt lite nya vintervantar och mössor och köpt en julklapp (!) till Arvid. Sommaren, var är du? Imorgon funderar vi på att trotsa vädret och bege oss till Swensbylijda på kulturtisdag. Mysigt - om än vi behöver regnställ och gummistövlar allihopa.

En dag på bondgården

För en dryg vecka sedan besökte vi ett av våra favoritutflyktsmål. Stormyrbergets lantgård. Det är en jättefin gård där man får gå in i alla hagar och klappa och titta, där det anordnas ponnyridning, hästskokastning, traktorkörning, fårvallning, hönsmatning, kaninhoppning och en massa andra aktiviteter. Jätteroligt för alla åldrar! Just den här dagen var en gås och en kanin på rymmen. Barnen tyckte att det var spännande att leta.




Trots att hon hade sagt i bilen på väg dit att hon minsann vågade åka traktor i år när hon var tre år så fegade Vilma ur i sista sekund. Men Arvid testade att köra slalom med traktorn innan vi gick vidare till hästarna. En jättelyckad dag som avslutades med lunch på gården. Vi kommer garanterat tillbaka nästa år igen!

Regnfredag

Den här sommaren kommer inte gå till historien för sitt fina väder. Det regnar. Igen. Vi har precis skjutsat Arvid till en kompis och nu står lite städning på schemat. Mamma, pappa och Rebecca kommer hit en sväng i eftermiddag innan de kör vidare söderut imorgon igen. Barnen har önskat köttfärssås och spagetti till middag och att vi ska göra en utflykt, men det hänger helt och hållet på vädret. Hade annars tänkt att en tripp upp på Falkberget eller ett besök vid Blå lagunen hade varit passande. Men först ska jag tjura över det dåliga vädret och dricka kaffe.

Finisarna

Mina två solstrålar. Vilken tur att just jag fick bli mamma till er.

Finbesök och äventyrsjakt

Efter nittio mil på vägarna kom mamma, pappa och Rebecca äntligen hit i söndags kväll. Barnen hade hunnit somna, men vaknade desto tidigare igår morse. Sedan var det full rulle hela dagen och kvällen avslutades med middag tretton våningar upp på Tages. I morse åkte de vidare norrut och vi har varit helt slut. Arvid gick till och med och la sig och sov mitt på dagen och det händer bara om han är sjuk. Men sedan har vi varit ute och cyklat lite, spelat sällskapsspel, handlat mat och lokalproducerad öl, lånat nya böcker på biblioteket och grillat. Imorgon ska det visst regna igen, men vi tänkte trotsa det dåliga vädret och bege oss till kyrkbyn för att gå på äventyrsjakt och leta efter Flisan, Pricken, Nosis och Tofsen. Barnen är jättetaggade!

Nackspärr och fjällplaner

Igår vred jag till min nacke ganska rejält och i natt har jag knappt kunnat sova eftersom det har gjort så ont. Tur att regnet öser ner idag också (tredje dagen i rad) så att man kan sitta inne i soffan och bara glo. Barnen sitter på golvet och bygger bilvägar, J är på ögonmottagningen för ytterligare en tryckmätning och jag har precis bokat tre nätters övernattning i Vuoggatjålme i augusti. Eftersom vi var för sent ute för Saltoluokta så blir det Arjeplogsfjällen den här gången. Det ska bli spännande - och det andra finns ju alltid kvar om vi får mersmak. Men först ska spaljén upp på sin nya plats (om det bara kan sluta regna någon gång), vi ska fatta en del beslut om stödmuren, bygga odlingslådor, åka på bondgårdsfredag på Stormyrbergets lantgård och rensa en massa i källaren. För om några dagar kommer det fint besök från Småland.

Sugen på båt

Jag är sugen på en båt. Tänk att kunna ta med familj och / eller vänner ut i skärgården eller bara åka ut en sväng i fjärden? Om man skulle skaffa ett förarintyg till hösten kanske... och fortsätta drömma.

Soliga dagar

Vilka fantastiska dagar vi har haft! Strålande sol, blå himmel och 25 grader dygnet runt i tre dagar. Vi har i stort sett gått ut innan frukosten och inte kommit in förrän på kvällen igen. Så skönt att bara vara och kunna göra precis det man känner för. Vi har ätit glass i mängder och frossat i jordgubbar, kastat frisbee, grillat, spelat krocket, barnen har lekt med vatten och i sandlådan, cyklat och blåst såpbubblor.



Jag tvättade bilen igår och klippte hela gräsmattan. Ganska svettigt när det var så varmt. Sedan rev jag av ett löppass på det och höll på att smälta bort när jag kom hem. Det får nog bli en vilodag idag tror jag. Fredagens lunch på takterrassen blev jättelyckad. Barnen var så ordentliga där de satt och åt sina tacotallrikar och tittade på utsikten. Tydligen har de skridskobana där på vintern. Måste testas!


Igår efter middagen gick vi ner på Kärleksstigen så att barnen kunde svalka sig lite. Det var fortfarande väldigt kallt i vattnet, men de var nöjda ändå.


Men idag är allting som vanligt igen. Himlen är gråmulen, regnet strilar ner och man kan inte gå utomhus utan att huttra. J är på brädgården och köper lite virke till odlingslådor som vi ska bygga. Jag och Arvid ska snart in till stan och köpa badbyxor som passar i midjan och i eftermiddag plockar vi nog fram sällskapsspelen och samlas kring köksbordet. Jag älskar att vi gör så mycket saker tillsammans, fastän det är lika underbart när barnen kan leka själva och jag kan få dricka en kopp kaffe i fred. Innan den har kallnat.