Återvinningsstation

Arvid sitter på golvet och kör med sina bilar. En har flak och där lägger han ludd som han hittar på golvet. "Vad gör du för något, Arvid?" frågar jag. "Leker återvinningsstation. Men först måste man sortera skräpet" svarar han. Som att det är den mest naturliga leken i världen för en tvååring.

I do!

Jag har inte hunnit virka på länge, men när en kompis skulle gifta sig kunde jag inte låta bli att göra ett litet brudpar till dem. Brudgummen har rött skägg och det var inte lätt att efterlikna, men jag försökte i alla fall göra den lite personlig. Jag och Vilma fick dessutom hjälpa till att äta upp resterna av deras bröllopstårta igår kväll. Trevligt och gott!

Efter regn kommer solsken

Idag har vi tillbringat förmiddagen i lekparken. Arvid har byggt sandslott, lekt kiosk, klättrat i en klätterställning och ätit glass i solskenet. En behaglig kontrast mot gårdagens extremväder när det helt plötsligt blåste upp till storm strax efter lunch. Det åskade, blåste och regnade, regnade, regnade sinnessjukt mycket. Så mycket att stora delar av stan översvämmades av över en halvmeter vatten och folk kunde simma fram längs gatorna! Coop fick stänga efter att brunnarna i butiken förvandlades till fontäner, bilar kunde inte ta sig fram på grund av vattenmassorna och strax utanför stan föll det hagel som var över en centimeter långa. Vart är världen på väg?! Vi höll oss inomhus och lekte med lego och la pussel - en av Arvids nya favoritsysselsättningar. Förutom att leka med "Porschebilen" då.

Lilla, stora tjejen

Plötsligt hände det. När vi åt middag låg Vilma plötsligt på mage på golvet istället för på rygg som vi lämnade henne. Och så hände det igen. Och igen och igen och igen. Både till höger och vänster. Oj! Vad hände liksom? Hon börjar bli så stor nu, våran lilla gumma. Så stor att vi får börja ge henne smakportioner med puré, majskorn eller annat om bara några veckor - om vi vill. Fast så hemskt liten är hon faktiskt inte. 7970 gram tung och 64 cm lång på senaste bvc-besöket. Lika stor som Arvid var vid fem månader, hehe.

Åskoväder och vardagsrutiner

Medelhavsvärmen är som bortblåst. Det är 16 grader ute och regnet har öst ner sedan femtiden när ett stort åskväder drog in över stan. Barnen har enbart levt i blöja den senaste veckan och det kändes nästan lite konstigt nu när man behövde klä på dem igen, men jag hoppas att det bara är tillfälligt och att sommaren inte är slut helt och hållet.



I helgen har min dator fått en rejäl makeover med både ny hårddisk, senaste operativsystemet och en mängd uppdateringar. Vi har även hunnit gå på loppis (J är helnöjd över kikaren som han fyndade) och vara nere på festivalområdet lite grann - dock aldrig när det faktiskt har varit artister på scenerna - och Vilma har skrattat för första gången. Men nu är det dags för vardag igen. J har städat ur lägenheten i Skellefteå idag och fortsätter med examensarbetet imorgon och om en vecka ska Arvid vara på dagis som vanligt igen.

Svinkoppsflickan och mästerfotografen

I början av veckan såg jag att Vilma hade något som liknade skorv bakom öronen så jag försökte pilla bort det efter att hon hade badat. Dagen efter såg det ut som att jag hade slitit bort huden bakom hennes öron och den var alldeles röd och glansig. Senare under dagen började hon få blåsor som snabbt spred sig ner på halsen och ryggen - man kunde nästan se dem bli fler - och jag skickade snabbt iväg J till vårdcentralen med lillflickan. Svinkoppor och penicillin i en vecka. Kul. Hoppas, hoppas, hoppas att inte Arvid får det också.


Värmen har i stort sett tagit kål på oss den här veckan. Vi sover dåligt allihop och orkar mindre än vanligt på dagarna. Igår stannade mamma, pappa och Cajsa till för att säga hej innan de fortsatte resan söderut och Arvid testade alla häftiga knappar i morfars bil. Idag har vi varit nere på festivalområdet och ätit lite fish 'n chips och tittat på karuseller (Arvid tyckte att de var läskiga), lekt i lekparken och ställt in finservisen i finskåpet. Arvid "tog några kort" på balkongen innan läggdags med min första digitalkamera med 1,3 megapixlar. Det var tider det.

Bland marsvin och getter

Ett av Arvids smultronställen är Granparken så dit åkte vi idag. J blev kompis med en gris som la sig på sidan av allt kliande och Arvid tittade intresserat på getterna som stod och mumsade i sig hö eller kliade sig mot ett staket.


Jag älskade marsvinen, särskilt den gråa som var bland det sötaste jag har sett.



Trots att det var närmare trettio grader så var det riktigt behagligt i skuggan under träden. Vilma sov hela tiden så vi kunde strosa omkring i våran egen takt. Arvid tyckte att fyrhjulingen som användes när djuren skulle få mat och vatten var högljudd och lite läskig...

... och jag höll på att skratta ihjäl mig när han tittade på tjejen som jobbade där och högt och tydligt frågade: "Vad gör bondpojken?" Hahaha!

Vilma - tre månader

Det här är min lilla tjej - med betoning på min. Vissa tider på dygnet är det mamma som ska bära för att hon ska bli tyst och jag ser mycket av mig själv i henne. Exempelvis ögonen och de runda, gosiga kinderna som jag hade som barn. Hon börjar bli duktig på att hålla uppe huvudet själv, i alla fall när vi bär henne upprätt. Lägger vi henne på mage så ligger hon mest med ansiktet neråt och skriker för full hals. Hon kan rulla över på sida åt båda hållen (från ryggläge) och ligger sällan kvar på filten där man lämnade henne utan snurrar iväg ett kvarts eller ett halvt varv. Det är mycket fingrar (och händer) i munnen just nu och bubbelblåsande. Hon kan greppa saker som hänger framför henne och föra dem till munnen. Hon är intresserad och nyfiken och blir lätt svettig om fötterna - som sin morfar.

Vilma är en väldigt glad liten unge som ler mycket. Precis på morgonen, när man inte har setts på hela natten, blir hon alldeles till sig och sprattlar med hela kroppen samtidigt som hon ser så himla glad ut att man blir alldeles varm i hjärtat. Förhoppningsvis dröjer det inte länge innan vi får höra henne skratta också. Det ser jag fram emot. Jag ser också fram emot att hennes kolikmage ska ge med sig snart så att vi får ha en glad gumma på kvällarna också. Nätterna går fortfarande strålande och jag matar henne bara en eller två gånger och ungefär varannan timme på dagen. Sedan en månad tillbaka har vi slutat med ersättning eftersom maten verkar räcka till ändå. När jag inte är hemma kan dock pappa J ge henne en flaska och då äter hon cirka 100 ml åt gången.

Dopfest och finungar

Idag har jag och Arvid varit på dop och jag har nog aldrig varit stoltare över min lilla son. Han satt dock i mitt knä med ett krampaktigt tag med armarna kring min hals under hela gudstjänsten eftersom "det var läskigt", men under dopfikat satt han så ordentligt på sin stol och åt fint. En stor bit smörgåstårta, en kaka och en bit marsipantårta slank ner, han sa till när han spillde och bad mig torka upp och avslutade det hela med att be om en servett och torkade sig om munnen och händerna. Haha! Vi hann även vara ute och plocka blommor en sväng (Arvid lärde sig både blåklocka och prästkrage) och Arvid blev lekledare och tog täten i en följa-John-svans bestående av tre småttingar. Jättegott och jättetrevligt!


Väl hemma igen var min stora älskling så fin mot min lilla älskling att jag var tvungen att fota lite. "Jag tycker om Vilma", säger Arvid ofta. Och det märks. Och syns. Bilden på girafferna som pappa har gjort i skolan är mest med för att de också är fina. Särskilt öronen, hehe.

Tillbaka i norr

Det är grejer precis överallt, kylen är tom, lägenheten är lika varm som en bastu, vi är svettiga och trötta, men vi är framme! Vi gjorde det!

Det ÄR roligt med bil

Trasig lambdasond. Utslitna bromsar. Ett avgasrör som sitter löst. Ett bromsok som har gjort sitt. Det är mycket med bilen som kostar pengar nu. Och allting måste vara fixat tills imorgon bitti då vi beger oss ut på långresa.

Vilmas dop

Nu är hon döpt, våran lilla Vilma Anna Marie. Allting gick jättebra och hon skötte sig exemplariskt i kyrkan och rörde inte en min när hon fick håret tvättat. Arvid blev dock lite övertrött och somnade i morfars famn innan allt var slut och prästen fick sådan feeling att han glömde bort Arvids önskesång, men det blev bra ändå och vi är nöjda och glada.


Efter dopceremonin tog vi med oss prästen och åkte hem till mamma och pappa för lite smörgåstårta, kaffe och "vanlig" tårta. Trevligt och gott. Men idag har alla varit helt slut och knappt orkat flytta sig från soffan. Det tar på krafterna att ordna kalas för femton personer och jag minns knappt hur sega vi måste ha varit efter Arvids dop som var fyra gånger så stort. Tack alla ni som kom igår!

Favoritmostrarna

Arvid och Vilma har verkligen världens bästa mostrar som leker och myser med dem. Arvid kallar de för barn ("Var är de andra barnen?") och saknar er redan!

Fågelmatning och dopförberedelser

Ankorna nere vid dammen är välgödda sedan Arvid kom till stan och så fort man börjar prassla med brödpåsen kommer de vankandes. Idag var inget undantag. De andra är ute och leker nu och jag håller på att diska glas och porslin som vi ska ha på dopet. Bara två dagar kvar nu och det är en hel del städning kvar att göra. Morgondagens nöje med andra ord. För ikväll ska jag tvätta bilen.

En dag i Arvids liv

Det har varit en spännande dag i lillemans liv. Både moster R och pappa J har kommit till stan och klockan hann nästan bli tio på kvällen innan han kunde somna. Han har bjudit Rebecca på "kaffe", plockat smultron (och ätit alla själv)...


... lekt med bilar och vatten, sparkat, rullat och kastat bollar hit och dit, spelat badminton, gungat, fuskat i memory och mycket annat.

Bakning i sommarvärmen

Sommarvärmen har äntligen hittat hit och nu är det nästan för varmt för att vara ute. Nästan varje kväll avslutas med regn och åska och allting är kladdigt och klistrigt. Förberedelserna inför dopet rullar vidare och dopprogrammen är klara, maten och tårtan är beställd, dopklänningen är struken och idag bakade jag och Arvid färdigt det sista. Han var förvånansvärt duktig och hade till och med ro att stå still och koncentrera sig riktigt länge. Inte illa för mitt lilla busfrö.



Och Arvid älskar att leka med "mufajj" (morfar) och har både matat änder, ätit glass, åkt sportbil, sparkat boll, lekt med vatten och tittat på Bondgården idag. Och låtit en träko och en trähäst åka med i mitt gamla tåg.

Fingers crossed!

Tänk vad saker kan hända snabbt ibland. Saker som får en att fundera på om det inte var meningen på något sätt. Ödet. Nu håller jag tummarna som aldrig förr. Och kostar på mig att drömma lite grann.

Den lille ingenjören

Vädret fortsätter att vara ganska tråkigt så vi höll oss mest under tak när vi var ute i förmiddags. Vi sparkade boll, hade fruktstund, lekte med bilar, spelade lite badminton, grejade med vatten, Arvid smakade på ett omoget krusbär och Vilma sov. Nu åskar det och vi sitter inne och myser framför ett av Arvids favoritprogram - Bondgården.



Och tro det eller ej, men vi har en liten ingenjör i släkten. Arvid fick prova mekano igår och ser ut som att han aldrig har gjort annat. Han spikar, bygger, skruvar muttrar och använder skiftnyckeln som ett proffs. Jätteroligt att se!