J, C, J och R

Den här bilden togs i påskas och kan vara en av väldigt få nytagna bilder när alla systrarna är samlade. Jag är så glad att den finns. Och jag är så glad att ni finns! Just idag tänker jag extra mycket på en av er och hoppas att allting ska bli bra till slut. Jag vill så gärna hjälpa, men jag vet inte hur.

Det blev ingen halsfluss...

... utan en sjuhelsikes förkylning istället. Eller vad det nu är. Jag snorar, har ont i halsen, har feber och jätteont i kroppen, öronen och tandköttet kliar något fruktansvärt och jag orkar knappt stå upp. Jag hoppas verkligen att det vänder snart för det här hade jag absolut ingen lust med. Nu ska jag slå in en liten present till Arvid som har namnsdag idag. Tänkte att den ska stå på hans plats vid matbordet när han kommer hem.

Neeej!

Jag har fått ont i halsen. Bläk! De senaste gångerna som jag har haft det har det utmynnat i en rejäl halsfluss. Hoppas att det inte blir något sådant den här gången.

Min kopp te

Igår när vi hade ätit lunch sa jag till Arvid att jag skulle göra lite kaffe. "Vill du ha?" frågade jag på skoj. Då tittade han på mig och sa: "Nä, men jag skulle kunna ta lite te." Haha! Söta unge. Du gör mig så glad varje dag. Glad och stolt.

Lingonjakt

Idag överraskade J med att komma hem flera timmar tidigare än vad han brukar. Så vi firade in helgen med att dra på oss stövlarna och åka ut i skogen på lingonjakt. Tack vare lite second hand-shopping hade alla en varsin bärplockare och det var gott om bär så det var riktigt roligt att gå omkring där i snåren.



Efter ett tag ville barnen ha fruktstund (det smakar ju alltid lite bättre utomhus). De slog sig ner på en vält trädstam, sida vid sida. Mina fina ungar! Sedan fortsatte de plocka med stor entusiasm. Arvid åt mest blåbär, men Vilma var riktigt ihärdig och plockade lingonen ett och ett med fingrarna för att sedan rulla ner dem i sin lilla bärplockare.


Efter en timme hade vi fyllt en hel tiolitershink så imorgon är det rensning som gäller. Det ska ändå regna enligt väderprognoserna. Vi ska dessutom gå på morgonpromenad för att testa J:s nya regnställ. Låter som en toppenlördag!

Läslust

Jag har börjat läsa igen efter ett alldeles för långt uppehåll. Förra veckan slog det mig att jag behöver något avkopplande på kvällarna som inte innebär att man sitter framför en skärm. Tidigare har jag virkat lite grann, men just nu känner jag mig inte alls sugen på det. Däremot att läsa. Två böcker har det blivit den senaste veckan - och jag har redan reserverat fler på biblioteket.

Återhämtning

Kroppen har fått bestämma tempot idag och nu känner jag mig både pigg och kry igen. Dagen har ägnats åt brödbakning, klippning av hela gräsmattan och nu tänkte jag sätta mig och läsa lite i en bok som jag har blivit rekommenderad - Färjan av Mats Strandberg.

Efter regn kommer solsken

Jag har precis överlevt ett migränanfall. Det började smyga sig på redan igår eftermiddag och när jag höll på att förbereda kvällens chili con carne så gjorde det så ont i ögonen att jag var tvungen att blunda och luta pannan mot den kalla köksfläkten medan jag lagade mat . När J kom hem vid fem gick jag och la mig direkt. Jag vaknade till några timmar senare och åt lite för att sedan stupa i säng igen. Och nu känns det äntligen bättre. Huvudet känns dock lite avdomnat och fullt av bomull, men det gör i alla fall inte ont längre. Så idag blir det en lugn dag.

Sjukstuga och målarkväll

Förra helgen var det Vilma som var febrig och snorig, den här är det Arvids tur. Han fick 39 graders feber igår kväll och ser inte alls pigg ut på ögonen. Vilma är det ju full fart på oavsett hur sjuk hon är. Så även de här helgplanerna fick ändras. Vi har i alla fall bakat en äppelkaka, städat lite och mattsurfat. Jag undrar om inte det ska få bli årets julklapp - en vardagsrumsmatta att ha under soffbordet. Det skulle verkligen lyfta hela rummet. Ikväll, när de små sover, ska jag ner i källaren och grundmåla några vägghyllor. Riktigt lördagsmys.

Minnen

Jag var på vårdcentralen tidigare idag och när jag satt i väntrummet kom jag plötsligt att tänka på något som hände för 27 år sedan. Det måste vara ett av mina tidigaste minnen. Jag var på sjukhuset på sexårskontroll med mamma som väntade Rebecca. Läkaren frågade mig om jag verkligen trodde att det var en bebis i magen eller om mamma bara hade ätit för mycket potatis, och jag minns att jag kände mig illa till mods av tanken på att det kanske bara var en massa mat där inne. Vad besvikna alla skulle bli!

Ett annat tidigt minne jag har handlar om en rosa plastservis som jag lät åka med vattnet i bäcken bakom vårat hus. Det var så roligt när de små kopparna flöt iväg att jag inte tänkte på att de aldrig kom tillbaka sedan. Vad kan jag ha varit då? Fyra, fem år? När jag tappade min första tand när jag åt spagetti och köttfärssås kommer jag också ihåg tydligt, och hur mormor satt i köket på Åskvädersgatan och skrev ord på ett papper som jag skulle försöka läsa. Plötsligt gick det bara.

Mysig dag med barnen på stan

Idag - när dagis var stängt för planeringsdag - tog jag och barnen bussen in till stan. Vi gick i lite affärer, åt lunch på Gallerian och avslutade med en stunds lek i lekrummet som de har där eftersom de små hade skött sig så bra. Sedan tog vi bussen hem igen. Och äntligen börjar det vara ordning på barnens kläder som de behöver nu när det blir kallare. Vilma har fått en ny vintermössa (och vantar), Arvid ett nytt ullunderställ och ett par allvädersstövlar och jag fick en varm och lång cardigan. Nu kan det få bli höst. Vi är redo.

Åtta kilometer

Förra måndagen gav jag mig ut på en löprunda, men av någon anledning motarbetade kroppen mig. Det var som att den skrek att den inte ville och varje steg var tungt. Så jag avbröt den planerade timmen i skogen och gick hem. Idag - efter en veckas vila - testade jag igen. Och trots att det inte gick särskilt fort så blev det ändå åtta kilometer. Och jag hade kunnat fortsätta. Det känns fint - och att milen är inom räckhåll känns också riktigt, riktigt bra.

Midnattsloppet

Nästa år, nästan på dagen, hoppas jag kunna springa det här loppet i Stockholm. En mil längs med Södermalms gator. 40 000 andra löpare. Folkfest och karnevalstämning. Vilken upplevelse! Jag skriver definitivt upp det i kalendern.

Vattenlekar

Jag undrar hur många gånger vi läste Lilla Anna för Vilma under veckan i Småland? Hundra? Hon gillar verkligen de böckerna - och filmen som vi har - och jag har redan beställt en Lilla Anna-bok som hon ska få i julklapp. Arvid tyckte att det var roligt att rita egna pengar som han la i sin plånbok...


... och vattenlekar är alltid lika populärt. Barnen hjälper mer än gärna till här hemma med att vattna utomhus, och det gjorde de borta också.



Jag blir lika glad varje gång jag tänker på hur fint mina föräldrar bor. Att de åker hem till det-lilla-huset-i-skogen-men-ändå-nära-stan efter jobbet - med tystnad och natur som närmaste granne och där man kan titta på sjöfåglar medan man dricker kaffe i uterummet. Tänk så skönt att ha ett riktigt ladda-batterierna-ställe som varken är större eller mindre än vad man egentligen behöver. Och tänk att ha en sandstrand ett stenkast bort? Det tyckte barnen var toppen!

Skogspromenader och Misse-Kisse

Det har gått en månad sedan vi åkte ner till mamma, pappa och Cajsa och hälsade på - ett jätteroligt och bra beslut så här i efterhand (trots att vi tvekade länge på grund av den långa resan). Arvid pratar fortfarande om hur han och morfar var ute och fiskade med båten...


... medan Cajsa och Vilma tittade på något superspännande barnprogram om Misse-Kisse.


En dag tog vi med oss mellis och gav oss ut i naturen. Vi gick genom åkrar och skogspartier, genom hagar och över bäckar och åt massvis med blåbär och hallon innan vi kom fram till en perfekt plats att äta på.



Där satt de - mina tre stjärnor - och fikade och spanade efter kor. Inte en enda såg vi, men det var en mysig utflykt ändå.

40 grader

Jag vaknade med världens energi idag. Bakade två limpor innan frukost, dammsög huset och packade i ordning för en loppisrunda med hela familjen. När vi kom hem rev jag ut allt från barnens lekrum, monterade ner en hylla och hämtade upp en annan från källaren, städade noga, rensade bland grejerna och ställde in allt igen... och där någonstans märkte jag att Vilma var kokhet. 40,2 grader. Resten av dagen har jag haft varma små armar runt min hals och en liten barnkropp i knät. Stackars lilla unge. Fem dagar på dagis tog det innan säsongens första sjukdom följde med hem. Det måste vara nytt rekord!

Ja, här på bloggen händer...

... det inte mycket. Vardagen har dragit igång igen och i samma veva försvann det fina vädret. Allt regn och den svala luften har gjort att jag nästan har glömt att det var högsommarvärme för bara ett par dagar sedan. Samtidigt kändes det jättemärkligt att skicka iväg barnen till dagis i fleecetröjor i morse - i början av augusti. Jimmy är tillbaka på jobbet och jag har börjat kika på något som jag trodde var en uppfräschning av gymnasiematten, men som snarare är en högskoleförberedande mattekurs. Skitsvårt! Särskilt när jag inte alls var beredd på det och inte har öppnat en mattebok på 15 år. Men, vi får väl se hur det går. Imorgon ringer klockan extra tidigt. Då kommer några gubbar hit och inspekterar våra stammar i huset. Det blir spännande.

Löpning och klädkoll

Började dagen med 7,8 kilometers löpning (med en liten återhämtningspaus i mitten) och åkte och storhandlade så fort jag hade duschat. Sedan har det bakats och lagats mat hela eftermiddagen samtidigt som vi har provat igenom barnens ytterkläder. Det börjar ju bli dags att kolla igenom vinteroveraller, mössor, allvädersstövlar och annat så att man är beredd när kylan väl kommer. Det gör jag alltid de första dagarna i augusti. Imorgon eftermiddag ska jag och barnen möta upp några kompisar i Granparken och titta på djur och leka, men innan det ska jag äta lunch ihop med Louise på mysiga Pensionatet. Och tacka nej till en utbildning...

Kanske röntgensjuksköterska?

I nästan åtta timmar har jag tittat på olika röntgenapparater. Skelett/lungröntgen, datortomografi och magnetröntgen. Jag har sett allt ifrån skadade knän och reumatiskt värkande händer till lungcancerpatienter och utredningar gällande begynnande demens. Och det var fantastiskt roligt! Jättetrevlig personal, varierande arbetsuppgifter, lagom stor arbetsplats, inte alls lika stressigt som jag hade förväntat mig (nu var det ju i och för sig en ganska lugn dag också), härligt tekniskt och jätteintressant. Jag har alltid varit fascinerad av människokroppen och precis som jag anade så var kombinationen av teknik och korta möten med patienter något som passade mig perfekt. Nu har jag mycket att fundera på - men först ska jag baka några goda kakor till avdelningen som tack för att de tog emot mig.