Hej då, helgplaner!

Fredagskänslan hann knappt infinna sig på jobbet innan de ringde från dagis. Förmodad magsjuka. Skyndade mig dit och möttes av en liten kille som satt ute vid ytterkläderna i hallen och bläddrade i en bok. Med glansiga ögon, rosiga kinder, ynklig uppsyn och en påse med nerspydda kläder bredvid sig. Så nu sitter vi i soffan och tittar på Askungen. Arvids panna känns varm och att det är helg känns inte alls lika skönt längre.

Ett år i förväg

Och där var både fleeceoverall och fleecemössa till bebisens första vinter fixade. Second hand, men ändå som nytt. För nästan inga pengar alls. Snacka om att vara förberedd. Jag behöver kanske inte ens nämna att alla kläder upp till storlek 74 är i ordning också? Nä, jag tänkte väl det.

En klassiker

Här sitter jag, nyvaken och tung i huvudet. Att somna bredvid en sovvarm tvååring och vakna vid halv tio hör till vardagen. Ofta går jag bara upp och släcker, men idag passar jag på att titta på ett inspelat avsnitt av Antikrundan och myser med bebisen som försöker bryta sig ut ur magen. Enligt dagisfröknarna har de tagit tempen flera gånger på ett antal barn under dagen eftersom de har verkat hängiga, tröttare än vanligt och lite gnälliga. Däribland Arvid. Än så länge har vi inte sett till någon feber, men jag blir trött av bara tanken på att det snart är vabruari och hoppas att vi klarar oss från sjukdomar ett tag till. Jag har fullt upp med att orka jobba mina sista dagar som det är.

Glasblåsning och skojfrisk hyresvärd

Jag fullkomligt älskar motiveringen till att min hyresvärd vill höja hyrorna med 1,7 procent. "För att priserna stiger i Piteå (eh, vilka priser?) samt att den nöjdkundundersökning som du som hyresgäst har svarat på visar att merparten av hyresgästerna är nöjda med hur förvaltningen sköts." Så länge majoriteten inte klagar på exempelvis snöröjning, städning av trapphus, hur lätt det är att få tag i vaktmästaren och kundbemötande via telefon kan man alltså lägga på några hundralappar på hyran med gott samvete? Haha! Ett skämt... eller?!


Förutom ytterligare provtagningar på vårdcentralen har vi, eller rättare sagt J, utnyttjat sin kombinerade födelsedags- och examenspresent och testat att blåsa glas. Det var sjukt varmt inne i hyttan och man hade ungefär sju sekunder på sig att forma glaset innan det behövde värmas igen. Stressigt, samtidigt som man skulle vara stadig på hand och hela tiden hålla glaset i rörelse. Men J var jätteduktig och om några dagar ska vi hämta konstverket som står på kylning just nu. Det började som ett whiskeyglas, men jag undrar om det inte slutade mer som en liten godisskål..? Vi får väl se.




Efter en kreativ och svettig timme fortsatte vi med lunch och en liten rundvandring på Doktorsvillan där överläkaren på mentalsjukhuset bodde förr i tiden. Ett imponerande hus med stora rum, ett badkar med lejontassar och takfönster ovanför och en massa gamla foton.

Graviditetspenning - check!

Nu är väntan äntligen över. Den 11 februari, alltså om två veckor, jobbar jag min sista dag för i år. Sedan väntar två månader med graviditetspenning innan bebisen kommer. Så obeskrivligt skönt! Tusen tack, Försäkringskassan! Det här ska firas - med lunch på stan.

Barnmorskebesök och bebis på tvären

Nä. Jag fick inga svar på mina funderingar kring den lägeskänsliga huvudvärken som har dykt upp de senaste tio dagarna. När jag böjer mig fram och ligger ner känns det som att huvudet ska explodera. Likaså när jag anstränger mig. Annars är den konstant och lika irriterande både dag som natt. Däremot kan bristen på ork och yrseln (höll på att svimma när jag låg på britsen för att lyssna på bebisens hjärtljud) förklaras med lågt järnvärde och lågt blodtryck. Men ett stort antal provrör med blod är skickade på analys och kommer tillbaka på fredag, lagom till att jag ska träffa läkaren för att diskutera en fortsatt sjukskrivning. Bebisen hälsar att den mår bra i alla fall och ligger och myser på tvären. Därav den något ovala magen.

SF-mått (vecka 25+1): 28 cm
Blodtryck: 120 / 75
Blodvärde: 118
Blodsocker: mättes inte
Bebisens hjärtslag: 148 slag i minuten
Viktuppgång sedan inskrivningen: 6 kg

SF-mått (vecka 29+2): 31 cm
Blodtryck: 114 / 79 (pulsen låg på 108)
Blodvärde: 112
Blodsocker: 5,6
Bebisens hjärtslag: 140 slag i minuten
Viktuppgång sedan inskrivningen: 8 kg

Att vara glad

Jag är så glad över många saker just nu. Att J fick en femma (till) på sin tenta till exempel. Att Arvid är inne i en friskperiod och har jätteroligt på dagis nu när temperaturen har sjunkit lite så att de kan vara ute igen. Att jag har turen att få vakna bredvid honom varje dag och får njuta av hur snäll, omtänksam och rolig han är. Att syster R är så duktig i skolan och både blir erbjuden jobb och får bonus av ett företag hon har jobbat på under studietiden. Att syster J har köpt ett fint hus på Solsidan. Att syster C är så klok i sina funderingar gällande gymnasieprogram och redan har en tanke om vad hon vill jobba med när hon blir "stor". Sådant gör mig glad, en helt vanlig torsdag.

Vardag

Vardagen rullar på. Jobb varvat med sjukskrivning. Så länge jag inte går några längre sträckor kan jag hålla foglossningen i schack, men om jag bär på något samtidigt räcker det med att gå 100 meter för att resten av dagen ska vara näst intill olidlig. Huvudvärken har antagit en ny form som gör extra ont när jag böjer mig fram och ligger ner. Annars ligger den mest som ett jämnt och irriterande bakgrundsbrus i huvudet. Den vilda bebisen gör mycket kullerbyttor trots att det borde börja bli ont om plats i magen, men det känns fortfarande overkligt att vi ska få träffas om lite drygt tio veckor. Kanske dags att friska upp minnet med lite förlossningslektyr och amningskurser och att skriva ett förlossningsbrev?

Utbildningen på jobbet fortsätter. Jag hjälper till lite här och där (förutom när det gäller att kånka på utrustningen) - kommer med idéer till klippbilder, påminner om att ljudet ska sättas igång, bistår med redigeringstips, hjälper till att fixa speakrar och inslagets dramaturgi... Men överlag går det riktigt bra och det känns skönt med tanke på att jag bara har nio arbetsdagar kvar. Med lite tur.

Så förbannat kallt

Det skiljer mer än femtio grader mellan inne- och utetemperaturen. Det är så kallt att vi har is på insidan (!) av våra fönster och raggsockarna är ständigt på. Trots det tog vi oss ut på stan en kort sväng igår och köpte en hjälm till Arvid så att han kan åka på skridskobanan på dagis utan att slå ihjäl sig, veckohandlade, köpte kattsand, postade brev och hämtade en stödbräda till spjälsängen.


Men jag har i alla fall gjort klart de supersöta virkade Converseskorna. När man väl förstod mönstret gick det av bara farten och jag tror att jag ska göra ett par till nu när jag ändå har ångan uppe. Fast i en annan färg. Eller kanske randiga?

Utbildning och extrem trötthet

Den här veckan har jag börjat utbilda en ny videoreporter som ska hoppa in i mitt ställe när jag är mammaledig. I tisdags var vi ute på jobb från nio till fyra och hon fick se hur det går till när jag jobbar skarpt och igår gick vi igenom redigeringsprogrammet, rutinerna för hur man skapar projekt, exporterar och skickar inslag och hela kameran. Jag tror att både hon och jag var lika trötta i huvudet när dagen var slut. Fast trött är bara förnamnet. Hela den här veckan har jag gått och lagt mig tillsammans med Arvid. Inte för att sova för natten utan bara för att natta, men jag har ändå slumrat till och inte vaknat förrän framåt midnatt. Då är det bara att stappla upp och släcka alla lampor och gå och lägga sig igen. Så det blir inte mycket gjort på kvällarna just nu, tyvärr. Men idag hoppas jag hinna klart med virkningen i alla fall.

Studie om paracetamol

Nähä, nu får man tydligen inte ta Alvedon när man väntar barn heller. Stackars bebis. Om du bara visste hur många Alvedon jag har knaprat mot huvudvärk och migrän under dina första sex månader i magen eftersom jag inte fick ta något annat läkemedel. Och då har jag ändå varit restriktiv eftersom det aldrig känns bra att ta en massa tabletter - oavsett om man är gravid eller inte.

Soffhäng med den bästa

Det har blivit mycket Bamse den senaste tiden, men igår dammade vi av Lilla Anna och Långa Farbrorn igen efter Arvids eget önskemål. Bebisen fyllde för övrigt 28 veckor igår (27+0) och sparkar som aldrig förr. Kanske blir ett riktigt busfrö det där.

Ett pinsamt besök hos tandhygienisten

I morse var det dags att ta bort tandsten. Redan i väntrummet visste jag vad tandhygienisten skulle säga. Att jag har väldigt inflammerat tandkött som gör ont och blöder för ingenting (tack för det, bebisen), men att jag skulle svimma där i stolen efter det konstaterandet kom lite mer som en överraskning. Efter att ha återfått medvetandet och hon hade upplyst mig om att gravida dessutom inte fick använda bedövningsgel tackade jag för mig. Aldrig att jag låter någon gräva under den inflammerade tandköttskanten i nära en timme utan bedövning! Att en av fröknarna meddelade att de dessutom har haft ett misstänkt fall av vattenkoppor på dagis gjorde ju inte direkt den här dagen bättre.

Den tolfte

Om en månad, just precis idag, hoppas jag ha jobbat min sista arbetsdag och fått graviditetspenningen beviljad och om exakt tre månader, 12 april, är det tänkt att bebis ska komma. Men jag blir inte det minsta ledsen som den vill komma lite tidigare så att jag förhoppningsvis slipper de här krämporna lite snabbare. Hör du det, busungen-som-gör-kullerbyttor-i-magen-just-nu?

Syskonpresenter

Jag vet inte om det är jag som är extremt fånig, men jag har tänkt att de blivande syskonen ska få ge varandra presenter. Som en liten fredsgåva för att Arvid ska bli vänligt inställd till den lilla från första början och för att han tycker att det är roligt att ge bort saker. Bodyn har han valt alldeles själv (kaaatt, skrek han när han såg den) och vi tittar på den ibland och pratar om att den är till bebisen. Som en liten förberedelse. Han pratar också ofta om vagnen som vi köpte och säger att han och bebisen ska åka i den. Sedan drar han upp axlarna och ler sitt allra finaste leende.

Dumheter och inomhusmys

Bland det dummaste man kan göra om man har foglossning är tydligen att dammsuga. Har aldrig haft så ont som jag har nu - till och med på höger sida där jag knappt har haft problem innan. Men tack vare (eller hur man nu säger) det så var jag soffliggande hela kvällen igår och "tvingades" se alla avsnitt av Fröken Frimans krig. En välgjord miniserie som var helt ok.

Kylan har kommit så vi har mest hållit oss inomhus idag. Städat bort julen, tagit bort ena långsidan på spjälsängen i hopp om att Arvid kan tänka sig att sova där istället för jättejättejättenära mig, tittat på brandbilar på utryckning, lekt med bilar, skurat kattlådan, gjort en beställning på Ikeas hemsida, tankat, bakat en äppelkaka och tittat på Bamse. Nu ska den lille herrn snart få bada, sedan tänkte jag dra igång ett nytt virkprojekt á la bebistema.

Tänk att en liten...

... kommentar i bloggen kan betyda så mycket. Att några textrader kan få mig att känna mig stolt, glad och lite, lite starkare. Tusen tack Fanny!

Helt slut efter tre dagar

Första arbetsveckan är avklarad. Eftersom jag är sjukskriven två dagar i veckan är jag "ledig" imorgon och nu ikväll, när både ryggen och huvudet värker och inte foglossningsbältet hjälper det minsta mot smärtan i bäckenet, känns det väldigt välkommet. Jag har helt enkelt gjort mitt och är jättenöjd över att jag kom i mål. Det enda jag har inplanerat imorgon är en dusch och veckohandling. Ja, och en massa vila (och kanske lite virkning) så klart.

Kl. 16.40

Nu är det gjort! Min ansökan om graviditetspenning är postad - i sista sekund. Både tjugo minuter innan brevlådan tömdes för dagen, men även 35 dagar innan jag hoppas jobba min sista dag. Kanske bör tillägga att handläggningstiden är upp emot en månad..? Nu är det bara att hålla tummarna för att den är tillräckligt genomarbetad och tydlig, att försäkringskassan anser att jag faktisk faller inom ramarna för att bli beviljad och att jag inte behöver komplettera något eller att brevet kommer bort på vägen.

Tjugo minus

Nu är det väl inte jättekul med regn i januari, men jag ser verkligen inte fram emot helgen. Huvva!

Sendrag

Igår morse vaknade jag med århundradets sendrag i ena vaden (eller ja, jag hade faktiskt samma sak när jag väntade Arvid en gång). Jag kunde ha huggit av mig benet, så ont gjorde det. För att få krampen att släppa försökte jag trycka ner hälen, men det var stört omöjligt - även med våld. Efter några väldigt långa minuter släppte det, men det gör fortfarande ont att stödja och räta på benet och till och med vidröra muskeln. Fy! Men desto roligare är det att J har varit på möte idag och fixat ett företag att skriva sitt ex-jobb på här i Piteå. Så skönt! Särskilt eftersom bebis beräknas anlända i början av den läsperioden.

Bakning och klädinventering

Igår bakade vi en tårta, jag och Arvid, som står på kylning och väntar på att dagens födelsedagsbarn ska komma och ta första biten. På kvällen gick jag igenom gamla, och lite nya, bebiskläder för att se vad som finns och inte finns. Det känns fortfarande overkligt att den där lilla vildingen i magen ska ha på sig de där grejerna om drygt tre månader. Att hon (ja, det är mest troligt en lillasyster) ska bli en del av våran familj och att jag ska bli tvåbarnsmamma.

Förväntningar och ny vagn

Jag tycker egentligen inte om uttrycket nyårslöften. Att det nya året ska vara starten på något nytt när man egentligen kan ta tag i saker man är missnöjd med vilken dag som helst. Men förväntningar har jag. Jag är oerhört spänd på den nya familjemedlemmen som kommer i april, på att få uppleva en förlossning igen och mammalivet med två fina barn! Jag ser fram emot att J ska skriva examensarbete och förhoppningsvis få ett jobb inom det som han har utbildat sig till. Jag vill kunna komma igång med träning, antingen på gym eller hemma, för att gå ner de extrakilona som jag har samlat på mig, för att orka mer och för att bli mer nöjd med mig själv. Jag skulle önska att det fanns utrymme för lite värdefull egentid, både gällande mig och oss, men är helt på det klara med att det kanske inte blir så med en spädis. Jag hoppas att vi får vara friskare i år och att livet är snällt och flyter på.

För min del har 2014 börjat riktigt bra. Fyndade en BabyTravel syskonvagn idag för nästan inga pengar alls. Solblekt och begagnad, hävdade säljaren. Inte alls, tyckte jag. Det gick inte ens en halvtimme från det att jag hittade annonsen tills att den var betald och låg i bakluckan på bilen. Skönt! Hittade dessutom en rabattkupong på nyföddblöjor när jag var och handlade senast så förutom att pyttekläderna ska tvättas är vi redo.

Mitt 2013

2013 inleddes med att lillfisen fick träffa tandläkaren för allra första gången och började på dagis. Det gick jättebra redan från början, trots att han var den enda ettåringen som inte kunde gå, och jag kunde i lugn och ro (och tack vare min tjänstledighet) börja med c-uppsatsen efter drygt fem års väntan.


Efter bara en vecka på dagis började Arvid gå. Jag gick ner nästan tio kilo i vikt, vi besökte Nimbys värld för första gången, tog med Arvid till badhuset, köpte en Moccamaster (min bästa vän under uppsatsskrivandet) och Arvid drabbades av magsjuka som kom med sådan kraft att han fyllde blöjan ända upp till hårfästet inne på Coop när vi var och storhandlade.


Han blev aldrig bättre och sattes på laktosfri och fiberfattig kost i några veckor, men inte heller det hjälpte mot den dalande viktkurvan. Jag smittades och firade min 30-årsdag på toaletten. Feber, förkylningar och hosta avlöste varandra och jag vabbade totalt tre av tio uppsatsveckor och fick skriva på nätterna för att komma ikapp. Arvid fick ögoninflammation och fick besöka akuten och på påskafton grillade vi korv ute på isen och åkte pulka i det fina vädret.



Jag lämnade in uppsatsen ett par timmar innan deadline och började jobba igen i början av april. Arvid och jag var ensamma mycket eftersom J pluggade, men helgerna försökte vi viga åt familjemys. Dagiset drabbades av en vattenskada i mitten av april och som tur var fick Arvid omedelbart börja på Tallkotten där vi stod i kö för att börja till hösten. Jag redovisade uppsatsen, fick jobba hårt för att banta ner sidantalet till hälften och tjurade över att handledaren inte hade gett tydligare instruktioner (eller gått att få tag i under skrivprocessen). Jag jobbade mycket och fick äntligen tummen ur och köpte en ny mobil.


Trots att det snöade ända in i maj blev våren rekordvarm och alla träd slog ut över en natt. Även juni var kanon och vi var ute så mycket vi kunde. Vi cyklade, åkte till olika lekparker, klappade djuren i Granparken, fikade och tittade hur man bodde förr i Lillpite, hälsade på cirkusartister, sparkade boll...




... frossade i jordgubbar och firade traditionell midsommar i Swensbylijda.


I början av juli packade vi bilen och åkte ner till Tranås. Arvid stormtrivdes med sin mormor och morfar och alla mostrar och vi hann även med en sväng förbi fina Mia i Sävsjö, J:s moster i Nässjö och J:s syster i Stockholm. Vi gick på Skansen (Arvid var mest fascinerad av en liten ekorre som åt kex), åkte båt, gick på Livrustkammaren och åt finmiddag på Stallmästaregården som inte alls levde upp till förväntningarna.

Pappa, Cajsa och Johanna stannade till i Piteå på väg hem från stugan och vi åt tunnbrödsrulle, tittade på tivolit som var i stan, hann se lite av Piteå dansar och ler och åt en glass (Arvid pratar fortfarande om det minnet). Jag kunde plocka ut min efterlängtade examen, fick ryggskott, var sliten och trött och gick ofta och la mig samtidigt som Arvid. Något som jag trodde berodde på allt jobb, det ständiga vabbandet och det faktum att J var borta mer än vanligt, men det visade sig vara en oväntad graviditet.


Tre gånger under hösten fick vi se det magiska lillhjärtat slå på ultraljud. En stark och frisk krabat låg där i magen - mot alla odds. Det kändes som att det var meningen på något sätt. Zamzor flyttade till en ny familj och Arvid fick gå till frisören för första gången.


Våran älskade unge fyllde två år och bjöd på hembakat fika på dagis. Jag var som vanligt ute i god tid när det gällde julklappar och förberedelser inför julen. Vi gick på julmarknad, bakade, gjorde glögg och godis och J gick ner 16 kilo (and still counting) med hjälp av en pulverdiet. Jag började få foglossningskänningar...


... och Arvid drabbades av magsjukan from hell. Han kräktes konstant i 24 timmar och vi fick uppsöka akuten. Efter några dagar kom det tillbaka och lilleman gick ner mycket i vikt, men efter någon vecka eller två var han sig själv igen. Vi gick på luciatåg på dagis och jag fick magkatarr, tvingades sluta med järntabletterna, blev sjukskriven för ökad migrän och foglossning och utreddes för begynnande havandeskapsförgiftning (som inte visade sig vara något). Allt det här gjorde att vi firade jul och nyår i Piteå istället, bara den lilla familjen.



Det som bäst summerar året är sjukdomar och krämpor. Både för mig och Arvid. Magsjukor, viktnedgång och brist på aptit, otaliga förkylningar, slemhosta, febertoppar, en grinig unge som bara vill vara nära, ont i ryggen, mycket huvudvärk, svårt att gå och bära (nu på slutet), trötthet och maktlöshet. Känslan av att kämpa i ständig motvind. Ensam. Att tvingas vara stark oavsett hur sliten man själv är. J har klarat alla sina kurser med bravur på bekostnad av att vi har fått klara oss mycket själva. Jag har tvingats låta mina egna intressen och nöjen stå tillbaka och vara hemmamamma för att få ekvationen att gå ihop, tvingats göra avkall på sömnen för att hinna med det som måste göras och för att uppfylla de förväntningar som ställs på mig oavsett om jag har sjukt barn eller ej. Nästa år hoppas jag kunna göra mer som jag vill, som jag behöver, för att bli en bättre, gladare och mer harmonisk person. Men mer om 2014 i ett annat inlägg

Krya-på-dig-present och kattlek

Egentligen hade jag velat lägga upp en bild på bröllopspresenten som jag har ägnat många lediga stunder åt den senaste veckan. Jag tänkte att jag skulle börja i tid för att det inte skulle bli så stressigt på slutet, men istället blev den färdig mer än sju månader innan den stora dagen. Jaha, så kan det vara. Och därför kan jag ju inte avslöja vad det är på väääldigt länge. Så ni får hålla till godo med en bild på den fina presenten som jag fick med bud från Piteå-Tidningens journalistklubb igår och en busig långhårig prins som åker båt med sin favoritkatt. Vi har precis lördagsmyst med varm choklad och sugrör och nu väntar bilmattan och ännu mera lek.

En tråklördag

Idag har jag hasat runt med mitt foglossningsbälte (kan inte riktigt avgöra om det faktiskt hjälper, men tänker ge det några dagar innan jag förkastar det helt och hållet). Smärtan har gjort att jag har velat göra så lite som möjligt och resultatet blev riktigt tråkiga, men nödvändiga, saker som att veckohandla, rensa avloppet i badrummet och sortera viktiga papper. Jag har skrivit klart min ansökan om graviditetspenning också och ska läsa igenom den en sista gång innan den åker i brevlådan. Jag har även planerat in en stor skål med glass och ett avsnitt av Fröken Frimans krig ikväll när Arvid har somnat. En serie som jag har hört mycket bra om. Imorgon får gärna vara en bättre dag, tack.

99 dagar kvar

J har åkt tillbaka till Skellefteå, jag har ont i halsen och Arvid leker med sina legodjur. Det är vanlig vardag igen efter en skön jul- och nyårsledighet där fokus har legat på att just vara ledig. Idag ska vi ner på stan en sväng och köpa hårfärg, ett foglossningsbälte, en födelsedagspresent och skriva ut lite blanketter på mitt jobb. Och kanske fika för att fira att det är mindre än hundra dagar kvar till beräknad bebis. Närmare nittionio för att vara exakt.

Och på nyårsdagen...

... lekte sonen själv i sitt rum i nästan två timmar. Tyst och koncentrerat. Visst, han kollade till oss (och vi honom) ett par gånger, men sedan gick han tillbaka till bilmattan och fortsatte. Och jag hann nästan göra klart en bröllopspresent.

Arvid och ångmaskinen

Jag måste lägga upp det här klippet. Älskar att lilleman får sådan feeling när han ska härma ångmaskinens ljud där i början. Hur söt får man egentligen vara?

Gott nytt år!

Igår fick Arvid testa pappas gamla ångmaskin medan jag förberedde inför kvällen. Väldigt spännande och samtidigt lite läskigt, men trots att den har stått oanvänd i säkert tjugo år fungerade den klockrent.


På kvällen åt vi lite god mat. Renstekssnittar till förrätt, helstekt fläskfilé med potatiskaka och karamelliserad lök till huvudrätt och hjortronpavlova med likörgrädde till efterrätt. Jag höll mig till cider, men lyxade till det med lite rödvin till maten. Fantastiskt gott!


Efter maten tände vi några rislyktor och skickade iväg dem ut i nyårsnatten. Sedan gick vi in och myste tills den minsta i familjen inte orkade mer. Trots en hel del smällare och fyrverkerier lyckades han faktiskt sova hela natten och det var skönt för oss vuxna som känner oss lite slitna idag. En årssammanfattning av det gångna året kommer så småningom, när jag får en stund över, men förväntningarna inför det nya året är stora. Året då tre blir fyra.