Arvid börjar bli stor

Det händer stora saker här hemma. I lördags åkte J och Arvid till djuraffären för att ge bort napparna till kaninerna. Personalen var snäll och la till och med in dem i buren för att det skulle kännas "på riktigt" och på kvällen frågade han visserligen efter nappen, men somnade utan problem. Igår ville han plötsligt hoppa över tuppluren mitt på dagen och höll humöret uppe ända tills det var dags att gå och sova (trots att vi hade ställt om klockan och haft en väldigt tidig morgon). Samma sak idag. Efter en minut i sovrummet kom han upp med rufsigt hår och sa: "Jag är pigg nu." Jaha, ingen kafferast för mig med andra ord.

Och så har vi börjat med potträning. Det går faktiskt riktigt bra och just nu hänger ett gäng nyinköpta kalsonger på torkställningen. Kanske vi vågar testa utan blöja en stund imorgon..?

Slask

Det snöar och regnar om vartannat och blåser något fruktansvärt. Flera bilar har blåst i diket under morgonen och det var varken lätt att få ut bilen från parkeringsplatsen på grund av allt slask eller att köra på de moddiga vägarna i stan. Men vi tog oss ändå till kyrkcenter under förmiddagen för lite pyssel, fika, prat och lek. Jättetrevligt! Den här veckan har Arvid både varit hos tandläkaren (och gapat och låtit tandläkaren räkna alla tänder) och hos frisören. Han blev jättefin och undrade efteråt varför det låg så mycket katthår på golvet nedanför stolen och i papperskorgen. Lilla sötnosen. Han ville dessutom ha lite grön färg i håret och var så stolt när han kom hem och skulle visa pappa.

Vad har hänt mer? Vilma har varit förkyld och febrig, men det är bättre idag. Arvid har varit på sin sista utflykt på dagis för det här året. Nu när det blir kallare fikar de i grillkåtan och sedan går de in och pysslar istället för att gå till skogen. J har presenterat sitt examensarbete på universitetet och på tisdag ska han göra samma sak på företaget där han har varit. Sedan är han förhoppningsvis klar (om det inte blir några skriftliga kompletteringar vill säga). Och jag tänkte baka en cheesecake med tryffeltäcke imorgon.

Sjukstuga

Nog var Vilmas rosiga kinder ett tecken på att allt inte stod rätt till igår. På eftermiddagen fick hon magsjuka och jag ägnade större delen av dagen åt att bada barn och byta kläder. Som om inte det var nog vaknade Arvid med hög feber och ännu rosigare kinder idag och vi har mest hängt i soffan. Han fick lite energi precis innan läggdags och lekte lite, men han var fortfarande varm. Min blåsa på sidan av tungan, och svullnaden, är fortfarande kvar och jag låter lite som Sean Connery när jag pratar. Smärtsamt, otroligt jobbigt och svårt att äta. Men imorgon hoppas jag att alla är bättre för då är det husvisning.

Hemmasöndag och snömodd

Eftersom det såg ut så här...


... när vi vaknade i morse (hej, snömoddiga vägar som inte har hunnit plogas för snön kommer ju som en överraskning för alla varje år!) bestämde vi oss för en hemmasöndag. Vilma sov nyss och när hon vaknade hade hon väldigt rosiga kinder (hon är alltid kritvit annars) så vi får väl se om det är något på gång. Vi har ju varit friska oförskämt länge nu, men jag ser gärna att det fortsätter så. Igår var det premiär för Så mycket bättre och ikväll är det Allt för Sverige. Tur att det finns något positivt med hösten och vintern.

Veckan som gick

Den här veckan har kantats av olika åkommor. Har det inte varit det ena så har det varit det andra. Arvid har haft hosta och varit lite hes, men pigg i övrigt. Jag hade migränkänningar i tisdags som övergick i nackspärr i onsdags som blev ryggont under torsdagen och nackspärr återigen under gårdagen. J gick och la sig halv åtta igår efter att ha känt sig frusen och febrig, men det var borta idag. Däremot så vaknade jag med svullen tunga på ena sidan (måste ha bitit mig under natten) och tandvärk och det känns inte som att tänderna passar lika bra som de brukar. Men trots allt detta har vi ändå fått lite gjort i veckan. Vi har hälsat på Sophie och hennes treveckors och blivit bjudna på mat, lekt, fikat och pysslat på kyrkcenter, gått på stan, bakat en del och tvättat en hel hög med lakan som har glömts bort allt för länge.

Idag har vi bakat scones till frukost, veckohandlat, byggt kulbana, bytt däck och tagit kål på diskberget. Nu sitter J och förbereder presentationen av sin c-uppsats och jag ska fixa lunch till mig och småttingarna. Imorgon ska vi åka och fika i Lakafors och sedan är det ny vecka igen. Det går fort nu och jag känner mig inte jättesugen på vinter, kyla, mörker och elände.

Vilma - sex månader

Älskade lilla unge. Jag fullkomligt smälter när du ler med hela ansiktet (vilket händer ungefär tre tusen gånger om dagen), när du klappar mig i ansiktet med din sammetslena hand, när du slutar äta för att skapa ögonkontakt och skratta lite innan du kan fortsätta, när du suger dig fast på min haka när du vill vara mysig, när du försöker simma som en groda i badbaljan och när du är så lycklig att det spritter i både armar och ben när du är i närheten av Arvid. Du är så underbar och att lukta dig i nacken eller snusa på din andedräkt är det bästa som finns! För att inte tala om ditt jollrande. Så lågmält och gulligt att det knappt finns. Ska filma vid tillfälle så att ni får se. Arvid gjorde mest höga skrikljud i olika frekvenser, men det här är någonting annat.

Hon tränar tränar magmusklerna duktigt varje dag och vid nästa månadsuppdatering kommer jag säkert att kunna skriva att hon kan sitta själv. Hon sitter ju redan nu med lite hjälp, men inte jättestadigt eller några längre stunder. Det här med att äta riktig mat går så där. Det är väl egentligen bara banan och havregrynsgröt som har varit okej mer än en gång. Resten ratas, men vi får väl testa igen och igen och igen tills hon inser att det faktiskt är gott. Hon väger 9305 gram och är 69 cm lång enligt senaste bvc-kontrollen, men av någon outgrundlig anledning börjar kläder i storlek 74 vara för korta. Så antingen har hon en lång överkropp eller så är kläderna mindre än de borde vara.

Hon sover väldigt lite på dagarna, oftast bara en timme totalt fördelat på två tupplurar, men lyckas ändå hålla humöret uppe tills kvällen kommer. Hon snurrar runt på golvet när man lägger ner henne, men jag har inte sett henne skjuta sig bakåt utan hon snurrar mer runt sin egen axel. Och vilken räckvidd hon har! En sak som man aldrig trodde att hon skulle kunna nå är plötsligt i munnen (där precis allt hamnar).

Dagishets

Jag läste en debattartikel idag som visserligen är några år gammal, men fortfarande lika aktuell. Om hämta-tidigt-på-dagis-stressen som många drabbas av, däribland jag själv. Jag har många gånger förundrats över hur föräldrarna på vårat dagis kan hämta ungarna så tidigt jämt, hur de kan kombinera sena lämningar med tidiga hämtningar och ha rekordlånga sommarlov och ledigt alla klämdagar. Vad jobbar de med egentligen? Jobbar de överhuvudtaget? När jag jobbade till halv fem var Arvid alltid sist kvar och det var jobbigt att veta att han hade längst dagar av alla, samtidigt som han var yngst. Man känner sig som en dålig förälder trots att man inte själv kan påverka sina tider och inte medvetet har valt "karriären" framför familjen. Om man är mamma, vill säga. För det verkar fortfarande vara tillåtet för pappor att jobba mycket, tjäna mycket pengar och inte hämta tidigt på dagis.

Skribenten funderar över om dagishetsen kan bero på att man vill visa att man är en bättre förälder som har råd att jobba mindre. För "man skaffar sig väl barn för att få vara med dem"? Jag ser inte dagis som någonting dåligt. Arvid stormtrivs och jag får några värdefulla timmar med bara Vilma eller kan jobba mina timmar medan han är där. Jag älskar honom lika mycket oavsett om jag hämtar honom vid två eller halv fem, om han går på dagis tre eller fem dagar i veckan. Visst, vi får lite mindre tid tillsammans, men det handlar väl ändå om hur man använder tiden man har? På mitt jobb finns det inte möjlighet att korta ner arbetsdagarna - om man inte stressar ihjäl sig och hoppar över lunchen vill säga. Då kanske man kan komma ifrån någon timme tidigare med lite tur. Men är jag en bättre förälder för det? Mår Arvid bättre av en hungrig och trött mamma som har vänt ut-och-in på sig själv i ett försök att vara som alla andra? Nej. Det är dags att sluta tävla i vem som kan ha ungarna kortast tid på dagis och att hetsa varandra till att man ska göra egen barnmat, odla sina egna morötter, använda tygblöjor och sy egna barnkläder för att vara en "bra" förälder. Du är jättebra som du är!

Ingen kul tisdag

En hes och hostig storebror med hål i sina nya ullbyxor och en småsur nyvaccinerad lillasyster. Den här tisdagen kunde vara roligare. Faktiskt.

Vill bara önska...

... en trevlig helg till er allihop!

Lördagstrött

Tidig lördagsmorgon. Bokläsning under luddfilten med lilleman medan de andra sover vidare. Grötfrukost, planering av matsedeln och veckohandling innan klockan ens har blivit nio. Hemmalördag medan J skriver det sista på uppsatsen. Och jag inser plötsligt hur fruktansvärt trött jag är. Trött på att aldrig få ladda batterierna, trött på de förbannade trapporna och lägenheten som verkar krympa för varje dag, trött på att få ta så mycket ansvar. Själv. Men samtidigt är jag glad. För att jag har så fina barn. För att jag har nya fina människor i mitt liv. Och igår kväll fick jag ett spännande telefonsamtal. Förvirring, glädje, hopp och rädsla för att bli besviken på en och samma gång. Vi får se vart det leder, men nu är det dags att laga mat och sedan ska vi städa. Åh, så skoj!

Fredagskul

Det ÖSREGNAR ute, men det stoppade inte oss från att åka till kyrkcenter och leka och fika på förmiddagen. Arvid sa efteråt att "det var jätteroligt idag" och jag håller med. I bilen på vägen hem sjöng han "Imse vimse spindel, trampade på tån" och nu sover både han och Vilma medan jag funderar på vad vi ska äta.

Välj ekologiskt!

Vi försöker i största möjliga mån köpa ekologiskt när vi handlar. Godare och bättre för både magen och miljön. Naturskyddsföreningen har listat fem viktiga varor som gör stor skillnad om man byter ut. Enkelt och inte särskilt mycket dyrare än "vanliga" grejer.

Dödsångest

Efter att ha läst bloggar som kompisar, bekantas bekanta eller fullständiga främlingar skriver har jag förstått att många tampas med jobbiga tankar och ångest efter att de har fått barn. Rädsla för att barnet ska dö, att de själva ska dö, att partnern ska dö. Tankar om att förlora det dyrbaraste man har eller att inte få chansen att vara en del av den personens liv. De väcker barnet om nätterna för att se så att det säkert andas, de drömmer mardrömmar om flygplan som kraschar, bilolyckor eller obotliga sjukdomar och tänker att de är "för lyckliga" och att det därför måste hända något hemskt snart.

Det låter jättejobbigt att konstant oroa sig och vara rädd för saker som man ändå inte kan påverka om de - mot förmodan - skulle inträffa. Mina barn är det finaste jag har, men jag har aldrig haft "rädd-för-döden-tankar". Däremot högg det rejält i mammahjärtat häromdagen när jag såg en dödsannons i tidningen. En liten kille, lika gammal som Vilma, som aldrig vaknade från sin tupplur. Bara så där. Bara tanken är fruktansvärd, vidrig och svår att sätta ord på, men jag känner ändå ingenting annat än glädje när jag tittar på mina små (trots att de kan vara hur jobbiga som helst ibland). Skulle det hemska vara framme så får jag ta det då, jag vill varken ödsla tid eller energi på "tänk om"...

Mitt i veckan

Några glimtar ur vardagen som har blivit kvarglömda på minneskortet. Två fina bilder på min lilla tjej som allt som oftast är sprudlande glad, men inte särskilt intresserad av "vanlig" mat. Gröt är väl det enda som har gått bra hittills och som inte har hamnat i haklappen. Igår var hon och jag och hälsade på tvåveckorsbebisen Lily och i måndags hängde hon med mig och Arvid till Familjens hus där det var dans med Disco-Bella och gratis tårta. Arvid tyckte att dunkadunka, färgglada lampor och skuttande barn var "läskigt" så vi hängde på övervåningen och lekte istället. Och åt tårta givetvis. Imorgon har vi inga planer alls. Förutom att tvätta.

Nya skor

Jag och Vilma har hängt med kompisarna Louise och Tilda på stan under förmiddagen. Vi har fikat, gått en sväng medan de små sov och kikat i lite affärer. Jag kom därifrån med ett par nya vinterskor (mycket välbehövligt) och nu behöver jag egentligen bara någon typ av höstjacka också. För vad har jag haft alla andra år under den här årstiden?!

Fredag!

En fredag som inte riktigt blev som vi hade tänkt. Det har blivit tradition att åka och fika, leka, sjunga och umgås med mammagruppen på kyrkcenter på förmiddagen, men vad gör man när man kommer fram och det står "stängt pga sjukdom" på dörren? Jo, man åker förbi pappas jobb och tittar lite, går på solig promenad, åker hiss ett par gånger i gallerian, handlar inför kvällens fläsk- och rotfruktsgryta, fikar och bygger med mekano. Efter lunch ska vi åka och plocka upp lite grejer som jag har fyndat på andrahandsmarknaden, tvätta och bygga med lego, enligt Arvids önskemål. Och göra en daimpaj. Det är ju fredag!

Vad vi gör denna...

... föräldralediga onsdag? Rengör ugnen eftersom någon hade lagt en grillvante där inne som höll på att börja brinna när jag drog igång ugnen för att baka. Kul! Så kakorna får vänta eftersom jag inte vill att de ska smaka bränt tyg.