Grattis på femårsdagen!

Kom precis på att imorgon är det fem år sedan som jag tog körkort. Oj, vad nervös jag var den dagen. Särskilt under körprovet då jag pratade hål i huvudet på kontrollanten i ett försök att distrahera henne från att se eventuella misstag. Haha! Men nu får jag vara handledare vid övningskörning. Tjohoo!

Italiensk lördagsmat

Att sambon ställer sig i köket och bakar lantbröd, kokar tomatsås på äkta italienskt vis, steker aubergine och river flera olika sorters ostar hör inte till vanligheterna. Men idag hände det! Gott, särskilt med ett glas rött till.


Och till efterrätt... glass och jordgubbar. Nu är jag mätt resten av dagen.

Syskonmys

"Jag tycker om Vilma" kan Arvid säga ibland. Och jag tror verkligen att han menar det. För oavsett om hon är tyst och glad eller skriker för full hals så klappar han gärna henne på huvudet, håller henne i handen, försöker trösta henne med nappen och är så där storebrorssnäll. Finunge.

Glad för andras skull

Lillasyster R fyller 25 år idag och har firat födelsedagen med att skicka in examensarbetet och löneförhandlat på sitt nya jobb. Ett välbetalt drömjobb med chans till avancemang som många skulle vilja ha, men som hon handplockades till bland en mängd duktiga sökanden. Med tanke på hur hårt hon har slitit är hon väl värd det och jag är så glad för hennes skull. Jag är glad att det går bra för syster J också. Hon har köpt hus och är oerhört uppskattad på sin arbetsplats, både av barn och andra lärare. Jag förstår det. Där kan man prata om rätt person på rätt plats och jag hoppas att hennes arbetsgivare är rädd om henne.

Att lilla C har gått sin egen väg gällande gymnasievalet - och inte gett vika för påtryckningar om vad hon "borde" läsa utan istället utgått ifrån vad hon vill med sitt liv  - gör mig också glad. Jag visste ingenting om någonting i den åldern. Allra minst vad jag ville jobba med. Så här i efterhand valde jag nog linje utifrån vad som förväntades av mig och som samtidigt lämnade många dörrar öppna, men jag vet fortfarande inte riktigt vad jag vill. Har jag valt rätt yrke? Borde jag byta bana helt? Men trots att jag är lite kluven (till skillnad mot syster C), inte har siktet inställt på att göra karriär eller har någon fet lön och förmåner (som syster R) och inte är villaägare (fast det vore trevligt) som sitter på ovanligt värdefull kompetens (som syster J) så har jag i alla fall världens finaste barn. Och de har världens finaste mostrar.

Vilmas önskelista

På allmän begäran har jag satt ihop en lista med grejer som Vilma gärna skulle vilja få i doppresent, även att det är helt frivilligt vad man vill ge (eller om man vill ge). Lilltjejen skulle bli jätteglad för en docka från det svenska märket Rubens barn - exempelvis Karin (http://rubensbarnshop.se/butik/karin/) - träleksaker som stapelklossar från Skip Hop Giraff Safari, pussel eller fiskespel i trä (http://www.blaelefant.se/sv/artiklar/fiskespel-i-tra-magnetisk-smafiskar-leksaker-gratis-frakt.html), en månadssten för april med tillhörande kedja i silver, böcker i serien "Vilma säger..." av Anna Ribbing och en barnservis med motivet "Blomsterbarn" av Elsa Beskow.

Jaaa!

Enligt de första preliminära siffrorna har Miljöpartiet fått mer än sjutton procent av svenska folkets röster i EU-valet. Sjutton! Det är ju fantastiskt! Inte nog med att de har ökat med drygt sex procentenheter om man ser till förra valet och numera är det näst största partiet - de sopar dessutom mattan med Moderaterna. Att Feministiskt initiativ och jämställdhetsfrågor verkar engagera är också glädjande. Det är däremot inte SD:s intåg i Europaparlamentet. Usch.

Fullt upp fast ändå inte

Veckorna rullar på i snabb takt utan att man hinner göra särskilt mycket, men vi har åtminstone varit på vernissage på dagis och tittat på saker som Arvid har gjort - allt ifrån teckningar på de tre små grisarna och sådda luktärtsfrön till barkbåtar och Rödluvor (se bilden) - och foton på barnen när de leker, målar, är ute i skogen, dansar och sjunger i grillkåtan. Jätteroligt att se, särskilt den fina personliga pärmen där fröknarna bland annat samlar självporträtt som barnen får måla varje år, skriver ner "intervjuer" med var och en och sammanfattar i text hur de är, vilka de leker med, vad de tycker om att göra och så vidare. Arvid har tydligen börjat leka mycket med dockor på sistone och går gärna runt med en "bebis" i en dockvagn ute på gården. När han inte sitter på grävmaskinen i sandlådan vill säga.


Jag har dessutom gjort klart dopkorten och ska försöka få iväg dem i början av nästa vecka, börjat gå igenom kläder som ska säljas (både bebisgrejer och mammakläder), testat att göra en sötpotatisgratäng som blev riktigt lyckad, köpt sommarkläder till Arvid eftersom sommaren kom på oväntat besök (och försvann lika snabbt som den kom - idag är det åtta grader ute), gått långa promenader och njutit av att foglossningen är borta, röstat i EU-valet, ätit morsdagstårta och börjat fundera över det här med potträning. Igår kissade Arvid i pottan för första gången och var oerhört stolt, men idag har han inte varit det minsta intresserad av att ens sätta sig där. Det kanske är ett tecken på att det inte är dags än..?

Svettigt och grönt

Det är så varmt, klistrigt och kvavt att man knappt kan tänka. Idag visade termometern 28 grader och trots att det är kväll är det fortfarande rena rama sommarvärmen ute. Och inne med för den delen så det går knappt att sova. Eller att andas. För i måndags blev det vår - från dött gräs och tomma grenar till grönska över en natt - och då är det minsann inget kul att vara pollenallergiker. Men det känns säkert bättre imorgon när jag har sovit bredvid en mjukvarm liten tjej som bara har blöja på sig.

En helt vanlig (hysterisk) morgon

Jag vaknar av att Vilma kräks bredvid mig. Rakt upp i en stråle. Kul. Bara att torka upp och byta kläder på den lilla. Arvid vaknar och vill hjälpa till och sätter handen rakt i spyan. Jag tvättar hans händer och ber honom gå och leka i sitt rum istället. Han protesterar genom att slå hårt med metallbilarna mot golvet medan gröten kokar i köket. Vilma gråter under frukosten eftersom hon är hungrig och Arvid tjurar över att han inte vill åka till dagis (men alla andra dagar när han inte ska dit är han ledsen över det). Jag matar henne, hon rapar och somnar. Arvid vill inte klä på sig utan springer åt fel håll. Jag springer efter - måttligt irriterad. Plötsligt hör jag hur Vilma kräks i köket. Igen. Den här gången genom näsan. Hon gallskriker och vi byter kläder ännu en gång (tur att vi tvättade igår). Nu ligger hon på soffan och myser, Arvid är på dagis och jag är trött och har huvudvärk. Hej, tisdag!

Misslyckande

Här hade jag egentligen tänkt lägga upp en läskande bild på en jättegod tårta som vi funderade på att ha på lillans dop, men eftersom bakverket blev totalt misslyckat - botten blev konstigt nog inte färdig i mitten och fyllningen blev rinnig som vatten istället för frosting - så blev det inget med det. Att köpa en tårta till den stora dagen känns som ett betydligt säkrare kort. Plus att man slipper bli arg och känna sig så fruktansvärt misslyckad.

Sångstund och en stukad (?) armbåge

Igår efter frukosten stoppade jag ner båda barnen i vagnen och gick till kyrkcenter där de har sångstund, fika och lek för småttingar på fredagar. Arvid klängde som en apa runt min hals i början och "ville vara med mamma", men efter en stund hittade han en bondgård att leka med och då var ängsligheten som bortblåst. Sedan sjöng och dansade han, busade med några andra barn, åt glass och drack festis, la pussel och läste böcker hela förmiddagen. På vägen hem somnade han självklart i vagnen och jag tänkte att jag kunde gå en promenad och låta honom sova en stund, men då vaknade Vilma till och var otröstlig så det var bara att gå hemåt med raska steg medan svetten rann längs ryggen och alla jag mötte tittade anklagande på mig.

Väl hemma fick jag ta Vilma i liggdelen i ena handen (hon gallskrek fortfarande) och påsen med blöjor och extrakläder i den andra och springa uppför trapporna medan Arvid satt och sov där nere. Plötsligt hoppar kattskrället fram från ingenstans och kastar sig framför mina fötter och jag flyger genom luften, slår huvudet i garderoben och landar på armbågen. På något mirakulöst sätt har liggdelen ställt sig på golvet och Vilma är oskadd (tänk om jag bara hade burit henne på armen). Jag märker på en gång att det pulserar i armen när jag skyndar mig ut i trapphuset. Jag tar den sovande, blytunga tvååringen på den "friska" armen och försöker få ner dubbelvagnen i källaren med den onda. Allt medan jag hör Vilma skrika allt mer hysteriskt tre våningar upp.

Jag kan inte vrida armen, inte ta i och inte föra handen upp mot axeln utan att det gör svinont i armbågen. Kul. Att det sedan är högerhanden gör ju inte precis saken bättre. Och katten har blängt på mig ända sedan igår. Jag antar att hon är besviken över att mordförsöket inte lyckades.

Vilma - en månad

I en månad har hon varit här hos oss. Stora, lilla Vilma. Från att ha sovit större delen av tiden så har hon börjat vara vaken riktigt långa perioder under dagen. Hon kan fästa blicken och följa saker som rör sig och har till och med lett några gånger när någon av oss har töntat sig tillräckligt länge. Men hon är inte särskilt lättroad - än så länge i alla fall. Ibland kan hon få riktiga jag-vill-vara-nära-attacker och hysteriskrika om du ens tänker tanken att lägga ner henne trots att du har burit så länge att armarna värker. På nätterna sover hon ofta gott (och äter var tredje timme) med utsträckta armar och ben och vaknar vid sextiden när Arvid går upp. Hon väger 5730 gram och är 58 cm lång så kläderna i storlek 56 börjar bli både korta och tajta. Favoritsysselsättningarna är att bada, att ligga på skötbordet och titta på lampan och att åka vagn (så länge den inte står stilla).

Isbjörnsfadder

Ända sedan Arvid föddes har han skänkt en slant varje månad till WWF och de utrotningshotade tigrarna. Och nu är det lillasysters tur att göra likadant, men till ett annat viktigt projekt. Isbjörnarnas överlevnad. Dessutom har lillskruttan fått en barnförsäkring och ett eget sparkonto idag och imorgon blir hon en månad.

Fixardag

Att-göra-listan är lång och helst ska allt hinnas med innan eftermiddagen. Veckohandlingen är avklarad (igår kväll), jag har tankat och postat brev och paket, betalat några räkningar och jämfört barnförsäkringar. Nu ska Vilma få mat och sedan ska jag ringa dopprästen, klistra in foton i bebisboken, beställa tid för en proffsig biltvätt, slänga iväg några mail och svänga förbi jobbet om jag orkar. Ja, och kanske äta och vila någonstans däremellan.

Powerballad

"Jag har en jobbig låt på hjärnan", sa J häromdagen och nynnade på något som jag aldrig hade hört. "Det är en powerballad med någon av de där stora. Du har säkert hört den. Det är typ Kylie Minogue." Han fortsatte att sjunga de bitarna han kunde (eller trodde att han kunde) och jag var fortfarande lika frågande. Mariah Carey? Rihanna? Whitney Houston? Britney? Till slut googlade jag och hittade den på Youtube. En låt med Eminem. Tacka vet jag powerballad, hehe.

En riktig djurdag

Igår var det öppet hus på naturbruksgymnasiet och vi, och alla andra barnfamiljer i hela kommunen, passade på att göra en utflykt dit för att klappa lamm, titta på kor, mata höns, åka häst och vagn och kolla på hundutställning.


Trots att han fick chansen att rida på en liten ponny så ville Arvid hellre åka traktor. Ett varv runt en grusplan. Givetvis. Och pappa passade på att fråga om hästkrafter och annat intressant under åkturen. En gång till, tyckte Arvid när det roliga var slut. Läste i tidningen efteråt att det var besöksrekord och jag kan bara konstatera att det är jobbigt när det blir för mycket folk. För vem med små barn orkar köa i tjugo minuter för att få titta på bräkande får, egentligen?

Jubelåsna

Jag får väl skylla på amningshjärna och att tre veckor utan någon vidare nattsömn har tagit ut sin rätt. För hur idiotiskt är det inte att göra kålpudding när man ammar? Lillan har haft ont i magen och skrikit sig alldeles röd i ansiktet, men nu på morgonen har hon kunnat sova flera timmar i sträck. Idag blir det spagetti carbonara och kålpuddingen är infrusen i väntan på bättre tider.

Snäll storebror och liten prickig korv

Arvid är på dagis, lillan sover och jag ska gå och lägga mig och vila jag med, men först vill jag visa en fin bild på barnen som jag tog häromdagen. Arvid tycker jättejättejättemycket om bebisen (hans egna ord) och är så snäll mot henne.


Vilma har sett ut som en prickig korv hela veckan, men det börjar bli bättre nu. Och ersättningen har gett resultat! Nu väger hon 5375 gram och är 57 cm lång. Stora, lilla tjejen.

En trevlig förmiddag

Jag har precis kommit hem efter en trevlig förmiddag med mamma-bebis-häng med en av Vilmas BB-kompisar. De hade både tranor och storspovar utanför huset, en grillplats med utsikt över forsen (perfekt för korvgrillning) och ett jättefint hus på vischan. Barnen sov i stort sett hela tiden så vi hade gott om tid att dricka kaffe och prata, men nu gäller det att kasta i sig lite lunch innan Arvid ska hämtas om en halvtimme. Sedan ska vi göra kålpudding.

Muffins á la näsapor

Idag är första dagen som jag är ensam hemma med båda barnen. Än så länge har det bara gått en dryg halvtimme, men jag har redan hunnit byta två blöjor, bada den minsta och klä på både stor och liten. Nu då? Igår bakade vi muffins på förmiddagen, men vi hade lite för mycket smet i formarna så de liknar mest näsapor. Tur att de är goda i alla fall.

Desperat

När man är riktigt godissugen - och då menar jag när det är riktigt, riktigt illa - kan det fungera med blockchoklad. Till och med mörk (som har legat i skåpet lite för länge) som klistrar sig fast i gommen. Där är jag nu.

Lördagspyssel och mjölkersättning

I morse gav vi oss iväg till den årliga stora vårloppisen, men kom bara därifrån med en skärbräda och en kaka. Det var ingen hit att gå med barnvagn där - trots att vi bara hade enkelvagnen med oss - men tack vare att vi inte stannade så länge så slapp vi gå i snöovädret som drog fram en stund senare.


Den lilla damen i familjen har fått börja med ersättning (som komplement till amningen) och är mycket nöjdare och gladare och sover bättre på natten nu. Skönt! Vet inte riktigt varför mjölken inte räcker till den här gången, men jag är oerhört tacksam över att det finns alternativ som mättar en liten mage. På vägningen förra veckan hade hon bara lagt på sig ett hekto och det var tydligen alldeles för lite så nu hoppas vi att det här gör susen. Vi har även hunnit med att göra gipsavtryck av Vilmas hand och fot som ska upp på väggen bredvid Arvids.

Fredagsmys?

Klockan är strax efter sex. Jag och J äter middag (min mat är något kall eftersom lillan alltid ska äta när jag äter - även om hon precis har gjort det), Vilma skriker för full hals i babysittern på golvet och Arvid matvägrar trots att det är favoriträtten korv med mos. Stämningen är på topp med andra ord. Skrikfesten slutar med en överfylld blöja ungefär samtidigt som Arvid gör samma sak. In med stora barnet i duschen och lillan får bada i handfatet. Arvid protesterar och blöter ner mig under sina rymningsförsök och Vilma gallskriker och hinner kissa på golvet under de få metrarna mellan badrummet och skötbordet. Hon kräks på J som måste byta kläder mitt i alltihop och Arvid blir sur över att behöva vänta på att få en ny blöja. När båda barnen är rena, fina och påklädda (och vi är hyfsat svettiga) är det dags att börja torka golv och samla ihop stinkande kläder som ska tvättas samtidigt som katten slickar på tallrikarna som står kvar på köksbordet. Så ser vårat fredagsmys ut idag, vad gör ni?

Blåa drömmar

Ja, ni ser ju själva vilka underbara plagg som har kommit in på KappAhl. Vill ha precis allt! Vilma passar jättebra i blått och är i stort behov av sommargrejer i storlek 68. Om man skulle gå en sväng på stan idag kanske..?