Dagens mest ångestladdade...

... insikt är att jag måste köpa en baddräkt om Arvid ska kunna börja på babysim. Aldrig att jag tänker sladdra runt i en liten bikini med bristningar och bulldegshud hängandes här och där. Nä, fy.

Presentjakt

Man hinner knappt pusta ut efter julen (och alla julklappsinköp) förrän de börjar komma. Födelsedagarna. Mia på nyårsafton, mamma på trettondagsafton, J dagen därpå och Cajsa den 17:e. Den förstnämnda och sistnämnda är dock redan klara och idag, mellan två matningar, skyndade jag ner på stan för att leta efter något till min favoritmamma. Trodde jag hade hittat en bra grej, men efter ett telefonsamtal till lillasyster stod det klart att jag måste ha tänkt samma sak för några år sedan eftersom jag tydligen hade köpt exakt samma sak då som nu. Doh! Jag börjar visst bli lite senil. Men som tur var så hittade jag andra grejer som var minst lika fina. Bara pojkvännens present kvar nu då. Den svåraste...

Avtryck

Eftersom gipset var slut i hobbyaffären så får jag vänta lite med att göra avgjutningar av lillemans händer och fötter. Men avtrycken till "mina första år" är i alla fall klara trots att det var lite klurigt att försöka svärta ner en hårt knuten liten näve.

Videoklipp

När lilleman inte äter eller suger på nappen så har han gärna fingrarna eller hela knytnäven (i alla fall så mycket som han får in) i munnen. Men! Om pappa finns i närheten så duger han alldeles utmärkt som mellanmål också.

Liten har blivit stor

Arvid har hunnit bli 60 centimeter lång - alltså åtta centimeter längre - på bara sex veckor (om nu mätningen på BB och den idag stämde). Åtta! Dessutom väger han 5430 gram. Min lilla kille är visst inte så liten längre. Jag har i och för sig märkt att hans pyjamaser har verkat lite korta i benen så igår tvättade jag igenom alla hans kläder i storlek 62 och 68. Tur det. Tänk att vi kommer tvingas lägga undan grejer som har blivit för små. Redan! Kan man inte stanna tiden?

Trissvinst och gladskit

På julaftonsmorgonen tog Arvids blöjor slut. Så jag rusade ner på Coop och passade samtidigt på att köpa en Triss som jag gav till J. Han skrapade den i morse. Och guess what? Det är tvåtusen kronor i vinst på den förbaskade lotten. Åh! Nu återstår det att se om sambon delar med sig av kakan eller äter upp den alldeles själv. Jag tycker personligen att det hör till god ton att dela med sig till den som köpte lotten. Gärna hälften av vinsten. Ehm.

Arvid har för övrigt varit en gladskit hela dagen. Han har börjat fästa blicken på föremål och kan följa dem när de rör sig. Stora killen! Imorgon ska vi till bvc och mäta och väga honom. Känns som att han kan ha lagt på sig en del under julen.

Finns här några snälla barn?

Ja, Arvid måste ha varit utomordentligt snäll under sina första sex veckor i livet för han fick otroligt mycket julklappar. Tack så hemskt mycket! Kläder i mängder (perfekt med lite större storlekar som han kan växa i), bultbräda, skallra, byggklossar, pekböcker, fingerdockor, mjukisdjur och pengar. Så imorgon ska vi fixa ett eget bankkonto åt honom och göra honom till fadder åt utrotningshotade isbjörnar eller tigrar (vi har inte bestämt oss än). Både en god gärning samtidigt som lilleman tidigt lär sig att värna om djur och natur och inte bara tar allting för givet.

Jag förstår inte hur...

... sambon kan tycka att Robin Hood är det bästa i Kalle Anka och hans vänner. Det är ju tråkigast. Tacka vet jag tomteverkstaden med den trallvänliga musiken och den romantiska snutten med Lady och Lufsen. Nu vankas det snart julmat här på Källbogatan och sedan blir det paketöppning, julgodis och familjemys. God jul!

Vuxenpoäng

Vi impulsköpte en gps idag. Typ tio minuter innan butiken stängde. Mest för att dämpa J:s nervositet inför det nya jobbet (han hävdar att taxibilarnas gps:er är så pass dåliga att han får ångest över att inte hitta till adresserna i tid). Men visst ligger det några vuxenpoäng i det också? Oh yeah. Nästa steg blir ett Volvokort.

Färdig!

Skinkan är griljerad (det blev en ekologisk köttbit i år), köttbullarna är stekta, senapen är gjord, sillen är inlagd, marsipanen, vaniljfudgen och tryffeln är klara (och provsmakade) och alla nödvändiga inköp är gjorda. Dags att börja njuta av julefriden. Dessvärre misstänker jag att jag har fått besök av J:s elaka förkylningsbakterier. Näsan droppar och luftrören piper och känns trånga. Typiskt. Men det blir nog en kul jul i alla fall. Med den lilla familjen.

När katten är borta

J är på taxi för att provköra ett pass innan det "riktiga" jobbet startar imorgon. Då passar jag och Arvid på att gå ner på stan och shoppa lite. Hähähä.

Stolta mostrar

Ett leende från lillfisen är det bästa jag vet. Även om man sover dåligt (om ens något), är uppe och byter blöjor fyra gånger under natten och ammar lika många gånger däremellan så är allting glömt när han ler. Sötungen. Däremot så hatar han att ha mössa. Så fort man sätter på honom den skriker han och gnor med huvudet så att mössan åker ner framför ögonen. Då skriker han ännu mer.


Det har inte varit några problem att få avlastning hemma i Småland. Alla har velat bära på honom, gulla med honom och bara titta och förundras. Johanna skrev att hon förmodligen är världens stoltaste moster i sin statusuppdatering på Facebook (och det är ju inte officiellt förrän man har skrivit det där) och både Cajsa och Rebecca har strålat av lycka när de har fått ögonkontakt med lillskrutten. För att inte tala om när han har "pratat" med dem. Han är verkligen en fin bebis. Den allra finaste faktiskt. Och oj, så lik han är sin pappa till utseendet.

Hjälplös

Efter att ha skrikit konstant i två och en halv timme har Arvid äntligen somnat. Fy fan för magknip. Man kan ingenting göra förutom att hålla honom riktigt nära, stryka den lilla ryggen, viska lugnande ord i hans öra, massera lillmagen, pussa på det vackra huvudet och bara vänta. Att inte kunna hjälpa gör ont i mammahjärtat.

Julstress och febertopp

Efter två dagars konstant körande och en övernattning på ett litet vandrarhem i Sundsvall (vårat rum luktade ladugård av någon anledning och jag höll på att dö) så är vi äntligen framme i ett snötäckt Piteå. Det är dock inte alls så kallt som jag trodde att det skulle vara. Men det kommer nog.

J ligger nerbäddad med feber, ont i halsen och rinnande näsa. Han såg lite glansig ut i ögonen redan i morse, men bet ihop och körde hälften av de resterande femtio milen ändå. Typiskt att han ska bli krasslig nu, bara några dagar innan han börjar på nya jobbet. Håller tummarna för att han piggnar till. Jag har julhandlat nu på kvällen, men glömde flera saker så det blir en tur tillbaka till affären imorgon. Sedan ska skinkan griljeras, sillen ska läggas in och vaniljfudgen ska kokas.

Sista kvällen med gänget

Imorgon beger vi oss norrut igen efter tio underbara dagars julledighet. Känns jättekonstigt att inte vara här på själva julafton, men vi satsar på en Tranåsjul nästa år istället. När Arvid både kan sitta, krypa och kanske till och med gå.

Precis som vanligt så har vi haft ett späckat schema. Vi har åkt på "visa-upp-barnet-för-släkt-och-vänner-turné" och både ätit supergott kött hos mormor och morfar i Ödeshög, blivit bjudna på mumsig paj och en fantastisk Arvidtårta (med skumtomtefluff) hos Erik och Louise i Linköping, hälsat på J:s två mostrar och hans morfar i Nässjö och svängt förbi finaste Mia och hennes Tomas i det fina huset utanför Sävsjö. Dessutom har Arvid fått träffa sina tre stolta mostrar.

Men idag blir det lugnt. Barnet ska badas och sedan ska vi ner på stan en snabbis, kika förbi förrådet och hämta lite av J:s gamla barngrejer och baka marsipangodis. För annars blir det ingen jul, säger pappa (som numera kallas morfar).

Grattis!

Tänk att lillkillen har hunnit bli en månad gammal. Minns knappt hur livet såg ut innan han kom. Förutom att man fick sova om nätterna vill säga. Och att man slapp kasta i sig mat för att hans mage alltid börjar kurra när jag ska äta. Men vad spelar det för roll egentligen? Han är det bästa vi någonsin har gjort.

Morgonmys framför tvn

Jag och Arvid ligger i soffan och slökollar på Gomorron Sverige. Våran nya morgonrutin. Om ett tag ska vi ner på stan och kolla in shoppingutbudet i Tranås. Jag har fortfarande en julklapp kvar att inhandla (på grund av att det jag hade beställt på nätet blev slutsålt) och lillfisen vill gärna titta på leksaker, kläder och andra bra-att-ha-saker för bebisar. Bäst att ta med den stora plånboken.

Julen är räddad...

... tack vare nätshopping. Förstår inte hur nyblivna mammor hinner handla över huvud taget. Antingen har man med sig barnvagnen i affärerna och är grymt stressad över att ungen ska vakna eller vilja ha en ny blöja. Eller så lämnar man barnet hemma med sambon, rusar ut på stan själv och är grymt stressad över att ungen ska vilja äta eller börja gråta hejdlöst. Men nu är det bara att luta sig tillbaka och vänta på att posten ska göra sitt. Skönt!

En fin onsdag

Om en timme och en kvart sitter jag i frisörstolen och blir ompysslad och fin i håret för första gången på jag vet inte hur länge. Sedan blir det några snabba (och välplanerade) julklappsinköp innan Emma och hennes lilla Milo kommer hit. Efter det blir det bakning, fika och tvättning. En fin och effektiv onsdag alltså.

Badmys

Idag har vi haft Arvid hos oss i tre veckor och vi blir bara mer och mer kära i honom för varje dag som går. Våran lilla älskling. Igår badade vi honom för andra gången och han älskade det! Skönt att slippa gallskrik i badrummet.

Utvilad

I natt har vi fått sova ostört i nästan åtta timmar med undantag för en matpaus vid sexsnåret i morse. Minns knappt när jag kände mig så här pigg senast. Underbart. Det var nog magknip som förvandlade lillen till ett gråtmonster igår för idag är han lika glad som vanligt och har fyrat av tre leenden på morgonkvisten. Älskade unge.

Solstråle vs. gråtmonster

Idag har Arvid varit på mitt jobb för första gången. Under den timmen vi var där hann han med en hel del. Hälsa på de flesta av mina arbetskamrater, bajsa riktigt ljudligt, bli ombytt på ett toalock, äta och låta oss bli övertalade att hänga med på julbord imorgon kväll. Uj. Jag bävar redan inför hur det ska gå med en treveckors, men ack så gott med en massa julmat. På Gästgivargatan dessutom. Nom nom.

Sedan vi kom hem har han varit allting annat än den glada lillkillen som var på PT. Har har gnällt, gallskrikit och varit otröstlig i flera timmar. Vi är helt slut och förbereder oss på ännu en natt med några få timmars sömn. Man börjar vänja sig.