När spänningarna släpper

Idag var det styckmordsrättegång, dag ett. Jag skickades ut direkt för att filma pressuppbådet, fixa en intervju med en rättsexpert och sedan snabbt som attan klippa ihop ett jobb till morgonsändningen. Strax innan lunch var det dags igen. Jag var oerhört nervös innan. Både över praktiska saker som var man skulle hitta parkering och hur trångt och otrevligt det skulle vara att trängas med annan ivrig press och rent prestationsmässiga saker som att få bra bilder och vara snabb i redigeringen. När allting var klart, och jag kände mig nöjd och fick beröm, gick luften ur mig. Spänningarna släppte och jag blev fruktansvärt trött. Och inte blev det bättre av att Arvid hade satt en sax i sin nya ulltröja. Ett fult hål mitt på magen. Kul att leta fram nål och tråd nu när jag egentligen bara vill sova.

Julklappsminnen

När jag var liten åkte hela familjen till Hikmet i Jönköping strax innan jul. Det var en gigantisk leksaksaffär (förmodligen kändes den större då än vad den egentligen var) där det fanns precis allt! Sällskapsspel, dockor, kulor, bilar, babygrejer, minikök, tv-spel, lego... Och under ett par timmar i affären avverkades alla julklappsinköp. Både till syskon, kusiner och oss barn. För att det skulle klaffa fick vi turas om att gå iväg med mamma eller pappa medan någon av de andra systrarna handlade och grejerna gömdes sedan omsorgsfullt i vagnen så att ingen skulle se sina julklappar i förväg. Förmodligen var det en stressig och påfrestande dag för de vuxna, men jag minns det som oerhört mysigt. Att gå och strosa bland hyllorna, storögt titta på alla saker och fundera på vad som sedan skulle ligga inslaget under plastgranen.

Tänk så skönt att kunna avverka alla inköp under en och samma dag. Visserligen kan man gå till leksaksaffären idag med, men jag har svårt att hitta saker där som inte kostar skjortan. Allting är billigare på nätet (plus att du slipper släpa hem det själv) och man kan i lugn och ro klicka runt och handla när det passar istället för att trängas med alla andra stressade julklappsköpare. Lite på bekostnad av julstämningen kanske, men å andra sidan är utbudet ett helt annat. Nä, det blir främst näthandel här i år igen. En del grejer är redan beställda. Andra har jag inte funderat färdigt på än.

Dagens lunch

Det blev tvårätters till lunch här idag. Sedan jag fick veta att det går springmask på dagis (och läste på vad det var) kan jag inte riktigt äta ris. Men ärtsoppa på en tisdag går också bra, minsann.


Nu sover äntligen lilleman och jag har satt igång ytterligare en maskin tvätt och ska dricka lite te, äta några peppisar och frossa i julpynt, julrecept och julmys. Bara två månader kvar! Och "bara" fem månader tills familjen växer. Arvid har köpt en gosig kanin till bappis (bebis) och jag en overall och en mössa.

Den lilla frisyren

Det gick bra hos frisören trots att Arvid var skeptisk mot skynket som skulle skydda kläderna från hår. Men två clementiner och en liten klase vindruvor senare var han klar. En liten frisyr! Vi har även hunnit vara på stan, städa, veckohandla, tända ljus på kyrkogården, sparka boll, gå en lång promenad, baka kakor, titta på storslalom under mysfilten, vara på biblioteket, handtvätta och leka med bondgårdsdjur. Skönt att det är måndag imorgon så att man får vila upp sig lite. På jobbet alltså. Och på tisdag är det min sista föräldralediga dag på ett tag. Från och med 1 november går jag upp till hundra procent igen.

Varför visar Barnkanalen...

... bara barnprogram för döva eller finskspråkiga barn under dagtid på helgerna? Och vem kom på den briljanta idén att ställa om klockan? Någon som uppenbarligen inte har barn som vaknar klockan sex, numera fem, på morgonen.

Muntorrhet och utrotningshotade djur

Idag har jag utmanat mig själv. Mött en rädsla som jag har burit på ganska länge. Det kanske låter jättefånigt, men jag har kört den stora företagsbilen. Den som både är bred, hög och känslig på gas och koppling. Eftersom det finns fyra andra bilar har jag undvikit den in i det sista, men idag var det bara den inne och jag var sen. Under de milen jag körde var jag alldeles torr i munnen och rutorna immade igen av att jag upprepade orden: ta det bara lugnt. Men det gick bra och vi blev riktigt bra kompisar till slut!

Nu sitter jag i soffan med ena ögat på Skavlan och det andra på WWF:s hemsida. När Arvid föddes blev han tigerfadder och om några månader är det dags att göra samma sak för lillebror eller lillasyster. En god gärning samtidigt som småttingarna tidigt lär sig att värna om djur och natur och inte bara tar allting för givet. Frågan är bara vad det ska bli den här gången? Sälar i Östersjön, orangutanger, isbjörnar eller elefanter? Några förslag?

En regnig torsdag

Började morgonen med en snabbvisit på jobbet för att ringa några samtal och boka upp dagens jobb. Susade vidare till Bilprovningen (den grå skönheten klarade sig utan anmärkning, yes!) och hämtade ut Arvids födelsedagspresent som har åkt hela vägen från Tyskland. Tillbringade förmiddagen på en högstadieskola i Öjebyn och pratade om mångfald och integration, åt lunch ute och redigerade under eftermiddagen medan regnet öste ner. Sedan har jag har badat Arvid, myst framför Bolibompa, tvättat lite kläder, beställt några julklappar och läst ut en bok. Livet efter dig. Jag tror att det är den andra jag läser i år och det har förmodligen blivit ungefär lika många filmer under året. Nytt lägstarekord.

Frisörbesök

Nu ska de bort! Arvids lockar alltså. På lördag ska han till frisören för första gången och jag håller tummarna för att han sitter still och låter tjejen klippa. I alla fall lite grann. För jag får inte röra de små guldlockarna.

Jag fryser!

Nu när det har blivit minusgrader fryser jag som en hund. Både ute och inne. Har lånat ett par fula långkalsonger från försvaret av J som jag i stort sett bor i, men efter att ha fått tips om ett underställ i finaste merinoull (typ ett sådant som Arvid har) av dagisfröknarna har jag investerat i ett set som förhoppningsvis kommer innan veckan är slut. Nu är det slut med huttrandet!

Helgen som gick

I helgen har vi haft sällskap av pappa J och vi har både bytt däck, monterat ner spjälsängen och skruvat ihop en barnsäng till Arvid (som dock har vägrat prova den än så länge), småshoppat, haft uppesittarkväll och sovmorgon och pysslat på inomhus. Arvid har dock varit snorig och hostig hela helgen och det återstår att se om han är i dagisform i morgon bitti. Idag har han visserligen vägrat tupplura på dagen, men ändå hållit god min fram till nyss och det är väl ett friskhetstecken om något. Nu ska jag börja bläddra igenom den där förundersökningen som jag nämnde häromdagen och invänta Allt för Sverige - mitt favoritprogram!

Tjejnamn

I morse deklarerade J att han hade kommit på vad bebis ska (läs: kan) heta om det blir en tjej. Inget dåligt förslag må jag säga, vi som nästan aldrig är överens annars. Men vad det är behåller vi för oss själva tills det är dags. Jag är mest rädd för att vi aldrig får användning av något tjejnamn. Oavsett hur fint det är.

Winnerbäck vs sjukstuga

Ikväll ska familjen på Winnerbäcks turnépremiär och jag sitter här i trasiga mysbyxor, en tröja med snor på ena axeln och otvättat hår medan sonen tittar på Bamse. Behöver jag ens säga att jag gärna hade bytt med dem?

Ute i god tid

Usch, jag blir nästan trött på mig själv ibland. I en kasse i sovrummet ligger fyra inslagna farsdagspresenter (två till J och två till världens bästa "moffa") och väntar. Fars dag är inte förrän om en månad. Jag har redan fixat två julklappar, köpt en stickad overall till bebisen och börjat fundera över födelsedagar som kommer i början av nästa år. Snacka om att vara förberedd. Och tråkig.

Att jubla över fel saker

Många av mina kollegor har jublat över dagens nyhetsflöde och glatt utropat att de älskar sitt jobb. Jag kan inte riktigt hålla med. Visst har det varit fullmatade sändningar där den ena "stora" nyheten har avlöst den andra, men en arbetsplatsolycka på SSAB där två pitebor drunknade i trehundra kubikmeter tjära, bevisning i form av blodspår mot en styckmordsmisstänkt 22-åring och en mamma och hennes tre månader gamla bebis som fick livshotande skador efter att ha blivit påkörda av en bilist får inte mig att jubla över mitt yrkesval utan väcker snarare ett oerhört medlidande för de som har drabbats eller är anhöriga. Och jag kan bara beklaga att andra journalister njuter en dag som denna.

Sjukstugetorsdag

Snön yr utanför fönstret, jag sitter och märker Arvids vinterkläder och den lille sjuklingen har kuddmys på golvet tillsammans med Sisis och tittar på Bamse. En ganska behaglig sjukstugetorsdag trots allt. Men i helgen ska jag börja plöja igenom en 400-sidig förundersökning inför en omfattande rättegång som jag ska bevaka om några veckor. Styckmord. Inte alls lika behagligt.

Som en blixt från klar himmel

Arvids vrålförkylning och torrhosta kom från ingenstans. Precis lika plötsligt som den första snön som la sig under morgonen. Tur i oturen att vi kan vara inne och mysa hela dagen (och förmodligen imorgon också) eftersom vi inte har bytt till vinterdäck än. Dumma snö, du skulle ju inte komma förrän till helgen.

Tomt

Så har den tjocka katten flyttat. Den sista timmen låg han framför ytterdörren och jamade oavbrutet och precis innan de kom gick han och la sig i transportburen. De verkar ha ett sjätte sinne, de där små liven. Kanske tyckte han att det skulle bli spännande och skönt att byta miljö. Arvid vinkade så fint till honom och sa: hej då, Zamo. Det känns bra att han förstår att han är borta, men det blev oväntat tomt här hemma. Har gått runt och plockat med grejer och inte riktigt vetat vad jag skulle göra. Arvid har försökt leka med kameler, kossor, elefanter och andra plastdjur med Siri, men hon har inte varit särskilt intresserad av djurparken som har promenerat över hennes rygg.

Den lille lövkrattaren

När jag hämtade Arvid på dagis innan höll han glatt på att hjälpa Åsa med att kratta löv och göra fint på gården. I bilen på väg hem frågade jag vad han hade fått göra idag. Jobba, svarade Arvid med en suck. Hahaha!

Arvid ska bli storebror

I början av april, om sisådär 174 dagar enligt beräkningar, blir tre fyra. Är i vecka 16 och mår hur bra som helst. Tröttheten har gått över och jag orkar till och med vara vaken till tio på kvällarna igen, något illamående har jag knappt haft och inga andra direkta krämpor heller. Är mer sugen på sött än förra gången då jag saltade precis allting lite extra, men förutom att magen växer och att jag säkert har lagt på mig något kilo känns allting som vanligt. Längtar så efter någon liten buff eller spark för att det ska kännas mer verkligt.

Vi har visserligen varit på KUB-test för några veckor sedan och risken för kromosomfel är en på tolvtusensetthundrafyrtiosex. Det känns väldigt, väldigt skönt och efter det har i alla fall jag kunnat slappna av mer. Vi fick se ett hjärta, två hjärnhalvor och en perfekt liten sötnos som snurrade runt på skärmen. Och om tre veckor får vi förhoppningsvis veta om det är en tjej eller en kille. Inte för att det spelar någon roll, men jag tror att jag redan vet (kvinnlig intuition kanske). Vad tror du?

Mot ett nytt hem

Zamzor ligger och inväntar fotbollen, till synes helt obrydd om att han ska flytta till en ny familj. Blocketannonsen gav oväntat stor respons och ett tiotal personer har hört av sig, två har varit här och tittat och nu är det klart att han flyttar någon kilometer söderut. Till ett stort fint hus där jag är säker på att han kommer att trivas alldeles ypperligt. Ska packa ihop hans saker nu ikväll och mysa lite extra mycket. Imorgon kväll är det dags att säga hej då.

Oktober 2009 - 2013

För ganska exakt ett år sedan summerade jag vad jag hade gjort i mitten av oktober de senaste fyra åren.
* 2009 låg jag däckad i svininfluensa efter att ha varit på en förskola och gjort ett inslag om just det faktum att nästan alla i hela klassen var sjuka. Jag låg nerbäddad med hög feber i mer än en vecka och kände mig inte helt frisk igen förrän efter tre.
* 2010 var jag och J i Prag - världens vackraste stad - och åt god (och billig) mat, gick på museum, strosade över Karlsbron, drack öl, hängde på jazzklubb, lyssnade på en symfoniorkester och njöt av alla små kullerstensgator och den härliga atmosfären.
* 2011 var jag höggravid, gick hemma med graviditetspenning, hade ont i svanskotan, packade bb-väskan och gjorde garntomtar och annat julpyssel för att fördriva tiden.
* 2012 var jag mammaledig, hängde mycket på öppna förskolan och sångstunder med andra mammor och barn, drack kaffe som hade hunnit kallna och förundrades över hur snabbt Arvid växte upp.
* Och 2013 då. Gravid med en lillebror eller lillasyster (om tre veckor vet vi förhoppningsvis vilket det är). Går in i vecka 16 imorgon och mår hur bra som helst, men mer om det i ett separat inlägg. Livet alltså. Vilken fantastisk resa.

Ett tufft beslut

Våran busiga snart-tvååring kan inte låta bli att jaga tjocka katten som inte är så atletisk eller snabb i svängarna. Katten är stressad och tillbringar gärna dagarna gömd bakom duschdraperiet - i mörkret där ingen ser honom. Jag har fått öka på mina doser Bricanyl och Pulmicort på grund av allergin och har ständigt ett lätt pip i bröstet. Jag varken orkar eller hinner pyssla om honom som förr och ingen av oss mår egentligen bra av situationen som är nu. Därför har vi bestämt att Zamzor ska omplaceras ganska omgående. Bara idag har det ringt och mailat sex personer som har charmats av den "lilla" kattpojken. En familj ska komma och hälsa på honom redan imorgon kväll. Och turligt nog så känns det helt rätt.

En snyggsliten väska

Det här kan vara mitt livs fynd. En snyggsliten väska från Bölebyns garveri som har fungerat som skolväska för drygt femtio år sedan. Visst, den behöver lite kärlek och omtanke, men jag gillar att det syns att den är använd. Hundraåttio kronor för ett stycke lokalhistoria. Jag är så kär.

Bustrollet

Tidig uppstigning. Även om det är lördag. Mitt lilla bustroll har fullt med energi en sekund efter att han har vaknat, men för att grannarna ska få sova lite längre än till sex smyger vi omkring med tofflor. Fast Arvid springer mest fram - så snabbt att det fläktar i håret. Efter att ha vägrat havregrynsgröt länge, länge och nästan enbart levt på macka provade vi idag igen till frukost. Och oj, så gott det var! Han åt nog mer än vad jag gjorde. Plus en macka!

När man börjar fredagen...

... med ett cellprov kan väl dagen bara bli bättre. Eller? Ikväll blir det tacosmys med lillplutten som envisas med att sova nära, nära numera. Annars gallskriker han tills han blir hes. Märkligt. I början av veckan gick det så bra att sova hela nätter i egen säng. Hoppas att det vänder snart.

Mamma-Arvid-dag

På föräldralediga dagar får man ligga och mysa i sängen lite extra länge på morgonen. Kramas och prata om vad man ska göra idag. Och så hinner man äta frukost med levande ljus och titta på favoritprogrammet Yakari. Efter förmiddagsfrukten träffade vi Emma och Julia för en playdate, men för Arvids del blev det inte så mycket leka. Han satt mest i mitt knä och tittade förundrat på Julia som var överallt, lekte med precis alla leksaker hon hade och läste tre böcker - samtidigt! Så fort han plockade upp något skrek hon "miiiin" och slet den ur handen på honom så efter en stund gick han och hämtade sina skor i hallen och sa: mamma, bilen. Lilla älsklingen.

Efter maten ska vi fixa lite med bilen. Tvätta rutor, städa lite invändigt och ställa kupévärmaren på plats. Sedan måste vi ner på stan en sväng och passa på att vara ute i det fina höstvädret. Plus att vi ska plocka upp en ny säng till Arvid.

Det finns så många barn som det är synd om

Efter att ha läst flera hemska artiklar i kvällspressen de senaste dagarna kramar jag Arvid lite extra hårt. Det finns så många barn som far illa och jag får en klump i halsen bara jag tänker på föräldrar som inte borde vara föräldrar och det lidande som de utsätter sina oskyldiga barn för. Jag har bland annat läst om en åttabarnsmamma i England som lät sin fyraåring svälta till döds och sedan lät honom ligga död under en massa bråte i barnsängen - i två år. Under tiden köpte hon sprit och droger för barnbidraget. En annan mamma, fast i Sverige, står åtalad för att regelbundet ha bundit fast sin autistiske son i sängen så fort de kom hem från dagis och låst dörren. Där fick han sitta och gråta till nästa morgon, helt utan mat, möjlighet att gå på toaletten eller mänsklig kontakt, eftersom hon inte orkade med honom. Häromdagen stod det om en pappa som hade spikat igen alla flyktvägar och sedan tänt på en stuga där hans tre små barn låg och sov för att hämnas på sitt ex. En treåring och en femåring dog i lågorna och pappan greps efter ett misslyckat självmordsförsök. Min lilla skatt är det mest värdefulla jag har och allt jag gör är för hans bästa. Han kommer alltid, alltid i första hand och jag förstår inte hur folk inte kan göra allt för att skydda och ta hand om de små. Som inte förstår det ansvaret som barn innebär.

Isiga rutor

Idag fick jag skrapa rutorna för första gången den här säsongen. Termometern visade nollgradigt och lampan i bilen varnade för halka. Usch. Dags att leta reda på kupévärmaren och damma av vinterdäcken (snart).

Tatueringsfunderingar

Jag gjorde min första tatuering när jag var... tjugo tror jag. Den andra kom till ett år senare och den tredje 2007. Tanken på en till, eller att göra om en av de befintliga som har börjat blekna, har funnits länge och nu har ett koncept som jag verkligen vill göra sakta vuxit fram. Det är en form av hyllningstatuering. Till den jag är och har blivit och till min mormor och morfar som jag tillbringade mycket tid med som liten. De tog ofta med mig ut i skogen och vi plockade svamp och bär, morfar lärde mig vad fåglar, mossor och blommor hette (jag kan dem än idag) och så fikade vi innan vi åkte hem. Jag tänker mig en linnea (Smålands landskapsblomma), där Arvids namn står lite diskret skrivet i rotsystemet, i skogsmiljö. Kanske lite lingon- och blåbärsris, någon liten fågel. Ja, det får vara upp till tatueraren att skissa upp något vackert. Kanske 2015..?