Sociala dagar och familjetid

Igår kväll mötte jag upp Elin och Emma och åt middag på Bishops. Jättetrevligt att få surra lite med vänner man inte har sett på länge. Idag tog barnen sovmorgon till nio (!) och just nu håller vi på att göra oss i ordning för att åka till Micke, Louise och Tilda för lekstund och lunch. Det ska bli jättekul det också. Vi behöver dessutom planera lite nyårsmat eftersom vi är sex vuxna och fyra barn som ska äta trerätters och fira tillsammans i år. I eftermiddag blir det eventuellt en sväng på loppis och imorgon har vi planerat en utflykt till isbanan. Man får låna gratis barn- och vuxensparkar där, väderprognoserna visar sol och bara några få minusgrader och jag tänker mig en liten väska packad med banan, pepparkakor och kaffetermos. Känns som en alldeles perfekt familjegrej.

Första julen i huset

Och så var julen över för den här gången. Den första i huset. Redan på morgonen märktes det på barnen att det inte var vilken dag som helst för de sprang omkring, hade svårt att sitta still och var ovanligt högljudda och exalterade. Vi hade förberett en skattjakt med lappar från tomten som ledde fram till en "julstrumpa" och där fanns det en bilbana till stora A och en docka med tillhörande docksäng till lilla V. Perfekt sysselsättning när föräldrarna skulle förbereda maten...


... som blev hur bra som helst. Lagom många sorter och lagom jobbigt att förbereda. Jag var mest stolt över mina crepes som faktiskt blev i samma klass som mormors - om än de kanske inte blev lika snygga. Barnen åt med god aptit och Arvids favorit var rödbetssallad medan Vilma tyckte bäst om prinskorv.


Efter Kalle Anka och lite mellis kom tomten och plingade på dörren. Han hade dock många att åka till så han lämnade bara säcken utanför dörren. Nästa år kanske han har tid att komma in..? Barnen fick så fina saker - pyjamas, djurmössa, dammsugare, böcker, plusplus och pengar - och vi med. Tack!



Idag har vi varit riktigt trötta allihop, men barnen har roat sig med alla nya grejer. Arvid har i stort sett byggt med lego hela dagen och Vilma har dammsugit och lekt katt. Jag har bytt lakan i alla sängar, tvättat alla lakan, städat, plockat undan och tagit itu med diskberget från igår och nu sitter vi framför en brasa och tittar i chokladasken. En fin juldag, trots allt. Imorgon har barnen bett om att få åka till Coop (eh, okej?) och att vi ska gå ut och åka spark. Det känns som att vi nog ska lyckas uppfylla de önskningarna. Eventuellt blir det en tripp till mellandagsrean på Jysk också och ett biblioteksbesök.

Dagen före dopparedagen

Ungefär klockan 18 inföll julefriden. Skinkan var provsmakad, tomtegröten var klar och julbrödet var färdiggräddat. Efter kvällsmaten badade barnen och byggde med lego (tillsammans!) fram till sovdags. Eller sovadask som Vilma säger. Och på tal om det - här har ni en liten videosnutt med vårat språkgeni. De andra, jämnåriga barnen på dagis pratar med enstaka ord. Vilma svänger sig med typ femordsmeningar och har gjort så ett tag. Sötgumman. Imorgon väntar din andra jul. Det blir spännande.

Småtomtar

Jag orkar inte ens tänka på det faktum att vi har haft magsjuka i huset i snart två veckor och att snön håller på att regna bort utomhus. Istället tvingar jag på barnen tomtekläder och grejar med årets julkort som ska skickas iväg snart. Och trots att jag är sjukligt less på att vabba, torka golv, springa med spyhinkar, byta kläder och lakan, tvätta och ständigt gå runt med en illamåendekänsla så finns det inga finare tomtar än de här två.

VAB-onsdag

Idag var det min tur att vabba. Arvid har inte kräkts idag, men de senaste tre dagarna har det kommit helt utan förvarning så jag är ständigt på tå. Vi har tittat på barnprogram, letat fram en jullåda i källaren och satt upp ljusstakar och stjärnor i fönsterna, byggt en koja av filtar och stolar och tittat på sopbilen som tömde våran tunna idag. Båda barnen sover och jag sitter och tittar ut på snön som håller på att regna bort. Häromdagen var det -15 och idag +2. Det svänger fort. En kebabpizza med pommes och äkta kebabsås á la Tranås skulle sitta fint nu, denna gråslaskiga skitonsdag.

Årets första magsjuka

Det var länge sedan som jag var så här trött. Jag orkar knappt gå upp ur sängen på morgonen - trots att jag har lagt mig tidigt dagen innan - jag är tung i huvudet och känner mig inte riktigt fokuserad på jobbet, hjärnan är seg och jag kan komma på mig själv med att sitta och titta ut genom fönstret utan att veta hur länge jag har suttit så. Jodå, jag har ju fått fönster på kontoret nu när vi bygger om på övervåningen. Fyra stycken faktiskt! Bara att kunna få lite dagsljus och se vilket väder det är gör mycket för humöret. Men energin saknas fortfarande.

I lördags mötte jag upp några vänner och åt gott på restaurang, drack några glas vin och gick vidare till en spelning med Great Gig. De gör en hyllningskonsert varje år med olika teman och i år var det Coldplay som gällde. Jättekul och trevligt! Men jag hann knappt slå upp ögonen på söndagsmorgonen innan Arvid kräktes rakt ut på vardagsrumsgolvet. Magsjuka. Givetvis. Så i flera dagar har vi tvättat, badat barn, burit runt på spyhinkar, försökt hålla ungarna ifrån varandra för att minska risken för smittspridning, torkat golv, köpt blåbärssoppa och halvsovit om nätterna för att man ska hinna upp om magsjukan slår till igen. Vilma verkar pigg och kry, men det känns bara som en tidsfråga. Jag var inte riktigt förberedd på att magsjukesäsongen skulle börja redan. Jag hade snarare tankarna på julpynt, lussebullar och pepparkakshus, men jag tror vi väntar tills hushållet är smittfritt. Och då ska jag sova. Oj, vad jag ska sova.

Fyra år

I morse flög Arvid upp ur sängen när vi hade sjungit för honom för att se hur mycket han hade vuxit under natten nu när han var fyra istället för tre år. "Och vilka stora händer jag har fått". Haha! Sedan fick födelsedagsbarnet öppna paket innan det var dags för frukost och dagis. Han ville inte ens åka dit utan vara hemma och bygga med sitt nya rymdlego och spela Honungsjakten så jag tror att jag vad vi ska göra ikväll. Om en stund ska jag hämta finbarnen, sedan tänkte jag mig köpepizza, en mysig hemmakväll och det sista fixandet av tårtan. Och mer paketöppning. Givetvis.

Pappersflygplan

När jag var liten lärde min pappa mig att vika flygplan och båtar av ritpapper. Idag visade jag Arvid hur man gör. Först ritade han lite fint på pappret, sedan vek vi ett "supersnabbt" flygplan.


Och som han har lekt med det där. Det har flugit fram och tillbaka genom köket, hallen och vardagsrummet hela dagen. Kraschlandat på nosen, svävat genom luften och glidit längs golvet. Tänk att något så enkelt kan vara så roligt.

Ont i magen

Nu ringde chefen. Han vill att jag ska komma in på möte om en timme. Arvid får följa med trots att han är sjuk. Fy, vad ont i magen jag fick. Nu avgörs det.

Hemska tankar

Jag har precis läst ut boken Varför gråter inte Emma? som handlar om den fruktansvärda händelsen i Arboga 2008 då en kvinna mördade två små barn, 1 och 3 år gamla, med en hammare. En kvinna som var olyckligt kär i barnens pappa och Emmas man. Emma blev också svårt skadad och svävade mellan liv och död. Jag förstår egentligen inte varför jag läser så hemska saker. På ett sätt vill jag veta hur man kan hitta styrkan att gå vidare efter att ha varit med om någonting så fruktansvärt - för det känns som en omöjlighet. Men det faktum att barnen var lika gamla som Arvid och Vilma gör att ögonen tåras så mycket att det är svårt att urskilja bokstäverna på sidorna. Hur kan man ens ge sig på små oskyldiga barn? Som går runt i pyjamas och dricker välling i nappflaska. HUR?!

I morse träffade Malou på tv en kvinna vars ex-man tände eld på stugan där deras tre gemensamma barn låg och sov på Dalarö för två år sedan. Innan han tände på hade han barrikaderat alla utrymningsvägar, men den sjuåriga dottern lyckades ändå ta sig ut. Hennes två yngre bröder hade inte en chans. Jag blir nästan illamående. Både av den fruktansvärda, avskyvärda och hjärtlösa händelsen och för att det är näst intill omöjligt att inte dra paralleller till mina egna barn. Mina fina ögonstenar som jag skulle göra allting i världen för. Skulle det hände dem någonting skulle jag sjunka ner i ett bottenlöst hål och aldrig komma upp igen. Så känner nog de flesta föräldrar. Men kanske kan man ändå fortsätta leva med sorgen - det var ju de här två kvinnorna levande bevis för.

En obrukbar vänsterhand

I över en vecka har jag haft ont i vänster långfinger. Det är svullet på fingertoppen, blårött och utan känsel, men jag har varken klämt det eller fått något sår. När jag skulle skära äppelbåtar till barnens matsäck i morse höll jag upp fingret för att det inte skulle göra ont och vad tror ni händer då? Jo, självklart skär jag mig. I ett annat finger. Så nu är vänster hand näst intill obrukbar, men jag ska ändå försöka mig på lite bakning ikväll. Bara tio dagar kvar till Arvids kalas och jag har en tårta och fyra sorters kakor att baka.

Dagens låt: Wasn't expecting that med Jamie Lawson. För att livet snabbt kan ta nya vändningar. Man ska aldrig, aldrig, aldrig ta något för givet utan vara glad tacksam för det man har.

Ute i god tid - minst sagt

Farsdagspresenter till min egen pappa och J? Check. Presenter till Arvids födelsedag om två veckor? Check. Julklappar till hela familjen? Ja, de har varit klara i flera veckor. Födelsedagspresenter till J i början av januari? Jajamensan. Ibland blir jag lite trött på mig själv, men samtidigt slipper jag stressa runt på stan och julhandla i sista minuten utan kan bara sitta och dricka glögg och äta pepparkakor hela december.

En av de sista sommardagarna

Det blev ju ingen vidare sommar i år, men i augusti kom den äntligen. Sommarvärmen. Och en dag i mitten av månaden när vi hade varit på inskolning på dagis packade vi badkläderna och gick ner till Kärleksstigen för ett dopp. Bilderna har legat bortglömda på minneskortet fram till igår och jag kan riktigt känna den värmande solen och det ljumma vattnet bara av att titta på dem.

Finbarnen

Här är finbarnen för ett år sedan. Arvid skulle precis fylla tre och hade klippt av sig de långa, ljusa lockarna och Vilma var drygt ett halvår...


... och här är de nu. Bästa kompisarna. Vissa dagar i alla fall. Som lagar mat tillsammans, bygger med lego, springer omkring, bråkar om samma leksaker, leker kurragömma, läser böcker (Vilma bläddrar helst i Clas Ohlson-katalogen) och bygger med tågbanan. Ni berikar mitt liv - varje dag!

Vardagsstress

Igår stressade jag hela arbetsdagen för att hinna gå redan vid tre. Då skulle jag nämligen hämta Vilma och åka till bvc för vaccinering, men eftersom dagis stängde redan vid 16 på grund av arbetsplatsträff var jag hur stressad som helst även under besöket. Särskilt när det skulle bytas blöja mitt i alltihop och när den lilla damen vägrade ta på sig ytterkläderna och vred sig som en mask. Vi småsprang till bilen och skyndade oss att hämta Arvid som stod påklädd och klar utomhus - sist kvar givetvis. Sedan åkte vi på hästjakt inne i stan eftersom jag och Vilma hade sett en häst stå bunden vid busstationen en liten stund tidigare, men den var försvunnen. Istället åkte vi och köpte pizza eftersom jag inte kände för att laga mat. I morse skulle jag lämna blod och cyklade som en idiot för att hinna dit i tid och samtidigt hinna hämta andan innan det var min tur. Det tog längre tid än vanligt och plötsligt var jag jättesen till jobbet. Och så fortsätter det. Stress, stress, stress. Idag är det dock J som hämtar barnen så det stressmomentet slipper jag. Däremot ska jag skynda mig hem nu och börja med maten. Och försöka hitta ork att plugga matte till högskoleprovet ikväll.

Turbulent

Det är turbulent på jobbet med miljoner som ska sparas, folk som ska få sluta, förmåner som ska dras in, förändringar gällande arbetsuppgifter, omöjliga val som ska tas och andra grejer som man inte kan påverka utan bara får finna sig i, dålig stämning på arbetsplatsen, mycket huvudvärk och ont i magen, chefer som bara ser siffror och inte medarbetare och som ställer helt orimliga krav. Och mitt i allt ska man ändå jobba på och prestera som vanligt, vara en bra och glad mamma och fru. Eftersom många på jobbet har jobbat där i hundra år ligger jag risigt till om man enbart tittar på LAS, men om man även ska väga in kompetens och hur värdefull den är för företaget blir det inte lika enkelt. Men vi vet väldigt lite - men alla förändringar ska vara gjorda innan året är slut - och det är otroligt jobbigt.

Jag ska jobba kväll ikväll och känner mig ganska osugen på att tillbringa fredagskvällen på jobbet istället för hemma med familjen. På grund av mycket extraarbete, föräldragrupper och annat så har vi knappt träffats alls i veckan känns det som. Men jag har både på förslag att vi ska åka till badhuset eller gå på barnteater i helgen så att det blir lite extra roligt för barnen då i alla fall. För det är det sannerligen inte just nu. Roligt alltså.

Tre

Alla goda ting är tre, heter det väl. Men även de dåliga tydligen. Först gick ju bilen sönder (servopumpen), några dagar senare exploderade bakdäcket på cykeln när jag och Arvid var ute på cykelutflykt (självklart jättelångt hemifrån och jag var måttligt road över att behöva gå hela vägen hem) och igår pajade micron. Hallå, det räcker liksom nu! Dessutom var Arvids skalbyxor plötsligt försvunna igår när jag skulle hämta honom på dagis. Jag hoppas de hänger på kroken nu när jag hämtar barnen - och köper en spade. Imorgon börjar projekt spaljé.

Kalasplanering

Arvid har börjat planera sitt fyraårskalas och ni vet ju hur jag är. Alltid ute i god tid. Datumet är spikat, likaså innehållet i fiskdammspåsarna och tårtan är också bestämd. Nu är det bara fikat kvar. Ja, baka kommer jag ju inte börja med än på ett tag, men jag tänkte satsa på en bulle, en mjuk kaka och kanske tre andra sorter. Dels är det kul att baka och dels så har Arvid bjudit en tidigare deltagare i tv-programmet Hela Sverige bakar så jag känner pressen, haha!

Ledig, jobbig torsdag

På torsdagar är jag och barnen hemma. Lika mycket för min skull som för deras - om jag ska vara ärlig. Efter tre intensiva dagar med jobb och dagis är det rätt skönt att slippa ställa klockan, att kunna göra lite vad man vill och samtidigt få lite praktiska saker gjorda hemma. Disk, tvätt, städning och sådant som är tråkigt att göra på helgen. I en drömvärld skulle torsdagar kunna betyda att vi målar, lägger pussel, bygger med tågbanan alla tre eller går till lekparken, men verkligheten är en annan. Efter en förmiddag med barn som inte kommer överens, någon som gråter hela tiden, ungar som inte vill klä på sig ytterkläder, en snabb runda på stan med en som inte vill sitta still i vagnen och en som inte vill lyssna, mellis som hamnar på golvet, en liten som vägrar sova trots övertrötthet och en stor som vägrar vara tyst så att den lilla vaknar när hon äntligen håller på att somna är jag helt slut. Kaffet är kallt för länge sedan och jag längtar tills ikväll när man får gå och lägga sig. Men det var i alla fall skönt att sova till åtta i morse och att äta frukost i över en timme utan att det gjorde något.

Gräsänka med hög puls

Jag har så dåligt samvete över att jag aldrig hinner skriva längre. Bloggen fungerar ju även som en slags dagbok och det är jätteroligt att kunna gå tillbaka och titta på bilder och se vad man gjorde, men det fungerar ju inte om man aldrig skriver något. Förra året vid den här tiden gick vi på husvisningar, drömde och skissade, för två år sedan var jag förkyld och för tre år sedan åkte jag och Arvid till Småland och hängde med min familj i några veckor. Och vad gör jag i år då? Jobbar. Mest. J är på jobbresa i Kiruna så jag är ensam hemma med ungarna. Bilen är trasig, cykeldäcket har för övrigt också gått sönder, men vi har fått låna en bil av några kompisar så att vi får vardagen att fungera. Så just nu stressar jag mest. Stressar med att få iväg alla till jobb / dagis på morgonen, lämnar en gråtande Vilma och susar vidare mot jobbet, stressar för att hinna klart innan barnen ska hämtas igen, stressar hem och fixar mat medan jag har två trötta och gnälliga barn som drar mig i benen, stressar med att plocka undan, diska, göra barnen i ordning för natten och hinna leka lite... däckar i soffan. Typ. Men imorgon är vi lediga och ska göra så lite som möjligt och på kvällen kommer J hem!

VAB och ommöblering

Efter inte ens två veckor på jobb / dagis var det dags för... VAB! Såklart. När jag hämtade Arvid från dagis igår var han helt borta och bara satt och stirrade med glansiga ögon, näsan rann och han hade däckat på soffan på dagis medan de andra åt lunch. Varför de inte ringde efter oss vet jag inte, men han fick i alla fall vara hemma idag medan Vilma var iväg på sin första utflykt med ryggsäck och matsäck. Vi läste lite Bamsetidningar en stund, men sedan började det krypa i benen. Så jag började möblera om, tömde fyra bokhyllor på grejer och flyttade på dem, dammtorkade, flyttade på ett hörnskåp och ställde tillbaka alla böcker och andra smågrejer. Jag tycker själv att det blev jättefint. Vi får väl se vad maken säger när han kommer hem från sin afterwork.

En sorgens dag för journalistiken

Igår firade jag sju år som anställd på Piteå-Tidningen, men förkylningen och migränkänningarna som jag fick i present var inget vidare. Men det var när jag satt på föräldramöte på dagis på kvällen som den riktiga käftsmällen kom. Konkurrenterna NSD och Kuriren i Luleå säger upp alla sina fotografer, personal på 24Norrbotten (där jag jobbar) samt flera andra redaktionsanställda. "Vi sparar där det gör minst skada" heter det. "Läsarna kommer knappt att märka någon skillnad" säger vdn. Totalt är det 18 personer som ska bort och jag känner oron växa. Allt fler journalister sägs upp och de stackarna som är kvar förväntas producera och leverera mer och mer. Reportrarna ska fota själva för det är ju inget svårt att hålla i en kamera. Eller?! Och när de ändå håller på kan de väl sköta bildhanteringen, lägga ut på webben och redigera i papperstidningen också innan de stupar av utmattning? De senaste åren har TV4 tvingats lägga ner sina regionala stationer, SVT sa upp många nyhetsmedarbetare häromåret, många redigerare på ovan nämnda tidningar fick sluta för inte alls länge sedan och nu det här. Lokaljournalistik verkar inte vara värt ett skit för allmänheten. För det är ju där problemet ligger. Att annonsintäkterna djupdyker och likaså antalet prenumeranter. Hur man ska få folk att betala för våra produkter är en gåta och jag tycker att det är både tragiskt och sorgligt att se vart utvecklingen är på väg. Kanske är det dags att ha en plan b..?

Fåtöljtankar

Jag har fåtöljsurfat en del de senaste dagarna och fastnat för den här. Tänk så mysigt att sitta och kura i den framför våran kamin i vinter. Undrar om det ska få bli årets julklapp? En till mig och en till maken...

Loppislördag och trädgårdssöndag

Oj, den här helgen gick i rekordfart. Men så har vi gjort en hel del också. Igår åkte vi på en loppisrunda efter frukosten, sedan gick Arvid och jag till stan och köpte jeans till honom medan Vilma och J beställde någon reservdel till rakapparaten. Vi åt varm smörgåstårta till lunch, drack kaffe ute i solen och hade fina vänner på middag lite senare på kvällen. Barnen lekte jättefint ute ända fram till läggdags och vi avslutade dagen med rabarberpaj och glass.

I morse gick Arvid och jag upp tidigt och gav oss ut på en cykeltur och köpte söndagsfika. Resten av dagen har vi varit ute i trädgården. Jag har planterat om smultronplantorna, rensat i jordgubbslandet och planterat sticklingar i en annan pallkrage, grävt bort ett litet träd, ogräsrensat i rabatten, tagit bort en del blommor och gett plats för nya som vi tänkte sätta nästa år, krattat gräs som låg kvar efter gräsklippningen, luftat komposten, klippt ner perenner som har gjort sitt för i år och vattnat ordentligt. Nästa projekt är att klippa den vildvuxna häcken mot grannen, men det får bli nästa helg. Enligt meteorologerna är det sista dagen på sommaren imorgon - dagstemperaturen kommer att sjunka från 20 grader till tolv bara över en natt - så jag tänker mig middag och glass på altanen imorgon. Men nu ska jag märka dagiskläder och hoppas att Vilmas snoriga näsa slutar rinna under natten. Nästa vecka väntar föräldramöte, afterwork och en trädgårdsdesigner som ska komma och hälsa på oss. Det blir spännande!

Vardag igen

Jag känner mig riktigt dålig på att skriva just nu, men våra dagar är så fullspäckade att man inte orkar. Eller glömmer bort. Vi går upp tidigt och oavsett vilken tid det är ska man stressa för att få alla klara för dagis eller jobb (för det är alltid någon som inte vill äta, som behöver byta kläder precis när vi ska åka eller som är allmänt tvärtemot). Lämning av ett glatt och ett gråtande barn på dagis, snabb färd vidare mot jobbet där man alltid är minst tio minuter sen och sedan åtta timmars jobb där jag brottas med prestationskrav, känslan av att ha tappat mycket snabbhet som krävs för att hinna färdigt i tid och pressen över att jag inte får glömma bort tekniska detaljer eftersom inslagen då inte blir så bra som jag vill. Fort, fort till dagis igen och snabbt, snabbt hem för att laga mat samtidigt som ungarna grinar för att de är trötta. Vi äter, badar, diskar, läser bok och säger godnatt vid halv åtta. Sedan sitter jag och J i soffan och pustar ut en stund innan det är läggdags för oss också. There you have it.

Men idag är jag föräldraledig och jag och barnen ska bara vara hemma och ta det lugnt. Det har regnat i natt (och självklart har vi stövlar och regnkläder på dagis) så vi stannar inne tills det har torkat upp. I eftermiddag kommer en kompis och fikar lite. Det ska bli trevligt. Och imorgon är vi tillbaka i ekorrhjulet igen. Tur att det snart är helg igen - så att man kan få dammsuga, tvätta, rensa ogräs, klippa gräs, handla och annat tråkigt som man inte hinner i veckorna.

Badmys på stranden

Direkt efter dagishämtningen tog jag med badkläder och barn och gick ner till Kärleksstigen för lite välbehövlig svalka på en av de små strandremsorna som finns där. Ungarna hade jätteroligt och plötsligt hade klockan flyttat sig flera timmar framåt och det var dags att gå hem och fixa mat. En helt fantastisk dag som avslutades med egenodlad potatis till middag. Gott, som Vilma brukar säga. Inskolningen gick något bättre idag och jag väntar med spänning på att se om trenden håller i sig imorgon. Jag har även gjort sjuttio köttbullar och köpt ett par träningsshorts, men skorna var fortfarande slut i butik så första löprundan får vänta lite. Men det är bara bra för då hinner jag försöka få liv i min gamla iPod.

9,5 kilometer

Igår kväll vann jag en cykel på auktion på en köp- och säljsida på Facebook och fick den till ett mycket bra pris. I morse var jag och hämtade den, på förmiddagen tvättade jag av den, mitt på dagen monterade vi dit barnstolen på pakethållaren och i eftermiddags tog jag och Arvid med oss en varsin banan och gav oss ut på en provtur. Vi tittade på sjukhuset och Badhusparken, kände på vattnet vid Norrstrand och åt matsäcken längst ut på en brygga, cyklade förbi dagis och studentområdet där jag bodde när jag var "ung". Allt som allt, nästan en mils cykling. Det känns faktiskt i benen nu på kvällen, men så roligt det var! Imorgon hoppas jag att sportaffären har fått in löparskorna som var slut sist jag var inne. Det är nya tider nu. Dags-att-börja-röra-på-sig-tider.

Ny jobbstart: 20 augusti

Torsdagen var en bra inskolningsdag jämfört med igår som var raka motsatsen. Vilma grinade och sprang efter mig så fort jag inte stod och höll henne i handen så jag stannade medan de åt frukt för att hon skulle känna sig lite tryggare. Med lite äpple i magen försvann hon iväg in i lekstugan och personalen tyckte att det var lämpligt att jag skulle gå då, men jag hann knappt stänga bildörren innan jag hörde den välbekanta gråten och ordet "mamma" ropas efter mig. Tydligen hade hon varit ledsen större delen av förmiddagen (men ändå ätit och sovit bra) och sedan fortsatt efter vilan. Stackars lilla gosungen! Med Arvid var allting så enkelt. Han trivdes bra med en gång och de dagarna då han har gråtit när vi har sagt hej då under de senaste 2,5 åren som han har gått på dagis har varit lätträknade. Men Vilma verkar behöva mer tid på sig och därför har jag och fröknarna - i samråd med min chef - kommit överens om att ge det ytterligare tre dagar nästa vecka. Det känns bra för allra viktigast är ju att min dotter känner sig trygg - och jag också för den delen. Att hela tiden fundera på om hon är ledsen tar liksom fokus från jobbet lite grann. Men på torsdag gör jag planerad comeback!

Musikquiz och lunch på stan

Igår kväll mötte jag upp två kompisar på Pensionatet för lite cheesecake, musikquiz och mysigt häng i det gröna. Vilken kväll alltså! Det var fullt med folk, en orädd igelkott traskade rakt över min fot (!) och sedan kom lag smurfarna (alltså vi) tvåa med en halv ynka poäng mindre än segrarna. Vilken grej! Men så var det ju 90-talshits som spelades också.

Idag vaknade båda barnen strax efter sex så väntan på att få åka till dagis har varit extra lång den här morgonen. Inskolningen har gått bra än så länge. De få gånger som Vilma är ledsen räcker det med att få se Arvid för att hon ska komma på andra tankar och det känns bra att de har varandra. Hon äter bra borta och sov där för första gången igår. Medan de var borta passade jag på att baka en kladdkaketårta till fröknarna som de ska få för att de är så snälla med barnen (och för att det är fredag) och idag ska jag och J luncha på stan för första gången på... evigheter. Annars får vi se vad jag hittar på - denna sista vardagen innan det är dags att börja jobba igen.

Inskolning och sommarvärme

Dagarna bara rusar fram och det är redan mitten av augusti - och äntligen sommar! Värmen och solskenet som vi har väntat så länge på har äntligen kommit lagom tills J började jobba igen och vi började inskolningen på dagis. "Åka", sa Vilma förtjust när vi skulle iväg igår (hade totalt glömt bort hur jobbigt och stressigt det är när man har en tid att passa). Hon lekte i sandlådan och grejade med vatten, åt frukt och vinbär och gick runt med en dockvagn större delen av förmiddagen, men hon håller koll på var jag är och kommer gärna och sitter i knä lite då och då. Idag åt vi lunch där för första gången också och det var inga problem. Jag gruvar mig dock för imorgon när hon ska få sova där och jag ska försöka lämna en stund, men vi får väl se hur det går. Arvid verkar väldigt glad åt att vara tillbaka och bad att vi skulle åka dit igen efter att Vilma har vilat färdigt, men vi ska gå till lekparken istället och träffa "den andra Vilma" och hennes mamma. Det blir kul!

Äntligen sand!

Det ska visst till en hjälpsam barndomskompis för att sandlådan ska fyllas med sand efter att ha stått färdigbyggd och tom i flera veckor. Vi öste i ett lass i förmiddags och vill vi ha mer längre fram så tar vi det då. Oj, så roligt! Nu är de andra och fikar på Swensbylijda och jag och Vilma är hemma och vilar. Eller ja, hon vilar och jag försöker få bort diskberget från köksbänken.

Från bil till bada

Det har kommit flera nya ord ur den lilla tjejens mun den här veckan. "Koko", säger hon uppfordrande (jag gissar att det betyder "kom") medan hon tar din hand och drar iväg med dig till badrummet. "Bada", säger hon sedan. Klart och tydligt. Hon säger även "gott" ungefär tjugo gånger under varje måltid. Det är ju i och för sig bra att hon gillar det som serveras och roligt att det här med mat är så pass intressant att ett av hennes första ord handlar om hur det smakar. Haha! Hon säger även "bil" och "borta" och har fått en femte tand.

Det här med potträning

Sedan sommarlovet började för drygt sex veckor sedan har vi pottränat på allvar med Arvid och det har gått riktigt bra! Vi kände nog allihop att det var dags nu och att sommaren var en bra tid att göra det på. Vi belönade med klistermärken i början (fordon för nummer 1 och festliga bondgårdsdjur för nummer 2), men det behövs inte längre och i morse var andra natten i rad som nattblöjan var helt torr på morgonen. Wohow! Häromdagen var vi på stan och köpte lite nya kalsonger som ska ligga bland extrakläderna på dagis. Arvid valde mönster själv och sa att han trodde att fröknarna skulle bli glada över att se att han hade slutat med blöja. "Nu är jag stor", konstaterade han. Ja. Det är du faktiskt.

Chipsljud och högstadiekompis

De enda ljuden som hörs är surrandet från varmluftsugnen och J:s frenetiska tuggande på chips. Han sitter och kollar på Hobbit 2 (med hörlurar) och utbrast tidigare idag att det typ är den fjärde filmen han ser sedan Arvid föddes. Ja, kanske det. Vi orkar knappt kolla på tv - eller film - längre för när barnen väl har somnat är man själv så slut i huvudet att man inte orkar följa med i någon handling. Men Sommar med Ernst har vi sett - både nya och gamla säsonger - och serien Wolf Hall. I ugnen står två råglimpor och fröbröd med morötter ligger och svalnar under en handduk. Vi får nämligen besök av en av J:s gamla högstadiekompisar imorgon och hans tjej äter varken mjöl eller gris så matplaneringen blev lite extra omständig den här veckan. Men det blir nog roligt och Arvid har städat sitt rum så att det ska vara riktigt fint när de kommer.

R.I.P.

Igår fick jag beskedet att en av mina kollegor hastigt har avlidit. Våran färgstarka, alltid glada och kunniga politiska chefredaktör Bengt-Urban Fransson blev bara 46 år. Tydligen befann han sig i Spanien, i tidningens lägenhet, och var på väg in från balkongen när han bara föll ihop. Hans liv gick inte att rädda. Vilken otrolig chock! Tänk att livet kan förändras på bara ett ögonblick. En påminnelse om att aldrig ta någonting för givet. Någonsin.

En lördag med barnen

Jag är ensam hemma med barnen medan J och Johan (som är och hälsar på) bestiger Falkberget en bit utanför stan. En riktig åskskur har precis dragit förbi och nu är det sol igen, och enligt väderprognoserna gäller det att passa på att vara ute för från och med imorgon och en vecka framöver ska det tydligen regna. Kul. Det har varit typ sju soliga och hyfsat varma dagar under hela sommaren (och då överdriver jag inte). Jättetråkigt! Jag var på loppis i morse och fyndade ett pussel och ett Bamsespel som har använts flitigt här idag. Vi har även hunnit med att dansa, leka ute och bygga med lego. Nu tänkte jag smyga ner i källaren och måla lite på hyllan till Arvids rum och ta ett glas rabarbersaft innan busungarna vaknar igen.

Vilma - femton månader

Klara... färdiga... (säger Arvid) och Vilma fyller i med ett: gååå! Sedan kommer de springande bredvid varandra från hallen och in i vardagsrummet. Dessutom kramas de alltid innan det är dags att sova på kvällen. Så underbart sött! Nu händer det mycket med talet. Både ost, sko, boll och något som låter som potta har kommit den senaste veckan. Hon kan flera djurläten och kan även härma oss om vi säger något ord (exempelvis ägg idag vid frukosten). Jag upplever också att hon har fått ett helt annat temperament den senaste månaden. Hon kan bli riktigt arg om man tar något ifrån henne eller gör något som hon inte alls vill vara med om, hon skriker högt och vrider sig som en liten mask och det minns jag inte att Arvid gjorde. Han var mer foglig och fann sig i saker på ett helt annat sätt. Vilma är dock väldigt duktig på att äta själv med sked och skriker i högan sky om hon inte är på humör för att bli matad. Hon kan även dissa det som bjuds om hon ser att vi äter något annat så lösningen har blivit att alla får samma sak på sina tallrikar. Hon äter allting, men är extra förtjust i ost, tomat, korv, ris, blomkål och fetaost. Däremot är hon inte lika sugen på havregrynsgröt och potatis längre, men det går i vågor.

Idag såg jag henne sitta och bygga med Duplo helt själv (innan har hon mest gått runt med olika legodjur i handen) och hon älskar att sitta och bläddra i böcker och Clas Ohlsson-katalogen. Haha! Ibland brukar hon krypa in i lektältet och sitta och laga mat som hon kommer och bjuder på en stund senare. Hon klättrar - och står - gärna i soffan och kan även klättra upp i och åka ner för den lilla rutschkanan som vi har i trädgården. Och gungor kan hon sitta i hur länge som helst. Gärna med ganska hög fart.

Hjärtekatt och utekiosk

Det tog några kvällars intensivt virkande, men nu är den förmodligen redan framme på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg - hjärtekatten Hebbe. En mjuk liten kompis som både fungerar som tröst och lekkamrat till något av de drygt tusen barn som föds med hjärtfel i Sverige varje år. Jag hoppas att han ska trivas i sin nya familj och Arvid kramade om honom ordentligt innan vi la honom i postlådan.


Utekiosken av lastpallar, spillvirke och lite vaxduk är också klar sedan någon vecka tillbaka. Eftersom det har regnat så mycket har vi inte kunnat sätta fast det prickiga taket förrän nu, men nu är det fritt fram att laga mat där inne. Idag blev jag bjuden på köttfärssås och spagetti. Femtio kronor kostade det, enligt den lille kocken. Och gott var det! Jag håller även på att måla en egensnickrad hylla till hans rum och har något varv kvar innan den ska upp på väggen.

Karuseller och legobyggande

Det är festivalyra i stan och i förmiddags passade vi på att kolla in tivoliområdet. Arvid åkte tre karuseller (jag är fortfarande yr efter den lilla ballongfärden som jag fick följa med på)...


... och Vilma vann en mjukiskatt innan det var dags för lunch. Jag åt vildsvin i pitabröd och J en langos med krabba, kaviar, räkor och hela baletten. Jättegott och kul att barnen har blivit så pass stora att de kan hänga med och äta ute (och äta samma mat som vi) utan några större problem. Arvid har pratat om karusellerna hela eftermiddagen så det var nog en stor och rolig dag för honom.


Både han och Vilma sover sedan flera timmar tillbaka, jag sitter och går igenom semesterbilder och J sitter på golvet och bygger ihop gamla legogrejer som han hade när han var liten. Av en slump hittade han både manualer och legobitar i källaren förra veckan och har gett sig fanken på att sätta ihop allting och skriva ner eventuella bitar som fattas - och där har han suttit, kväll efter kväll, sedan dess. Men jag har återupptagit min virkning så det går ingen större nöd på mig.

Swensbylijda

Igår gjorde vi som vi gör varje år. Vi åkte på kulturtisdag på Swensbylijda. Ett hembygdsområde i vacker miljö där eldsjälar demonstrerar hur det var att leva för hundra år sedan. Roligt, både för stora och små. Arvid tyckte att det var roligast att mata fåren och han fick även prova på att mjölka en ko...



... och mala mjöl, men jag och Vilma hängde utanför kvarnen och tittade på vattnet istället.


Han hjälpte även till att putta på en stor stock som drev ett tröstverk och gick varv efter varv...


... innan vi gick vidare och tittade på vattenhjulet som var kopplat till en hyvel.


Vi hann även med att fika, tvätta en strumpa och skrubba mattor på gammalt vis, leka med några av Arvids dagiskompisar som vi träffade på där, kasta sten i forsen och åka traktor. Vilken toppendag!

Inspirerad

Jag drömmer om pärlspont och lantliga tyger, letar sovrumsinspiration på nätet, läser om att man kan sätta grålumppapp på väggarna och måla dem, tittar på gamla linneskåp på second hand och mäter och funderar i sovrummet. Jag känner mig så kreativ och full av lust att sätta igång med ett projekt i huset och det känns som att sovrummet kan vara en bra start. Jag tänker sänghimmel i någon form, betydligt färre garderober som äter upp kvadratmetrarna, ljust och fint istället för mörkgrönt och orange bård, ett rum att varva ner och trivas i. Kanske i höst?

25,3 kilo

0,3 kilo ifrån målvikten, men jag är nöjd i alla fall. 25,3 kilo har jag gått ner sedan graviditeten med Vilma. Det är rätt mycket (trots att Vilma vägde rätt mycket också). Nu väger jag dessutom tolv kilo mindre än inskrivningsvikten - och 2,7 kg mindre än förra veckan -  och det känns bra. Nästa steg blir att stärka upp de inre magmusklerna med träningsövningar. Och att hitta en bra balans mellan vad man äter, hur stora portioner man behöver och motion.

Mina mått idag och för en månad sedan:
Vikt: -8 kg
Lår: -4,5 cm
Höft: -6 cm
Mage: -7 cm
Byst: -11 cm

Mattankar

I sex dagar har jag gått på diet för att få bort de sista kilona som jag inte gillar. Och som jag har matsurfat den här veckan alltså! Lax- och sparrispaj, diverse kakor och efterrätter, tacopaj, fläskfilé med grillade rotfrukter, baconpasta med svamp och tomater... Jag blir hungrig bara jag tänker på det. Och imorgon är det dags! Jag har bestämt att vi ska göra just lax- och sparrispajen till lunch eftersom vi ändå har alla ingredienser hemma (och en liten chokladkaka till efterrätt) och jag längtar fånigt mycket. Mat, mat, mat! Men först ska jag väga och mäta mig imorgon bitti och förhoppningsvis få se riktigt fina siffror.

 
Foton: Jennys matblogg

Bland får, grisar och traktorer

Jag har hört mycket bra om bondgårdsfredagar på Stormyrberget så igår drog vi på oss stövlarna och åkte dit. Och vilken toppendag det blev! Fåren hade precis fått lamm som gärna ville bli klappade och besökarna fick gå runt i hagen helt fritt och titta på djuren. Fantastiskt!



När jag och Arvid kom tillbaka efter ett toabesök red Vilma helt plötsligt på en häst och då ville ju inte Arvid (som först tyckte att hästen såg hög och läskig ut) vara sämre. Och gissa om han var stolt efteråt.


Sedan åkte han traktor och J var chaufför. Jag vet inte vem av dem som hade roligast. Vi hann även med att klappa kaniner, titta på kalvar, grisar, hönor...


... och måla höbalar. Nästa gång ser vi till att ha med vagnen så Vilma kan sova där och vi kan stanna för lunch och hinna med ännu mer aktiviteter som fårvallning, ponnypyssel, tipspromenad och en tur med traktorvagnen också.

Och den 7 juli...

... var dagen då jag började virka igen efter ett alldeles för långt uppehåll. Men allt regnande, plus det faktum att jag hittade en halvfärdig grej när jag och Arvid städade i lådorna, har fått igång lusten igen. Två timmars arbete hann jag med idag, men det är nog det tredubbla kvar.

Vilma och larven

J är på bio och jag och barnen har roat oss själva i ett par timmar. Vi har städat i Arvids sovrum, hängt upp tavlor på väggen, sorterat sytillbehör och lekt med larven. Kolla in klippet så ser ni vad jag menar.

Skitsommar!

Eller ja, kan man ens kalla det här sommar? Det bara regnar och är kallt. De dagarna man har kunnat ha shorts och kortärmat är lätträknade, likaså kvällarna som man har kunnat sitta ute sent (noll), och det kryllar av myggor överallt. Till och med mitt på dagen när solen skiner och trots att det blåser. Saker som behöver göras utomhus tar mycket längre tid än planerat eftersom vädret ställer till det och jag har inte ätit en enda glass hittills. Skitsommar!

Potträning och tid som springer iväg

Vissa dagar får man verkligen ingenting gjort. J har visserligen klippt gräset idag, men jag har mest fått passa bråkiga barn eller barn som springer iväg åt ett håll där de inte ska vara och då är det inte lätt att hinna bygga på någon utekiosk, städa ur bilen eller hänga upp några tavlor. Men jag har i alla fall fyndat en sliten och charmig brudkista som ska få svälja utklädningskläder i Arvids rum och kikat på en tapet som jag vill att han ska få. Så småningom. Det är så mycket jag vill göra, men tiden räcker inte riktigt till. Jag vill göra fint i lekrummet, fixa en förvaringstavla till alla mina trådrullar, bygga en diskbänk till leksaksköket, virka kakor som barnen kan leka med, göra en fotovägg, måla innertaket på övervåningen och tapetsera om... men nu ska jag sova istället.

Men först måste jag ju berätta att potträningen har gått över förväntan. Lilleman har blivit stora killen. Han har numera kalsonger hela dagen förutom när han sover. Efter dagvilan är blöjan faktiskt torr, men jag vågar inte riktigt chansa. Än. Han är så duktig - och stolt! Och jag med.

Myslördag

Idag smög jag och Arvid upp tidigt och gjorde havreplättar med banan till hela familjen. Väldigt gott! Och lyxigt, som Arvid uttryckte det. Sedan åkte jag på loppis i duggregn och kom hem en timme senare med två välfyllda kassar med barnkläder och möttes av två glada barn som hade byggt ett legoslott med pappa under tiden jag var borta. Efter lunch kom Louise, Micke och Tilda förbi och fikade och lekte. Sedan har vi mest slappat, hängt upp lite nya gardiner i Arvids rum (note to self: köp röda band att binda upp gardinerna med) och tvättat lite. Vilma ligger fortfarande och pratar inne i spjälsängen, men Arvid sover för länge sedan. Imorgon ska vi köpa lite krokar för betongvägg och hänga upp tavlor, kanske markbereda i sandlådan om vädret är bra. Och jag hoppas kunna fortsätta med utekiosken.

Sandlådebyggande och annat fix

Men hallå?! Vad har ni gjort den senaste veckan egentligen, kanske ni undrar? Jo, vi har snickrat på sandlådan som - efter många om och men (och flera dagars regnande) äntligen blev färdig.


Tack vare att vi fick låna en byggkap av grannarna gick arbetet lite snabbare. Nu ska vi bara gräva ut  och lägga markduk innan det är dags att hämta sand. Sedan är det invigning! Vi har även hunnit sortera en del i källaren och ska åka och lämna in grejer på Röda korset vid tillfälle, titta på Morden i Midsomer (jag hade helt missat att säsongen hade börjat), ogräsrensa både land och rabatter, bygga en kompost och jag har slipat lastpallar som ska bli en utekiosk. Idag har jag dessutom bakat två kakor eftersom vi får kompisbesök imorgon och J har bakat bröd. Så dagarna rullar på. I alldeles lagom takt.

Kitchen Aid

Den här vill jag ha. Tänk så mycket bröd jag skulle kunna baka, så mycket grädde jag skulle kunna vispa och så snygg den skulle se ut där på köksbänken. Plus att det följer med flera olika grönsaksskärare så den fungerar även som matberedare. Smidigt! Och dyrt. Men att önska kostar ju ingenting.

Det här var dagen då...

... då J grävde fram en video och några videoband ur en låda i källaren och kände sig nostalgisk framför gamla avsnitt av Vetenskapens värld halva kvällen och torrkokade en kastrull med kaffe på spisen tidigare på dagen. Jag fixade mina ögonbryn för andra gången med en semipermanent tatuering och fick en idé om att jag ska bygga en utekiosk till barnen av några gamla lastpallar. Den kommer bli grym! Men först ska sandlådan sättas ihop och fyllas med sand.

Dagen när vi sa "ja"

Det har gått fyra veckor sedan vi gifte oss och jag insåg häromdagen att jag knappt har berättat om det. Hög tid nu med andra ord - innan man glömmer bort detaljerna. Hehe. Dagen började vid sju för min del när hår- och sminktjejen knackade på dörren. Arvid kom ner en stund senare och satt i mitt knä medan jag blev fixad. De andra tog sovmorgon så det blev snabb frukost och påklädning innan vi mötte upp fotografen vid Kärleksstigen. Jag hade först inte tänkt att barnen skulle vara med eftersom jag ville kunna fokusera på bilderna, men vi bestämde att de skulle få vara med en stund och det ångrar jag inte idag. Medan de små gick hem och lekte med faster Therese fortsatte vi att fota i tolv plusgrader och iskalla vindar i ytterligare 1,5 h. Jag var alldeles röd om armarna när vi var klara och hade klänningen full av pissmyror (som bet mig) och barr

Med drygt två timmar kvar till vigseln återvände vi hem och åt lunch i lugn och ro. Barnen hann sova och vi fixade i ordning det sista till fikat. Undrar hur många som står hemma i köket och gräddar scones, vispar grädde till rulltårtsbakelser och gör snittar precis innan man ska gifta sig? Vi gjorde det, men det blir väl så när man gör allting själv. När barnen var finklädda igen packade vi in dem och allting annat i bilen, lastade av det på Pensionatet på vägen och åkte till kyrkan. Inte ens när vi stod och lyssnade på klockringningen och hörde att våran ingångsmusik började spelas kände jag mig nervös. Arvid satt och åt äpple i kyrkbänken (efteråt var han fundersam om han hade stört ceremonin för att han tuggade högt) och Vilma hängde med oss fram till altaret, tittade på prästen i 20 minuter, gungade med knäna när det spelades musik och gick ut hand i hand med pappa. Vilken tjej alltså! Och vilket bröllop! Jättefin musik (som vi själva hade valt givetvis), en kanonduktig sångerska som förgyllde ceremonin med två låtar där den ena - Ett ensamt hjärta - i alla fall gav mig gåshud på armarna, en bra präst som inte var så "prästig" och duktiga barn i kyrkbänkarna som knappt gjorde några ljud ifrån sig. Däremot kändes det som allting gick väldigt fort och plötsligt var det dags att gå ut igen.



Efter kramkalaset utanför kyrkan åkte vi och fikade med våra gäster. Sju sorters kakor, kardemummatryffel, två sorters snittar, scones med clotted cream och orange curd, te, kaffe och saft (men det har ni ju sett bilder på i ett tidigare inlägg). Jättegott och jättelyckat! Solen sken och när alla var mätta flyttade vi ut till trädgården där barnen kunde springa, leka, busa och ha roligt. En helt fantastisk dag! Jag hade absolut inte räknat med att barnen skulle sköta sig så exemplariskt som de gjorde. Våra fina, fina barn. Och här kommer några av de fina bilderna från våran dag.