Dagens mest ångestladdade...

... insikt är att jag måste köpa en baddräkt om Arvid ska kunna börja på babysim. Aldrig att jag tänker sladdra runt i en liten bikini med bristningar och bulldegshud hängandes här och där. Nä, fy.

Presentjakt

Man hinner knappt pusta ut efter julen (och alla julklappsinköp) förrän de börjar komma. Födelsedagarna. Mia på nyårsafton, mamma på trettondagsafton, J dagen därpå och Cajsa den 17:e. Den förstnämnda och sistnämnda är dock redan klara och idag, mellan två matningar, skyndade jag ner på stan för att leta efter något till min favoritmamma. Trodde jag hade hittat en bra grej, men efter ett telefonsamtal till lillasyster stod det klart att jag måste ha tänkt samma sak för några år sedan eftersom jag tydligen hade köpt exakt samma sak då som nu. Doh! Jag börjar visst bli lite senil. Men som tur var så hittade jag andra grejer som var minst lika fina. Bara pojkvännens present kvar nu då. Den svåraste...

Avtryck

Eftersom gipset var slut i hobbyaffären så får jag vänta lite med att göra avgjutningar av lillemans händer och fötter. Men avtrycken till "mina första år" är i alla fall klara trots att det var lite klurigt att försöka svärta ner en hårt knuten liten näve.

Videoklipp

När lilleman inte äter eller suger på nappen så har han gärna fingrarna eller hela knytnäven (i alla fall så mycket som han får in) i munnen. Men! Om pappa finns i närheten så duger han alldeles utmärkt som mellanmål också.

Liten har blivit stor

Arvid har hunnit bli 60 centimeter lång - alltså åtta centimeter längre - på bara sex veckor (om nu mätningen på BB och den idag stämde). Åtta! Dessutom väger han 5430 gram. Min lilla kille är visst inte så liten längre. Jag har i och för sig märkt att hans pyjamaser har verkat lite korta i benen så igår tvättade jag igenom alla hans kläder i storlek 62 och 68. Tur det. Tänk att vi kommer tvingas lägga undan grejer som har blivit för små. Redan! Kan man inte stanna tiden?

Trissvinst och gladskit

På julaftonsmorgonen tog Arvids blöjor slut. Så jag rusade ner på Coop och passade samtidigt på att köpa en Triss som jag gav till J. Han skrapade den i morse. Och guess what? Det är tvåtusen kronor i vinst på den förbaskade lotten. Åh! Nu återstår det att se om sambon delar med sig av kakan eller äter upp den alldeles själv. Jag tycker personligen att det hör till god ton att dela med sig till den som köpte lotten. Gärna hälften av vinsten. Ehm.

Arvid har för övrigt varit en gladskit hela dagen. Han har börjat fästa blicken på föremål och kan följa dem när de rör sig. Stora killen! Imorgon ska vi till bvc och mäta och väga honom. Känns som att han kan ha lagt på sig en del under julen.

Finns här några snälla barn?

Ja, Arvid måste ha varit utomordentligt snäll under sina första sex veckor i livet för han fick otroligt mycket julklappar. Tack så hemskt mycket! Kläder i mängder (perfekt med lite större storlekar som han kan växa i), bultbräda, skallra, byggklossar, pekböcker, fingerdockor, mjukisdjur och pengar. Så imorgon ska vi fixa ett eget bankkonto åt honom och göra honom till fadder åt utrotningshotade isbjörnar eller tigrar (vi har inte bestämt oss än). Både en god gärning samtidigt som lilleman tidigt lär sig att värna om djur och natur och inte bara tar allting för givet.

Jag förstår inte hur...

... sambon kan tycka att Robin Hood är det bästa i Kalle Anka och hans vänner. Det är ju tråkigast. Tacka vet jag tomteverkstaden med den trallvänliga musiken och den romantiska snutten med Lady och Lufsen. Nu vankas det snart julmat här på Källbogatan och sedan blir det paketöppning, julgodis och familjemys. God jul!

Vuxenpoäng

Vi impulsköpte en gps idag. Typ tio minuter innan butiken stängde. Mest för att dämpa J:s nervositet inför det nya jobbet (han hävdar att taxibilarnas gps:er är så pass dåliga att han får ångest över att inte hitta till adresserna i tid). Men visst ligger det några vuxenpoäng i det också? Oh yeah. Nästa steg blir ett Volvokort.

Färdig!

Skinkan är griljerad (det blev en ekologisk köttbit i år), köttbullarna är stekta, senapen är gjord, sillen är inlagd, marsipanen, vaniljfudgen och tryffeln är klara (och provsmakade) och alla nödvändiga inköp är gjorda. Dags att börja njuta av julefriden. Dessvärre misstänker jag att jag har fått besök av J:s elaka förkylningsbakterier. Näsan droppar och luftrören piper och känns trånga. Typiskt. Men det blir nog en kul jul i alla fall. Med den lilla familjen.

När katten är borta

J är på taxi för att provköra ett pass innan det "riktiga" jobbet startar imorgon. Då passar jag och Arvid på att gå ner på stan och shoppa lite. Hähähä.

Stolta mostrar

Ett leende från lillfisen är det bästa jag vet. Även om man sover dåligt (om ens något), är uppe och byter blöjor fyra gånger under natten och ammar lika många gånger däremellan så är allting glömt när han ler. Sötungen. Däremot så hatar han att ha mössa. Så fort man sätter på honom den skriker han och gnor med huvudet så att mössan åker ner framför ögonen. Då skriker han ännu mer.


Det har inte varit några problem att få avlastning hemma i Småland. Alla har velat bära på honom, gulla med honom och bara titta och förundras. Johanna skrev att hon förmodligen är världens stoltaste moster i sin statusuppdatering på Facebook (och det är ju inte officiellt förrän man har skrivit det där) och både Cajsa och Rebecca har strålat av lycka när de har fått ögonkontakt med lillskrutten. För att inte tala om när han har "pratat" med dem. Han är verkligen en fin bebis. Den allra finaste faktiskt. Och oj, så lik han är sin pappa till utseendet.

Hjälplös

Efter att ha skrikit konstant i två och en halv timme har Arvid äntligen somnat. Fy fan för magknip. Man kan ingenting göra förutom att hålla honom riktigt nära, stryka den lilla ryggen, viska lugnande ord i hans öra, massera lillmagen, pussa på det vackra huvudet och bara vänta. Att inte kunna hjälpa gör ont i mammahjärtat.

Julstress och febertopp

Efter två dagars konstant körande och en övernattning på ett litet vandrarhem i Sundsvall (vårat rum luktade ladugård av någon anledning och jag höll på att dö) så är vi äntligen framme i ett snötäckt Piteå. Det är dock inte alls så kallt som jag trodde att det skulle vara. Men det kommer nog.

J ligger nerbäddad med feber, ont i halsen och rinnande näsa. Han såg lite glansig ut i ögonen redan i morse, men bet ihop och körde hälften av de resterande femtio milen ändå. Typiskt att han ska bli krasslig nu, bara några dagar innan han börjar på nya jobbet. Håller tummarna för att han piggnar till. Jag har julhandlat nu på kvällen, men glömde flera saker så det blir en tur tillbaka till affären imorgon. Sedan ska skinkan griljeras, sillen ska läggas in och vaniljfudgen ska kokas.

Sista kvällen med gänget

Imorgon beger vi oss norrut igen efter tio underbara dagars julledighet. Känns jättekonstigt att inte vara här på själva julafton, men vi satsar på en Tranåsjul nästa år istället. När Arvid både kan sitta, krypa och kanske till och med gå.

Precis som vanligt så har vi haft ett späckat schema. Vi har åkt på "visa-upp-barnet-för-släkt-och-vänner-turné" och både ätit supergott kött hos mormor och morfar i Ödeshög, blivit bjudna på mumsig paj och en fantastisk Arvidtårta (med skumtomtefluff) hos Erik och Louise i Linköping, hälsat på J:s två mostrar och hans morfar i Nässjö och svängt förbi finaste Mia och hennes Tomas i det fina huset utanför Sävsjö. Dessutom har Arvid fått träffa sina tre stolta mostrar.

Men idag blir det lugnt. Barnet ska badas och sedan ska vi ner på stan en snabbis, kika förbi förrådet och hämta lite av J:s gamla barngrejer och baka marsipangodis. För annars blir det ingen jul, säger pappa (som numera kallas morfar).

Grattis!

Tänk att lillkillen har hunnit bli en månad gammal. Minns knappt hur livet såg ut innan han kom. Förutom att man fick sova om nätterna vill säga. Och att man slapp kasta i sig mat för att hans mage alltid börjar kurra när jag ska äta. Men vad spelar det för roll egentligen? Han är det bästa vi någonsin har gjort.

Morgonmys framför tvn

Jag och Arvid ligger i soffan och slökollar på Gomorron Sverige. Våran nya morgonrutin. Om ett tag ska vi ner på stan och kolla in shoppingutbudet i Tranås. Jag har fortfarande en julklapp kvar att inhandla (på grund av att det jag hade beställt på nätet blev slutsålt) och lillfisen vill gärna titta på leksaker, kläder och andra bra-att-ha-saker för bebisar. Bäst att ta med den stora plånboken.

Julen är räddad...

... tack vare nätshopping. Förstår inte hur nyblivna mammor hinner handla över huvud taget. Antingen har man med sig barnvagnen i affärerna och är grymt stressad över att ungen ska vakna eller vilja ha en ny blöja. Eller så lämnar man barnet hemma med sambon, rusar ut på stan själv och är grymt stressad över att ungen ska vilja äta eller börja gråta hejdlöst. Men nu är det bara att luta sig tillbaka och vänta på att posten ska göra sitt. Skönt!

En fin onsdag

Om en timme och en kvart sitter jag i frisörstolen och blir ompysslad och fin i håret för första gången på jag vet inte hur länge. Sedan blir det några snabba (och välplanerade) julklappsinköp innan Emma och hennes lilla Milo kommer hit. Efter det blir det bakning, fika och tvättning. En fin och effektiv onsdag alltså.

Badmys

Idag har vi haft Arvid hos oss i tre veckor och vi blir bara mer och mer kära i honom för varje dag som går. Våran lilla älskling. Igår badade vi honom för andra gången och han älskade det! Skönt att slippa gallskrik i badrummet.

Utvilad

I natt har vi fått sova ostört i nästan åtta timmar med undantag för en matpaus vid sexsnåret i morse. Minns knappt när jag kände mig så här pigg senast. Underbart. Det var nog magknip som förvandlade lillen till ett gråtmonster igår för idag är han lika glad som vanligt och har fyrat av tre leenden på morgonkvisten. Älskade unge.

Solstråle vs. gråtmonster

Idag har Arvid varit på mitt jobb för första gången. Under den timmen vi var där hann han med en hel del. Hälsa på de flesta av mina arbetskamrater, bajsa riktigt ljudligt, bli ombytt på ett toalock, äta och låta oss bli övertalade att hänga med på julbord imorgon kväll. Uj. Jag bävar redan inför hur det ska gå med en treveckors, men ack så gott med en massa julmat. På Gästgivargatan dessutom. Nom nom.

Sedan vi kom hem har han varit allting annat än den glada lillkillen som var på PT. Har har gnällt, gallskrikit och varit otröstlig i flera timmar. Vi är helt slut och förbereder oss på ännu en natt med några få timmars sömn. Man börjar vänja sig.

Rödögd

Jag har väntat på att få ta en tupplur sedan klockan åtta i morse när Arvid bestämde att det var dags för mig att gå upp. Men den älskade ungen har envisats med att vara klarvaken och har gjort gulliga små ljud och blåst bubblor med munnen hela dagen. Trodde bebisar sov mycket så här i början. Men icke.

Familjehelg och bvc

De senaste dagarna har verkligen flugit fram. I fredags kom halva familjen Narvesjö och hälsade på och helgen har både bjudit på pizzamys framför Idol, en massa bebishäng, rosa prinsesstårta, Så mycket bättre (premiär för min del), inköp av en ny dammsugare, skyltsöndagsträngsel, en överreklamerad "julmarknad", julpynt, julmusik och julmust. Fint så. Känns dock väldigt tomt nu när de har åkt igen.

Igår styrde vi barnvagnen mot bvc för första gången. 4415 gram väger våran lilla guldklimp nu. Vi köpte även magdroppar till honom eftersom han skriker sig igenom nätterna, ligger och knölar och aldrig tycks komma till ro när lampan är släckt. Hoppas innerligt att de fungerar. Har svårt att se hur J ska kunna orka upp klockan sex på morgonen för att jobba annars.

Jaaa!

J har fått jobb! Tre månaders provanställning som sedan övergår i en fast tjänst om allt fungerar bra. Grattis, min älskling! Du är så jävla bäst!

Glad gånger två

Just nu är mamma, pappa och lilla Cajsa på väg norrut för att hälsa på oss i helgen. Åh, vad underbart! Har inte träffat dem sedan i somras och saknar dem jättemycket. Ska bli så roligt att få visa upp den lille också. Hoppas att han är på sitt bästa humör. Och graviditetskilona bara rinner av. Har tappat tolv kilo på elva dagar. Jejj!

Morgonmys och julbak

Vad gör man egentligen på dagarna när man är ensam hemma med liten medan J är på Pitetaxi mellan sju och fyra? Jo. Vi börjar med sovmorgon fram till åtta. Sedan ligger vi och myser under täcket i ytterligare en timme. Jag är så där härligt hemmasunkig och ofixad som man får vara när man är nybliven mamma.


Resten av dagen präglas av blöjbyten, matning och en och annan tupplur. Och någonstans däremellan gäller det att försöka hinna få någonting gjort. Igår lämnade jag knappt köket över huvud taget. Det bakades och pysslades inför första advent och det var minsann inte det lättaste med en nyfödd i huset som ville olika saker hela tiden. Men nu är det bara dammsugning som fattas för att jag ska vara nöjd.

Efter att ha funderat...

... fram och tillbaka åtskilliga gånger så har vi äntligen enats om ett namn åt den lille gossen. Det var faktiskt svårare än jag trodde eftersom vi var så inställda på andra namn innan han väl kom ut. Men han ser helt enkelt ut som en liten Arvid, och enligt moster Johanna så låter det som en snygg person. Haha! Taget!

Det här med namn

Idag har vi varit ute med vagnen för första gången. Lillplutten sov i två timmar så vi hann med en hel del ärenden (dock inte alla, så jag måste ut på stan lite senare igen). Det var skönt att röra på sig och få lite frisk luft, men det här med att försöka ta sig fram mellan smala hyllor och förbi tanter med rullator och andra med barnvagn var jobbigare än jag trodde. Övning ger färdighet.

Lilleman fick för övrigt sitt personnummer med posten idag och nu vill Skatteverket veta vad han ska heta. Vi har funderat massor över det här med namn eftersom inget av förslagen som vi hade innan han föddes passade när vi väl fick se honom. Så det var bara att börja om från början. Men imorgon ska det vara klart, så håll till godo! Han kan ju inte kallas bebis hur länge som helst.

Matglad bebis och navelstump

Dagarna rullar på utan att man hinner göra särskilt mycket mer än att mata, byta blöjor, torka bort kräks, vagga och vila. Lilleman är världens snällaste om dagarna, men har en tendens att gnälla sig igenom nätterna. Men förhoppningsvis så dröjer det inte länge förrän han anpassar sig efter våran dygnsrytm.

Navelstumpen trillade av i morse och jag ägnade en lång stund åt att försöka hitta den. Den var inte i blöjan, inte i sängen och inte i kläderna. Trodde först att någon av katterna hade ätit upp den, men på något mystiskt vis hade den fastnat på litens rygg. Barnmorskan har varit här och vägt honom idag. Lillen växer och frodas. Från 3750 till 4185 gram - bara sedan vi lämnade BB. Imponerande. Men så har han ju ganska god aptit också. Sötnosen. Som redan är åtta dagar gammal.

Ensam hemma

Jag och lilleman är ensamma hemma för första gången. Fick lite lätt panik när mannen meddelade att han skulle vara borta närmare sex timmar idag. Men redan efter tjugo minuter hade jag bytt två blöjor, matat en gång och fått pluttis att rapa. Utan några som helst problem. Så nu känns det bättre. Jag KAN ju det här.

Min förlossningsberättelse

Alla ni som inte vill veta mer eller mindre äckliga detaljer om hur det gick till när ungen kom till världen och som inte har något större intresse av att veta mer om själva förlossningen kan sluta läsa med en gång. Alla ni andra - nu kör vi.

Vaknade med oregelbundna och ganska svaga värkar på fredagsmorgonen. De kom med allt ifrån fyra till tolv minuters mellanrum. I samband med smärtan kom det dessutom något som såg ut som vattniga, men samtidigt lite slemmiga flytningar. Jag ringde barnmorskan för att fråga om det kunde vara fostervatten som hade börjat sippra, men hon var helt säker på att det bara var slemproppen som hade börjat lösas upp. Så vi tog det lugnt, kollade på några filmer och åt en massa godis.

När jag gick och la mig på kvällen försvann smärtan helt. Jaha, det var väl bara förvärkar som spökade då, tänkte jag och sov som en stock i över nio timmar. Men så fort jag gick upp dagen därpå var värkarna tillbaka. Lika oregelbundna som dagen innan och "slemproppen" fortsatte att rinna ut. På eftermiddagen ökade värkarna i styrka, men de var fortfarande inte så hemska som jag hade föreställt mig. Bara man rörde på sig under tiden så var det inga problem.

Under natten mot söndag vaknade jag vid tvåtiden. Klockade värkarna till sex, sju minuters mellanrum och ringde till förlossningen för att fråga om råd eftersom det aldrig hände något. När kvinnan i luren fick höra om flytningarna i samband med värkarna blev hon orolig. Det låter som att vattnet har gått och då ska man komma in med en gång, förmanade hon på danska.

Vid fyratiden satt vi i taxin på väg till Sunderby sjukhus. Och plötsligt hände det något. Sammandragningarna i nedre delen av magen blev intensivare och strålade ner i benen och ut i ryggen. Jag fick koncentrera mig på att andas igenom smärtan och stirrade ut i natten. Skulle Jimmy få anledning att fira sin första fars dag? Skulle vi bli föräldrar innan kvällen?

CTG:n visade regelbundna värkar som nu kom i treminutersintervaller. Men du är ju öppen fem centimeter, sa barnmorskan när hon undersökte mig vid halv sju. Jag fick bekanta mig med lustgasen (som jag inte tyckte gav någon större effekt) och bad om epidural eftersom jag var rädd att smärtan skulle bli övermäktig längre fram.

Narkosläkaren kom en timme senare (07.45) och då var jag plötsligt öppen åtta centimeter. En timme senare - tio centimeter. Eftersom allting gick så snabbt tvingade barnmorskorna mig att ta det lugnt och bara andas trots att det tryckte på som fasen. Men kl. 10.10 fick jag börja krysta. Har aldrig upplevt sådan smärta innan. Jag ville bara dö. Men en timme senare kom våran älskade pojke ut.

Ett stort tack till den underbara personalen på förlossningsavdelningen som instruerade och hjälpte till på alla sätt för att risken för skador skulle minimeras. Resultatet: inte ett enda stygn utan "bara" ett litet skrubbsår.

Jag kan inte låta bli...

... att lägga in ett gäng bilder på lillprinsen. Han är så fruktansvärt söt att man inte kan sluta titta på honom. Och den nyblivna pappan kunde inte vara stoltare.

Han är här!

I söndags morse, kl. 11.07, kom han äntligen. Världens finaste lilla pojke. 52 centimeter lång, 4035 gram tung, med långa fingrar och stora fötter. En alldeles perfekt liten parvel. Vi blev utskrivna från BB igår och försöker nu skapa egna rutiner här hemma som fungerar med den nya familjemedlemmen. Det är mycket känslor, intryck och upplevelser som ska bearbetas. J är underbar och byter blöja sex gånger under en och samma natt utan att klaga, vaggar runt på den lille så att jag ska få några minuters extra sömn och går och köper mjölk klockan elva på kvällen för att jag ska kunna ha det i mitt te. Ovärderligt. Både jag och bebis är lyckligt lottade.

Plus fyra och less

Igår hade jag konstant ont i magen. Kramper mellan var femte och var tionde minut som strålade ner i benen och nästan gjorde så att fötterna domnade. Försökte dock tänka på annat genom att äta pizza och kolla på film. J:s gamla favorit Aliens till och med. Men så fort jag la mig ner på kvällen försvann allting och nu har jag sovit som en stock i nio timmar. Vad hände, liksom? Mycket märkligt.

Plus tre och magljud

Det låter inifrån magen ibland. Små, små, dova klick eller knäppningar. Har försökt ta reda på vad det beror på och fått höra att det kan vara allt ifrån barnet som knäpper med lederna (som jag ofrivilligt brukade göra innan jag blev så jävla svullen) eller att det är ett tecken på att vattnet snart ska gå. Idag är det ju för övrigt det magiska datumet 11.11.11 som flera av er har gissat ska bli bebisens födelsedag. Vi får väl se. Solen har ju knappt gått upp än.

När något verkar för bra...

... för att vara sant så är det oftast det också. Men jag vill ändå skicka ett stort tack till den äldre tjänstemannen och hans underhållande vardagsbetraktelser.

Neandertalare eller ironi?

Den här insändaren publicerades i tidningen Östran igår. Roligt nog under vinjetten jämställdhet. Om det är en neandertalare som har krupit ut ur sin grotta eller ett fantastiskt roligt skämt förtäljer inte historien. Men läs och njut!

Vad gör alla kvinnor på krogen en torsdagskväll?

"Jag är en äldre tjänsteman som helt nyligen besökte en av dessa mindre restauranger i Kalmar, som tagit över distributionen av festmat sedan stadens hotell specialiserat sig på att förse tonåringar med öl. Besöket företogs i sällskap med kollegor och syftet var att fira den instundande allhelgonahelgen på ett värdigt sätt. Vad som särskilt slog mig, förutom de diminutiva portionerna till en kostnad av cirka 75 kronor per gaffelfylla, var att säkert 80 procent av restauranggästerna var kvinnor, flertalet dessutom i fertil ålder.

Jag har inget emot kvinnor, men frågar mig givetvis om dessa kvinnor inget eget hem har att sköta?Har de inga barn att ta omsorg för? Detta var en torsdag kväll, traditionellt den afton husmödrar brukar ägna sig åt städning av hemmet. Nu satt de på krogen och åt vildsvinsstek och drack rödvin, glammade och surrade som om de vore grosshandlare.

Annat var det förr. Då samlades herrar i mörk kostym för kultiverad måltid med tillbehör. Damer förekom, men nästan uteslutande i egenskap av servitriser. Det var en annan bättre ordning. Kvinnor hade annat för sig på den tiden, när hemmet, barnens uppfostran och ansvaret för hushållspengar vilade på dem liksom inte sällan också ett ansvar för äldre generationens välbefinnande. Det fanns varken intresse eller tid för krogbesök hos dessa härliga kvinnor, som mellan barnbestyren och städning företog långkok och konservering i besparingssyfte.

Det är inte konstigt att företeelser som knark och skilsmässor var nästan okända, men nu är kvinnor i sin bästa ålder ute i svängen, ofta skamlöst utstyrda i korta klänningar och kraftigt målade om läpparna. Vad sådant leder till vet man ju.
Kanske borde deras män och fästmän tänka sig för, innan de lät sina kvinnor uppföra sig på detta sätt."

/ Ett ord i rättan tid

Plus ett och glöggmys

Har precis varit ute på en härlig promenad i solskenet. Så nu har vi rosiga kinder och ska unna oss en liten eftermiddagsfika med saffransbröd och kaffe. Ikväll blir det glöggparty. Årets Blossa med kaffesmak ska givetvis testas och så ska det bryggas eget också. Kan bli hur spännande och gott som helst.

Pyjamasmys och fullmåne

Om man nu ska tro på saker man läser i olika forum på nätet så kan det vara en bebis på gång snart. Jag har nämligen varit extremt trött de senaste dagarna, haft problem med yrsel, illamående, huvudvärk och en fullkomligt trasig mage. Dessutom är det tydligen fullmåne på torsdag och det, hävdar många, är ett säkert tecken på att det blir rusning till förlossningsavdelningarna. Samtidigt är det lika många som har känt av helt andra förlossningssymptom eller inga alls. Nåja, det ger sig.

J är återigen på taxiutbildning och jag har tänt en massa ljus här hemma och sitter och myser i mina nyinköpta pyjamasbyxor (rosa givetvis). Lilleman bökar runt i magen och hickar om vartannat. Livet är fint. Precis som det är just nu.

BF!

Nu är den äntligen här. Dagen som vi har väntat på i så många månader och räknat ner till så länge. Dag 280 av 280. Beräknad förlossningsdag. Måste erkänna att det pirrar lite extra i magen nu när jag ska gå och lägga mig. Godnatt.

Fyra kilo?

Ända sedan första mätningen har vi legat långt över genomsnittskurvan på SF-måttet. Och idag berättade barnmorskan att i många fall (man ska dock inte lita blint på statistik) så kan man i den här veckan utläsa ungefär hur stor ungen är. I vårat fall skulle 39 cm i så fall betyda att lilleman ligger någonstans kring 3900 g. Eller så ligger han och myser i en rejäl trerummare för magen är stooor. Och hård.

J är på taxiutbildning och jag leker orörlig flodhäst i soffan. Är extremt trött, trots två och en halv timmes tupplur mitt på dagen, och har en elak huvudvärk som ligger och lurar bakom pannbenet. En kopp rykande hallonbladste kanske piggar upp?

Minus ett och fixerad

Ungen ligger i startposition, men verkar inte vara särskilt sugen på att komma och hälsa på idag heller. Jag har i och för sig legat vaken större delen av natten med en konstig känsla i kroppen, men det beror nog mest på livliga drömmar och nervositet. Den 23:e november ska vi till specialmödravården (om ingenting har hänt än) för att lägga upp en plan för hur vi ska locka / tvinga ut honom. Nedräkningen fortsätter.

Idag (vecka 39+5):
SF-mått: 39 cm (huvudet är fixerat)
Hjärtljud: 140 slag i minuten
Blodtryck: 121/78
Blodvärde: mättes inte
Blodsocker: mättes inte

För två veckor sedan (vecka 37+5):
SF-mått: 37,5 cm (knappt ruckbart huvud)
Hjärtljud: 136 slag i minuten
Blodtryck: 119/78
Blodvärde: 136
Blodsocker: 6,5

Jag är helt hopplös...

... när det gäller det här med bakning. Det är jätteroligt (om man bortser från all disk som blir) och doftar underbart, men misslyckas nästan alltid. Som när jag skulle baka bullar och råkade ha i en massa svartpeppar istället för kardemumma. För att inte glömma morotskakan som jag lämnade i ugnen en kvart längre än vad som stod i receptet, men ändå var halva kakjäveln helt ogräddad när jag väl vände på formen. Eller som idag när jag skulle försöka mig på att göra muffins. Busenkelt? Nä då. Hälften av kakorna rann över kanten och brände fast på plåten trots att jag bara hade lite smet i formarna. Kul. Verkligen. Hoppas att de är goda i alla fall.

Minus två och taxiutbildning

Jag har drömt om den älskade ungen i natt. Han var världens sötaste och hade tjockt mörkt hår, precis som sin pappa. J undrar varje dag om det inte är dags snart. Om jag verkligen inte känner att det gör ont i magen eller ryggen. Inte ens lite grann? Näpp. Just nu hoppas jag bara att han ska vänta tills efter kl. 18 imorgon när J ska på taxiutbildning. Tisdag skulle passa ypperligt. Gärna förmiddag.

Minus tre och ugglemobil

Nu har vi precis varit i minneslunden, tänt ljus och tänkt på dem som fattas oss. Hela kyrkogården var upplyst upp av små, flammande lågor som dansade i vinden. Väldigt vackert. Vi har även kokat egen rotfruktssoppa och äntligen gjort klart den söta ugglemobilen. Men någon bebis har inte synts till. Idag heller.


En nackdel med att vänta barn. Ballongben. Man får vara glad om man överhuvudtaget får på sig skorna på morgonen. Och här har jag bara haft på mig strumpor med löst resår i en timme. Ska bli så skönt när man blir "normal" igen. Vi fick förresten en jättesöt adventskalender på Coop idag. Den sitter redan på kylen.

Egodag

På sidan sjutton i dagens PT finns en helsidesannons. På mig! Fick i och för sig tjuvkika på den redan igår via mail, men det är något speciellt med att se den i tryck. Blev riktigt bra faktiskt. Han är duktig den där Jens som har tagit bilden och som nu sköter mitt jobb som ett riktigt proffs. Trots att utbildningen kom i allra sista sekund.

Slänger in en bild från idag också, vecka 39+2. Håller tummarna för att det här ska vara den sista magbilden för i år. Hör du det, bebis? Sluta vara så envis och bekväm av dig och kom ut istället! Mamma och pappa längtar efter dig. Massor!

Minus fyra och ingen bebis i sikte

Nä, vi håller inte på att föda barn (som Mia trodde) utan jag har helt enkelt varit slarvig med att skriva. Vad har hänt sedan sist då? Tjaaa. Jag har passerat plus tjugo kilo på vågen, fått några bristningar på magen (och jag som trodde att jag skulle klara mig) och vaknat med en ilande smärta i ena sidan av ryggen idag. Kul. Och jag som går illa sedan innan på grund av ont i svanskota och mage.

Igår var vi ute på stan för att fixa med med present till Peter som fyller 30 år idag. Grattis, gamle man! Sedan kollade vi på ett fruktansvärt Uppdrag Granskning som handlade om ett par som blev anklagade för sexuellt utnyttjande av barn - av kvinnans egen syster. Tre- och sexåringen togs ifrån dem, föräldrarna sattes i häktet och tvingades genomlida flera rättegångar för att bevisa sin oskuld. Jag grät och grät. Fy fan, vad hemskt. Tur att det slutade lyckligt till slut i alla fall.

Kattmys

Efter att ha busat med ett snöre och hoppat, studsat och rusat runt, runt, runt så blir man lite trött. Så vi myser medan J testar den nyinköpta mattpiskan på balkongen.

Minus sju och förvärkar

Om en vecka är lillen beräknad och imorgon går vi in i vecka 40. Tänk att vi har väntat så länge (pappa tycker att det känns som flera års väntan på första barnbarnet) och att den sista tiden går så otroligt långsamt. Men kroppen ligger i startgroparna. Sedan i söndags eftermiddag har jag haft ganska regelbundna, och relativt smärtsamma, sammandragningar i nedre delen av magen. Ungefär med tio minuters mellanrum. Men de har en tendens att mildras när jag lägger mig ner.

Idag ska jag göra färdigt två pysselprojekt som har blivit liggande, cykla bort till Coop och hämta ut mitt efterlängtade Panduro-paket och svänga förbi pärlan Emelie som införskaffade lite förvaringslådor till skötbordet på Ikea igår. Oh, happy day!

Novemberbarn

Sitter i soffan och ser hur solen sakta stiger över hustaken. Den sista oktober ser ut att bli en fin, men kylig, höstdag. J håller på att göra sig "fin" inför morgonens läkarbesök och jag har ingenting direkt inplanerat för dagen. Känns skönt eftersom jag inte har sovit särskilt bra. Liten har bråkat ovanligt mycket de senaste dagarna. Tagit spjärn med fötterna mot mina revben och pressat ut ryggen och rumpan åt andra hållet. Hårt. Fäktat med de små händerna. Och sparkat, sparkat, sparkat.

Men han verkar inte ha någon större brådska med att komma ut i alla fall. Vi får väl se vem av er som har gissat närmast när det väl är dags.

Johanna och Peter: 4/11
Jimmy: 7/11
Beräknat förlossningsdatum: 8/11
Elin: 9/11
Cajsa: 10/11
Mia, Majken och Gunnel: 11/11
Pappa: 13/11
Jag: 14/11
Anders: 21/11
Annika: en torsdag

Det här kan vara...

... världens skönaste mattant. Ever! Så oväntat. Så roligt. Men hur tänkte hon?

Att komma innanför dörren

Jag verkligen älskar våran hall! Second hand-byrån för sjuttio spänn som älsklingen målade vit, den slitna spegeln som vi hittade bland soporna, gulnande boksidor från en av Antes böcker som fick bli dekorationer istället, krukan med ljung som har flyttat in och fått sällskap av ett mossfyllt näthjärta på väggen. Ja, allt!


Dåliga bilder, jag vet. Men ändå. Och by the way. Gänget med garntomtar hör inte till inredningen utan de ligger mest och väntar på att det ska bli jul. Det gör jag med (är riktigt jultokig i år), och årets julklappsinköp är planerade sedan länge.

Felsjunget.se

Ramlade över en helt underbar sida med folk som sjunger eller har sjungit fel låttexter i tron att de har hört rätt. Antingen som barn eller till och med i vuxen ålder. Fantastiskt underhållande. Kolla bara på det här till exempel:

Artist: Timbaland feat. One Republic
Riktiga texten var: It's too late to apologize. It's too late.
Men jag sjöng: It's Tor-Leif, the poltergeist. It's Tor-Leif.

Artist: Deep Purple
Riktiga texten var: Smoke on the water, a fire in the sky.
Men jag sjöng: Slowmotion Walter, the fire engine guy.

Förväntansfull

Gjorde precis en beställning på Panduros hemsida och kan knappt vänta tills paketet kommer med posten. En massa fint julpyssel är på väg. Åh, vad jag längtar! Det riktigt kliar i fingrarna av förväntan. Sedan fattas det bara en liten gran. Gärna grön och i plast. Men det ska nog inte vara några problem att hitta.

Imorgon kväll ska vi iväg och lyssna på en symfoniorkester som spelar tv-spelsmusik och kika på en utställning där man får titta på och prova gamla hederliga spelkonsoler. Kan bli hur intressant som helst.

Godnatt

När man har storstädat, och då menar jag dammsugit, diskat, torkat av, ruskat mattor, plockat undan, sorterat och slängt, så får man faktiskt unna sig lite ostbågar i soffan. Nu är vi så där härligt trötta och ska släcka för idag. Som riktiga pensionärer.

Goodiebag och magbild

Idag kan vi ha varit hos barnmorskan för sista gången innan liten tittar ut. Nästa tid är nämligen dagen innan beräknad förlossning. Men vi får väl se. Plutten har i alla fall sjunkit ner rejält nu och det gör riktigt ont i nedre delen av ryggen och i ljumskarna så fort jag anstränger mig det minsta.

Idag (vecka 37+5):
SF-mått: 37,5 cm (knappt ruckbart huvud)
Hjärtljud: 136 slag i minuten
Blodtryck: 119/78
Blodvärde: 136
Blodsocker: 6,5

För två veckor sedan (vecka 35+5):
SF-mått: 36 cm (rörligt huvud)
Hjärtljud: 144 slag i minuten
Blodtryck: 116/73
Blodvärde: mättes inte
Blodsocker: mättes inte

Av bm-Ingrid fick vi en presentpåse fylld med blöjor, tvättlappar, leksaker och andra bra-att-ha-grejer. Så nu är skötbordet fullt med nödvändigheter. Det enda som inte är riktigt klart är den virkade ugglemobilen, men den ska fixas imorgon. Förhoppningsvis. Så här stor och fin är jag nu förresten, vecka 37+5.

Vill du ha en papegoja?

Jag ramlade över en skojig, men faktiskt helt seriös sida, om hur det är att leva med flygfän häromdagen. Och det faktum att allting är skrivet med typsnittet Comic Sans gör det hela, om möjligt, ännu skojigare. Under fliken gojköp kan man läsa:

"Papegojor för ett djävla oväsen. Mina börjar att väsnas strax efter att jag kommer hem och håller på i en dryg timma. Utöver det så skriker dom:
* När jag går på muggen
* När jag öppnar kylskåpet
* När jag pratar i telefonen
* När jag går ut
* När jag inte syns
* När jag ska titta på tv
* När jag ska ta en tupplur på soffan
* När jag har något i munnen...
... och så måste man skrika i 20 minuter när en kråka flyger förbi fönstret. När jag börjar med maten så måste man skrika tills den är serverad (ingen kan laga mat så fort som mig). Utöver det så är dom tro det eller ej ganska tystlåtna."

Söndagspizza och pappersarbete

Nä, jorden har inte gått under här i Piteå. Jag har bara inte haft tid att skriva. Men! Den första snön föll faktiskt igår, även om det bara var några få flingor utblandade med iskallt regn. Vi gick en snabbis på stan, fikade och lyssnade på livemusik på Krokodil och jag fick så fruktansvärt ont i ena sidan av ryggslutet att jag var hänvisad till soffan resten av dagen. Började därför virka på en present till några vänner, som ska göras klart imorgon efter ett besök i hobbyaffären.

Idag tog vi sovmorgon och sedan har jag mest vankat runt och pustat och stönat av smärta. Bävar verkligen inför förlossningen om det känns så här i ryggen och magen redan nu. Ska bli spännande att se vad barnmorskan säger imorgon, men jag gissar att ungen har sjunkit ner ordentligt. Det känns så i alla fall.

Nu har vi precis tryckt i oss en flottpizza och jag ska sätta mig och läsa igenom en dom på typ åttio sidor. Ni kanske minns skojaren som blåste J på en dator? Han och ett gäng andra likasinnade killar åkte fast så att det visslade om det. Till slut. Och nu vill Kronofogden ha in lite dokumentation för att älsklingen ska få tillbaka sina pengar. Perfekt söndagsnöje när man inte orkar så mycket annat än att sitta.

Årets första snö?

Enligt prognoser så kan det komma snö i natt. Eftersom jag ändå oftast är uppe och vankar under småtimmarna så kommer jag med säkra rapporter och iakttagelser imorgon. Om inte jorden har gått under då. Men Harold Camping har ju haft fel förr.

Jaaa!

Jag måste erkänna att jag blev skapligt nervös igår när J kom hem med begynnande nackspärr. Vi testade allt ifrån varm vetekudde och Pronaxen till tigerbalsam och ström in i musklerna för att han skulle kunna genomföra uppkörningen idag. I morse kunde han knappt röra huvudet och grimaserade illa när han tog på sig halsduken och försvann iväg i morgondimman. Men på något vänster gick det vägen. Han klarade det! Nu väntar internutbildning på taxibolaget och sedan jobb. Jejj!

Har för första gången på länge...

... hört ordet sillmjölke. Kom direkt att tänka på det gamla fina dataspelet Myulk som spelades ofta och mycket när vi var små. Det roligaste, som jag minns det, var lantbruksdelen. Mata korna, så och skörda och laga maskiner.

Hur som helst. Jag har sovit över tolv timmar i natt och har lyckats bli av med den plötsliga förkylningen som satte klorna i mig igår eftermiddag. Men istället känner jag mig sjukligt trött och har en huggande känsla i nedre delen av magen. Usch.

Julstämning på kvällskvisten

Jag vet att det står oktober i kalendern. Och vissa menar att det är en synd att dricka must innan första advent. Men det bryr jag mig inte om. Det är gott. Så det så. Har dessutom snott ihop några garntomtar som ska få pryda granen i år. Lika bra att vara ute i god tid eftersom det kanske inte blir så mycket pyssel i år om det visar sig att vi får en gapig bebis.

Men det finns två fel på bilderna nedan.
1. Att Coca-Cola Company har börjat göra must känns inte helt okej. Men jag antar att de äntligen har insett att Cola aldrig kommer att bli en juldryck. Ha!
2. Vilket fantastiskt erbjudande från Halens. Nu dubbelt så dyrt. Passa på!

Eftermiddagstupplur

Jag sover mycket och gärna just nu. Och särskilt på eftermiddagarna. Då är det extra skönt att unna sig en liten tupplur i soffan. Där trängs vi. Jag och katterna.

Gissningar

Våran älskade unge är som sagt beräknad till den åttonde november. Men barn gör ju inte alltid som man själv har tänkt. Vilket datum tror du, kära läsare, att lillprinsen kommer? J gissar på 7/11 och jag på 9/11 eller 14/11 (kan inte bestämma mig).

Bebisredo

Idag går vi in i vecka 38 och enligt vad jag har läst och hört så kan mini komma vilken dag som helst nu. Bebis är så gott som färdigbakad och väger drygt 3,2 kilo och är typ 50 centimeter lång. Så för säkerhets skull har jag förberett bb-väskan och stoppat ner allt ifrån små, små pyjamaser, gosedjur och blöjor till förlossningsbrev, kläder till mig och amningsinlägg. Ska be J packa sitt när han kommer hem från skolan så att vi är klara att åka på studs när det väl är dags. Känns dock som att det blev väääldigt mycket saker. Som det alltid gör när jag ska resa någonstans. Men det känns alltid bättre att ha med sig lite för mycket än för lite.

Kreativitet och brevlängtan

Älsklingen har precis gett sig av till skolan och jag sitter i köket med en kopp hallonbladste och tittar sömnigt ut genom fönstret. Det regnar och är så där blåsigt och ruggigt ute att man helst av allt vill vara inomhus hela dagen. Men eftersom jag har fått dille på att göra garntomtar (fråga mig inte varför) så måste jag förbi hobbyaffären när den öppnar. Sedan ska det skapas och pysslas.

Jag postade förresten två viktiga brev igår. Brev som jag länge tvekade på om jag överhuvudtaget skulle skriva. Men orden ville ut och efteråt kändes det bra. Vi får väl se om jag får något svar tillbaka. Det vore jätteroligt, men ett riktigt långskott.

Uppfinnaren och jag

Pojkvännen har minsann en liten Uppfinnar-Jocke i sig. Istället för att lägga dyra pengar på en scanner för att kunna få in dokument i datorn så satte han helt sonika ihop en manuell fjärrutlösare till kameran med hjälp av lite sladdar och en dörrklocka. Så nu har han fotat av flera böcker om Romarriket och slängt in dem i något behandlingsprogram på datorn som gör om det hela till en e-bok. Lätt som en plätt. Kostnad: typ noll kronor. Grymt!