Ett förlorat år

Tänk, idag var jag tvungen att kolla på nätet hur gammal jag är. Det var nämligen en fröken som frågade mig i morse och jag svarade med viss tvekan: Eh, trettio... tre? Och så visar det sig att jag visst är 34 och tydligen har varit det i ett halvår. Hahaha! Så hemskt att inte ens komma ihåg sin egen ålder. Kanske är bäst att börja säga vilket år man är född istället (för det minns jag i alla fall) så får personen räkna ut siffran själv istället.

Slut i rutan

Det blir verkligen inte mycket quality time nu när vardagen har sparkat igång igen. Idag hämtade jag Arvid vid fyra efter två kursintroduktioner och började med maten som var klar lagom tills resten av familjen kom hem. Medan jag plockade undan och fyllde diskmaskinen gick J ut och lagade låset i brevlådan. Sedan duschade jag barnen, la fram kläder för imorgon och tröstade Vilma som klämde tån under badrumsdörren och J satte upp en sänglampa i Arvids rum och rensade avloppet i handfatet innan det var läggdags för de små. Sedan var vi så trötta att vi satte oss i varsitt hörn av soffan och tittade på någon serie och så var den dagen slut.

Men imorgon hoppas jag på lite mer energi och tänkte börja dagen med ett löppass i elljusspåret. Sedan är det hög tid att sätta igång med de nya kurserna. Framför allt den ena verkar riktigt tung med mycket som ska läsas, många uppgifter som ska betas av och mycket som ska memoreras till tentorna som både är skriftliga och muntliga. Hämtning vid fyra, middag vid halv sex och sist, men inte minst, ska skolplanschen som jag har fyndat äntligen upp på väggen. Sedan är nog den dagen slut med.

Kylig fredag

I morse var det fyra grader när vi gick till skolan. FYRA! Det är ju för bövelen bara augusti! Regnet har öst ner hela dagen och temperaturen har krypit upp till sju grader, men mer än så blir det nog inte. Så jag eldar, glider runt i tofflor och fleecetröja och försöker sätta mig in i de nya kurserna som börjar på måndag. Mikrobiologi och vårdhygien. Det blir nog bra! Men först ska vi fredagsmysa med rödspätta, hemmagjord remouladsås och potatis, packa bilen full och hjälpa Cajsa att köra grejer till studentlägenheten. Jag är sugen på ett besök på Teknikens hus när vi ändå är där, men eftersom det ska regna imorgon också kanske varenda kotte i Luleå tänker likadant. På söndag blir det eventuellt en lekdejt med några kompisar (och gärna en sovmorgon) innan det är ny vecka igen.

Nu ska jag göra lunch innan det är dags att hämta hem min storkille. Vi började bygga en tågbana över halva vardagsrumsgolvet i morse och den ska färdigställas nu. Och så ska det inhandlas en godispåse. Är det helg så är det.

Första skoldagen och matplanering

Det var en väldigt tyst femåring som gick bredvid mig på väg till skolan i morse. Jag tror att han var riktigt nervös och spänd och han såg lite orolig ut när han stod i kapprummet och tog av sig jackan och insåg att jag inte skulle följa med in. Men efteråt, när jag frågade hur dagen hade varit, berättade han att han hade ätit två portioner köttbullar och makaroner och ritat mycket - så det lät ändå som en helt okej första dag. Imorgon ska Vilma iväg till dagis igen efter vårat tre månader långa sommarlov. Det är många nya barn som ska börja och innan hon somnade sa hon att hon tänkte gå runt till alla imorgon och fråga vad de hette och sedan ge dem en kram. Hon älskar små barn och är ofta väldigt snäll mot dem.

Jag ägnar kvällen åt middagsplanering. Kommande vecka blir en blandning av rotfruktssoppa, falukorvsgryta, rödspätta med remouladsås, morotsbiffar och kyckling med currysås. Enkla och hyfsat snabba rätter, men ändå med lite variation. Jag brukar försöka testa ett nytt recept i veckan och den här gången blir det en vegetarisk lasagne som jag har blivit tipsad om.

Vardagsångesten kommer krypande

Nu börjar den komma. Vardagsångesten. Bara två lediga dagar kvar innan jobb-skola-dagis-hjulet rullar igång igen och det känns både konstigt och lite jobbigt. Gick sommaren verkligen så fort? Är det verkligen nästan ett år till nästa gång? Man kan riktigt se hur det blir mörkare för varje dag som går och innan man vet ordet av är vintern här. Nej, nej, nej! Jag har varit på dåligt humör hela dagen och möblerat om i ett försök att inte tänka på det här med att behöva gå upp tidigt på morgonen, stressa iväg, laga mat med trötta barn, totaldäcka i soffan på kvällen - och icke att förglömma - VAB! Förra året tror jag att jag vabbade första gången fem dagar in på höstterminen. Sedan höll sjukstugan i stort sett i sig fram till maj och jag kunde knappt lägga hälften så mycket tid som jag ville på skolan. Samtidigt känner jag en viss oro över Arvids skolstart och det faktum att han inte känner så många i nya klassen, att han är huvudet kortare än alla andra, att han inte tar så stor plats i klassrummet och att han lätt blir blyg i nya sammanhang. Jag tror, hoppas och vill verkligen att det ska bli bra, att alla är snälla mot min fina kille och att han hittar bra kompisar, men just idag tar det emot att bara tänka tanken att lämna honom på skolan på onsdag. Alldeles själv.

Jag tror förresten...

... att jag har satt nytt personligt rekord i att nästan vara klar med julklappshandlingen. Skickade iväg en beställning till barnen idag och J:s paket är redan uttänkta, men inte inköpta än. Lite roligt måste man väl få ha kvar när de börjar plocka fram tomtar och julpynt i affärerna.

Effektiv när det regnar

Idag har det regnat precis hela dagen och det kunde inte ha kommit lägligare. För medan det har smattrat mot fönsterblecken har jag dammsugit, städat badrummet, bäddat rent, gjort morotsmarmelad och broccolipaj, dammtorkat i hela huset, plockat undan och flyttat runt på blommor i våra fönster. Imorgon efter frukosten ska jag ställa mig och baka morotsbröd också för då kommer mamma, pappa och Cajsa hit! Det ska bli roligt! Jag måste även hinna med en snabb sväng på stan och införskaffa en kudde och några hårsnoddar (alla mina har försvunnit) innan jag är redo för gästerna.

Fjällvandringen dag 3

Efter en natt med myggor i stugan var jag inte jättepigg, men vi hade bestämt oss för en sex kilometer lång vandring till en liten stuga så det var bara att bita ihop. Vi packade ner mellanmål och lunch och gav oss iväg tidigt. På vägen tittade barnen på Vuoggatjålmes helikopter som precis hade landat med förnödenheter.


Naturen var helt fantastisk. Lummigt och grönt och fint vart man än tittade. Vi åt mellis på en utsiktsplats där man såg både sjöar och toppar innan vi fortsatte stigningen - som vi i efterhand fick veta var över 300 höjdmeter. Hade vi vetat det innan hade vi nog aldrig fortsatt...


... för det var verkligen en prövning. Stigen var lerig och täckt av gyttja på en del ställen. Man fick balansera på hala och vippande stenar för att ta sig över vattendrag och vissa branter var så branta att det kändes som att hälsenorna skulle gå av. Myggorna var inte nådiga och vi blev attackerade av hungriga bromsar här och där. Men barnen kämpade på - och då kunde ju inte jag vara sämre.


Och efter tre svettiga timmar fick vi våran belöning. UTSIKTEN!


Vi åt lunch och vilade benen i stugan i Tjidtjak, mer än 700 meter över havet, innan vi fortsatte uppåt ytterligare en bit för att få uppleva kalfjället. Ena stunden var det grönska överallt, men plötsligt försvann alla träd. Landskapet öppnade upp sig, det började blåsa (så skönt att slippa myggen en stund) och berget planade ut. Så häftigt! Utsikten var fantastisk och man kunde se hur långt som helst. På bilden nedanför ser man stugbyn lååångt där nere vid vattnet. Tänk att vi tog oss så högt upp! Underbart samtidigt som det var lite tagit-sig-vatten-över-huvudet-känsla. Kanske inte en helt given utflykt att ta med sig en treåring och en femåring på, men barnen imponerade verkligen stort! De visade att de är riktigt uthålliga och starka och jag är så stolt över dem.



Vilma delade ut en guldmedalj till Arvid för att han hade varit så duktig på att gå och efter att vi hade grillat lite pinnbröd så började vi den långa vandringen ner igen. Efter totalt åtta timmar var vi tillbaka i stugan, duschade, bytte om och avslutade fjälläventyret med middag på restaurang. Jag och barnen åt älgburgare och J rökt röding. Det blev en tidig kväll för oss alla och morgonen därpå var det dags att städa och åka hemåt igen. Väldigt roliga dagar som absolut gav mersmak. Men nästa gång vill vi nog åka norrut istället.

Fjällvandringen dag 1 och 2

Nu har det snart gått en vecka sedan vi packade bilen full och styrde mot Vuoggatjålme. Resan gick bra. Barnen satt mest och bläddrade i Bamsetidningar (och Clas Ohlsson-katalogen, hehe) och tittade efter renar och vägmärken. Det fanns gott om båda faktiskt. När vi kom fram slogs vi av utsikten. Så mäktigt!


Efter frukosten den andra dagen begav vi oss iväg på en fyra kilometer lång vandring till Lillsjön. En spännande strapats som gick genom skog, över skraltiga broar och genom strömmande vattendrag. Tur att vi hade bra kläder och skor.



Efter någon timmes vandring kom vi fram och satte oss och åt lite mellis. Barnen var helt obrydda trots alla myggor, men jag gick mest runt och viftade. Kanske för att jag har fler runt mig än alla andra. Jag verkar vara någon slags myggmagnet.


Vid lunchtid var vi tillbaka vid stugbyn igen och åt spagetti och köttfärssås vid grillplatsen nere vid vattnet innan vi gick in så att barnen kunde få vila lite. Det är jobbigt för små ben att gå långt.


På eftermiddagen gick vi ut på nästa expedition på tre kilometer där slutmålet var att få dricka vatten ur en fors. Det gäller att lägga sig på barnens nivå och få dem motiverade att traska vidare. Vilma åkte en del bärstol, men kämpade på bra i sina stövlar. Arvid gick hela vägen själv utan att klaga det minsta. En jättebra dag med många fina scenerier - och det var inte svårt att lägga barnen på kvällen.