Tystnad

Katterna sover i soffan. Då och då hörs knapprandet från J:s tangentbord, följt av antingen en harkling eller ett sörplande ljud när han tar en klunk Cola. I övrigt är det alldeles tyst i lägenheten. Känns nästan lite konstigt. Jag som alltid brukar ha musik på. Men det funkar inte när man virkar och måste hålla koll på maskor och varv.

Funderar på om jag har tagit mig vatten över huvudet. Har börjat på virkning nummer två, men insåg inte förrän det var för sent att den här figuren är betydligt större än den lilla rosa damen som jag gjorde klart förut. Det här ska dessutom bli en födelsedagspresent och måste därmed bli klar så snart som möjligt. Uj! Hoppas att Louise kan hålla inne den lilla bebisen tills jag är färdig.

Så där!

Det tog en stund att komma igång med virkningen, men när man väl fick till den rätta knycken så gick det faktiskt riktigt bra. Och roligt var det också! Var tvungen att förse den lilla rosa damen med en halsduk för att dölja mina knapphändiga försök att på ett snyggt sätt sy ihop huvudet och kroppen. Men det blev ganska gulligt ändå. Hon får dock vara ögonlös tills jag hinner förbi hobbyaffären nästa vecka.

Knep och knåp

Senaste gången jag höll i en virknål måste ha varit under syslöjden i femman. Då lyckades jag efter flera veckors knåpande, och med en massa hjälp från läraren, få ihop en virkad, grön kaktus. Den var drygt en decimeter hög och inte särskilt fin, men mamma och pappa har ändå insisterat på att ha den framme under alla år.

Inte ens jag har kunnat missa att virkning har blivit trendigt igen. Jag har innerst inne alltid gillat handarbete, särskilt korsstygn och mattvävning som jag höll på med i lönndom när jag var yngre. Det är både roligt att skapa och samtidigt ganska avslappnande. Så nu har jag bunkrat upp med garner och ska försöka mig på att virka en gullig liten amigurumi. Då ska vi se. Magisk ring? Smygmaska? Hämta garn? Hmm.

Morotskaka

Tänkte att en morotskaka skulle sitta fint efter maten och bestämde mig för att prova ett nytt recept som jag hittade på nätet. Jättelätt att göra, inte så värst onyttig och väldigt god. Trots att jag råkade smeta på glasyren innan kakan hade svalnat.

Huvudvärksmonstret

Du hör att alarmet ringer någonstans i fjärran. Öppnar försiktigt de tunga ögonlocken och stänger dem snabbt igen eftersom dunkandet i huvudet blir näst intill olidligt. Med nästan obefintliga rörelser vänder du på dig för att slå av alarmet, men med varje rörelse sköljer en våg av illamående. Dunk. Dunk. Dunk. Med all kraft du kan uppbåda trycker du handflatorna hårt, hårt mot tinningarna samtidigt som tårarna rinner.

Huvudvärk måste vara något av det värsta som finns. Särskilt migränvarianten som fullständigt lamslår hela kroppen. Illamående, skarp smärta så fort du rör dig, ljuskänsliga ögon och en uppgivenhet utan dess like. För hur du än ligger och hur hårt du än blundar så blir smärtan bara värre. Till slut når du en punkt när du knappt vet vart du ska ta vägen och huvudet känns som det ska explodera.

Någonstans där brukar det dock vända. Smärtan börjar sakta, sakta ebba ut och kroppen faller i djup sömn, helt utmattad. Men precis innan det omedvetna tar över hinner du tänka "jag undrar hur långt det är till nästa gång"...

What?!

Fick en oväntad överraskning i brevlådan häromdagen. Vet inte om det är någon som försöker säga mig något, typ "nu börjar du bli gammal", eller om posten på något sätt har hamnat heeelt fel. Men när det väl börjar bli dags att tänka på nästa generation så har jag allt jag behöver. Och lite till. I alla fall om jag lyckas få med J på bebiståget innan bäst före datumet går ut om två år.

På gränsen till för mycket

Det här med butiksbiträden som är lite för hjälpsamma är verkligen irriterande. Förstår de inte att de riskerar att skrämma iväg kunder istället för att locka dem att plocka fram plånboken? Igår skulle J kolla på jeans. Så fort vi kom in i affären dök en hök på oss och undrade vad vi letade efter, frågade om storlekar, upplyste om deras fantastiska priser och passformer, informerade om olika tvättar och passade samtidigt på att berätta lite om sina barn i ett desperat försök att skapa en personlig kontakt.

Som en skugga följde hon efter till provhytten, ställde sig utanför och frågade hur det gick, hur byxorna passade och försvann sedan snabbt iväg och hämtade nya plagg när de andra inte var till belåtenhet. Vi såg våran chans att fly när plågoanden fick syn på ytterligare ett byte och släppte oss med blicken för en kort stund. Lättade och tomhänta rusade vi ut ur affären samtidigt som rovfågeln slog klorna i nästa kund.

Mitt-i-veckan-lyx

Inte nog med att arbetsveckan blir kortare när man plockar ut en kompdag. Det är dessutom otroligt skönt att kunna ligga och dra sig i sängen på morgonen med vetskapen att "vanliga" människor måste gå upp. Att utan att behöva trängas kunna kika i affärer och ta en fika samtidigt som andra jobbar. Att luncha på stan medan övriga Svenssons skrapar bilen för att så småningom kunna ta sig hemåt.

Men nu är det slut på vardagslyxen. Diskberget är gigantiskt, dammtussarna frodas på golvet och förra helgens tvättade kläder bönar och ber om att få bli vikta och instoppade i garderoberna. Hoppas att dagens inköp, ljuvligt doftande olja och en värmeljushållare, ska sparka igång kroppen. För just nu vill jag bara fortsätta slappa.

Femtiofem mil senare

Du måste vara den medarbetaren som har flest antal mil i ryggen, sa PT-Gunnar häromdagen. Lätt! I alla fall den här veckan. 55 mil på två dagar har det blivit. I måndags blev jag beordrad att sticka till Arvidsjaur på jobb. Det var långt. Och igår var det dags för nästa stimulansuppdrag som den här gången gick till Vidsel. Det var dock inte riktigt lika långt. Men man fick ändå lite träningsvärk i högerfoten.

Är inte särskilt förtjust i de norrländska, spikraka och ganska tråkiga vägarna. Såg dock en ren i måndags som vägde upp det hela lite. Och en mystisk och gigantisk svart fågel som med långsamma och kraftfulla vingslag flög över bilen. Annars bestod ögongodiset mest av snö, tallar och granar. Och en och annan mötande lastbil. Det är tur att det finns radiokanaler med irriterande men trallvänliga låtar som förgyller resan. Och när man är ensam i bilen kan man sjunga hur högt och falskt som helst.

Äntligen!

Fyra långa dagar på skidstadion är äntligen över. Yes! Är fullkomligt slut i både kropp och själ. Musklerna värker och nacken ömmar. Aldrig mer! Visst var det roligt att få vara med under ett så stort evenemang och att få lära sig mer om sporten. Men teknikstrul, genomfrusna fingrar och tår och den hektiska enmansjakten på intervjupersoner drog ner betyget lite. Eller ganska mycket faktiskt.

Mamma hävdade förresten att hon hade sett mig på SVT idag. Kikade på sändningen i efterhand och visst... mitt ena öga sticker faktiskt fram bakom kameran i typ två hundradelar precis när Charlotte Kalla har gått i mål. Tv-stjärna med andra ord.

Som ett blåmärke

Ja, det är faktiskt precis så jag känner mig efter två hektiska och långa dagar på Vallsberget. Som ett ömt och ledbrutet blåmärke. Förutom det sedvanliga kånkandet på utrustningen så har kylan ställt till det en hel del. Fulladdade batterier har plötsligt varit tomma och imman på linsen har varit lika ovälkommen som frosten som bara efter en liten stund har täckt hela kameran.

Att få till hyfsade klippbilder har verkligen varit en utmaning. Och att på egen hand tränga sig fram i pressfållan vid målgången för att få en intervju har inte heller varit någon lek. Däremot så har jag lärt mig en hel del om skidor, åkare och vad man inte ska göra när man är ute på iskallt uppdrag. En deltagare i SM:s starkaste lag? Nja, kanske efter lite vila imorgon. För då är jag leeedig!

Skid-tajm

Imorgon är det dags! Känns jätteroligt och spännande, men samtidigt undrar jag vad jag egentligen har gett mig in på. Hur ska jag, som knappt kan någonting om skidor, kunna bevaka ett helt SM? Själv!? Tur att jag jobbar kväll imorgon så att jag hinner läsa på lite. Plus att jag för en gångs skull får lite sovmorgon. Är dessutom något speciellt med att kunna ligga och dra sig i sängen på en vardag.

Om man klipper blir det ju kortare...

Jag vill ha långt hår igen och har sparat och sparat och sparat och... Många hävdar att hårstråna växer ännu bättre efter att man har klippt dem (hur nu det är möjligt), men jag har en tendens att bli lite wild n´crazy när jag sätter mig i en frisörstol. Det är ju så kul med förändring! Lämnar alltid lokalen med betydligt kortare hår är innan och är därmed tillbaka på ruta ett igen när det gäller "spara till långt hår-projektet".

Samtidigt så är jag verkligen i behov av en klippning. Inte ens inpackningar kan hjälpa mitt trötta hår längre. Men det känns inte helt bra att punga ut med nästan 500 spänn för att bara toppa en centimeter eller två. Så vad gör man?

Gräsänka

För första gången på en vecka är jag ensam hemma. Ja, om man inte räknar med katterna då. Men de sover mest... J har en deadline på onsdag och kommer att sova på jobbet fram till dess. Och samma dag börjar min vansinnesvecka. Skid-SM i fem dagar med maaassor av jobb. Så jag passar på att mysa runt i rosa morgonrock, fixar naglarna och har levande ljus överallt. Skönt. Men samtidigt lite ensamt. Saknar.

Fallen gitarrhjälte

Konstigt. Spela vanlig gitarr kan jag minsann inte. Trots att jag har försökt. Men jag är en jäkel på Guitar Hero. Det är dock inte alls lika coolt. Hur som helst. Idag är jag en fallen gitarrhjälte på grund av träningsvärk i ena handleden. Typiskt.

Det är för övrigt Lyckohjulet på trean. I exakt samma utformning som när det sist gick på tv för typ femton, tjugo år sedan. Kan ge mig fanken på att det till och med är samma hjul som har dammats av. Hallå? Har programmakarna fått slut på idéer? Snart kanske Kär och galen, Vem tar vem och Lingo återuppstår i rutan också? Usch.

Avatar

Har precis kommit hem från filmen Avatar. Trots extrasaltade popcorn, fislukt, svettiga fötter, ungar med prasslande godispåsar och skavande 3D-glasögon som gjorde en tillfällig grop i näsbenet så var det en heeelt fantastisk upplevelse. Grät flera gånger och var riktigt berörd när vi lämnade biosalongen. En väldigt, väldigt fin film. Gillar tanken på att vara ett med naturen och skulle gärna ha en fluffig, vit manetliknande sak som svävade omkring i sovrummet.

Teknikdöden

Allting jag rör vid idag går sönder. Hårddisken där jag har arkiverat mitt filmade material andas inte längre. Och även minneskortet i kameran verkar ha kastat in handduken. Suck. Jag sliter mitt hår och hoppas på ett lyckat återupplivningsförsök. Eller två till och med. Kanske borde låta bli datorn så inte den smäller i luften också...

PT testar nya sportbaren

Ett gäng från jobbet åt lunch på nya utestället i stan igår - Challenge. Första gången jag satte min fot där inne. Jättefräscha och snygga lokaler med fokus på sport, sport, sport (så klart). Men rekordsmå portioner, höga priser och en något förvirrad personal. Inte jättehögt betyg med andra ord. Tur att det fanns obegränsade mängder bröd och sallad så man kunde få tyst på den kurrande magen i alla fall.

Dialektbyte á la Jimmy

J går verkligen all in när det gäller det gamla ordspråket att ta seden dit man kommer. Han är expert på att omedvetet byta dialekt när han kommer till nya ställen. Nää, det gör jag inte alls det, hävdar han. Joho, säger jag. Ta Stockholm till exempel.

Så fort han sätter sin fot i huvudstaden så förvandlas han till någon annan. Han betonar orden på ett obestämbart sätt, lägger rösten annorlunda och blir plötsligt världsvan och coolast i stan. Likadant är det i Småland. Där är han en lillgammal, mysig smålänning som dammar av hundraåriga uttryck och som petar in ett inandnings-ja i var och varannan paus.

Igår berättade J att han hade kommit på sig själv med att prata konstigt med Skellefteåborna. Som en riktigt inbiten inlandsbo som har vuxit upp i en liten norrländsk by med tre hus mitt ute i obygden. Småfnissar lite bara jag tänker på det. Tidigare har han bestämt hävdat att jag har fel på mina öron. Men nu, när han har hört sin egen stämbandsförvandling, så blev det annat ljud i skällan. Frågan om varför han leker kameleont, och har svårt att göra något åt det, kvarstår dock fortfarande.

Blandad kompott i bokväg

Titta vad jag hade i brevlådan när jag kom hem. Ett bokpaket! Som jag har väntat. Blev en lite blandad kompott den här gången med allt ifrån skönlitteratur (som jag har hört ska vara ruskigt bra) till böcker om heminredning, handarbete och fjällvandring. Blir snart dags att skaffa en ny (eller en till) bokhylla.

Rosa, rosa och rosa

Nu är kortet till lilla Astrid klart och redo att postas. Vad sött det blev! Kunde inte få nog av alla rosa detaljer. Är nog bäst för mina ungar att de blir tjejer. Kan bli farligt annars med en mamma som är fullkomligt gaaalen i rosa.

Myshelg

Var på Bryggargatan igår och lyxade till det rejält med en femrätters med tillhörande vinmeny tillsammans med min nyinflyttade sambo. Löjrom, gravad ren, röding, oxfilé, ostbricka och åkerbärs- och hjortronefterrätt. Sagolikt gott! Nog det godaste som jag någonsin har ätit faktiskt.

Idag har vi haft en typisk slapparsöndag och kollat på film, tagit en fika på stan och gått i lite affärer. Var på jakt efter en present till mitt allra första kusinbarn och var helt salig över att äntligen ha en anledning att strosa runt bland alla pyttesmå och urgulliga kläder på babyavdelningen. Åh, vad söt! Titta på den här! Och den här! Naaaw! J fick nästan dra mig ut ur affären. Babyfever? Jaa, lite kanske.

Första arbetsdagen på 19 dagar...

... och jag börjar med en försovning. Kul. Kom i alla fall nästan i tid till morgonmötet, men fick på grund av omständigheterna börja det nya arbetsåret med mössa på huvudet. Antar att kroppen har vant sig vid vila och att inte behöva gå upp någon speciell tid. Men den fick ett hastigt uppvaknande på väg till jobbet i och med att temperaturen låg kring 30 minus. Burr! I Stockholm hade alla dött för länge sen.

Kvällspyssel

Avslutar en hektisk och intensiv städdag med lite scrapbooking. Pulsen sjunker. Tankarna vandrar. Fingrarna jobbar av sig själva. Tekoppen svalnar utan att jag märker det. Men det gör inget. Batterierna är laddade inför årets första arbetsdag.

Skrattretande träningspass

När jag städade idag så hittade jag den här. Rörelseträning för käkleder och käkmuskler som jag fick hos tandläkaren i höstas när jag hade min käkinflammation. Du kan ju göra övningarna på jobbet eller på bussen, menade tandläkaren. Hahaha! Aldrig att jag skulle sitta med fingrarna i munnen och dra åt olika håll offentligt. Ska sanningen fram så lydde jag inte tanddoktorns träningsråd alls, men blev bättre ändå. Älskar dock den 70-tals feeling som de pedagogiska bilderna förmedlar. It's a keeper!

Hos veterinären

Idag har jag och lilltussen varit på återbesök hos veterinären. Och det gick bra! Tandköttet är fortfarande väldigt inflammerat och rött, men kissen verkar åtminstone inte ha ont och då är det tydligen inte så mycket att göra. Fast vi ska fortsätta med antibiotikatabletterna några veckor till. Zamzor var jätteduktig trots den iskalla promenaden till bussen, alla hundar i väntrummet och den mindre trevliga undersökningen. Nu ligger han som en boll på klösmöbeln och myser. Sötungen.

Slänga eller spara?

Det har verkligen tagit heeela dagen, men nu är det klart. Årets första (och välbehövliga) garderobsrensning. Har noggrant gått igenom plagg efter plagg, tittat och provat, sparat och dissat. Bort med allt sådant som man aldrig använder, inte kan ha längre eller "smalkläder" som kommer se grymma ut när man har gått ner några (läs. många) kilo. Resultat: Två IKEA-kassar till bättre behövande. Not bad.

Min nya diet

Kan inte den här förkylningen ta sitt pick och pack och lämna mig ifred snart? Hatar verkligen att ha rinnande ögon, droppande näsa, svidande hals och pipande luftrör. Men febern har åtminstone gått tillbaka. Alltid något. Det jag saknar mest just nu är att kunna känna hur mat smakar. Men i väntan på det så lever jag på c-vitaminrik juice, Ipren, Bricanyl (för lungorna), näsdukar och te varvat med halstabletter. Mums.

Summering och förhoppningar

Det är väl så här i början av ett nytt år som man ska se tillbaka på det som har varit, utvärdera och minnas. Och sedan blicka framåt och nyfiket spekulera i vad det nya året har att bjuda på. Då gör vi det, tycker jag.

2009: Jobbade tokmycket och när jag inte var på PT låg jag däckad i diverse sjukdomar. Immunförsvaret var i botten och större delen av året led jag av extrem trötthet. Flängde mellan Piteå och Stockholm med jämna mellanrum för att hälsa på kärleken. Tog körkort! Fick lära mig att det finns idioter där ute som ljuger, trakasserar och går långt över gränsen. Hade två veckors behövlig semester som tillbringades i soliga Spanien. Gick på tre konserter, fantastiska Coldplay, en nästan lika bra Winnerbäck och redan glömda Mando Diao. Hann prova sjukt mycket festivalmat under PDOL och fick besök av finaste Mia och hennes Tomas.

2010: Dags att sätta hälsan först! Det ska bli mindre övertid på jobbet, mer träning och nyttigare mat. Ska prova sambolivet i åtminstone ett halvår när J ska praktisera i Skellefteå. Wihoo! Ska ha fyra (!) veckors semester i sommar och planerar både att sladda runt i en Porsche och att fjällvandra. Och Winnerbäck på PDOL är givet! Är dessutom sugen på flera kortare utflykter till fina platser i Smålandstrakten för att fotografera. Hoppas kunna hitta en billigare lägenhet och har tänkt att jag ska lära mig att sticka. Skulle även vilja klämma in en weekendresa till en storstad. Det känns som att 2010 kommer att bli ett bra år!

New stuff

Åh, så mycket fint jag har fått och gett mig själv i julklapp. Jaa, jag kunde inte riktigt hålla mig ifrån att shoppa lite eftersom det för ovanlighetens skull fanns så mycket snyggt i affärerna. Rutiga lakan, en underbar skål, en portmonnä till alla mynt som jag lägger i diverse fickor, en kastrull, kläder (mycket rosa faktiskt), en träningsoutfit (yes, nu är det dags att komma igång), en urgullig armbandsklocka (även den är rosa), 2010-års kalender, ljuvliga värmeljus och en hög med böcker att frossa i under vintern. Tack, tomten! Jag är mer än nöjd.

Resan from hell

Kände mig febrig i morse vid halv sex när alarmet ringde. Och mycket riktigt.
37,9 grader. Härligt. En perfekt dag för att resa genom halva Sverige. Särskilt när man har en blytung resväska som knappt går att stänga, två otympliga kattburar, en fullproppad handväska och flera tågbyten också. Lyckades dock sova mig igenom hela resan och vaknade som tur var till på rätt tågstationer.

Eftersom några puckon tappade bort sig själva på flygplatsen så blev vi lite försenade. Men nu är jag äntligen hemma, drygt en timme för sent. Väskan ligger ouppackad i hallen på det grusiga golvet (som jag inte orkade ta tag i innan jul), huvudet dunkar, katterna jamar missnöjt efter att ha varit på resande fot alldeles för länge, kylskåpet är ekande tomt, magen kurrar och febern bränner bakom ögonlocken. Var börjar man?

Gott nytt år!

Nyårsafton bjöd på god mat, trevligt sällskap och diskussioner om Bob Marley, oätlig mat på äldreboenden, islam, döden, före detta pojkvänners mammor, muntorrhet, roliga brittiska tv-serier och snöskottning. Idag är det packning som gäller. Tidigt, tidigt imorgon bär det upp till Piteå igen. Känns faktiskt helt okej. Men jag bävar för resan med två katter och blytung resväska. Tyckte att den kändes proppfull redan under resan ner, men det är ingenting emot vad den är nu. Att man aldrig lär sig...