Som ett blåmärke

Ja, det är faktiskt precis så jag känner mig efter två hektiska och långa dagar på Vallsberget. Som ett ömt och ledbrutet blåmärke. Förutom det sedvanliga kånkandet på utrustningen så har kylan ställt till det en hel del. Fulladdade batterier har plötsligt varit tomma och imman på linsen har varit lika ovälkommen som frosten som bara efter en liten stund har täckt hela kameran.

Att få till hyfsade klippbilder har verkligen varit en utmaning. Och att på egen hand tränga sig fram i pressfållan vid målgången för att få en intervju har inte heller varit någon lek. Däremot så har jag lärt mig en hel del om skidor, åkare och vad man inte ska göra när man är ute på iskallt uppdrag. En deltagare i SM:s starkaste lag? Nja, kanske efter lite vila imorgon. För då är jag leeedig!