Bland djur och häftiga maskiner

Idag var det dags för den årliga Grandagen där barn får möjlighet att titta på djur, provsitta och åka häftiga maskiner, rida på en ponny, fiska i fiskdamm, titta på koutställning, fårvallning och kaninhoppning och gissa bajset.


Arvid tyckte, som vanligt, att det mesta var läskigt och ville mest stå en bit ifrån. Men han vågade i alla fall springa igenom en hinderbana. Dock utan käpphäst.



När vi kom till smågnagarna blev han dock väldigt intresserad och både klappade, matade och tittade på Greta, Gunnar, Einar och de andra kaninerna innan vi sa hej då.

Mitt i en vit mardröm

Igår kväll läste jag Bea Uusmas Expeditionen: min kärlekshistoria som handlar om Andrés polarexpedition 1897. En väldigt intressant bok ur ett historiskt perspektiv, men också på grund av författarens besatthet. Hon har ägnat femton år av sitt liv åt att gå i expeditionsmedlemmarnas fotspår, har varit i Arktis flera gånger och till och med utbildat sig till läkare för att kunna svara på vad det egentligen var som hände under den misslyckade expeditionen.

Men samtidigt är historien nästan osannolik. För hur vågar tre män, som främst har haft skrivbordstjänster och helt saknar kunskap om arktiska förhållanden, bege sig iväg till Spetsbergen (dagens Svalbard) för att flyga över okänt land med en ballong som aldrig är testad? Enligt Andrés första beräkningar skulle ballongen kunna hålla sig svävande i 900 dygn. Efter en andra uträkning revideras siffran till 30 dygn, vilket var gott om tid för att hinna flyga över Arktis (det tar sex dygn, men hittills hade ingen ballong lyckats flyga i mer än ett). Starten blir dramatisk och de tappar både släplinor, som gör det möjligt att styra, och nära 800 kg ballast. De försvinner upp bland molnen på en okontrollerad färd, med en packning som bland annat består av vita skinnhandskar och stärkta kravatter (som de ska ha på sig när de blir mottagna efter landningen), flera hundra kilo tunga slädar, häftstift, hänglås, en bordsduk och 36 brevduvor (som man aldrig hann träna så att de skulle hitta tillbaka till Stockholm). Efter 65 timmar kraschar trion på isen. Mitt i en vit mardröm.

"De hade varit säkra på att det ständigt skulle vara solsken. De hade inte räknat med att det kunde finnas dimma och rimfrost i Arktis. De hade inte heller räknat med att vätgasen långsamt skulle läcka ut ur de åtta miljoner mikroskopiska hål som symaskinsnålen hade gjort när de parisiska sömmerskorna sydde ihop ballongtygets fjorton kilometer sömmar."

Det skulle dröja trettio år innan deras kvarlevor hittas på en av världens mest otillgängliga platser och ytterligare närmare sjuttio innan man vet (eller i alla fall tror sig veta) varför de tre männen dog när de både hade mat, varma kläder, ammunition och gevär. Mycket intressant läsning! Nu vill jag besöka Andrés museum i Gränna.

Fredagstrött

J är iväg på fest med nya jobbet (de firar tydligen 25-årsjubileum) och jag är hemma och fredagsmyser med kidsen. Det blev köpepizza till middag för Arvid och mig och några avsnitt av Fåret Shaun till efterrätt. Nu sover lilleman, men Vilma är oförskämt pigg och ligger och tittar på Kristallengalan tillsammans med sin trötta mamma. Den här veckan har vi fikat med kompisar, varit ute på många och långa promenader, hängt på öppna förskolan, lekt i lekparker och shoppat lite grann och det är inte utan att man är lite sliten så här på fredagen. Det är hårt att vara mammaledig, hehe.

"Sprang han hem till mamma..."

Häromkvällen satt Arvid och sjöng inne i sitt rum. Om och om igen. Pappa J försökte föreviga det hela, men glömde visst i sin iver bort skärpan. Jaja, ni får lyssna istället.

Sängförbannelsen

Den där sängen har inte hunnit föra särskilt mycket gott med sig. Än. Först fick både jag och J ont i ryggen av att bära och montera åbäket. Och inte blev det bättre av att vi var tvungna att lyfta bort madrasserna igen för att sänka dem några snäpp (man låg som prinsessan på ärten ungefär). När ryggvärken äntligen började ge med sig fick jag nackspärr av en morgonnysning och på grund av krämporna har jag inte riktigt kunna bedöma om sängen är skön eller inte. Men lilltjejen kan sova fram till 10.30 om jag inte väcker henne och det måste ju klassas som ett ganska gott betyg. Till råga på allt passar inte underlakanen som vi hade till den gamla sängen (och givetvis är dubbellakanen slut i affären) så det "fattas" en bit på ena sidan. Dagens i-landsproblem.

Britax Two-Way

Jag fastnade vid datorn en stund istället för att gå och lägga mig. Och vips så hade jag köpt en bilbarnstol till kampanjpris. Hehe, undrar vad J ska säga om det imorgon när han vaknar? Men faktum är att Vilma kommer att växa ur babyskyddet under hösten och behöver något nytt. Så hon får helt enkelt ta över Arvids stol så får han, som är lite längre, den här. Det blir nog kanon!

Godnatt!

Vid nio var bara jag vaken. Snacka om fredagsmys. Men att montera ihop en säng med ett skrikande barn och ett nyfiket, bråkigt och trött barn som klättrar runt överallt och vill "hjälpa till" tar på krafterna. Så nu ska jag också sova.

Ikväll ska vi montera säng

Ryggen värker och det gör både ont att sitta och att gå på något annat sätt än lätt framåtlutad. Jag vet att det delvis beror på våran urusla säng och det faktum att jag delar den med en liten gumma som bestämmer hur mycket (läs: lite) plats alla andra får. Ja, och så det gamla vanliga med tung bebis som ska lyftas hit och dit, vagnen som ska släpas i trapporna och så vidare. Men framför allt är det gårdagens kånkande av en ny säng med tillhörande sängstomme som är orsaken. Ikväll ska vi montera ihop den och sedan hoppas jag kunna sova som en prinsessa och vakna någorlunda utvilad istället för ledbruten.

Pratkvarnen

En bortglömd liten filmsnutt från i somras. Sötgumman.

Collage och inspiration

Idag har jag gjort klart ett collage som ska hänga på dagis. Alla barn har kort på sina nära och kära där ifall de skulle få lite hemlängtan, vill visa kompisarna hur lillasyster ser ut eller för att vuxna på besök (vid exempelvis inskolningar) ska ha något att titta på. Jag blev riktigt nöjd faktiskt. Vilma har precis vaknat från sin tupplur så vi ska mysa en stund nu innan det är dags att hämta Arvid. Ikeakatalogen kom förresten igår. Behöver jag ens säga vad jag ska göra ikväll?

Andningshål

Arvid är på dagis och leker med vatten och både jag och Siri pustar ut lite grann. Man behöver vara ifrån varandra ibland för att orka vara en bra förälder den övriga tiden. Trots att han är världens finaste (men också jobbigaste stundvis).

Varför, varför, varför?

Varför luktar det mat? Varför lagar du mat? Varför ska man äta mat? Varför är du trött? Varför är det ett vitt streck bakom flygplanet? Arvid frågar om precis ALLT just nu! Och när man har ont i huvudet blir man smått galen.

Helikoptermuta på morgonkvisten

Vi började den här veckan med ett besök på vårdcentralen för att eventuella "fel" med blodsocker, blodvärde eller sköldkörtel, samt glutenintolerans, ska kunna uteslutas. Ni kanske minns att Arvid fick en långdragen magsjuka i början av förra året när han precis hade börjat på dagis? Just det. Den har aldrig riktigt släppt greppet om honom och det har resulterat i en väldigt smal liten kille. Knappt tretton kilo tung och 94 cm lång. Trots Emlaplåster i armvecket skrek han sig alldeles svettig inne i provtagningsrummet, men han var jätteduktig och fick en liten belöning i form av en helikopter. Då blev det tyst på en gång. Och nu flyger den runt här hemma och landar på de mest olämpliga ställena. Bland annat på golvet (där man inte ser den när man går) och på Vilmas huvud.

Syskonkramar och sovstund i lådan

Vi har en liten sjusovare i familjen (jag hade gärna varit en också, men en viss liten herre vaknar alltid före tuppen och tvingar upp mig). När hon väl vaknar och börjar jollra brukar Arvid glatt ropa: "Jaaa, Vilma är vaken" innan han springer in till henne, klättrar upp i sängen och överöser henne med kramar. Eller bamsekramar som han själv säger.


Vi har haft en tuff tvärtemotmorgon där Arvid frukostvägrade och trots att det har gått några timmar är han fortfarande inte på humör. Ena stunden leker han med sina bilar och i nästa stund "sover" han i lådan som han sitter i. Jag håller på att läsa på om potträning (igen) och försöker hitta kraft och energi att sätta igång med det. Flera av barnen på dagis kom tillbaka efter sommarlovet utan blöja, men Arvid verkar helt ointresserad av att sluta.

Baka, baka liten... efterrätt

Vi håller på med efterrätt till ikväll som involverar elvisp. Det finns tre saker som Vilma avskyr. Dammsugaren, mixern och elvispen. Då är det bra med hörselkåpor. Självklart ville Arvid också prova. Han har för övrigt chockat mig idag när han la ett pussel med 25 bitar. Själv! Herregud, han är ju inte ens tre!

Höstshopping

Idag fyller den här lilla stjärnan fyra månader och det har firats med lite shopping. En mössa till Vilma och lite dagiströjor till Arvid (han har valt färgerna själv). Vi passade på att äta årets sista glass också. Det var bara 17 grader i luften och det känns att hösten är på väg. Vissa träd har redan börjat få gula löv och det verkar vara dags att leta reda på vantar, tjocktröjor och paraplyer.

Snart dags att välja

Det är exakt en månad kvar till valet och så här säger SVT:s valkompass att jag borde rösta. Mhm, vi får väl se. Men innan det är dags att gå till vallokalerna ska vi bestämma om vi ska köpa ny säng eller inte.

Jag vill ha ett hus!

Högst på dagens önskelista: ett hus! Jag vill inreda, fynda begagnade grejer och måla om dem, plocka hallon från de egna buskarna, bläddra i hus & hem och drömma om sådant som faktiskt kan bli verklighet, dricka morgonkaffe ute på altanen, inte behöva vara rädd för att hänga upp saker på väggarna, titta på när Arvid leker i trädgården, få mer ytor, färre trappor och kanske ett växthus.

Vilma - fyra månader

Den här lilla damen, alltså. När hon ler får hon mitt hjärta att smälta och jag kan knappt komma ihåg hur livet såg ut innan hon kom. Hon är så självklar på något sätt. Både för mig, men också för Arvid som verkligen har tagit henne till sig. Han frågar efter henne, är väldigt beskyddande när hon följer med till dagis, han lägger sig bredvid henne i babygymmet och "leker", hjälper till med bad och blöjbyten och kramar henne gärna. När hon gråter (länge) håller han visserligen för öronen, men han verkar inte mer brydd än så och har aldrig blivit arg på henne eller sagt att han inte vill att hon ska vara med. Snarare tvärtom.

Vilma är stadig i nacken och sitter gärna med vid bordet när vi äter. Vi har provat att ha henne i egen stol, men hon tippade mest framåt och behöver öva lite mer (till skillnad mot storebror som satt bra själv när han var lika gammal). Hon har något i munnen nästan hela tiden - leksaker, fingrar, filtar eller tår - och när hon inte har det så "pratar" hon mycket med klagande röst. Hon älskar att hålla i sina fötter och är duktig på att roa sig själv långa stunder, exempelvis på golvet. Men när det gäller mat är hon väldigt lättdistraherad och tappar lätt fokus. När hon väl äter går det fort. Fem minuter bara, sedan är hon fulltankad och redo för ett par timmar till. Ofta sover hon några kortare stunder under dagen för att sedan lägga sig för natten vid niotiden. Det är näst intill omöjligt att få henne att somna i vagnen och ofta däckar hon så snart man kommer hem igen. Men hon har äntligen förstått tjusningen med att åka vagn och gallskriker inte längre så fort man lägger ner henne där. Mitt lilla hjärtegull.

Ytterkläder - check!

Så där ja! Nu var Arvids ytterkläder för det närmaste året i ordning. Han behövde ett nytt regnställ med tillhörande mössa och vantar, ett par nya vinterskor och ullsockar. Resten har jag fixat tidigare under året. Så nu kan det både få regna, snöa och bli kallt (och Arvid kan få växa en decimeter om han vill). Bring it on!

Vad händer här då?

Dagarna rullar på. J stressar på med sitt examensarbete och är ofta borta när jag vaknar och kommer inte hem förrän sent på kvällen. Vilma har fått svinkoppor igen och jag är oerhört trött på att försöka tvinga i henne antibiotika som mest hamnar utanför. Men hon är - trots allt - en väldigt glad unge och det är jag tacksam för. Arvid är lycklig över att bästa kompisarna är tillbaka på dagis efter ett långt sommarlov och han har lärt sig att somna i egen säng utan att man behöver sitta bredvid halva kvällen. Han pusslar väldigt mycket och bemästrar nästan 12-bitars pussel alldeles själv. Jag vaknar ofta med ont i ryggen och drömmer om en ny säng. Idag har jag varit på mammaträff med en barnskötare med polisdrömmar, en handläggare på Migrationsverket och en maskinförare som funderar på att sadla om. Jättetrevligt! Men det bästa av allt. 
J har fått jobb! Så om två veckor kan han börja titulera sig utvecklingsingenjör och vi har plötsligt två inkomster istället för en. Tjohoo!

Ni vet...

... i början av sommaren när jag sa att ni skulle hålla tummarna för spännande saker som eventuellt var på gång? Idag är det dags igen. Kom igen!

Bastu

Det är så sjukt varmt att jag håller på att smälta bort ute. Och inne. Och inte kan man öppna något fönster heller eftersom det plötsligt kryllar av getingar här uppe på tredje våningen. Åh!

Dagislämning och vaccinering

I morse lämnade jag Arvid på ett ekande tomt dagis. I kapprummet hängde det bara några få klädesplagg och ryggsäckar. Det är visst många som fortfarande har sommarlov, men det verkade inte bekymra Arvid som skuttade fram istället för att gå när vi kom fram. Jag tror att någon var hyfsat nöjd med att vara tillbaka.


Sedan åkte jag och Vilma vidare till bvc för vaccinering. En i varje ben, mycket skrik och nu sover lillgumman djupt efter den traumatiska händelsen. Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Tackkorten är klara och ivägskickade så jag har inget pyssel som ligger. Kanske är dags att påbörja ett nytt?

Regnbågar och glad bebis

Arvid tycker att det är läskigt med åska och har varit rädd och gråtit flera kvällar den här veckan när det både har mullrat och blixtrat. Men oj, så spännande det var när det blev en regnbåge efteråt. Han har pratat om den nonstop, frågat vart den tog vägen och var den kom ifrån och vi har till och med ritat åtskilliga regnbågsteckningar (Arvid tror att bilarna kan åka upp på den).


Pluttgumman lär sig väldigt mycket just nu har visst inte riktigt tid att sova. Ibland blir det bara någon ynka timme under dagen, men så länge hon fortsätter att sova hela natten är jag nöjd. Huvudsysselsättningen just nu är att snurra runt från rygg till mage. Och att le. Hon är fruktansvärt glad, våran lilla Vilma. Jämt.