Getingstick och vätska

I morse vaknade jag i ren panik. Den ena vaden krampade och värkte så pass mycket att jag bara låg och kastade mig från sida till sida och inte visste vart jag skulle ta vägen. Som tur var skyndade sig J till min undsättning och försökte sträcka ut benet. Den värsta smärtan försvann efter några minuter, men jag har fortfarande ont när jag går. Till råga på allt så har jag, helt plötsligt, börjat få en massa vätska i fötterna. Jag känner knappt golvet jag går på, kan inte böja tårna och har svårt att få på mig mina vanliga skor. Kul att det då är nio veckor kvar...

Våran lilla insektsjägare blev för övrigt stucken av en geting idag, men verkar ha lärt sig sin läxa. Förut satt han och myste ute på balkongen och tittade på bilar som susade förbi. Men sekunden efter att det kom ett randigt flygfä och satte sig på tomatplantan så rusade han in och gömde sig. Stackars liten. Märkt för livet.

Lediga mitt-i-veckan-dagar

Har jobbat lite konstiga tider de senaste dagarna. Först under söndagens dramatiska fotbollsmatch när PIF snuvades på segern med femton sekunder kvar av tilläggstiden. Vid elva på kvällen, efter drygt tio timmars jobb, kom jag hem med värkande rygg och fötter och en stenhård mage. Igår var det invigning av teknikcollege och jobb mellan 12 och 20. Trötthetskänslan när passet var slut går inte ens att beskriva. Så nu har jag unnat mig två helt lediga dagar. Underbart.

Idag tänkte jag baka bröd och göra rotfruktssoppa, åka ner på stan och köpa tyg, kolla efter en lite varmare hösttröja till mig själv och fixa med lite bilder till Försäkringskassan. Kanske läsa en bok om jag känner för det. Inga måsten. Alls.

An offer you can't refuse

Gårdagen avslutades med mumsig marängsviss och Gudfadern, del ett. Tänk att jag aldrig har sett de här fantastiska filmerna tidigare. Nästan lite pinsamt faktiskt. Men så snart jag har tid och möjlighet blir det del två.

En herrans massa ungar

Jag kan tänka mig att det första barnet innebär en gigantisk förändring i föräldrarnas liv, men att det inte känns riktigt lika mycket med barn nummer två. Och kanske tre och fyra. Men vissa människor verkar inte veta när det är nog. Tillräckligt. Finito.

En liten fot

Igår efter middagen började bebis som vanligt buffa omkring i magen. Och plötsligt kände jag en liten, liten fotsula som tryckte mot min hand. En fullkomligt magisk känsla! Ropade på J så att han också fick känna. Sötungen pressade sin fossing mot hans fingrar två gånger innan han la sig till rätta och somnade. Börjar nog bli lite trångt där inne. Kom ut nu, älskade unge. Mamma och pappa vill träffa dig!

Grej of the day

Dagens topp om utkikstornet utan utsikt har blivit en enorm snackis. I hela landet. Och visst är det lite komiskt att en kille på miljö- och byggkontoret ritar ett torn för 200 000 pix, att delarna flygs ut till ön med helikopter och sätts ihop, men att budgeten spricker och gör att tornet inte når över trädtopparna. Ganska kul är det.

Att vara modell...

... är ingen dans på rosor. Särskilt inte när man ska posera med, i eller på en fåtölj som är gjord för "vanliga" människor och inte hormonstinna, flåsande flodhästar. Men men. Nu är det gjort. Och när bilden väl går i tryck är jag förhoppningsvis lite smalare igen. Åh, vad jag längtar efter att få gå ner i vikt!

Annonskampanj

Har en riktig fuldag på jobbet. Ögonen är trötta, ryggen värker, sminket saknas och som grädde på moset valde jag pösiga och sköna kläder framför mer smickrande och snygga paltor idag. Och vad händer? Jo, jag ska tydligen fotas till en annonskampanj om en halvtimme. En bild som ska gå ut till alla femtontusen prenumeranter. Minst en gång. Jag dööör. Tur att håret är nytvättat i alla fall. Och har självlockat sig på vissa ställen och står rakt ut på andra. Suck.

Så många måsten

Igår rusade jag ut på stan direkt efter frukost för att beta av alla ärenden som har legat på hög ett tag. Babyoverallen skulle lämnas tillbaka, presenter till lillasyster skulle inhandlas, jag skulle köpa magmedicin till katten, titta efter fleecevantar till mini och tapeter till köket. En timme tog det. Effektivt värre.

Den här morgonen startade med nybakade scones, rykande varmt te och Christer på radion. Följt av matsedelskomponerande och en snabb cykeltur på en dyblöt sadel till Coop för veckohandling. Så nu är kylen full och jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska göra klart garderobsinventeringen som jag påbörjade förra helgen eller börja virka på en kudde till sängen. Dagens i-landsproblem.

Jag är så förbaskat less...

... på grannen på våningen under som envisas med att lyssna på Beyoncé så fort hon är hemma. Samma tio låtar om och om och om igen. Och högt dessutom! Så pass högt att musiken lika gärna skulle kunna komma från våran eget kök (ja, det är ganska lyhört i den här gamla kåken). Vet hut, människa! Och sänk volymen!

Ny favoritmat

Älsklingen hade önskat att det skulle stå morotsstuvning och knaperstekt (ekologisk) bacon på menyn idag. Något som jag nog aldrig har ätit, men som han menar är klassisk husmanskost. Och oj, så gott det var! Det vill jag ha när jag fyller år.

Ösregn och bebis på tvären

Att lyssna på den älskade lilla ungens hjärtslag är bland det mysigaste som finns. Förutom alla buffar och sparkar (som är så kraftfulla att hela magen rör sig) så klart. Jag har hela tiden tyckt att det har känts mest på högra sidan, och nu vet vi varför. Busungen ligger nämligen på tvären. Och slappar på divanen, typ. Vi får väl se om bönan har tänkt vända sig till slut eller om han helt enkelt ligger bra som han gör.

Idag (vecka 28+1):
SF-mått: 30,5 cm
Hjärtljud: 140 slag i minuten
Blodtryck: 130/73
Blodvärde: 118
Blodsocker: 5,7

För tre veckor sedan (vecka 25+1):
SF-mått: 29 cm
Hjärtljud: 140 slag i minuten
Blodtryck: 126/72
Blodvärde: 126
Blodsocker: 5,1

Annars då? Tja. Regnet fortsätter att ösa ner. Skorna är ständigt blöta och både halsduken och vantarna har fått komma fram ur garderoben. Ikväll visas det sista avsnittet av Sommar med Ernst. Sedan är det höst. På riktigt.

Winnerbäck!

Läser i tidningarna att Victoria och hennes Daniel väntar smått i mars nästa år. Hos spelbolagen kan man redan satsa pengar på vilket namn den lilla / lille ska få, krönikörer har skrivit spaltmeter om hur fantastiskt trevligt det här beskedet var och på någon sida kunde man till och med se hur den framtida tronarvingen KAN komma att se ut med tanke på arvsanlag. Jeeezuz. Gissar att medierna runt om i Sverige (och världen) jublar över att de närmaste årens innehåll nu är säkrat.

För mig så slår dock höstens spontanbokade konsert kungahusets glädjeyra med hästlängder. Den åttonde oktober (exakt en månad innan storken beräknas komma) är Lasse i Umeå för att spela för ett hundratal personer. Inklusive mig. Höstmagi.

Tolv veckor kvar...

Idag går vi in i vecka 28 och om nittio dagar (plus / minus två veckor) får vi träffa våran älskade skatt. Tänk vad tiden går fort! Midjemåttet och vikten ökar stadigt och de senaste dagarnas påfrestande filmjobb i jordgubbstunnlar och på pappersfabrikens tak (tio våningar upp) har satt sina spår i form av trötthet, svår ryggvärk och foglossningskänningar. Blev uppmanad av en arbetskamrat att söka graviditetspenning omedelbums och har, efter moget övervägande, bestämt mig för att kika på det trots att nästan ingen verkar få det beviljat.

Fick förresten en fyll-i-bok i brevlådan nu i veckan som jag har börjat skriva i så smått. Känns lite konstigt att skriva om sig själv som mamma, men det börjar sjunka in mer och mer. Att jag och J ska bli föräldrar till världens finaste lilla unge!

Mannen med luggen

Var helt slut efter gårdagens jobb. Särskilt eftersom hemvägen innebar stark motvind och en massa, massa regn i både ansikte och på kläder. Slökollade på filmen The social network som har legat på datorn ganska länge, och blev ännu tröttare efter att ha läst om mannen med luggen som strular runt med flickvännernas bästa vänner, kusiner och så vidare och nu har alldeles för många ungar att försörja på sin icke-existerande lön. Hur är vissa människor funtade? Oansvariga, dumma jävel.

Vilse i bebisdjungeln

Har ägnat en stund av lunchen åt att försöka läsa på om föräldrapenning, utbetalningar, sjukpenningsgrundande inkomst, barnförsäkringar, hur långt i förväg man måste säga till innan man går på mammaledighet och hur pass nära inpå förlossningen som andra har jobbat. Och... det är verkligen en djungel det där. Och jag som mest har funderat över att lillprisen är frisk och kry...

Mycket under det normala

För bara en vecka sedan var det riktig högsommarvärme. Klibbigt, varmt och mysigt. I morse var det knappt tio plusgrader, stormvindar och ösregn som tydligen ska hålla i sig under flera dagar. Meteorologerna pratar om temperaturer mycket under det normala. Välkommen, hösten! Du är tidig i år. Och jag är redan trött på dig.

Sista semesterdagen

Imorgon är det dags att återgå till vardagen efter två veckors behövlig ledighet. Känns ändå helt okej i och med att sommarvärmen försvann för några dagar sedan och inte visar några tecken på att komma tillbaka. I år i alla fall. Och det faktum att jag faktiskt har en semestervecka sparad känns väldigt, väldigt bra.

Vaknade tidigt i morse och passade på att virka en timme medan resten av huset sov. Njöt av tystnaden och bebisens vilda lekar i magen. Sedan fixade jag mannagrynsgröt, ingefärste och äppelskivor med kanel på som var klart lagom tills den yrvakna mannen kom ut i köket. Sedan sex kilometers rask promenad på det där vi mötte världens sötaste igelkottsbebis. Följt av planering av veckans matsedel och ett besök på Coop. Nu har jag landat i soffan tillsammans med virkningen. J spelar tv-spel och katterna följer intresserat vad som händer i rutan. En skön söndag som kommer avslutas med mina berömda potatisbullar. Mums!

Verkligen jätteroligt att...

... vakna kring sexsnåret en lördagmorgon av att benen gör så förbaskat ont att det inte går att ligga ner. Fruktansvärda smärtor ända in i själva skelettet - hur man än vrider och vänder på sig. Gah! Har hört att magnesiumtabletter kan hjälpa..?

Fredagsmys och spydricka

Har slavat i köket i nästan två timmar för att få till en ugnsstekt fläskfilé på en bädd av fänkål, rödlök, tomater och babyspenat med bönkräm och mathavre. Och det var det värt. Underbart gott. Men det var däremot inte flädercidern som jag köpte förra veckan. Den både stank OCH smakade (ja, jag var ju tvungen att testa) spya. Maginnehåll. Galla. Så jävla vidrig! Ta bort den ur sortimentet, Systembolaget!

Sparkfest och halsbränna

Lillbönan blir 27 veckor idag och kickar ass som aldrig förr. Sparkfesten började vid tio igår kväll och pågick i stort sett fram till sju i morse. Efter en kortare tupplur har det varit efterfest och hårda, små fötter har dansat åt alla möjliga håll. Så idag är jag trött och har halsbränna. En ny åkomma som har dykt upp den senaste tiden.

Är helt sjukt att jag bär runt på ett kilo bebis vid det här laget. Pappa tror fortfarande inte på att det är en kille (men har man fyra flickor så tappar man kanske hoppet) och även andra släktingar är övertygade om att barnmorskan såg fel på ultraljudet. Tja, det blir ju något av det i alla fall. Och vi längtar mer än någonsin!

J plockade för övrigt en hel hög med vuxenpoäng igår. Han är nu officiellt pappa till barnet (efter att ha skrivit på en faderskapsbekräftelse under översyn av två vittnen) och ett annat papper om att han går med på att ta sitt ansvar och ha delad vårdnad. Så nästa steg är att försöka förstå hur det här med föräldrapenning fungerar och hur man ska dela upp den på bästa sätt. Och så behöver vi en nappflaska.

Vardagslyx

Beställde precis hem ljusgråa påslakan i hundra procent linne. Kan knappt vänta tills de kommer med posten nästa vecka. Mjuka, svala och underbara. Kommer passa alldeles utmärkt till den vita sänggaveln som ligger på tork just nu.

Bärplockning och limpor

Enligt prognoser så ska det tydligen vara ett dåligt blåbärsår i år. Pyttsan. En timmes plockande resulterade i ett myggbett i nacken, ett platt framhjul på J:s cykel och 1,1 kilo ljuvliga bär. And there's more where that came from. Så idag blev det smulpaj till efterrätt. Passade även på att baka lite bröd på kvällskvisten. Så. Jäkla. Gott.