Oro

Lilleman sover fortfarande, J har åkt till jobbet och jag sitter i morgonrock i köket och njuter av stillheten och en kopp te. Tänker på min lilla pappa. Min fina, utslitna pappa som kämpar på trots att kroppen protesterar. Som på grund av ett slitsamt och tungt yrkesliv både har en trasig nacke, en smärtande rygg och navelbråck. Men som på pappret har många år kvar att jobba... Jag tänker på min lilla mamma. Som är sönderstressad på jobbet, aldrig kan ha en sammanhängande semester på grund av sina arbetsuppgifter och lider av alldeles för högt blocktryck. Det gör mig ledsen.

Jag önskar att jag, på något sätt, kunde hjälpa till. Så att de slapp jobba ihjäl sig och istället kunde leva i en mer bekymmersfri tillvaro, lyckliga i alla sina dagar. Jag vill att de ska finnas i Arvids liv och orka med att leka med honom, lyfta honom, vara mormor och morfar. Men hur?

Arvid och babygymmet

Den lilla parveln älskar sitt loppisfynd och kan ligga hur länge som helst och titta på den glada grisen, det randiga fåret och kossan med spegeln. Perfekt för mamman som behöver betala räkningar och hinna greja lite här hemma.

Familjedag och babyaktiviteter

Idag var J ledig så efter en rejäl sovmorgon pälsade vi på oss och begav oss ut i vintersolen. Hela den lilla familjen. Knarr under skorna, fönstershopping och en värmande fika. Väl hemma igen så pillade vi lite med inbjudningskorten till Arvids dop. Designen är färdig så nu är det bara att börja massproducera. När datumet är bestämt till hundra procent vill säga. Dagen har även bjudit på bakad potatis och de två första avsnitten av Äkta människor. En riktig mysdag! Lillfisen har somnat (och snarkar supergulligt) och är helt ovetandes om att jag precis har anmält honom och mig till babyrytmik som börjar på tisdag. Spännande.

Klänningsirritation

Jag är sur. Riktigt sur till och med. Och allting beror på en klänning som jag klickade hem på Tradera för ett tag sedan. Säljaren skulle resa bort och bad att jag skulle vara snabb med betalningen om jag ville att hon skulle posta paketet innan hon åkte bort. Men det kom aldrig något paket. Du måste ha gett mig fel adress, hette det. Jo, tjena. Det var inget fel på adressen. Hon lovade att testa igen.

Efter två veckor dök klänningen äntligen upp och i mitt omdöme på Tradera gav jag leveranstiden ett litet minus, men skrev att jag i övrigt var nöjd med köpet. Och då blir människan sur (och bortser helt ifrån det i övrigt positiva omdömet) och undrar hur jag har mage att ge pyttelite kritik när det är posten som har klantat sig och hon har tvingats lägga pengar på dubbelt porto? Eh. Bygger inte de där betygen på att man ska vara ärlig? Visst, det kanske VAR posten som strulade till det. Men ska jag få skit, och ett helnegativt omdöme av henne, för att jag ens nämnde det?

Fel dag

Idag skulle Arvid följa med på ett möte på mitt jobb. Förberedelserna inleddes redan på förmiddagen för att amning, blöjbyten och sovpauser skulle klaffa med lunchen och tiden för avfärd. Som vanligt så blev det stressigt på slutet och när vi äntligen kom fram visade det sig att mötet är flyttat till onsdag. Typiskt. Arvid passade på att lägga en megaspya på min tröja innan vi gick hem igen. Tack för det.

Bebismys

Eftersom J jobbar natt har jag och Arvid haft lite mamma-bebis-häng. Vi har myst i soffan och sjungit Imse vimse spindel, kramats och badat. Nu ligger han här bredvid, fortfarande lite blötrufsig i håret, och sover djupt. På tv visas ett program om dövblinda trillingar och jag kan inte låta bli att tänka på hur glad och tacksam jag är över att just vi fick ett friskt och så vackert barn.

Dagens fynd...

... var helt klart ett par bruna manchesterbyxor och en grönrandig body från Kupan. Knappt använda. Tio kronor. För båda. Men trots lite nytt i garderoben så har Arvid inte varit någon glad bebis ikväll. Han har gråtit konstant sedan På spåret började (Piteå var med som ett resmål, men jag kunde inte höra någon av ledtrådarna eller frågorna på grund av den lilla gaphalsen) och har precis somnat. Jag har letat inspiration till de drygt tjugo dopkorten som ska tillverkas och hunnit fundera över om Juholt faktiskt kommer att avgå imorgon. Vi får väl se.

Haha!

J berättade att han hade kört på en dam i övre medelåldern igår. När hon hade hoppat in i bilen satte han igång P3 och programmet Christer där folk fick ringa in och ställa frågor om vad som helst. Just då avhandlades frågan om man kunde komma i form genom att ha mycket sex. J började skruva på sig och tyckte att det kändes opassande med en tant i bilen. Men samtidigt ville han inte börja greja med radion och visa hur pinsamt han tyckte att det var. Han körde vidare under tystnad.

Konversationen på radion spårade snabbt ur och kom att handla om ifall man kunde bränna kalorier av att onanera hysteriskt samtidigt som man hoppade omkring. Nu började J känna sig riktigt obekväm (trots att han inte visste om damen faktiskt lyssnade) och kom på den briljanta idén att sänka volymen gradvis genom en knapp på ratten och slutligen byta kanal. Även det genom en nästan osynlig knapptryckning på ratten. Hahaha! Så gulligt och fånigt. Och roligt!

Om han har vuxit något?

Jajamensan! Arvid växer så det knakar. 63 centimeter lång och 6145 gram tung. Det känns som att vi nyss plockade fram kläder i storlek 62 (och det gjorde vi nog också), men nu är det snart dags att hoppa upp ytterligare ett hack. Förutom att han var lite torr på benen och hade lite skorv i hårbotten så gick läkarundersökningen strålande och han flirtade med läkaren större delen av tiden. Lilla tjejtjusaren.

Addiction

Jag måste ha blivit lite knepig sedan jag blev mamma, men jag kan inte sluta lukta på Arvids andedräkt. Ljuvligt! En solklar förstaplats på lukttoppen.

Pyssel och tröttmössor

Eftersom det har varit så kallt och snöigt den senaste veckan så har det blivit en hel del pysslande här hemma. Både i filt, virkgarn och gips. Det lilla brudparet bor nu hos våra nygifta vänner Lukas och Cissi i Stockholm, den lilla tuppen ska snart flytta till en liten kille i Töreboda och Arvids hand- och fotavtryck ska monteras i en ram när de är färdiga. Undrar vad jag ska börja greja med härnäst?

J är och jobbar efter en sömnlös natt. Han ska köra skolskjuts för första gången idag och har oroat sig för hur han ska hitta längs alla små skogsvägar och hur han ska kunna hålla sig inom de snäva tidsramarna om han skulle köra fel. Jag hoppas att det går bra för honom - trots nervositet och sömnbrist. Jag och Arvid är uppe tidigt. Vi ska till bvc efter lunch och eventuellt en sväng på stan efter det. Men nu blir det nog lite pyjamasmys framför Gomorron Sverige.

Killsnack i sovrummet

Tjuvlyssnar på mina älsklingar som ligger och pratar i sovrummet. J sjunger Ekorr'n satt i granen för den lille. Arvid fiser ljudligt. J skrattar till och börjar göra en massa pruttljud med munnen. Arvid svarar med några höga, exalterade skrik och jollrar glatt. Far och son verkar förstå varandra bra.

Jag vill möblera om...

... inne i datarummet, men det känns liiite sent att dra igång dammsugaren nu. Så det är väl lika bra att gå och lägga sig och vänta på att det ska bli morgon. Helgen har varit ganska lugn i övrigt. För mannens del i alla fall. Han har legat med ryggskott sedan i torsdags och jag har både fått ta hand om barnet, laga mat, diska, tvätta och allt annat som ska hinnas med mellan amningarna. Idag lyckades jag dock få med honom till Coop för den obligatoriska veckohandlingen och det måste ju räknas som ett friskhetstecken. Och på torsdag ska han till naprapaten och förhoppningsvis bli ännu bättre.

Tidningsunge

Just idag tycker jag att alla ska kolla på familjesidan i Piteå-Tidningen. Där ser ni nämligen världens stiligaste lilla kille som ler sitt allra finaste leende.

Ett litet leende

Att fota små barn är verkligen inte det lättaste. Särskilt när de inte alls är på humör. Men ska man ha en bild till familjesidan i tidningen så ska man. Och efter tre dagars ihärdigt sjungande och busande med kameran i högsta hugg så har jag äntligen lyckats fånga ett litet leende. På den finaste lilla killen.


Men det lilla leendet satt långt inne. I söndags var han grinig större delen av dagen (och natten) på grund av magont och ville inte alls vara söt på kort...


... och igår var han mest intresserad av helt andra saker. Som att försöka äta upp knytnäven till exempel. Men skam den som ger sig!

Nattvaka och funderingar

Vid 03.30 ringer J:s alarm. Han ska nämligen köra en flygtaxi tidigt på morgonen (eller natten kanske är mer korrekt) och sedan jobba mellan 15 och 21 senare på eftermiddagen (fast ofta slutar man flera timmar senare än vad som står på schemat). Att ställa upp på sådant vansinne hör tydligen till jobbet. Lillfisen har varit ovanligt gnällig nu på kvällen och för att mannen ska få några timmars sömn innan det är dags att köra första etappen så sitter jag fortfarande uppe. Vaggar, nynnar lågt och stryker honom över håret. Älskade lilla unge. Sov!

Fördelen med att nattvaka är att man kan tänka ostört. Jag har hunnit fundera en hel del på framtiden och hoppas innerligt att J ska kunna fortsätta sina studier nu till hösten. Att det fungerar att kombinera jobb och små barn fram till dess. Att det går att kombinera plugg och små barn efter det. Och att det fungerar både praktiskt och ekonomiskt. Jag hoppas att vi ska rota oss någonstans (längre söderut) och skaffa ett hus med trädgård när han är färdigutbildad om två och ett halvt år. Och att jag vågar utmana mig själv, rent yrkesmässigt. Så ser planen ut. Just nu.

Jag har hittat...

... en perfekt dopklänning. Till mig själv alltså. En underbar skapelse från Odd Molly. Så nu fattas bara ett dopdatum, ett par snygga skor med lagom hög klack (som det går att gå i) och att jag går ner de resterande åtta graviditetskilona.

Bättre sent än aldrig

Skulle formatera minneskortet till kameran förut idag och insåg att semesterbilderna från i somras låg kvar. Helt orörda. Och så kan man ju faktiskt inte ha det! Så nu är de genomgångna, sorterade och sparade. Här nedanför kommer ett litet axplock...

Semesterbilder - del 1

En dag, när vädret var ganska trist, åkte vi ut till Swensbylijda för att lära oss mer om hur man levde förr. Vi kollade bland annat på hur man gjorde tegelstenar, sågade virke, gjorde smör, tvättade, manglade och tovade ull för hundra år sedan.



Höjdpunkten för alla barn var när en av korna skulle handmjölkas och alla som ville fick testa. En del småtjejer hade till och med klätt sig tidsenligt. Så sött!



De som jobbade där var oerhört duktiga på att berätta om och visa gamla tekniker. Vem hade kunnat ana att takläggning kunde vara intressant? Längtar tills Arvid har blivit lite större och kan springa runt och klappa grisar och mata höns, gå på styltor, äta en bulle på caféet och spika, såga och titta på spännande saker.

Semesterbilder - del 2

En augustidag skulle J till Skellefteå på en arbetsintervju och jag och magen hängde med. På vägen dit stannade vi till vid turistbyrån i Jävre som har utsetts till en av Sveriges hundra märkligaste sevärdheter. Den byggdes nämligen bara något år innan vi gick över till högertrafik och är således ganska svåråtkomlig för bilister som vill stanna till och få veta mer om bygden.


På väg tillbaka till Piteå (nä, det blev inget jobb) så svängde vi förbi Byske och hann både äta mumsig mat på gästgiveriet, besöka karamellfabriken, tända ljus i den sexkantiga kyrkan och titta in på en loppis som hölls i en gammal skolbyggnad.


I Jävrebodarna hittade vi ett spännande museum som var fullsmockat med... ALLT! Gamla fiskeredskap, hyvlar, surströmmingsburkar i plåt, barnvagnar, leksaker, björnsaxar, uppstoppade djur, gasmasker, gevär, jordbruksredskap, hushållsmaskiner, hammare. You name it. Har aldrig sett så mycket grejer samlade under ett och samma tak innan. Helt sjukt. Vilken samlare alltså.





Och finns det någon bättre avslutning på en fullspäckad dag än nygräddade våfflor med hjortronsylt? Mums. Måste nog köpa ett våffeljärn.

Semesterbilder - del 3

På Vischan i Lillpite har de världens största hamburgare - en bautavischanburgare med tillhörande pommes frites. J lyckades faktiskt sätta i sig hela, men hade matkoma resten av dagen och kunde inte ens köra bil. Under samma tak finns en underbart mysig liten second hand där man kan hitta allt mellan himmel och jord.


Vi passade på att äta våfflor gräddade över öppen eld på Kalahatten (tillsammans med alla andra som hade fått samma briljanta idé), men vi skippade promenaden upp till toppen av berget. Den här gången.



Och så njöt vi av tystnaden och vattnets porlande (och myggen) vid Bröstfallet. En magisk liten plats mitt ute i skogen. Åh, jag vill att det ska vara sommar! NU!