Öm i munnen

Så där, ja. Då var tio års tandsten äntligen borta! Så nu sitter jag här med blodsmak i munnen, ömmande (men kliniskt rena) tänder, inflammerat tandkött och ett stort hål i plånboken. Enligt tandhygienisten var läget så pass allvarligt att hon var tvungen att bedöva käften, och när hon väl hade satt igång så var jag ytterst tacksam över det. Huvva! Om ett halvår ska jag på återbesök för att se om tandköttet har läkt och sitter som en polotröja runt tänderna igen istället för att vara "lite fladdrigt", som hon så fint uttryckte det. Ja ja. Den dagen den sorgen.

Irritation

Idag är en sån där dag när jag stör mig på en mängd saker. Att det är något fel på bloggen och att bilderna blir pyttesmå när man klickar på dem irriterar mig något fruktansvärt. Likaså att någon rörfirma har stängt av vattnet i badrummet helt utan förvarning och håller på att borra och väsnas nu när Arvid ska sova. Även äckelmammor som storröker när de är ute och går med barnvagnen och förgiftar sina och andras barn gör mig arg. Och hjulet på våran vagn är fortfarande platt... Däremot var gårdagens kålpudding så god att det var svårt att tro att vi hade gjort den själva. Alltid något.

Oviktiga funderingar

På nyheterna berättar de att sommaren har kommit till Kiruna. Från och med imorgon kommer inte solen gå ner förrän den 15:e juli. Jösses! Jag funderar dock mest på den fåniga och irriterande killen i ÖoB-reklamen som nu, med ett poff, dyker upp i Findus-reklamen och kastar frysvaror i luften. Är det verkligen så ont om skådespelare i den där branschen eller fanns det helt enkelt ingen annan som kunde tänka sig att spöka ut sig i sockerbitständer, Michelingubbens jacka och frostiga ögonfransar? Jag gillar inte den där killen. Alls. Usch.

Pudding gånger två

Lillpuddingen ligger och pratar på golvet medan kålpuddingen står i ugnen. Blev ett riktigt storkok på närmare ett kilo färs. Har hittat ett recept på ärtsoppa som jag är sugen på att testa också, men det får bli en annan dag. För nu är det mat!

Pyspunkapromenad

Inte nog med att det blåste något fruktansvärt (givetvis motvind) under morgonpromenaden. Det blev dessutom punktering på ett av hjulen på vagnen. Hoppas verkligen att det går att laga. Idag! Vad jag förstår säljs nämligen inte däcken ett och ett utan endast i ett dyrt fyrpack.

Våran underbara son

En smygtitt på barnfotograferingen som Arvid var med på. Vilken liten charmör! Han har full koll på var kameran är (men med tanke på hur många bilder jag har tagit på honom så borde han vara van) och är så obeskrivligt fin. Åh!


Foto: Sanna Eriksson

Starka armar

Han börjar bli stark, den lilla parveln. Lyfter upp kroppen med hjälp av armarna och sprattlar med benen. Är väl bara en tidsfråga innan han intar krypposition. Men just nu ligger han och vilar och jag ska unna mig en kopp kaffe. Har avverkat dagens promenad redan under förmiddagen och det känns fint nu när regnet faller från gråtunga moln. Ska även försöka förstå mig på den här kameran. Är less på oförklarligt suddiga bilder. För det kan ju ändå inte vara fotografen det är fel på.

Jag ska byta bank

Varje månad när lönen trillar in på kontot och det är dags att betala räkningar havererar min banks internetsida. Den är så långsam att det känns som att man sitter på ett gammalt modem (om man ens lyckas logga in på sidan vill säga), felmeddelandena avlöser varandra och jag blir arg och trycker hårdare och hårdare på tangentbordet. Samma visa, månad efter månad. Men! Noll procents ränta, en kass hemsida OCH chefer som plockar ut fantasilöner och köper rekorddyra representationslägenheter är ju faktiskt inte särskilt mycket att hurra över. Så jag ska byta bank. Trots allt "jobbigt" med att avsluta konton, sätta sig in i allt det nya, få nytt bankkort, nya koder och allt vad det är. Frågan är bara vad man ska byta till?

Mors dag

Min allra första mors dags-uppvaktning bestod av ett jättefint kort (på rim), gott fika, ett par örhängen och söndagsmiddag i form av helstekt fläskytterfilé, potatis, ädelostsås och broccoli. Arvid och hans pappa (som jag misstänker har haft ett finger med i spelet) har verkligen lyckats bra. Tusen, tusen tack!

Storleksförvirring

Hur är det egentligen tänkt att man ska kunna köpa kläder till sitt barn när storlekarna uppenbarligen inte stämmer överens med verkligheten? Det kan skilja en hel del mellan olika klädmärken - vissa är stora i storleken och andra lite mindre - men hur är ens det möjligt? Hur man än vrider och vänder på det så är ju en centimeter alltid en centimeter. I alla fall enligt metersystemet som i och för sig bara har använts i sisådär hundratrettio år i större delen av världen.

De här tre plaggen kommer från samma affär, är av samma märke och har tvättats i samma temperatur, lika många gånger. Ändå är den understa (storlek 74) betydligt längre än de övriga. Och den i mitten (storlek 86) är i stort sett lika lång som den rödvita (storlek 80). Vore det inte bättre för alla om lappen i plagget faktiskt används till det som den är till för? Är man som konsument skyldig att själv hålla koll på de faktiska storlekarna och ha med sig måttband till affären för att kolla att en 74:a verkligen är en 74:a eller ständigt bära med sig en av barnets bodys i handväskan för att ha något att jämföra med när shoppinglusten faller på? Som Plus-Sverker skulle ha sagt: Ska det vara så? SKA DET VARA SÅ?

Arvid jollrar

Så här låter den lille mannen under större delen av dagen. Undantagen är när han äter, sover, fyller blöjan eller åker vagn. Tänk att något så litet kan ha så kraftfull stämma. Men det är bra att han kan roa sig själv i alla fall.

Sommar och sol

Åh, vilken sommardag vi har haft idag! Tjugo grader och varma vindar, men tyvärr en hel del moln. Men det blev givetvis en glass på pinne ändå. Som smälte innan man hann äta upp den. Imorgon är det Eurovision Song Contest OCH loppispremiär och jag är lika uppspelt som ett barn på julafton. Över loppmarknaden alltså. Känner på mig att det finns en hel del fynd att göra. Men först blir det koutsläpp, mjölk och kanelbulle med två av världens finaste killar.

Uppsatsfunderingar

Jag vet inte om det var morgonens insikt om att jag börjar bli gammal som gjorde det, men plötsligt har jag (återigen) börjat fundera på om det inte är dags att ta tag i den där c-uppsatsen. Har faktiskt en idé, men inser samtidigt att det kan bli svårt att dra igång något nu när handledarna på skolan snart ska gå på långledighet. Och i augusti när de är tillbaka är det ju tänkt att jag ska börja hänga på jobbet igen. Förbaskat också.

Att leva i studentbubblan

I morse råkade jag passera studentområdet precis när de morgonrufsiga studenterna var på väg till skolan. De gick i somriga klänningar och shorts (såg vi verkligen så där små ut när vi pluggade där?) och pratade om tentaångest, tidskrävande hemuppgifter, puckade lärare, helgens stundande festligheter på kårhuset och den gångna helgens pinsamheter, snedsteg och karatefylla. Så välbekant, men ändå så avlägset. En annan tid. Ett annat liv - trots att det bara var fyra år sedan jag själv gick där. Tänk vad livet förändras. Och vad mycket man själv förändras.

Nä, det här lilltrollet...

... med det busiga håret vill inte alls sova. Trots att han brukar vara i säng redan vid nio. Så vi kollar på nyheterna och gör jobbiga skrikljud.

Bebisprat

Arvid har upptäckt mmm-ljud och "råkat" säga ma-mmmma flera gånger. Hur gulligt som helst. Det var dock inte lika roligt idag när han vaknade, tittade på mig, log brett och sa: muuu! Men visst, jag är ju lite av en mjölkko än så länge.

Strike a pose

Lillkillen har tydligen studerat hur så kallade bloggdrottningar poserar på bild med sina stora, plutande anknäbbar och tindrande ögon. Klockrent, Arvid! Oerhört likt. Han fick godkänt på läkarundersökningen idag också, trots att han gallskrek under hela besöket. Det räckte med en enda blick på barnmorskan för att tårarna skulle börja rinna. Är helt säker på att han minns vaccinationssprutorna för en dryg månad sedan. Hur som helst. Nu är han 70 cm lång och 8350 gram tung. Och han har äntligen vuxit i sin kaninmössa ordentligt.

Den lilla solstrålen

Om en stund ska vi till bvc på halvårskontroll, men just nu kikar vi lite på prinsessdopet medan vi övar på att sitta och stå.

Vad ska du bli när du blir stor?

Om sisådär femton år är det dags för Arvid att börja fundera över sitt gymnasieval. Och tack vare framtidslapparna från dopet, som alla fick fylla i, så har han gott om förslag. Jätteroligt att spara och kunna plocka fram och titta på då och då.

Så här har vi en blivande uppfinnare, snickare, tandtekniker, civilingenjör, historielärare, sjuksköterska, mediatekniker, Photoshopninja, revisor, statsvetare, elefant (enligt Liam, 2 år), läkare, anställd inom NASA, detektiv, polis, arkitekt, ekonom, rörmokare, miljöambassadör, rockstjärna, redaktör för Illustrerad vetenskap eller maskinförare i Kirunagruvan. I alla fall om man ska tro familj, släkt och vänner.

Den lilla personligheten

Vårat lilla gryn har börjat höras mer och mer. Och vi pratar inte gulligt, lågmält joller utan entoniga och upprepade harklingar långt ner i halsen (typ som en bil som vägrar starta) eller ljusa, höga toner - nästan så högfrekventa att bara hundar hör dem - som skär genom både glas och trumhinnor. Dagarna i ända. Han har dessutom bestämt sig för att havregrynsgröt är godare än mjölk och kniper ihop munnen när det är dags att amma. Förutom på natten. Måste kolla om bvc har några tips på hur man ska göra för jag hade då inga planer på att sluta än.


Han står dessutom gärna i knät (med stöd) och sitter ganska bra själv nu. Usch, imorgon ska han väl ta körkort eller flytta hemifrån också. Tiden går för fort!

Morgonstund

Grabbarna har sovmorgon (minns inte ens när Arvid sov så här länge sist) och jag sitter och morgonmyser med virkningen. Är snart dags att börja stoppa och sy ihop allting och sedan börja fundera över ett nytt projekt.

Med virknålen i högsta hugg

Idag är en typisk inomhusdag. Regnet öser ner - kanske lika bra det eftersom typ alla björkar i hela kommunen slog ut igår - och det är ruggigt och kallt. J pluggar, Arvid sover middag och jag har plockat fram virknålen och lite garn. Åh, vad jag har saknat att handarbeta! Får passa på medan det är lugnt och tyst här hemma. Annars går det inte att räkna och hålla koll på maskor och varv och sånt.

Det här (se bilden) bör förresten ha landat i mångas brevlådor idag. Tackkort till alla som var med på lillemans stora dag. Känns faktiskt skönt att kunna bocka av det från listan. Allt som har med dopet att göra är nu officiellt över.

Idag har jag bestämt...

... vad vi ska äta till middag. Stuvade makaroner och falukorv (ekologisk). Med en massa ketchup på. Så himla gott!

Inga hål!

Har varit nervös och mått illa hela dagen på grund av det stundande tandläkarbesöket och förbannat mig själv för att jag har låtit det gå tio år sedan sist, tänkt att jag nog borde ha använt tandtråd lite oftare, borstat bättre, ätit mindre godis och allt det där. Svettades rejält i tandläkarstolen medan jag inväntade röntgenplåtarna. Och så har jag inga hål! Inte ens en liten antydan till hål. Vilken obeskrivlig lättnad! Att jag sedan hade en massa tandsten som kommer ta en timme att ta bort känns som en ren petitess.

Familjepyssel

Vad vi gör? Nä, vi snickrar bara ihop tackkorten. Tjugoåtta stycken. Snart klart!

Idag kändes det faktiskt...

... som vår ute. På riktigt. Så vi firade med årets första glass i parken med utsikt över vattnet. Till och med Arvid myste i solskenet. I sin fina Pippi-tröja.

Sex månader

Va?! Vad hände egentligen? Har det gått ett halvår sedan jag krystade ut den där ljuvliga lilla pojken? Ja, tydligen. Den senaste månaden har han blivit en hejare på att rulla, från rygg till mage. Han har dock inte kommit på hur man gör för att rulla tillbaka och blir arg om han får ligga för länge på mage (det vill säga mer än några minuter). Han kan sitta utan stöd under kortare stunder och sätter sig upp självmant när han tycker att han har ammat färdigt.

Eftersom han numera äter en portion gröt till kvällsmat och smakar något kulinariskt mitt på dagen så ammar han inte lika mycket längre - kanske tre gånger på dagen, en på kvällen och någon gång under natten. Han har provat att äta både majs, potatis, morot, broccoli, palsternacka och torsk. Favoriten är dock, utan tvekan, havregrynsgröt. Han somnar fortfarande kring nio på kvällen, men har börjat vakna tidigare än innan. Kan dock ha med ljuset att göra (solen gick upp kl. 03.08 idag).

Han pratar väldigt mycket med sig själv, ler och skrattar i stort sett hela dagen (särskilt när man pussar honom på magen) och har storlek 74 i alla kläder. Han älskar att vara med och kan sitta tyst i barnstolen och titta hur länge som helst medan vi lagar mat eller diskar. Han sträcker sig efter saker, är bra på att bedöma avstånd och har en otrolig räckvidd. En sak som man aldrig trodde att han skulle kunna nå är plötsligt i munnen (där precis allt hamnar). Han har dessutom börjat banka med allting som han håller i. Underbara skitunge.

Hockeykväll

Sitter och tittar på rafflande hockey tillsammans med mina två grabbar. Den lilla är nybadad, den stora dricker öl och jag äter äpple med kanel på. Trevlig helg!

Dags att göra tackkort

Dammtorkade och snyggade till i bokhyllan igår kväll. Lilleman har verkligen många böcker för att vara så liten. En helt egen hylla till och med. Flera av böckerna är presenter från dopet och plötsligt slog det mig - vi har ju inte börjat med tackkorten än. Sagt och gjort. Liten har fått vara fotomodell idag på morgonen, om en stund ska jag ner på stan och framkalla bilder och köpa lite material och sedan bär det av. Rakt in i skaparverkstaden!

Barnfotografering

Trots en kurrande mage och trötta ögon så skötte sig Arvid exemplariskt i morse. Han låg på mage på ett fårskinn, sprattlade med benen, tindrade med ögonen, skrattade, tittade rakt in i kameran och brydde sig inte alls om de andra tre barnen. Som att han aldrig hade gjort något annat. Jag är så stolt och kan knappt vänta tills jag får se resultatet! Fotograferingen sög dock musten ur oss båda två. Var länge sedan som jag var så här slut. Förbaskade allergitabletter och förbaskade pollensäsong som spås bli värre än på flera år. Och halterna är fortfarande bara låga här.

Jag och tystnaden

När barnet har somnat för kvällen (vid niotiden) brukar jag passa på att andas och ha lite tid för mig själv. Dricka en kopp kaffe, bläddra i en tidning, pyssla lite grann. Ensam med mina tankar. Man behöver lite egentid för att kunna ladda mammabatterierna inför nästa dag. Och imorgon kommer det verkligen att behövas. Barnfotograferingen ligger på en jättedum tid som både kommer att förstöra Arvids förmiddagstupplur OCH förskjuta amningen. Och precis som sin mamma så blir lillfisen väääldigt kinkig när han är hungrig. Och trött.

Hål i plånboken?

Dagen började med en långpromenad i det soliga vädret följt av lite gofika. Sedan blev det mulet och blåsigt, regnet började ösa ner och en ond tand, som har stört mig till och från under flera månader, gjorde sig återigen påmind. Så... Nästa vecka ska jag till tandläkaren. För första gången på drygt tio år (om man inte räknar min akuta käkinflammation för några år sedan). Jag är rädd.

Övning ger färdighet

Arvid lär sig nya saker i en rasande takt. Det där med att sitta är roligt, men svårt när ryggen och magen inte är tillräckligt starka. Och det där med att rulla från rygg till mage är också roligt, men att sedan inte kunna rulla tillbaka är oerhört frustrerande. Eller hur, Arvid-som-gör-gråtfläckar-på-soffan?

Det man inte har i huvudet

Först försöker man få Arvid att somna i mer än en halvtimme, så försiktigt som möjligt reser man sig upp ur sängen, smyger runt i mörkret med siktet inställt på dörren, trycker ljudlöst ner handtaget och så... KNAAAAARR! Liten vaknar med ett ryck och börjar grina. Bara att stänga dörren och försvinna in i sovrumsmörkret igen.
Note to self: vi måste verkligen fixa den knarrande sovrumsdörren. Imorgon!

Underbaring

Nu har vi ätit lunch (lilleman åt majspuré till förrätt och mjölk till huvudrätt och efterrätt), busat, kramats, myst och lekt. Dags att bege sig ut på barnvagnspromenad så att Arvid kan sova lite i vagnen.

Man vet att man är...

... småbarnsförälder när man är och handlar på Coop kl. 08.15 en söndagsmorgon. Helt ensam bland hyllorna. Och att man även har hunnit vika tvätt och skotta av bilen (det är tung blasksnö överallt) i väntan på att mataffären skulle öppna.

Matplanering

Vi brukar försöka planera våra matinköp ganska noga och bara handla en gång i veckan (så långt det är möjligt). Vad är vi sugna på, vad är det säsong för (främst på frukt- och grönsakssidan) och vad är det bra pris på den här veckan? Väl i mataffären försöker vi även handla så mycket ekologiskt och lokalproducerat som möjligt - under förutsättning att priserna inte är hutlösa - och vi väljer även bort vissa varor på grund av ursprungsland, på vilket sätt de har transporterats hit, hur de har producerats och så vidare. Allt för att värna om miljön i största möjliga mån.

Åter till veckoplaneringen då. Det är jättebra om man vill slippa fundera på vad man ska äta varje dag, för att hålla nere matkostnaderna och för att inte behöva slänga en massa mat som har blivit dålig. Den kommande veckan ser till exempel ut så här:

Sön: lax med krämigt vitlökstäcke och smörslungad potatis
Mån: stuvade makaroner och korv
Tis: ratatouille
Ons: kyckling med parmaskinka och balsamsås
Tors: potatis- och purjolökssoppa
Fre: fläskytterfilé med potatisgratäng
Lör: rester

En ganska typisk vecka. Både soppa, vegetariskt, kött, fisk och fågel på menyn. Snabblagat och enkelt varvat med lite vardagslyx. Och förhållandevis billigt.

Snösurprise

Åh, vad roligt det var att dra upp rullgardinen i morse. Tydligen ska det komma ungefär en decimeter under dagen. Bläk. Så idag planerar vi ett gäng inomhusaktiviteter. Ska göra veckomatsedel, handla, plocka undan lite här hemma, tvätta, bada barnet, fixa med en bröllopspresent och kanske sätta igång med något handarbetsprojekt (om jag hinner). Antingen korsstygn eller virkning.

Kvällsbakning

Då var det bestämt! På torsdag nästa vecka ska Arvid studiofotograferas tillsammans med två andra barn. Att få tre småttingar att bli bra på bild samtidigt kan inte vara det lättaste, men det ska bli roligt att få professionella bilder på den lilla guldklimpen. Hoppas att han är på samma strålande humör då som han har varit idag. Och tack vare det så har jag både gjort lite kolakakor med julfeeling och någon slags tigerkaka i långpanna. Den senare blev så där, men kolakakorna bara smälter i munnen. Nams!

May the fourth be with you

Lilleman hyllar Star wars-dagen idag och har för första gången satt i sig en hel smakportion havregröt. Det ni! Och snart blir det ruccolapaj för mamman. Mums!

En blivande fotomodell

Arvid har blivit tillfrågad om att vara med på en barnfotografering. Bilderna ska användas till ett brev som, tillsammans med en docka, ska skickas till alla nyfödda i tidningens spridningsområde. Spännande! Mer information kommer imorgon.

Kan du gissa vad liten har ätit idag?

Har fixat och frusit in lite smakportioner nu på eftermiddagen. Morot, potatis och broccoli. Mums, tyckte Arvid som är jätteduktig på att äta och testa nya smaker.

Det som göms i snö

Titta vad jag hittade under klädberget i sovrummet. Spjälsängen! Jag visste väl att den var här någonstans. Nu ska Arvid få lära sig att sova i egen säng bland alla sina gosedjur. Det börjar nämligen bli alldeles för trångt för att sova tre. Särskilt när den lilla flaxar omkring med armar och ben under nätterna och ska ligga på diagonalen.

Att rulla

Först på rygg. Sedan på mage. Arvid skriker. Jag lyfter upp honom och lägger honom på rygg igen och har knappt hunnit resa på mig förrän han ligger på mage igen. Och skriker. Så där håller vi på. Om och om igen. Jag tycker att det är dags att du lär dig att rulla åt andra hållet också, min son. Så att jag slipper få ryggskott.